4.2.1  Propositionens viktigaste konsekvenser

Förslaget att ändra 22 § i konkurrenslagen kommer att ha konsekvenser särskilt för konsumenterna, företagen och konkurrensen, men också konsekvenser för bl.a. myndigheterna och budgeten. Tröskeln för anmälan om företagsförvärv förblir klar och förutsägbar. Ändringen är positiv med tanke på förebyggandet av skadlig koncentrationsutveckling. På grund av förslaget kommer KKV i framtiden att undersöka fler företagsförvärv som potentiellt sett är skadliga för konkurrensen och den förebyggande effekten av tillsynen över företagsförvärv kommer att stärkas. 

Ändringen har konsekvenser särskilt för de företag som planerar och verkställer företagsförvärv. Den lägre tröskeln för anmälan kommer att medföra en ökning av kostnaderna och den administrativa bördan samt fördröja genomförandet av sådana företagsförvärv som omfattas av konkurrenslagens tillämpningsområde. 

När tröskeln för anmälan ändras kommer detta i många fall sannolikt att ha en fördröjande effekt på verkställandet av företagsförvärv jämfört med nuläget i sådana fall där ett förvärv ska anmälas på grund av den ändrade omsättningströskeln trots att företagsförvärvet nog blir godkänt som sådant när undersökningen är slutförd. En övervägande majoritet av företagsförvärven godkänns efter behandlingen i initialskedet, som får ta högst 23 arbetsdagar, dvs. cirka en månad. Den fördröjande effekten i fråga om de förvärv som godkänns efter behandlingen i initialskedet skulle således i många fall bestå av högst några månader. Om förvärvet inte verkställs av andra orsaker inom några månader efter det att avtalet har undertecknats, uppstår det inte någon fördröjande effekt. I praktiken skulle dröjsmålet vara längre än några månader bara i fråga om sådana företagsförvärv som överförs till fortsatt behandling och som är förenade med potentiella konkurrensproblem. Till följd av att gränserna för anmälan ändras uppskattas antalet företagsförvärv som årligen överförs till fortsatt behandling vara två, eller eventuellt tre, fler jämfört med nuläget.  

Om det nationella tilämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv utsträcks till att omfatta en större grupp företagsförvärv, kommer det att resultera i konsumentfördelar. Fördelar uppstår på grund av att KKV kommer att undersöka fler potentiellt sett skadliga företagsförvärv och av att den förebyggande effekten av tillsynen över företagsförvärv kommer att omfatta en större grupp företagsförvärv som planeras bli genomförda. I KKV:s utredning har de direkta konsumentfördelarna av utvidgningen av tillämpningsområdet bedömts med hjälp av en anvisning från OECD om bedömning av ett företagsförvärvs skadliga effekter, som behandlas närmare nedan. Med direkta effekter avses konsumentfördelar som uppstår när myndigheten ingriper i ett företagsförvärv som inverkar skadligt på konkurrensen i allmänhet eller när ett företagsförvärv inte genomförs på grund av tillsynens förebyggande effekt. Ingripandet i ett företagsförvärv, antingen genom att förbud mot förvärvet meddelas eller att villkor för genomförandet uppställs, hindrar att det uppstår effekter som är skadliga för konkurrensen. Med andra ord förebygger tillsynen över företagsförvärv höjning av priset på produkter eller tjänster, försämring av deras kvalitet eller minskning av sortimentet till följd av förvärvet. När som gräns för parternas sammanlagda omsättning föreslås en omsättning i Finland på 100 miljoner euro och som gräns för omsättningen i Finland för vardera av minst två parter föreslås 10 miljoner euro, kommer den direkta nyttan för konsumenten att uppgå uppskattningsvis till cirka 50–67 miljoner euro per år enligt OECD:s sätt att bedöma. Enligt bedömning kan 4,2–5,6 ur konkurrenssynvinkel skadliga företagsförvärv per år förebyggas genom ändringen. Om den på konkurrens baserade marknadsstrukturen kvarstår inom fler branscher kommer det att bidra också till en produktivitetsökning. 

De direkta effekterna av ändringen riktar sig särskilt till företag som planerar att genomföra företagsförvärv och företag som verkställer företagsförvärv. Utöver de kostnader som uppstår i anslutning till anmälan och behandlingen av den skulle en ändring av anmälningströskeln dessutom ha en fördröjande effekt på verkställandet av förvärvet jämfört med nuläget i sådana fall där förvärvet ska anmälas på grund av den ändrade omsättningsgränsen. När man i fråga om parternas sammanlagda omsättning, som utgör grunden för anmälningsskyldigheten, övergår från beaktande av den globala omsättningen till beaktande av omsättningen i Finland, kommer de arrangemang som anmäls till KKV att ha en starkare anknytning till den finländska marknaden. Också den tröskel för ingripande som anges i konkurrenslagen har ett uttryckligt samband med de skadliga effekter som uppstår i Finland.  

Enligt KKV:s utredning skulle en utvidgning av anmälningsskyldigheten öka de administrativa kostnaderna för både företag och myndigheter. Medan de nuvarande omsättningsgränserna är i kraft uppgår antalet företagsförvärv som årligen ska anmälas till 30–40. När omsättningsgränserna sänks till 100 respektive 10 miljoner euro, kommer antalet företagsförvärv som KKV årligen ska undersöka att öka med cirka 30–40 jämfört med nuläget. Den administrativa börda som en ökning med cirka 30–40 nya anmälningar per år medför för företagen bedöms kunna uppgå till 5–10 miljoner euro när lindringen av informationskraven i anmälningsschemat beaktas. Efter ändringen kommer antalet företagsförvärv som årligen ska anmälas att uppgå till sammanlagt cirka 60–80.  

Som helhet betraktat kommer den nytta som följer av utvidgningen av anmälningsskyldigheten (50,4–67 miljoner euro) att klart överskrida de kostnader som den orsakar trots att propositionens kostnadseffekter för företagen är betydande (5–10 miljoner euro). De kostnader som föranleds företagen motsvarar till beloppet cirka 10–15 procent av den totala nytta som huvudsakligen kommer konsumenterna till del. Också de företag som köper många av sina mellanprodukter på hemmamarknaden kommer att dra nytta av den i högre grad konkurrensbaserade marknaden. 

Den tröskel för anmälan som tillämpas vid den nationella tillsynen över företagsförvärv baserar sig på nationell prövning. Den nationella anmälningsskyldighetens omfattning har inte någon inverkan på tröskeln för ingripande i ett företagsvärv (25 §), myndighetens bevisbörda eller behandlingsfristerna (26 §). En ändring av den nationella anmälningströskeln skulle således inte ha någon inverkan på den nationella bedömningen av företagsförvärv. 

Endast mycket omfattande företagsförvärv anmäls till Europeiska kommissionen på basis av de omsättningsgränser som anges i koncentrationsförordningen, och en ändring av anmälningströskeln för nationella företagsförvärv skulle inte påverka anmälningströsken för sådana företagsförvärv som anmäls till Europeiska kommissionen. Enligt 22 § i konkurrenslagen tillämpas bestämmelserna om tillsyn över företagsförvärv inte, om företagsförvärvet hör till tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (den s.k. koncentrationsförordningen), om inte Europeiska kommissionen hänskjuter ärendet till Konkurrens- och konsumentverket med stöd av artikel 4.4 eller artikel 9 i den förordningen. 

Propositionen har konsekvenser för myndigheterna. Dessa behandlas senare i mer detalj. En utvidgning av tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv kommer att föranleda KKV ett årligt behov av tilläggsresurser i form av fem årsverken. Propositionen har inga direkta sysselsättningseffekter. Eventuella indirekta konsekvenser med avseende på konkurrensen och sysselsättningen behandlas nedan.  

De ändringar som föreslås i 10, 47 a och 49 a § i konkurrenslagen har närmast en förtydligande effekt.  

4.2.2  Konsekvenserna av fungerande konkurrens och tillsynen över företagsförvärv

Marknadsekonomin baserar sig på en fungerande konkurrens. En väl fungerande konkurrens begränsar företagens prissättningskraft och resulterar i nyttigheter som är ur konsumenternas synvinkel förmånligare och av högre kvalitet. En väl fungerande konkurrens uppmuntrar företagen också att ständigt utveckla sin verksamhet för att producera produkter och tjänster av högre kvalitet till ett konkurrenskraftigt pris. När konkurrens råder är kostnadseffektiva och innovativa företag framgångsrika och då kommer samhällets begränsade resurser att användas på bästa möjliga sätt och produktiviteten ökar. Hög produktivitet och effektiv användning av resurser gör att samhällsekonomin växer och samhällets välfärd ökar. Ökad konkurrens resulterar i produktivitetstillväxt, och den konkurrensbaserade marknaden betraktas således som en av de viktigaste drivkrafterna bakom produktiviteten.  

En fungerande konkurrens har positiva konsekvenser utöver konsumenterna även för en stor del av företagen. Det är en positiv sak ur företagens synvinkel om det råder konkurrens och det finns alternativ som konkurrensen för med sig på den marknad där de köper exempelvis råvaror, komponenter eller tjänster. Det är likaså positivt om företagen har tillräckligt många alternativa köpare av produkter. Ett effektivt genomförande av konkurrensregler och en fungerande konkurrens ger företagen jämlika verksamhetsförutsättningar att konkurrera utifrån sina egna meriter.  

När konkurrensen fungerar och det inte finns några omotiverade hinder för marknadsinträde eller markandsutträde, kan företagen utgående från efterfrågan vid behov utvidga sin verksamhet så att den omfattar nya nyttigheter eller nya geografiska områden. Om konkurrensen på hemmamarknaden fungerar, främjar detta också företagens konkurrenskraft på den internationella marknaden. Att se till att konkurrens råder på den inhemska marknaden för produktionsinsatser är viktigt också därför att priset på de produktionsinsatser som köpts i hemlandet bestämmer exportföretagens kostnadsnivå.  

Tillsynen över företagsförvärv har till uppgift att skydda den fungerande konkurrensen och således marknadsekonomin mot en skadlig koncentration av marknaden. En skadlig koncentration leder till prisstegring och kvalitetsförsämring och således till negativa konsekvenser för konsumenterna. Företag har ett incitament att genomföra också sådana företagsförvärv som är ogynnsamma ur samhällets synvinkel, eftersom koncentration av marknaden och minskning av konkurrensen resulterar i ökade vinster för parterna i förvärvet. Av denna anledning utövar alla utvecklade ekonomier tillsyn över företagsförvärv. I Finland ingriper man genom tillsynen över företagsförvärv endast i sådana företagsförvärv där förvärvet på ett märkbart sätt hindrar konkurrensen på den finländska marknaden eller på en avsevärd del av den. När det gäller tröskeln för ingripande beaktas det faktum att merparten av företagsarrangemangen gynnar samhället. Man ingriper inte i sådana företagsförvärv som kan ge avsevärda synergifördelar eller andra effektivitetsfördelar som uppväger konkurrensnackdelen.  

Koncentration av marknaden gynnar endast få företag. Förhindrad konkurrens medför olägenhet inte enbart för konsumenterna utan också för konkurrenskraftiga företag vars tillväxt stöder den samhällsekonomiska tillväxten. När konkurrensen förhindras minskar den totala välfärden i samhället, eftersom de vinster som ett fåtal företag samlar på basis av sin marknadsinflytande görs på produktivitetens, handelsvolymens och konsumentvälfärdens bekostnad.  

De fördelar som en fungerande konkurrens och tillsynen över företagsförvärv för med sig erkänns på bred front. I ett meddelande från kommissionen som publicerades den 18 november 2021, ”En konkurrenspolitik som är anpassad till nya utmaningar” (COM (2021) 713 final), beskrivs hur en kraftfull tillämpning av konkurrensreglerna inverkar på företag och konstateras att konkurrensen har gynnat företag genom att ge dem möjlighet att göra val på marknaden och dra nytta av innovativa produkter och tjänster till skäligt pris. Enligt meddelandet har en effektiv tillämpning av konkurrensreglerna bidragit till att upprätthålla den dynamiska och livskraftiga strukturen i den europeiska ekonomin, som består av företag av alla storlekar, från nystartade företag till multinationella konglomerat. I meddelandet konstateras vidare att konkurrens stimulerar företag att förnya sig och investera för att lyckas på marknaden. Samtidigt säkerställer den rättvisa villkor för europeiska företag av alla storlekar.  

I meddelandet konstateras att kontroll av företagskoncentrationer gör det möjligt för företag att växa genom att förvärva andra företag, däribland konkurrenter, leverantörer eller kunder, samtidigt som det säkerställs att det finns tillräckligt många andra företag som fortfarande är verksamma på den relevanta marknaden och som kan erbjuda alternativ, vilket bidrar till tillförlitliga och diversifierade leveranskedjor. I meddelandet sägs att när det gäller företag som är verksamma på olika nivåer i försörjningskedjan säkerställer kontrollen av företagskoncentrationer tillgången till viktiga insatsvaror för konkurrenter i efterföljande led och att konkurrenter i tidigare led inte utestängs från ett tillräckligt antal kunder i efterföljande led. 

Produktivitetsnämnden har hösten 2021 publicerat en utredning ”Produktivitet och efterfrågan och utbud av resurser – De digitala tjänsternas produktivitet och utveckling i Finland är svag” (Finansministeriets publikation – 2021:58). I utredningen mäts graden av koncentration genom det hur stor andel av produktionen täcks av de största företagen. I utredningen granskas produktionsandelen dvs. marknadsandelen för de största 10 procenten av företag per industrigren (s. 41, figur 3.6). Utredningen avslöjar att i Finland var marknaden åren 2011–2012 i högre grad koncentrerad än i jämförelseländerna i fråga om icke-digital industri, icke-digitala tjänster och särskilt inom den digitala industrin. Endast i fråga om digitala tjänster var marknaden i Finland inte i högre grad koncentrerad än i jämförelseländerna. 

I produktivitetsnämndens utredning behandlas också konkurrensens inverkan på företags innovativa verksamhet och produktivitetstillväxten inom samhällsekonomin. I utredningen konstateras att teoretisk och empirisk forskning visar att det är typiskt att konkurrensen påskyndar innovationsverksamheten vid företag - särskilt i sådana företag som står i främsta ledet inom teknologi eller åtminstone i närheten av det. Lyckad innovationsverksamhet hos ett företag ökar dess produktivitet, dvs. konkurrensen ser ut att leda till produktivitetstillväxt hos företagen och därigenom inom samhällsekonomin. Konkurrensen och företagens innovationsverksamhet leder också till kreativ förstörelse, dvs. förändring av företags- och arbetsplatsstrukturer som ökar produktiviteten inom samhällsekonomin. Det betyder att de mer produktiva företagen och arbetsplatserna ersätter de mindre produktiva. Detta förutsätter att det görs en omfördelning av arbetskraften och andra produktionsresurser mellan företagen. En del av konkurrensens och innovationsverksamhetens produktivitetseffekter uppstår genom denna mekanism. I utredningen konstateras att om denna mekanism störs, kommer innovationsverksamhetens samhällsekonomiska produktivitetseffekter att fördröjas och avta. 

I flera utlåtanden konstaterades vilken central betydelse som en fungerande konkurrens har för produktiviteten, tillväxten, konkurrenskraften och för konsumenterna genom prisnivån, produkturvalet och nyttigheternas höga kvalitet. I sitt yttrande har Näringslivets Forskningsinstitut Etla konstaterat att företagsförvärv utgör en del av en fungerande marknadsekonomi och är i bästa fall förenade med synergifördelar och ökad effektivitet. Å andra sidan ökar företagsförvärv koncentrationen av marknaden och kan ha negativa konsekvenser för konsumenterna i form av att utbudet av nya produkter och tjänster minskar, kvaliteten försämras och priserna stiger.  

Etla konstaterar att som särskilt problematiska ur konkurrenssynpunkt har i den ekonomiska litteraturen betraktats stora teknologiföretags företagsförvärv vars syfte är att eliminera det förvärvande företagets potentiella framtida konkurrenter genom att stoppa deras innovativa forsknings- och utvecklingsprojekt redan innan deras nya produkter eller tjänster kommit in på marknaden (s.k. killer acquisitions).  

I finansministeriets (FM) utlåtande beskrivs hur viktig en fungerande konkurrens är bl.a. ur produktivitetens, samhällsekonomins och konsumenternas synvinkel. Enligt utlåtandet är en väl fungerande aktuell och potentiell konkurrens av väsentlig betydelse för samhällsekonomin. Konkurrensen främjar konsumenternas intressen direkt genom att den begränsar företagens prissättningskraft på marknaden. Den uppmuntrar dessutom företagen till innovativ verksamhet och förnyelse samt att prova nya tjänster och verksamhetssätt på marknaden, vilket ger konsumenterna nya möjligheter att tillgodose sina behov. Konkurrensen uppmuntrar också till bättre omfördelning av de samhällsekonomiska resurserna, vilket främjar medborgarnas intressen indirekt i och med att produktiviteten förbättras totalt. Dessutom förbättrar produktivitetstillväxten för sin del kostnadskonkurrenskraften och den återspeglar sig också i löneutvecklingen.  

I finansministeriets utlåtande konstateras vidare att en fungerande konkurrens på hemmamarknaden främjar produktiviteten och företags kvalitet i övrigt, och förbättrar för sin del företagens förutsättningar för internationell verksamhet. Internationaliseringen å sin sida har många positiva samhällsekonomiska konsekvenser. Företagsarrangemang kan dock ha till följd att företags marknadsinflytande och andra hinder för en fungerande konkurrens ökar på ett sätt som förhindrar uppkomsten av och framstegen med ovan beskrivna fördelar. Många relevanta marknader kan vara små i Finland. Enligt FM:s utlåtande kan således till och med en relativt liten omsättning indikera en konkurrensnackdel i Finland.  

I utlåtandet från Työn ja talouden tutkimus LABORE (Labore) påpekades det bl.a. med hänvisning till forskningslitteraturen att konkurrens ökar innovationsverksamheten, förnyar ekonomin och förstärker således ekonomin och välfärden. I Labores utlåtande hänvisas det också till de senaste undersökningarna som avslöjar att en koncentration av företagsstrukturer kan inverka negativt också på arbetsmarknadens funktion och arbetstagarnas ställning när man avtalar om löner och arbetsvillkor. Också FFC har i sitt utlåtande gjort hänvisning till samma tema.  

I utlåtandet från Aalto-universitetet och Helsinki Graduate School of Economics (Helsinki GSE) konstaterades att hemmamarknaden och konkurrensen på den har en viktig roll som skapare av välfärd och som garanti för den finländska exportindustrins konkurrenskraft. I utlåtandet konstaterades att Finland har några strukturella egenskaper som gör att förutsättningarna för en fungerande konkurrens är sämre än normalt: 1) stor areal, 2) liten befolkning och 3) långa avstånd till andra marknader. Enligt utlåtandet är Finland både i fråga om inre egenskaper och geografiskt läge sådant att förutsättningarna för konkurrensen är betydligt sämre än i många andra länder. I utlåtandet konstateras att tillsynen över företagsförvärv är det effektivaste sättet att förebygga skadlig koncentration av marknaden och öka konkurrensen på marknaden. 

4.2.3  Propositionens konsekvenser för konsumenterna

Om det nationella tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv utsträcks till att omfatta en större grupp företagsförvärv, kommer det att resultera i konsumentfördelar. Fördelar kommer att uppstå av att KKV ska undersöka fler potentiellt sett skadliga företagsförvärv och av att den förebyggande effekten av tillsynen över företagsförvärv kommer att omfatta en större grupp företagsförvärv som planeras bli genomförda jämfört med tidigare.  

Om det råder fortsatt effektiv konkurrens på marknaden gynnas konsumenterna i form av billigare priser, bredare urval, produkter och tjänster av högre kvalitet samt bättre leveranssäkerhet och snabbare leveranser. En effektiv konkurrens resulterar också i innovationer och en snabbare teknologisk utveckling. 

Bedömning av konsumentfördelar enligt OECD:s bedömningsmodell

I sin utredning gjorde KKV en bedömning av företagsförvärvs skadliga effekter som baserar sig på OECD:s anvisningar. OECD:s anvisningar tillämpas exempelvis av Europeiska kommissionen när den årligen gör en bedömning av kontrollens effektivitet. OECD:s bedömning av fördelarna med förebyggandet av skadliga företagsförvärv består av följande tre komponenter: (i) den berörda marknadens totala omsättning, (ii) priseffekternas storleksklass, dvs. en uppskattning av hur stor prisökning skulle bli resultatet av företagsförvärvet och (iii) uppskattning av de negativa konsekvensernas varaktighet. En uppskattning av storleksklassen hos företagsförvärvets negativa konsekvenser fås enligt OECD:s anvisningar som en produkt av tre variabler (de negativa konsekvenserna för konsumenterna = omsättning x prisstegring x varaktighet (år) ).  

OECD har inget standardvärde för bedömning av storleken hos den berörda marknaden. Med storleken hos den berörda marknaden avses i OECD:s bedömningsmodell summan av omsättningarna för alla företag som opererar på den marknad där konkurrensproblem konstateras. Som påverkad omsättning ska således enligt OECD:s anvisningar användas omsättningen för hela den relevanta marknaden, eftersom de prishöjningar som parterna i företagsförvärvet gör återspeglas också i priserna hos deras konkurrenter. 

Bedömningen av storleken hos den berörda marknaden baserar sig i KKV:s utredning på parternas sammanräknade omsättning. Utgående från Alma Medias material har KKV räknat fram hur stor parternas sammanräknade omsättning i genomsnitt har varit vid sådana företagsarrangemang som skulle ha omfattats av tillsynen åren 2017–19 med hjälp av alternativa omsättningsgränser. Som alternativa omsättningsgränser har använts en modell som följer de gränser för anmälan som tillämpas i Sverige, dvs. 100 + 20, och en modell som följer de gränser som tillämpas i Norge, dvs. 100 + 10. I båda ovan beskrivna modeller åsyftar den första siffran parternas sammanräknade omsättning i Finland och den senare siffran omsättningen i Finland för var och en av minst två parter. Enligt båda ovan nämnda bedömningssätt är den genomsnittliga sammanräknade omsättningen för parterna vid de företagsförvärv som omfattas av tillsynen cirka 200 miljoner euro. Eftersom typiskt är att även andra företag utöver parterna i företagsförvärvet opererar på den berörda marknaden, är den uppskattning som baserar sig på den sammanräknade omsättningen i princip mindre än storleken hos den berörda marknad som avses i OECD:s anvisning. Den uppskattning av storleken hos den berörda marknaden som KKV använder är således försiktig.  

Konsekvenserna har bedömts separat i fråga om sådana företagsförvärv som skulle förebyggas på basis av övertagningsrätt. KKV har antagit att storleken hos den berörda marknaden är 50 miljoner euro vid sådana skadliga företagsförvärv som kan förebyggas genom övertagningsrätten. Eftersom den föreslagna övertagningsrätten har begränsats till arrangemang där den sammanräknade omsättningen för parterna i förvärvet är minst 50 miljoner euro, utgör den uppskattning som KKV använder den nedre gränsen för parternas sammanräknade omsättning vid sådana arrangemang som kommer att undersökas på basis av övertagningsrätten.  

Den andra komponenten i beräkningen är den antagna prishöjningens storlek. I sina beräkningar använder OECD en prisökning med tre procent som utgångspunkt. Enligt KKV:s utredning har de genomsnittliga priseffekterna av sådana företagsförvärv som anmälts till myndigheten men vars omsättning legat strax under tröskelvärdet för tillsynens ingripande varit i genomsnitt 3–5 procent, vilket är nära det antagande som OECD utgått ifrån. Den uppskattning av priseffekterna som OECD använt är dock försiktig med hänsyn tagen till att priseffekterna (som skulle ha förverkligats utan ingripande) är i genomsnitt större vid sådana företagsförvärv som leder till ingripande. Detsamma gäller företagsförvärv som i nuläget inte omfattas av tillsynen, men som efter reformen inte skulle bli genomförda på grund av tillsynens förebyggande effekt. KKV har i sina utredningar upptäckt att de realiserade priseffekterna exempelvis vid sådana företagsförvärv inom hälsovårdsbranschen som inte nått upp till omsättningsgränserna flerfaldigt överskridit 3-procentsprognosen. I sina beräkningar har KKV använt OECD:s standardantagande om en prisökning på tre procent. De uppskattade fördelarna med reformen överskrider klart de kostnader som den medför också om man utgår från det försiktigaste antagandet om storleken hos de mest skadliga företagsförvärvens priseffekter.  

Den tredje komponenten är de negativa konsekvensernas varaktighet. OECD:s antagande är att de negativa konsekvensernas varaktighet är två år och detta antagande har använts också i KKV:s beräkningar. Också denna uppskattning är försiktig, eftersom en skadlig koncentration enligt KKV:s utredning i verkligheten lett till klart långvarigare priseffekter i Finland. Till exempel har den genom företagsförvärv koncentrerade biografbranschen varit koncentrerad redan över tio års tid.  

För att de totala konsekvenserna av utvidgningen av tillsynen över företagsförvärv ska kunna bedömas har OECD:s bedömningsmodell kompletterats genom en uppskattning av hur många skadliga företagsförvärv som skulle kunna förebyggas genom reformen. Tillsynen över företagsförvärv förebygger sådana arrangemang som är skadliga för konkurrensen på två sätt. För det första förebyggs företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen genom att man ingriper i förvärv som omfattas av tillsynen genom att villkor uppställs för genomförande av förvärvet eller genom att det föreslås att företagsförvärvet förbjuds. För det andra förebyggs genomförandet av företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen genom tillsynen över företagsförvärv. Företag blir medvetna om att företagsförvärv som omfattas av tillsynen och som leder till en betydande koncentration av marknaden sannolikt kommer att leda till ett ingripande från myndighetens sida och genomför därför inte dylika arrangemang.  

KKV har antagit att procenten för ingripande i fråga om nya företagsförvärv som kommer att omfattas av anmälningsskyldighet är fem procent vilket är cirka hälften av det nuvarande procenttalet. Det lägre procenttalet har motiverats med att de arrangemang som i och med reformen kommer att omfattas av tillsynen är mindre omfattande än motsvarande arrangemang i nuläget och att det sannolikt mer sällan kommer att upptäckas konkurrensproblem i de fallen.  

KKV har använt ett ännu lägre procenttal (litet drygt en procent) för ingripande när det gäller sådana förvärv som genom tillämpningsområdet för den föreslagna övertagningsrätten kommer att omfattas av tillsynen. Utifrån forskningslitteraturen har det i KKV:s utredning antagits att man i fråga om nya anmälningspliktiga företagsförvärv kommer att kunna förebygga nio ur konkurrenssynvinkel skadliga förvärv per hundra anmälda företagsförvärv. I fråga om sådana förvärv som i och med övertagningsrätten kommer att omfattas av tillsynen har man bedömt att den förebyggande effekten är cirka fyra gånger mindre, och således är antalet ur konkurrenssynvinkel skadliga företagsförvärv som kan förebyggas cirka två per hundra förvärv som omfattas av övertagningsrätten. 

I fråga om alternativet 100 + 20 kommer enligt KKV:s utredning totalt sett cirka 1,4–1,9 skadliga företagsförvärv att kunna förebyggas årligen. I fråga om alternativet 100 + 10 kommer antalet skadliga förvärv som kan förebyggas vara cirka 4,2–5,6 per år. Enligt den modell av övertagningsrätten som KKV föreslår uppskattas antalet skadliga förvärv som kan förebyggas vara några fler.  

Utifrån antagandena ovan kommer konsumentfördelarna av reformen enligt den modell av övertagningsrätten som KKV föreslagit att vara minst 62–83 miljoner euro. Under beredningen granskades dessutom ett alternativ där övertagningsrätten utöver gränsen på 50 miljoner euro för parternas sammanräknade omsättning dessutom skulle omfatta en minimigräns på tre miljoner euro för omsättningen för minst två av parterna i förvärvet. I detta alternativ skulle konsumentfördelarna vara litet mindre än i den modell som KKV föreslagit. Enligt det alternativ som nu föreslås, där anmälningsskyldigheten omfattar företagsförvärv där parternas sammanräknade omsättning i Finland överskrider 100 miljoner euro och omsättningen i Finland för minst två av parterna var överskrider 10 miljoner euro, kommer konsumentfördelarna att vara uppskattningsvis 50–67 miljoner euro per år. 

Uppskattningen av konsumentfördelarnas storlek varierar beroende på de antaganden som används vid beräkningen. De ovan nämnda konsumentfördelarna kan på grund av de försiktiga antaganden om priseffekter och varaktighet som använts i beräkningen betraktas som en nedre gräns för reformens effekter. Om man som varaktighet för skadliga effekter i stället för två år använder exempelvis tio år femdubblas fördelarna med reformen.  

Såsom ovan beskrevs koncentrerar sig OECD:s bedömningsmodell på direkta konsumentfördelar som uppstår av att företags prishöjningar eller försämring av produktkvaliteten förebyggs genom att företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen förhindras. Företagsförvärv och koncentration av marknaden har utöver de direkta pris- och kvalitetseffekterna emellertid också konsekvenser för företags dynamiska beslut när det gäller t.ex. investeringar. Till monopolets negativa sidor räknas också den ineffektivitet i fråga om produktion som det eventuellt orsakar. OECD:s bedömning beaktar inte direkt de positiva produktivitetseffekter som uppstår till följd av att marknadsstrukturen förblir konkurrensbaserad. I sista hand visar sig den ökade effektiviteten också för konsumenterna i form av billigare priser och bättre service.  

4.2.4  Propositionens konsekvenser för konkurrensen och företagen

Den modell som föreslås kan anses vara positiv med tanke på konkurrensen och förebyggandet av den skadliga koncentrationsutvecklingen på marknaden. På grund av förslaget kommer KKV i framtiden att undersöka fler företagsförvärv som potentiellt sett är skadliga för konkurrensen och den förebyggande effekten av tillsynen över företagsförvärv kommer att stärkas. Konsumentfördelarna enligt denna modell kommer att vara cirka 50–67 miljoner euro och alternativet kommer enligt uppskattning årligen att förebygga cirka 4,2–5,6 företagsförvärv som skulle vara skadliga för konkurrensen. Av de ovan nämnda 4,2–5,6 företagsförvärven bedöms en större del tillkomma genom förebyggande än genom ingripande. När de gällande bestämmelserna ställer 35–66 procent av sektorerna enligt Statistikcentralens tre- eller femsiffriga klassificering av näringsgrenar utanför tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv, skulle motsvarande siffra efter ändringen vara 20–35 procent.  

Också sådana företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen kommer emellertid att hamna under den gräns på 10 miljoner euro som fastställs för omsättningen för minst två av parterna i förvärvet, men deras antal är betydligt lägre än i det fall att gränsen för omsättning skulle vara 20 miljoner euro. Dylika skadliga företagsförvärv som inte omfattas av regleringen finns sannolikt bland värdebaserade arrangemang, på lokala marknader samt på små och medelstora produktmarknader. Regleringen kommer dock att omfatta största delen av sådana företagsförvärv som är skadliga ur samhällsekonomins synvinkel. 

Den lägre tröskeln för anmälan kommer att medföra en ökning av anmälningar om företagsförvärv med cirka 30–40 jämfört med nuläget och ändringen kommer således att höja kostnaderna och öka den administrativa bördan samt fördröja genomförandet av sådana företagsförvärv som kommer att omfattas av konkurrenslagens tillämpningsområde. I praktiken kommer endast genomförandet av sådana företagsförvärv som överförs till fortsatt behandling att fördröjas med flera månader på grund av tillsynen över företagsförvärv. Deras antal uppskattas öka med 2,3–3,0 per år jämfört med nuläget. Behandlingen i initialskedet tar högst 23 arbetsdagar, dvs. cirka en månad. 

Av de uppskattade cirka 30–40 nya anmälningarna av företagsförvärv per år kommer cirka tio att göras på basis av den ändrade gränsen för parternas sammanräknade omsättning och resten, dvs. den större delen, på basis av att gränsen för omsättning för minst två av parterna i förvärvet ändras. Antalet anmälningar om företagsförvärv kommer således att ungefär tvådubblas jämfört med nuläget.  

KKV:s utredning om antalet företagsförvärv baserar sig på det material om företagsförvärv som Alma Media har samlat. Utgående från Alma Medias material hade tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv åren 2017–2019 omfattat i genomsnitt cirka 60–70 företagsförvärv, om man i Finland skulle ha tillämpat omsättningsgränser som liknar dem i Norge, dvs. att gränsen för den sammanräknade omsättningen är 100 miljoner euro och gränsen för omsättningen för minst två av parterna 10 miljoner euro. Antalet företagsförvärv som hade omfattats av anmälningsskyldighet skulle således ha varit cirka 30 fler än enligt de gällande gränserna. Alma Medias material är förenat med vissa begränsningar som behandlas nedan. Dessutom är materialets täckning inte fullständig särskilt i fråga om företagsförvärv i mindre storleksklasser. Av dessa orsaker har uppskattningen kompletterats genom en jämförelse mellan de beräkningar som baserar sig på Alma Medias material och det realiserade antalet anmälningar i Norge och Sverige. I Norge görs årligen cirka 100 anmälningar om företagsförvärv. Norges bruttonationalprodukt är cirka 1,5 gånger större än Finlands. Också antalet anmälningar om företagsförvärv är i Norge cirka 1,5 gånger större jämfört med det alternativa antalet anmälningar beräknat utgående från Alma Medias material och med de norska omsättningsgränserna i Finland. Den uppskattning av antalet anmälningar om företagsförvärv för Finlands del som utgående från Alma Medias material och med antalet anmälningar i Norge som grund beräknats fram verkar således gå i rätt riktning.  

När omsättningen för ett kapitalplaceringsbolag beräknas, beaktas den totala omsättningen för dess portföljbolag. Beaktandet av portföljbolagens omsättning inverkar på uppnåendet av gränsen för parternas sammanräknade omsättning när köparen är en kapitalplacerare. Den analys som gjorts på basis av Alma Medias material beaktar inte portföljbolagens omsättning, eftersom uppgiften i fråga inte var direkt tillgänglig bland materialet. Beaktandet av portföljbolagens omsättning ändrar dock inte i någon betydande mån uppskattningen av den förändring som sker i antalet företagsförvärv som ska anmälas. Under den fortsatta beredningen preciserades uppskattningarna av antalet anmälningar om företagsförvärv utgående från tilläggsuppgifter och -analyser. Vid en ytterligare granskning har de företagsförvärv som kapitalplacerare genomfört åren 2017–2019 och som ingår i Alma Medias material gåtts igenom skilt. Om omsättningen för portföljbolag beaktas, ökar antalet företagsförvärv som årligen ska anmälas med cirka 3–4 företagsförvärv per år jämfört med tidigare uppskattning.  

Den granskning som gjorts utgående från Alma Medias material baserar sig på uppgifter som är några år gamla. Sådana företagsförvärv som genomförts av kapitalplacerare har granskats också på basis av det material som föreningen Pääomasijoittajat ry har levererat. Åren 2018–2021 genomförde kapitalplacerare sammanlagt cirka 20 företagsförvärv som resulterade i majoritetsinnehav och där föremålet för förvärvet hade en omsättning på 10–20 miljoner euro. Det genomsnittliga antalet sådana förvärv var således cirka fem per år. Reformen påverkar anmälningsskyldigheten också i fråga om företagsförvärv där omsättningen för portföljbolag underskrider 330 miljoner euro, men överskrider 80 miljoner euro och föremålet för förvärvet har en omsättning som överskrider 20 miljoner euro. Åren 2018–2022 uppgick antalet sådana förvärv till fyra, vilket betyder cirka ett förvärv per år. 

En sänkning av omsättningsgränserna på det föreslagna sättet skulle totalt sett resultera i att det årligen kommer att anmälas cirka sex (5 + 1) fler företagsförvärv av kapitalplacerare än nuförtiden. Nästan hälften (9 st.) av alla företagsförvärv i föreningen Pääomasijoittajats material genomfördes dock år 2021. År 2021 var ett klart livligare år i hela Europa när det gäller aktiviteten i fråga om genomförandet av företagsförvärv. En sannolik förklaring är återhämtningen från Covid-19-pandemin, och det kan anses osannolikt att en så betydande permanent ändring skulle ha inträffat i aktiviteten i fråga om företagsförvärv. 

I framtiden kommer antalet företagsförvärv som anmäls att påverkas av flera faktorer, såsom det ekonomiska läget, tillgången på finansiering och räntenivån. Också den tilltagande inflationen inverkar på antalet anmälningar när företagens omsättning ökar. Utifrån Alma Medias material har det gjorts en känslighetsanalys där företagens omsättning från åren 2017–2019 har multiplicerats med cirka 110 procent för att beakta inflationen. I och med känslighetsanalysen ökade antalet nya anmälda företagsförvärv med cirka tre per år.  

I de ovan beskrivna granskningarna har man å andra sidan inte beaktat det att en del av de företagsförvärv som enligt de nuvarande omsättningsgränserna ska anmälas inte skulle omfattas av anmälningsskyldighet när gränsen för omsättning som numera baserar sig på den globala omsättningen ändras så att den i fortsättningen baserar sig på den nationella omsättningen. Om gränsen för parternas sammanräknade omsättning i stället för en omsättning på 350 miljoner euro globalt hade varit en omsättning på 100 miljoner euro i Finland, skulle sammanlagt nio företagsarrangemang åren 2017–2019 inte ha omfattats av anmälningsskyldighet. Därtill kommer antalet anmälda företagsförvärv att minska på grund av den förebyggande effekt som tillsynen över företagsförvärv har. 

Med beaktande av de ytterligare granskningarna enligt ovan kommer antalet anmälningar om företagsförvärv till följd av de föreslagna omsättningsgränserna att öka totalt sett med cirka 30–40 företagsförvärv per år. Jämfört med den granskning som gjorts enbart på basis av Alma Medias material är skillnaden således högst cirka 10 företagsförvärv per år.  

4.2.5  Ekonomiska konsekvenser

De kostnader som medförs för företagen består av kostnader för förhandsbedömningen av anmälningsskyldighet och företagsförvärvets konkurrenseffekter, utarbetandet av anmälan om företagsförvärv samt företagsförvärvsprocessen hos myndigheten. I praktiken sköts processen oftast av juridiska rådgivare som företag har anlitat. I mer krävande fall anlitar parterna i företagsförvärvet också ekonomiska rådgivare. De kostnader som medförs för företagen består av arvoden för externa rådgivare och den arbetstid som inom företagen används för processen. Den uppskattning av ökningen av administrativa kostnader som presenteras här inbegriper också användningen av företagens interna resurser för processerna i samband med tillsynen över företagsförvärv.  

Den administrativa kostnad som de nya anmälningarna om företagsförvärv kommer att medföra för företagen uppgår enligt bedömning till cirka 6–10 miljoner euro per år. I sin utredning har KKV gjort en uppskattning av kostnader som processen för tillsyn över företagsförvärv medför för företagen. Enligt den enkätundersökning som KKV gjort uppgick de externa kostnaderna för behandlingen av företagsförvärv i initialskedet för båda parternas del i genomsnitt till cirka 50 000–100 000 euro och de interna kostnaderna till cirka 40 000 euro. En stor del av kostnaderna för initialskedet av behandlingen av företagsförvärv består av anmälan om företagsförvärv och besvarandet av KKVs begäranden av information.  

Enligt resultaten har de företagsförvärv som efter behandlingen i initialskedet blivit godkända förorsakat företagen genomsnittliga kostnader på 55 000 euro. De genomsnittliga kostnaderna för köparna har uppgått till 47 000 euro och kostnaderna för säljarna till 27 000 euro. Kostnaden har varit högst vid fusioner (225 000 euro i genomsnitt) och lägst vid grundandet av samföretag (22 000 euro). Vid företagsförvärv som överförts till fortsatt behandling har de genomsnittliga kostnaderna uppgått till 990 000 euro. Den genomsnittliga kostnaden för köparna har varit 1,1 miljoner euro och kostnaden för säljarna 120 000 euro. De genomsnittliga kostnaderna vid fusioner har varit cirka 1,3 miljoner euro.  

Bestämmelser om anmälningsschemat, dvs. om de uppgifter som ska lämnas i anmälan om företagsförvärv, finns i bilagan till statsrådets förordning om anmälningsskyldighet vid företagsförvärv (1012/2011, nedan förordningen om anmälningsskyldighet). I bilagan till förordningen om anmälningsskyldighet (”anmälningsschemat”) fastställs de uppgifter som en anmälningsskyldig ska lämna i sin anmälan om företagsförvärv. Den ändring av anmälningsschemat för företagsförvärv som görs i samband med ändringen av anmälningströskeln kommer i någon mån att minska den administrativa bördan vid anmälan av sådana arrangemang som sannolikt inte orsakar några konkurrensproblem. Förordningen om anmälningsskyldighet kommer att ändras genom att de uppgifter som krävs enligt anmälningsschemat uppdateras. Ett av de viktigaste syftena med ändringen är att förenkla kraven när det gäller uppgifter vid sådana företagsförvärv där parterna i företagsförvärvet inte alls eller endast i liten omfattning har överlappande verksamheter eller vertikala kopplingar till varandra. Lindringen av kraven på uppgifter kommer att gälla cirka 65 procent av de företagsförvärv som ska anmälas. Om schemat ändras på det föreslagna sättet, kommer de administrativa kostnader som i genomsnitt medförs för företagen vid sådana företagsförvärv som godkänns i initialskedet att minska. Således, om kraven på uppgifter i anmälningsschemat lindras, kommer de administrativa kostnader som medförs för företagen på grund av att antalet anmälningar ökar att vara lägre än vad som uppskattats i KKV:s utredning. Om det antas att det förenklade anmälningsschemat i fråga om företagsförvärv i initialskedet minskade kostnaderna med en tredjedel i 75 procent av fallen, skulle de kostnader som reformen medför för företagen minska med cirka 0,6–0,9 miljoner euro. De kostnader som den föreslagna reformen medför för företagen skulle således i praktiken minska med över en halv miljon euro. Genom uppdatering av anmälningsschemat minskas kostnaderna för anmälningar med sammanlagt cirka 1,2–1,4 miljoner euro per år, när man beaktar kostnaderna för sådana företagsförvärv som ska anmälas enligt de nuvarande omsättningsgränserna för företagsförvärv och de omsättningsgränser som nu föreslås. När ändringen av anmälningsschemat beaktas i de kostnader som medförs företagen, skulle kostnaderna för företagen ligga omkring 5–10 miljoner euro. 

Tröskeln för anmälan om företagsförvärv förblir klar och förutsägbar ur företagens synvinkel när gränsen för omsättningen i Finland för var och en av minst två av parterna i förvärvet sänks från nuvarande 20 miljoner euro till 10 miljoner euro och gränsen för parternas sammanräknade omsättning i Finland ska vara 100 miljoner euro. Eftersom förslaget inte innehåller någon rätt för KKV att upp till behandling ta sådana företagsförvärv där omsättningsgränsen inte uppnåtts, orsakar förslaget ingen osäkerhet för företagen. Utvidgningen av tillämpningsområdet kommer inte heller att medföra administrativa kostnader i anslutning till riskbedömningen i samband med myndighetsbehandlingen eller förlängning av tiden för genomförandet av företagsförvärv vid sådana företagsförvärv där omsättningsgränserna inte uppnås.  

Den föreslagna modellen där omsättningsgränserna sänks men som inte innehåller någon övertagningsrätt gör det inte möjligt att till fullo tillämpa tillsynen över företagsförvärv på värdebaserade företagsförvärv. Med värdebaserade företagsförvärv avses sådana förvärv där målföretagets värde och konkurrensställning på marknaden inte baserar sig på försäljningens värde utan exempelvis på sådana immateriella rättigheter som företaget innehar, på en innovation som är under utveckling, data som den samlat eller på kundnätverket. När det gäller exempelvis digitala tjänster eller läkemedelsbranschen beskriver företagets omsättning ofta inte dess marknadsvärde och marknadsinflytande. Det kan också vara fråga om ett s.k. start up-företag vars omsättning vuxit mycket snabbt och som enligt det senast fastställda bokslutet inte ger en riktig bild av företagets marknadsvärde och marknadsställning vid tidpunkten för genomförande av förvärvet. 

Den föreslagna modellen lindrar inte i likhet med övertagningsrätt de utmaningar som är förenade med s.k. konkurrensdödande förvärv (killer acquisitions), där ett större företag förvärvar en mindre potentiell konkurrent innan den hinner bli en betydande konkurrent. Den föreslagna modellen gör det dock möjligt att vid behov ingripa i klart fler skadliga företagsförvärv än tidigare.  

Utöver de s.k. värdebaserade förvärven kommer dessutom sådana företagsförvärv som innebär köp av regionalt betydande företag att inte omfattas av den föreslagna modellen. Inom de branscher där konkurrensen sker på en geografisk marknad som är mindre än Finland kan också företag vars omsättning underskrider 10 miljoner euro ha betydande marknadsinflytande på den lokala marknaden. Jämfört med nuläget kommer dock reformen att i betydlig mån öka antalet lokala marknader som omfattas av tillsynen. 

Eftersom KKV enligt det föreslagna alternativet ska behandla endast sådana förvärv där minst två av parterna har omsättning i Finland, ska exempelvis sådana förvärv där köparen inte sedan tidigare verkar på den finländska marknaden inte anmälas i fortsättningen heller. 

Att gränsen för parternas sammanlagda omsättning i fortsättningen ska bestämmas enligt deras omsättning i Finland i stället för den globala omsättningen är motiverat, eftersom den nationella tillsynens uppgift är att förebygga skadlig koncentration av marknaden i Finland. Omsättningsgränserna ska av denna anledning fastställas så att de så effektivt som möjligt riktar tillsynen till sådana företagsförvärv som kan ha skadliga effekter i Finland. Eftersom den skadliga koncentrationen av marknaden är mer sannolik om parterna har betydande affärsverksamhet i Finland, är det motiverat att omsättningen i Finland används som tröskelvärde för anmälningsskyldighet. De skadliga effekterna är klart mindre sannolika i det fall att parterna endast har omsättning i begränsad grad i Finland.  

Till följd av ändringen skulle den administrativa börda som anmälan förorsakar på ett ändamålsenligt sätt begränsas till sådana företagsförvärv som i en väsentlig grad kan hindra effektiv konkurrens på den finländska marknaden eller på en avsevärd del av den, och som således skulle kunna leda till ingripande. Den administrativa börda som tillsynen medför skulle inte heller vara större än vad som är motiverat med tanke på förebyggandet av skadlig koncentration. I ett sådant fall skulle inga administrativa kostnader som inte är motiverade ur tillsynssynvinkel kunna uppstå för exempelvis sådana utländska investeringar som riktar sig till Finland. Det skulle vara positivt också ur den inhemska försäljarens synvinkel och med tanke på tillväxten inom den finländska samhällsekonomin att de administrativa kostnaderna begränsas till endast sådana företagsförvärv som kan ha skadliga effekter i Finland, och att varken administrativa kostnader eller andra konsekvenser av anmälningar om företagsförvärv utan grund skulle uppkomma på grund av andra företagsförvärv heller.  

I majoriteten av EU:s medlemsländer baserar sig gränsen för parternas sammanräknade omsättning på den omsättning som härstammar från medlemslandet i fråga och detta motsvarar således det betraktelsesätt som nu föreslås i konkurrenslagen. Vid bedömningen av huruvida anmälningströskeln har uppnåtts beaktas därvid inte omsättningen från Finland eller från något annat medlemsland än det som behandlar företagsförvärvet.  

4.2.6  Konsekvenser för myndigheterna

En utvidgning av tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv och handläggningen av ytterligare cirka 30–40 företagsförvärv till följd av det kommer att föranleda KKV ett permanent årligt behov av tilläggsresurser i form av fem årsverken. I budgeten för 2023 har det under moment 32.01.06 (Konkurrens- och konsumentverkets omkostnader) föreslagits en anslagsökning med 300 000 euro i syfte att täcka det behov av tilläggsresurser som beror på det ökade antalet anmälningar. KKV:s personalkostnader uppgick till sammanlagt 18,4 miljoner euro år 2020. Våren 2022 arbetade cirka ett dussin människor vid KKV med uppgifter i anslutning till tillsynen över företagsförvärv, men knappt hälften av dem arbetar dessutom även med andra uppgifter som har att göra med konkurrenstillsynen.  

Ändringen har sannolikt en ganska liten inverkan på marknadsdomstolens och särskilt högsta förvaltningsdomstolens arbetsmängd, eftersom domstolarna behandlar endast KKV:s förslag om förbud mot företagsförvärv vilka är ganska sällsynta. Under den tid som tillsynen över företagsförvärv har existerat har KKV sammanlagt fem gånger föreslagit att ett företagsförvärv ska förbjudas. 

Det har uppskattats att den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv årligen kan hindra genomförandet av cirka 4,2–5,6 företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen. En del av detta kommer att ske genom tillsynens förebyggande effekt, så att parterna i ett planerat företagsförvärv själva bedömer att företagsförvärvet sannolikt inte kommer att godkännas, åtminstone inte med företagsekonomiskt sett meningsfulla åtaganden, och därför är det inte klokt att genomföra förvärvet. På grund av den förebyggande effekten kan till köpare vid ett företagsförvärv också väljas en part till vilken företaget kan säljas utan att det medför konkurrensproblem. I ett sådant fall genomförs nog företagsförvärvet, men mellan olika parter. En majoritet av de företagsförvärv som leder till ingripande kommer sannolikt att godkännas så att villkor uppställs för deras genomförande. Vid en del av de företagsförvärv som leder till ingripande kan parterna avstå från arrangemangen mitt i myndighetsprocessen. Det är sannolikt att KKV kommer också att föreslå att vissa företagsförvärv förbjuds. Förslag om att förbjuda ett företagsförvärv bedöms dock vara sällsynta och sådana kommer sannolikt inte att göras ens en gång om året. Det är således möjligt att ändringen inte har några konsekvenser för domstolarnas arbetsmängd exempelvis under de första 3–5 åren efter att tillämpningen börjat, eller att den endast har små konsekvenser. 

Förslaget kan ha indirekta positiva konsekvenser också för de myndigheter som genomför offentliga upphandlingar enligt lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016), t.ex. kommunala och statliga myndigheter. Förslaget ökar konkurrensen på marknaden och förebygger skadlig koncentration av den och kan således också indirekt gynna de parter som genomför offentliga upphandlingar. De upphandlande enheterna, och således indirekt bl.a. skattebetalarna, drar nytta av att det finns flera anbudsgivare och konkurrens på den marknad som är föremål för anbudsförfrågan. 

Anvisningarna och rättspraxisen i anslutning till tillämpningsområdet för artikel 22 i EU:s koncentrationsförordning, som behandlas närmare nedan, tillsammans med bestämmelserna om anmälan om företagsförvärv i rättsakten om digitala marknader (Digital Markets Act, DMA), som ska träda i kraft under slutet av 2022, kommer sannolikt att i någon mån öka antalet företagsförvärv som anmäls till kommissionen, och ändringen av de nationella gränserna gör att antalet företagsförvärv som anmäls till KKV kommer att öka. Således kommer antalet företagsförvärv som ska behandlas av konkurrensmyndigheterna att öka.  

4.2.7  Konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna

Utvidgningen av tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv kommer att ha direkta negativa konsekvenser särskilt för de företag som planerar och genomför företagsförvärv och för deras ägare. De ändringar som föreslås i omsättningsgränserna är dock tydliga, noggrant avgränsade och förutsägbara ur företagens synvinkel. Ändringen har inga direkta negativa konsekvenser för fysiska personer som inte bedriver ekonomisk verksamhet. Däremot har ändringen direkta positiva konsekvenser för bl.a. sådana fysiska personer som är konsumenter när konkurrensen kvarstår på samma nivå eller ökar.  

Förslaget utvidgar skyldigheten att anmäla företagsförvärv, och fler företagsförvärv än tidigare kommer således att behandlas av KKV. Som det konstateras i avsnittet om konsekvenser för företagen kommer KKV:s behandling att medföra administrativa kostnader för företagen och dröjsmål med genomförandet av förvärv. Dessa konsekvenser är av engångskaraktär och förverkligas endast i samband med företagsförvärvet.  

Den gällande regleringen hindrar inte att ett företag säljs, men när de lagstadgade kriterierna för ingripande uppfylls kan regleringen påverka det till vilken part företaget kan säljas så att förvärvet kan godkännas. Förslaget orsakar ingen ändring i tröskeln för ingripande i ett företagsförvärv. 

Ändringen av anmälan om företagsförvärv kan bedömas bl.a. i förhållande till den näringsfrihet som tryggas i 18 § och det egendomsskydd som tryggas i 15 § i grundlagen.  

Utgående från den allmänna klausulen i 15 § 1 mom. i grundlagen bedöms bland annat olika begränsningar i ägarens nyttjanderätt och bestämmande inflytande. Egendomsskyddet inbegriper rätten att bestämma om sin egendom och således kan bestämmelserna om tillsynen över företagsförvärv bedömas med avseende på egendomsskyddet, trots att det för egendomsskyddets del kan vara fråga om reglering av egendomsanvändningen och inte om inskränkning i egendomsskyddet.  

Den gällande tillsynen över företagsförvärv begränsar, på det sätt som godkänns och avgränsas i regleringen, det vilka företag, i fråga om vilka verksamheter och under vilka förutsättningar, får avtala om företagsförvärv på ett godkänt sätt. Ingripande i ett företagsförvärv är exceptionellt och en övervägande majoritet av företagsförvärven godkänns som sådana. 

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av behörig myndighet. Genomförandet av företagsförvärv kan i fler fall än nuförtiden fördröjas med högst några månader på grund av myndighetsbehandlingen. Fördröjningen är dock begränsad på grund av de ganska korta lagstadgade behandlingsfrister enligt 26 § i konkurrenslagen som närmare behandlas ovan i avsnittet Gällande bestämmelser.  

De negativa konsekvenserna för företagen har bedömts och de har begränsats genom valet av alternativ för genomförande.  

Den administrativa börda som medförs av anmälan om sannolikt oproblematiska företagsförvärv kommer att minskas genom en uppdatering av den mall för anmälan om företagsförvärv som omfattar alla anmälningspliktiga företagsarrangemang och som utfärdas genom förordning av statsrådet. I samband med uppdateringen av mallen minskas kraven på uppgifter som ska lämnas vid sådana företagsförvärv där parterna i företagsförvärvet inte har några horisontella överlappningar eller vertikala kopplingar.  

De grundläggande fri- och rättigheterna behandlas närmare nedan i avsnittet Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning. 

5.1.1  KKV:s förslag

Förslaget, som följer det som KKV kommit fram till i sin utredning, är att konkurrenslagens bestämmelser om tillsyn över företagsförvärv ska tillämpas på företagsförvärv där  

• parterna i företagsförvärvet tillsammans har en omsättning i Finland som överskrider 100 miljoner euro och  

• minst två av parterna i företagsförvärvet var har en omsättning i Finland som överskrider 20 miljoner euro.  

• Dessutom ska KKV kunna kräva att ett företagsförvärv som underskrider omsättningsgränserna ska anmälas, om parterna i företagsförvärvet tillsammans har en omsättning i Finland som överskrider miljoner 50 euro och företagsförvärvet kan medföra skadliga konsekvenser för konkurrensen i Finland. 

KKV:s förslag gällande övertagningsrätt innehåller utöver gränsen på 50 miljoner euro inte något förslag om en nedre gräns för målföretaget eller två av parterna i förvärvet. 

KKV:s förslag följer de omsättningsgränser och den anmälningsskyldighet som tillämpas i Sverige. På basis av Alma Medias material om företagsförvärv och det realiserade antalet anmälningar i Sverige uppskattas det att antalet företagsförvärv som ska anmälas kommer enligt detta alternativ att öka med cirka tio per år. Enligt det som förklaras i avsnitt 4.4 kan den uppskattning som gjorts på basis av Alma Medias material i någon mån underskatta förändringen i antalet företagsförvärv som ska anmälas. När detta beaktas skulle antalet nya anmälningar enligt de omsättningsgränser som används i Sverige vara cirka 10–13 per år. 

Tillämpningsområdet för den övertagningsrätt som KKV föreslår skulle omfatta cirka 177 företagsförvärv årligen. Uppskattningen baserar sig på antalet sådana företagsförvärv i Alma Medias material åren 2017–2019 vid vilka omsättningen för de företag som ska gå samman överskrider 50 miljoner euro, men som inte i den föreslagna modellen kommer att omfattas av den egentliga anmälningsskyldigheten. Eftersom Alma Medias material endast innehåller uppgifter om sådana företagsförvärv där målföretagets omsättning överskred en miljon euro, skulle övertagningsrätten enligt KKV:s modell omfatta en något större grupp företagsförvärv. Dessutom kan den uppskattning som baserar sig på Alma Medias material på det sätt som beskrivs i avsnitt 4.4 i någon mån underskatta antalet företagsförvärv. 

Den omsättningsgräns på 50 miljoner euro som föreslås i KKV:s utredning skulle resultera i att endast 12−24 procent av branscherna skulle hamna utanför tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv. Enligt utredningen ställer de gällande bestämmelserna, på det sätt som närmare behandlats ovan, 35–66 procent av branscherna utanför tillämpningsområdet. 

Enligt KKV:s uppskattning skulle den modell som verket föreslår årligen resultera i att sammanlagt cirka 8–11 företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen kan hindras. Den största delen av dem är förebyggda fall, dvs. förvärv som inte genomförs på basis av företagens egna riskanalyser, den näst största delen består av sådana förvärv som tas upp till behandling på grundval av övertagningsrätten, och den minsta delen består av förvärv som tas upp till behandling på basis av att omsättningsgränserna överskridits. I det föreslagna alternativet skulle en större del av de företagsförvärv som leder till ingripande bli upptagna för undersökning på grund av övertagningsrätten än på grund av de allmänna omsättningsgränserna. Om man antar att aktiviteten i fråga om företagsförvärv efter reformen är likadan som under åren 2017–2019, skulle konsumentfördelarna i KKV:s modell enligt en försiktig uppskattning uppgå till cirka 62–83 miljoner euro. När antalet företagsförvärv ökar växer också konsumentfördelarna.  

Enligt KKV:s modell skulle myndighetens behov av resurser öka med cirka fem årsverken. I kalkylen antas det att när antalet anmälningar om företagsförvärv ökar med 10–13 anmälningar förorsakar det ett ökat behov av resurser motsvarande 1,6 årsverken hos tillsynen över företagsförvärv, och att antalet företagsförvärv som tas upp för granskning på basis av övertagningsrätten och som överförs till fortsatt behandling är i genomsnitt 2–3 per år vilket betyder att undersökningen av dessa kräver en tilläggsresurs på drygt tre årsverken. 

5.1.2  Allmänna omsättningsgränser

Sammanräknad omsättning

Det mest uppenbara behovet av ändringar gäller den gällande regleringens sätt att räkna parternas sammanlagda omsättning, dvs. att omsättningen räknas globalt och inte på basis av omsättningen i Finland och att omsättningsgränsen på 350 miljoner euro kan anses vara hög i förhållande till samhällsekonomin i ett land av Finlands storlek. I avsnittet ”Omsättningsgränser i lagstiftningen i utlandet” behandlas de nuvarande gränserna för parternas sammanräknade omsättning och omsättningen för minst två av parterna närmare i förhållande till de övriga medlemsstaterna i EU och de nordiska länderna.  

Förslaget att övergå från den globala omsättningen till att beakta omsättningen i Finland fick understöd också under remissbehandlingen. I endast ett av de sjutton utlåtanden över bedömningspromemorian som erhölls ställde man sig klart kritisk mot förslaget. Understödet baserade sig bl.a. på det faktum att de arrangemang som anmäls till KKV skulle på detta sätt ha en starkare anknytning till den finländska marknaden.  

Gränsen för ingripande enligt konkurrenslagen har samband med konsekvenserna i Finland och det är således ändamålsenligt att anmälningsskyldigheten baserar sig i första hand på omfattningen av parternas ekonomiska aktivitet i Finland.  

Ett genomförandealternativ skulle också kunna vara det att den enda ändring som görs är en ändring av gränsen för parternas sammanräknade omsättning, så att gränsen för den omsättning som parterna tillsammans har i Finland är 100 miljoner euro. Konsumentfördelarna beräknas vara cirka 16–22 miljoner euro enbart om gränsen på 350 miljoner euro för parternas sammanräknade omsättning globalt skulle ändras till en gräns på 100 miljoner euro för omsättningen i Finland och gränsen på 20 miljoner euro skulle kvarstå oförändrad och någon övertagningsrätt inte skulle ingå i regleringen. Enligt uppskattning skulle detta alternativ kunna förebygga cirka 1,4–1,9 ur konkurrenssynvinkel skadliga företagsförvärv per år. Enligt detta alternativ skulle företagens administrativa kostnader, när förenklingen av anmälningsschemat beaktas, öka med cirka 1,8–3,3 miljoner euro och KKV:s behov av tilläggsresurser uppgå till cirka 130 000 euro per år. 

Omsättningen för minst två av parterna i företagsförvärvet

Den anmälningsgräns som baserar sig på den omsättning som minst två av parterna i företagsförvärvet har i Finland har en större inverkan på antalet företagsförvärv som ska anmälas och på anmälningsskyldighetens omfattning än gränsen för den sammanräknade omsättningen. Om gränsen för den omsättning som minst två av parterna har i Finland sattes vid 10 miljoner euro, skulle antalet företagsförvärv som ska anmälas öka med cirka 30 förvärv och antalet anmälningspliktiga företagsförvärv skulle ungefär fördubblas jämfört med nuläget. I Norge ligger gränsen för den omsättning som minst två av parterna har i Norge på 9,3 miljoner euro och i Sverige är den motsvarande gränsen 19,1 miljoner euro.  

Om gränsen för den omsättning som minst två av parterna i företagsförvärvet har i Finland inte sänktes från nuvarande 20 miljoner euro utan ändringen skulle beröra endast gränsen för parternas sammanräknade omsättning, skulle antalet anmälningspliktiga företagsförvärv öka med cirka en tredjedel, vilket innebär att cirka 10–13 fler företagsförvärv än nuförtiden skulle anmälas årligen. En sänkning av gränsen på 20 miljoner euro för den omsättning som minst två av parterna har till 10 miljoner euro skulle således medföra en större administrativ börda för företagen.  

Om någon övertagningsrätt inte inkluderas i ändringen, men gränsen för den omsättning som minst två av parterna har i Finland sänks från 20 miljoner euro till 10 miljoner euro, skulle antalet anmälningar om företagsförvärv per år öka med cirka 30–40 anmälningar jämfört med nuläget. Enligt detta alternativ skulle det inkomma cirka 20 fler anmälningar än om gränsen skulle vara 20 miljoner euro. Alternativet inbegriper inte den osäkerhet som övertagningsrätten orsakar företagen och inte heller kostnader i samband med den, men företagen skulle förorsakas större administrativa kostnader för anmälan om företagsförvärv. En närmare uppskattning av de kostnader som förorsakas av anmälan har gjorts i avsnittet ”Konsekvenser för företagens kostnader och tiden för genomförande av förvärvet”. För att man ska kunna skapa sig en bild av storleksklassen hos de administrativa kostnader som medförs för företagen kan det uppskattas att den genomsnittliga externa kostnaden för anmälan om sådana företagsförvärv som blir godkända i initialskedet är cirka 50 000 euro. Om de interna kostnaderna medräknas är kostnaden 90 000–140 000 euro. De företagsförvärv som blir godkända under den fortsatta behandlingen godkänns ofta villkorligt och den externa kostnaden för anmälan i deras fall ligger i genomsnitt strax under en miljon euro. Medeltalet höjs betydligt av kostnaderna i sådana fall där KKV har föreslagit marknadsdomstolen att företagsförvärvet ska förbjudas. Kostnaderna för andra än sådana ärenden som är föremål för fortsatt behandling och som överförs till domstolsbehandling stannar klart under en miljon euro.  

Enligt KKV:s uppskattning skulle konsumentfördelarna vara minst cirka 50–67 miljoner euro per år enligt det alternativ där omsättningsgränserna är 100 miljoner och 10 miljoner euro och regleringen inte innehåller någon övertagningsrätt. Genom detta alternativ skulle cirka 4,2–5,6 ur konkurrenssynvinkel skadliga företagsförvärv per år kunna förebyggas. 

De totala kostnader som medförs för företagen skulle, med beaktande av ändringen av anmälningsschemat, vara cirka 5–10 miljoner euro per år om omsättningsgränserna är 100 miljoner och 10 miljoner euro. Detta motsvarar i fråga om storleksklassen företagens totala kostnader i det alternativ där omsättningsgränserna är 100 miljoner och 20 miljoner euro och övertagningsrätt ingår i lagstiftningen.  

Budgeteffekten enligt KKV:s förslag har räknats fram utgående från omsättningsgränserna på 100 miljoner och 20 miljoner euro samt på basis av mängden merarbete som övertagningsrätten orsakar. Enligt KKV:s uppskattning skulle budgeteffekten vara i stort sett densamma också enligt det alternativ där ingen övertagningsrätt ingår och omsättningsgränserna är 100 miljoner och 10 miljoner euro.  

Om gränsen för den omsättning som parterna tillsammans har i Finland är 100 miljoner euro och gränsen för omsättningen för minst två av parterna skulle ligga mellan 10 och 20 miljoner euro, och ingen övertagningsrätt ingick i lagstiftningen, skulle konsumentfördelarna, KKV:s behov av resurser och företagens kostnader ligga någonstans mellan de ovan beskrivna modellerna 100+10 och 100+20. Enligt dessa alternativ skulle dock en stor grupp branscher och lokala marknader samt företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen hamna utanför tillsynen.  

5.1.3  Alternativ i fråga om förverkligande av övertagningsrätt

Alternativ i fråga om övertagningsrätt och deras konsekvenser

Om övertagningsrätt inkluderades i lagstiftningen, skulle det vara möjligt att begränsa dess tillämpningsområde på många sätt. Exempelvis beskrivande kriterier, gränser för marknadsandelar eller gränsvärden som baserar sig på omsättningen skulle kunna uppställas som villkor för tillämpning av övertagningsrätten. Ett gränsvärde som baserar sig på omsättningen skulle kunna kopplas till antingen parternas sammanräknade omsättning eller omsättningen för minst två av parterna i företagsförvärvet. En tidsfrist för tillämpning av övertagningsrätten skulle också kunna bestämmas och utövandet av rätten skulle kunna förenas med möjlighet till frivillig anmälan.  

Enligt KKV:s utredning skulle inkluderandet av övertagningsrätten i lagstiftningen göra det möjligt att sätta gränserna för omsättningen högre än vad som skulle behövas utan någon övertagningsrätt. Om någon övertagningsrätt inte infördes, borde gränsen för omsättningen för minst två av parterna i förvärvet enligt KKV:s åsikt vara klart lägre än nuvarande 20 miljoner euro, vilket innebär att den administrativa bördan skulle öka. Om gränsen för parternas sammanräknade omsättning i Finland sänktes, men några bestämmelser om övertagningsrätt inte skulle utfärdas, skulle alla företagsförvärv som överskrider det nedre tröskelvärdet behöva anmälas. Om man däremot utfärdade bestämmelser om en högre omsättningsgräns och övertagningsrätt, skulle färre företagsförvärv anmälas på basis av omsättningsgränsen och dessutom skulle anmälningsskyldigheten gälla endast sådana företagsförvärv där KKV använder sig av sin övertagningsrätt.  

Den modell som inbegriper en övertagningsrätt innebär att regleringen skulle omfatta också sådana värdebaserade företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen och s.k. konkurrensdödande förvärv (killer acquisitions) där ett större företag förvärvar en mindre potentiell konkurrent innan denna hinner bli en betydande konkurrent. När det är fråga om konkurrensdödande förvärv slutar köparen att utveckla målföretagets nyttigheter, vilket kan vara negativt med tanke på nya innovationers inträde på marknaden. En övertagningsrätt utan separat nedre gräns eller med en relativt låg nedre gräns för målföretaget skulle lämpa sig också i en situation där föremålet för förvärvet är en liten men betydande aktör eller aktör med potential att bli betydande och som inte har någon betydande omsättning på grund av affärsverksamhetens art eller det att affärsverksamheten befinner sig i ett tidigt skede. 

Enligt KKV:s förslag skulle verket kunna uppta till behandling ett förvärv av omsättningsmässigt hur litet företag som helst bara parternas sammanräknade omsättning i Finland överskrider 50 miljoner euro. Övertagningsrätten skulle således vara tillämplig i en situation där enbart köparens omsättning överskrider 50 miljoner euro trots att målföretaget har en mycket liten omsättning (omsättning ≥ 0 euro). 

Antalet anmälningar skulle öka årligen med cirka 10–13 enbart på basis av att gränsen för parternas sammanräknade omsättning ändras och med cirka 2–3 företagsförvärv till följd av övertagningsrätten. 

Nedre gräns för omsättningen för minst två av parterna som villkor för tillämpningen av övertagningsrätt

Utöver den modell som KKV föreslagit och alternativet att nuläget kvarstår oförändrat kan man granska ett alternativ där som villkor för tillämpning av övertagningsrätten utöver den nedre gränsen för parternas sammanräknade omsättning dessutom uppställer en nedre gräns för den omsättning som minst två av parterna har i Finland. I bedömningspromemorian presenterades en nedre gräns på tre miljoner euro som exempel. När förslaget att sätta en nedre gräns bedöms ska man dock notera att när det t.ex. gäller digitala tjänster och en marknad som baserar sig på innovationer kan värdet för och den ekonomiska betydelsen av föremålet för förvärvet vara stor fast det endast har en liten omsättning. Också på lokala marknader kan det vara fråga om en betydande koncentration trots att målföretaget har en relativt liten omsättning. Om gränsen för omsättningen för minst två av parterna sattes mycket lågt, skulle den nedre gränsen inte i någon betydande mån minska företagens osäkerhet. I ett sådant fall skulle den nytta som fås av minimigränsen för omsättning vara liten jämfört med en situation där det inte skulle finnas någon gräns för omsättningen för minst två av parterna i förvärvet. 

Det är i princip möjligt att binda övertagningsrätten också vid andra kriterier utöver omsättningen så som har gjorts t.ex. i Sverige. I avsnittet Lagstiftningen i utlandet konstateras följande: Företagens sammanräknade omsättning överskrider cirka 95 miljoner euro och dessutom finns det särskilda grunder att använda sig av övertagningsrätten såsom en betydande marknadsandel eller målföretagets ställning som en viktig handelspartner. Att tillämpningsområdet binds vid omsättningen är dock mer förutsägbart och tydligare ur både företagens och myndighetens synvinkel. 

Om någon annan omsättningsgräns än gränsen på 50 miljoner euro inte sattes för utövandet av övertagningsrätten, så som KKV föreslagit i sin utredning, skulle övertagningsrätten utgående från Alma Medias material ha omfattat i genomsnitt 177 företagsförvärv åren 2017–19. Så som det konstateras ovan i avsnitt 4.4 kan den uppskattning som baserar sig på Alma Medias material i någon mån ha underskattat antalet förvärv. Av denna anledning har antalet förvärv som omfattas av övertagningsrätten uppskattats ligga mellan 177 och 236 företagsförvärv. På samma sätt som i avsnitt 4.4., har Alma medias tal också här multiplicerats med 1,33 för att den övre gränsen kan fås fram. Om ett ytterligare villkor för tillämpning av övertagningsrätten är att den omsättning som minst två av parterna var har i Finland överskrider tre miljoner euro, skulle antalet förvärv som omfattas av övertagningsrätt uppgå i genomsnitt till cirka 85–113 förvärv per år. KKV har uppskattat att verkets behov av tilläggsresurser skulle vara det samma i fråga om både det alternativ att en nedre gräns på tre miljoner euro för övertagningsrätten läggs till den modell som KKV föreslagit och det alternativ att några bestämmelser om övertagningsrätt inte utfärdas och omsättningsgränserna är 100 miljoner och 10 miljoner euro.  

Om fem miljoner euro utgjorde den nedre gränsen för den omsättning som minst två av parterna ska ha i Finland, skulle övertagningsrätten omfatta i genomsnitt cirka 55–73 företagsförvärv per år.  

Ju högre den nedre gränsen för omsättningen för minst två av parterna i företagsförvärvet sätts, desto färre företagsförvärv omfattas av tillämpningsområdet och desto mindre totala kostnader förorsakas företagen på grund av osäkerhet. Men ju högre den nedre gränsen sätts, desto fler företagsförvärv som är potentiellt skadliga för konkurrensen lämnas utanför tillämpningsområdet.  

Om som villkor för tillämpning av övertagningsrätten ställs en gräns på tre miljoner euro för den omsättning som minst två av parterna i förvärvet ska ha i Finland, minskar antalet företagsförvärv som omfattas av tillämpningsområdet för övertagningsrätten avsevärt och således också den osäkerhet som förorsakas företagen och kostnaderna i anslutning till den jämfört med en situation där någon nedre gräns inte existerar. Om en nedre gräns infördes, skulle de kostnader som anmälningarna medför för företagen minska med några hundra tusen euro per år jämfört med det alternativ att någon nedre gräns inte skulle sättas för den omsättning som minst två av parterna ska ha i Finland. 

Om en nedre gräns infördes, skulle sådana företagsförvärv som berör företag med lägre omsättning ställas utanför tillämpningsområdet för övertagningsrätten också i den situationen att en nedre gräns på tre miljoner euro existerar. Samtidigt skulle sådana företagsförvärv som är skadliga ur konkurrenssynvinkel hamna utanför tillämpningsområdet för övertagningsrätten t.ex. i fråga om digitala tjänster där värdet för föremålet för förvärvet inte baserar sig på dess omsättning. Som följd av att en nedre gräns sätts minskar den konsumentfördel som uppstår till följd av utvidgningen av tillämpningsområdet endast litet jämfört med det alternativ att någon nedre gräns inte alls sätts. Om den nedre gränsen är tre miljoner euro är den fördel som konsumenterna får strax under 60 miljoner euro per år. 

Andra begränsningar av tillämpningen av övertagningsrätt

Det skulle finnas skäl att i de alternativ som innehåller en övertagningsrätt inkludera en tidsfrist för utövandet av övertagningsrätten.En tidsgräns skulle öka rättssäkerheten och förutsägbarheten med tanke på de företag som genomför företagsförvärv när de skulle kunna räkna ut en tidpunkt efter vilken förvärvet inte längre skulle kunna upptas till behandling hos KKV. När tidsfristens längd uppskattas bör fristens rimlighet beaktas också ur KKV:s synvinkel. Vid bestämmandet av tidsgräns bör man således beakta såväl företagens behov av rättssäkerhet, förutsägbarhet och ett snabbt genomförande av företagsförvärvet som myndighetens behov av tillräcklig tid för att kunna bedöma behovet att använda sig av övertagningsrätten. Tidsgränsen skulle kunna gå exempelvis vid 46 arbetsdagar, dvs. cirka två månader, eller vid 69 arbetsdagar, dvs. cirka tre månader, vilket föreslogs i bedömningspromemorian, och den skulle kunna räknas t.ex. från och med den tidpunkt som anges i 23 § i konkurrenslagen. Tidsfristen på cirka två månader räknad som arbetsdagar ökar förutsägbarheten ur företagens synvinkel och främjar ett effektivt genomförande av företagsförvärv jämfört med en tidsfrist på cirka tre månader.  

De alternativ som inbegriper övertagningsrätten skulle också kunna förenas med en möjlighet tillfrivillig anmälan så att företaget vid behov skulle kunna få klarhet i saken redan innan tidsfristen för övertagningsrätt löper ut. Frivillig anmälan kunde betyda att KKV skulle undersöka ett företagsarrangemang på basis av en frivillig anmälan. Då skulle KKV inte längre bedöma behovet att använda sig av övertagningsrätten utan förvärvet skulle undersökas enligt den normala processen och i enlighet med behandlingsfristerna för företagsförvärv. Alternativt kunde det skapas ett system där företagen kan informera KKV om genomförda företagsförvärv utan en egentlig anmälan om företagsförvärv, och KKV skulle inom en kort tidsfrist, exempelvis 15 arbetsdagar, meddela huruvida det tänker använda sig av övertagningsrätten på arrangemanget i fråga. Ett sådant system tillämpas exempelvis på Island.  

Tillämpning av övertagningsrätten på genomförda företagsförvärv

I den modell som KKV föreslår kunde övertagningsrätten också gälla redan genomförda företagsförvärv. Detta skulle ha negativa konsekvenser för parterna i ett redan genomfört företagsförvärv. Detta skulle dock vara motiverat med avseende på det att om myndigheten inte kunde använda sig av sin övertagningsrätt på redan genomförda företagsförvärv, skulle det uppstå ett incitament för företagen att fördröja offentliggörandet av företagsförvärvet och genomföra förvärvet så snabbt som möjligt utan att verket fick kännedom om ett företagsförvärv som är potentiellt skadligt för konkurrensen. Möjligheten att ingripa i redan genomförda företagsförvärv ingår i systemet med övertagningsrätt också i andra rättssystem.  

Nuförtiden är det möjligt att i vissa specialfall ingripa i genomförda företagsförvärv. Det är möjligt att ingripa i ett genomfört företagsförvärv bl.a. med stöd av 30 § i konkurrenslagen i sådana situationer där ett förvärv som omfattas av anmälningsskyldighet inte har anmälts och har genomförts eller där förvärvet har genomförts i strid med ett beslut om villkorligt godkännande. Det är vidare möjligt att ingripa i ett företagsförvärv om parterna i förvärvet tidigare lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter som haft väsentlig betydelse för avgörandet i saken. Ett redan genomfört företagsförvärv kan också upptas till behandling och leda till ingripande på basis av den s.k. tvåårsregeln, om samma parter genomför ett nytt arrangemang inom två år från ett tidigare företagsförvärv som inte omfattades av anmälningsskyldighet och omsättningsgränserna uppnås vid det senare arrangemanget eller vid två eller fler arrangemang sammanlagt. Också kommissionen kan enligt den anvisning om tillämpning av artikel 22 i fusionsförordningen som utfärdades i mars 2021 godkänna att också redan genomförda företagsförvärv hänskjuts till kommissionen. 

Processer och regel i samband med övertagningsrätten

Om man stannade för ett alternativ som inbegriper övertagningsrätt, skulle det i syfte att öka förutsägbarheten och för att begränsa de negativa effekterna vara motiverat att i systemet inkludera villkor för införande av systemet med övertagningsrätt inkl. möjligheten till frivillig anmälan, en tidsfrist för utövandet av övertagningsrätten och KKV:s riktlinjer för utövning av övertagningsrätten. KKV:s riktlinjer skulle öka övertagningsrättens begriplighet och förutsebarhet. I syfte att minska osäkerheten och de administrativa kostnaderna skulle till övertagningsrätten, utöver gränsen på 50 miljoner euro, dessutom kunna kopplas en nedre gräns som baserar sig på omsättningen för minst två av parterna i förvärvet. 

Konsekvenser av övertagningsrätten

En ändring av bestämmelserna så att de innehåller en övertagningsrätt skulle sannolikt minska förutsägbarheten och rättssäkerheten i någon mån. Å andra sidan skulle bl.a. möjligheten till frivillig anmälan minska de negativa konsekvenserna med tanke på förutsägbarheten och rättssäkerheten, men den skulle medföra tilläggskostnader för dem som gör en frivillig anmälan. Genom en frivillig anmälan om företagsförvärv skulle företaget, om det så önskar, kunna få ett förhandsbesked om huruvida KKV kommer att ta upp ärendet till grundlig undersökning, vilket skulle eliminera osäkerheten kring övertagningsrätt. Å andra sidan skulle införandet av övertagningsrätt i lagstiftningen minska behovet att sätta gränserna för omsättningen för minst två av parterna på en lägre nivå än vad de är i nuläget. Om de omsättningsgränser som är förenliga med huvudregeln sänktes till en lägre nivå som ett alternativ till införandet av övertagningsrätt i lagstiftningen, skulle alla företagsförvärv där tröskelvärdet överskrids behöva anmälas i stället för att anmälan skulle behöva göras endast om sådana förvärv där KKV skulle använda sig av sin övertagningsrätt som ett resultat av prövning. Enligt KKV:s utredning skulle det ur samhällsekonomisk synvinkel vara optimalt att sänka anmälningsgränserna enligt huvudregeln på ett mer återhållsamt sätt och inkludera myndighetens övertagningsrätt i lagstiftningen.  

Eftersom utövandet av övertagningsrätten skulle kunna gälla också redan genomförda företagsförvärv, skulle detta ha en betydande inverkan på dylika, dock sannolikt sällsynta, företagsförvärv. Den osäkerhet som övertagningsrätten förorsakar företagen skulle kunna minskas t.ex. genom riktlinjer om tillämpning av övertagningsrätten som KKV skulle kunna publicera i samband med lagens ikraftträdande. Riktlinjerna kunde innehålla en närmare beskrivning av de situationer där övertagningsrätten skulle kunna komma att tillämpas. Det skulle också vara möjligt att uppdatera riktlinjerna när erfarenheten och tillämpningspraxisen ökar och när sådana situationer som eventuellt orsakar oklarhet och osäkerhet konkretiseras.  

I praktiken skulle företagen ha möjlighet att bedöma hur sannolikt övertagningsrätten kommer att tillämpas på basis av följande relativt enkla uppgifter: 

1) Överlappande affärsverksamheter och vertikala kopplingar. Om parterna inte har överlappande affärsverksamhet eller vertikala kopplingar är risken för att övertagningsrätten kommer att tillämpas obefintlig. Exempelvis kommer inte sådana kapitalplacerares företagsköp, där kapitalplaceraren och målföretaget inte verkar på samma marknad och inte har några vertikala kopplingar till varandra, att bli föremål för övertagningsrätten.  

2) Marknadens omfattning och marknadsinflytande. Det skulle inte heller vara sannolikt att övertagningsrätten utnyttjas om marknaden är mer omfattande än den finländska marknaden och har ett stort antal aktörer och parterna inte har någon betydande marknadsinflytande. Det skulle vara mer sannolikt att övertagningsrätten utnyttjas om målföretagets produkt eller tjänst syftar till att skaffa en avsevärd marknadsandel i Finland eller om den hade en dylik ställning i Finland och köparen konkurrerar på samma produktmarknad som föremålet för förvärvet.  

Övertagningsrätten skulle kunna påverka antalet eventuella köpare. För ett litet företag som är föremål för företagsförvärvet kunde möjligheten att övertagningsrätten utnyttjas ha negativa konsekvenser eftersom företaget inte skulle kunna lita på sina möjligheter att sälja företaget till den önskade anbudsgivaren utan myndighetsbehandling och myndighetens eventuella ingripande. Situationen skulle kunna aktualiseras exempelvis när företagaren går i pension eller annars vill upphöra med företagsverksamheten. Inverkan skulle dock sannolikt bli ganska liten eftersom hotet att ett företagsförvärv som inte når upp till omsättningsgränserna tas upp till behandling skulle i praktiken vara realistiskt endast på en koncentrerad marknad och under förutsättning att företagsförvärvet potentiellt skulle kunna ha betydande skadliga effekter. Antalet dylika företagsförvärv kan antas vara relativt litet. Att myndigheten har möjlighet att ta ett företagsförvärv upp till behandling förhindrar inte heller att företaget säljs utan det begränsar endast gruppen möjliga köpare så att det inte skulle vara möjligt att på en koncentrerad marknad sälja företaget till en köpare som redan från tidigare har betydande marknadsinflytande. 

Övertagningsrätten kan också inverka på innovationer och investeringar. Eftersom övertagningsrätten kunde begränsa gruppen potentiella köpare på en koncentrerade marknad har det föreslagits att detta skulle kunna försämra lönsamheten hos riskfyllda investeringar i startup-företag och således försvåra uppkomsten av innovationer. Dessutom skulle kostnaderna för marknadskontroll i fråga om små aktörer kunna utgöra en relativt sett mer väsentlig del av köpesumman än i fråga om stora aktörer. Övertagningsrätten skulle å andra sidan kunna främja konkurrensen på marknaden och förebygga uppkomsten av dominerande marknadsställning inom ett nytt snävt område, t.ex. i fråga om vissa digitala tjänster. Därigenom skulle övertagningsrätten kunna ha en effekt som främjar marknadens funktionsförmåga och nya företags inträde på marknaden, vilket på lång sikt skulle kunna främja uppkomsten av företagsverksamhet.  

Sambandet mellan innovationsincitament, marknadsinträde och tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv är dock inte entydigt. I den ekonomiska forskningslitteraturen har det presenterats resultat som visar att om tillsynen över företagsförvärv utsträcks till att gälla företagsförvärv av små företag främjar det innovation eftersom hotet av en stor aktörs företagsförvärv kan minska andras innovationsincitament. Kamepalli, Sai, Raghuram Rajan ja Luigi Zingales (2021). Kill Zone. NBER Working Paper No. 27146. I en relativt färsk publikation av Näringslivets forskningsinstitut har man också hittat empiriska bevis på det. I undersökningen hänvisas det till att de företagsförvärv som gjorts av stora teknologiföretag klart har minskat nya företags inträde på marknaden och kapitalinvesteringar både i Förenta staterna och på den europeiska marknaden där stora teknologiföretag har köpt företag. Koski, Heli, Otto Kässi och Fabian Braesemann (2021). Killers on the road of emerging Start-ups. Implications for Market Entry and Venture Capital Financing. Etla Working Papers no. 81. Å andra sidan har man i undersökningarna också hittat bevis på att tillsynen över företagsförvärv kan leda till svagare incitament och negativa konsekvenser för företagen. Cabral, Luis (2021). Merger Policy in digital industries. Information Economics and Policy 54. Inverkan på innovations- och investeringsincitament beror på vilka antaganden man utgått från i undersökningarna. 

De eventuella konsekvenserna för innovationsverksamheten berör dock endast sådana företag som verkar på en koncentrerad marknad, vilket minskar konsekvensernas omfattning. I sin utredning har KKV inte i tidskriften Talouselämäs register över företagsförvärv upptäckt sådana företagsförvärv av start up-företag som skulle ha lett till tillämpning av övertagningsrätten. 

Om övertagningsrätten inkluderades i lagstiftningen skulle detta ha konsekvenser för de företag som planerar och genomför företagsförvärv. Övertagningsrätten skulle höja kostnaderna och öka den administrativa bördan samt förlänga tiden för genomförande av sådana företagsförvärv som tas upp till behandling med stöd av övertagningsrätten. 

När tröskeln för anmälan ändras kommer detta sannolikt att ha en fördröjande effekt på verkställandet av företagsförvärv jämfört med nuläget i sådana fall där ett förvärv ska anmälas på basis av övertagningsrätten trots att företagsförvärvet skulle bli godkänt som sådant när undersökningen är slutförd. I praktiken kommer endast verkställandet av sådana företagsförvärv som överförs till fortsatt behandling att fördröjas med flera månader på grund av tillsynen över företagsförvärv medan behandlingen i initialskedet tar högst 23 arbetsdagar dvs. cirka en månad. Enligt uppskattning kommer årligen cirka 2,5 företagsförvärv att överföras till fortsatt behandling på basis av övertagningsrätt och frivillig anmälan, och fördröjningen skulle således gälla dem.  

I den modell som KKV föreslagit skulle företagens administrativa kostnader, med beaktande av ändringen av anmälningsschemat, öka med cirka 6−10 miljoner euro. De ovan nämnda kostnaderna består av arvoden för externa rådgivare och den arbetstid som inom företagen används för processen. Företagens kostnader skulle bestå av kostnader för förhandsbedömningen av anmälningsskyldighet och företagsförvärvets konsekvenser för konkurrensen, utarbetandet av anmälan om företagsförvärv samt av företagsförvärvsprocessen hos myndigheten. I modellen med övertagningsrätt skulle företagen utöver de ovan nämnda dessutom förorsakas kostnader av bedömningen av huruvida det planerade arrangemanget är ett arrangemang som omfattas av tillämpningsområdet för övertagningsrätt och som leder till potentiella konkurrensproblem och som eventuellt måste anmälas om myndigheten kräver det. Som det konstaterats i KKV:s utredning är det svårt att på ett tillförlitligt sätt uppskatta dylika kostnader. Några exempel på kostnaderna för realiserade riskbedömningar finns inte tillgängliga och inte heller några erfarenheter av hur ofta företagen upplever det nödvändigt att låta göra en riskbedömning.  

Det går dock att uppskatta de maximala kostnader som osäkerheten kan förorsaka på basis av antalet företagsförvärv som omfattas av övertagningsrättens tillämpningsområde och de kostnader som anmälan om företagsförvärv medför. Tillämpningsområdet för övertagningsrätt skulle omfatta i genomsnitt 177–236 förvärv per år, om endast en nedre gräns som baserar sig på parternas sammanräknade omsättning enligt KKV:s förslag skulle uppställas som villkor för tillämpning av övertagningsrätten. Tillämpningsområdet skulle omfatta i genomsnitt cirka 85–113 företagsförvärv per år, om också en nedre gräns på tre miljoner euro för den omsättning som två av parterna har i Finland skulle införas i KKV:s modell. Anmälan om företagsförvärv som behandlas i initialskedet förorsakar företagen externa kostnader på cirka 50 000 euro.  

När den nytta som övertagningsrätten medför uppskattades antogs det att allt som allt endast litet över två procent av alla förvärv som omfattas av tillämpningsområdet skulle kunna förebyggas genom den. Vid bedömningen av fördelar har det alltså antagits att sådana företagsförvärv som är skadliga för konkurrensen utgör endast en liten del av alla arrangemang som omfattas av övertagningsrätt. I överensstämmelse med detta kan det således antas att potentiella konkurrensproblem uppstår endast vid en liten del av de förvärv som omfattas av övertagningsrätt. Det stora flertalet av företagsförvärven är sådana att parterna i förvärvet inte verkar på samma marknad eller att de verkar på en marknad där det finns ett stort antal företag och parterna representerar endast en liten del av den totala marknaden, och det föreligger ingen risk för att övertagningsrätten tillämpas och således inte heller något behov av att låta göra en riskbedömning. I verkligheten skulle således en riskbedömning behöva göras endast av en liten del av sådana företagsförvärv som omfattas av tillämpningsrådet.  

Kostnaden för anmälan om företagsförvärv som sådan kan inte användas som utgångspunkt för de kostnader som förorsakas av att man låter göra en riskbedömning. Vid de företagsförvärv som når upp till omsättningsgränserna inkluderar kostnaden för anmälan också en riskbedömning av eventuella konkurrensproblem, och anmälan om företagsförvärv skulle inte förorsaka kostnader vid sådana riskbedömningar som gäller sannolikheten av att övertagningsrätten tillämpas. Den genomsnittliga kostnaden för riskbedömningar skulle således vara klart lägre än kostnaden för anmälan om företagsförvärv. 

Om man antar att en riskbedömning ska göras exempelvis av vart fjärde företagsförvärv som omfattas av tillämpningsområdet och om de genomsnittliga kostnaderna för dem skulle vara hälften av kostnaderna för anmälan om företagsförvärv, skulle de kostnader som osäkerheten medför för företagen uppgå till cirka 1,1–1,5 miljoner euro i ett alternativ där endast en nedre gräns för parternas sammanräknade omsättning enligt KKV:s förslag sätts för tillämpning av övertagningsrätten, och cirka 0,5–0,7 miljoner euro i ett alternativ där dessutom en gräns på tre miljoner euro sätts för den omsättning som minst två av parterna har i Finland. Denna uppskattning är sannolikt klart överdimensionerad med beaktande av att endast två procent av sådana företagsförvärv som omfattas av tillämpningsområdet kan förebyggas genom övertagningsrätten. Om en riskbedömning gjordes av vart fjärde företagsförvärv som omfattas av övertagningsrätten, skulle drygt 40 företagsförvärv per år bli föremål för riskbedömning i den modell som KKV föreslagit och cirka 20 företagsförvärv per år i det alternativ där en gräns på tre miljoner euro hade satts för omsättningen för minst två av parterna i förvärvet.  

I fråga om de båda alternativ för övertagningsrätt som varit aktuella vid beredningen av bestämmelserna skulle fördelarna (cirka 60–80 miljoner euro per år) av att tillämpningsområdet utvidgas överstiga kostnaderna för anmälan (cirka 6–10 miljoner euro per år) samt kostnaderna för den osäkerhet som övertagningsrätten orsakar (cirka 0,5–1,5 miljoner euro per år). Om en gräns på tre miljoner euro för omsättningen för minst två av parterna kopplades till övertagningsrätten skulle de totala kostnaderna för riskbedömningen halveras. Alla kostnader medräknade skulle den totala bördan av kostnader, med beaktande av också ändringen av anmälningsschemat, vara uppskattningsvis 6,7–11 miljoner euro. De kostnader som medförs för företagen skulle således motsvara cirka 10–15 procent den totala nytta som enligt KKV:s utredning huvudsakligen kommer konsumenterna till godo.  

5.1.4  Bedömning av genomförandealternativ

Syftet med tillsynen över företagsförvärv är att genom förhandskontroll förebygga alltför stor koncentration av marknaden vilket är skadligt ur konsumenternas synvinkel.  

Syftet med förslaget är å sin sida är att utvidga tillämpningsområdet för tillsynen över företagsförvärv så att den omfattar en större del av samhällsekonomin än tidigare och gör det möjligt att jämfört med nuläget utsträcka tillsynens förebyggande effekt och myndighetens möjlighet att ingripa till fler företagsförvärv som leder till en skadlig koncentration av marknaden och negativa konsekvenser för konsumenterna. Ett ytterligare syfte är att samtidigt beakta regleringens förutsägbarhet, rättssäkerhet och proportionalitet ur företagens synvinkel samt de administrativa kostnader som anmälningar och myndighetsprocessen medför för företagen och den eventuella fördröjningen vid verkställandet av företagsförvärv. 

Det kan bedömas att en ändring av tröskeln för anmälan i fråga om parternas sammanräknade omsättning från den globala omsättningen på 350 miljoner euro till omsättningen i Finland på 100 miljoner euro är motiverad med beaktande av remissvaren, den måttliga ökningen av den administrativa bördan, anmälningsskyldighetens fastare anknytning till marknaden i Finland och det hur utvidgningen av tillämpningsområdet påverkar antalet företagsförvärv och koncentrationsutvecklingen. Dessutom kan det noteras att i den övervägande majoriteten av EU:s medlemsländer räknas parternas sammanräknade omsättning utgående från den nationella omsättningen. Den nuvarande gräns för parternas sammanräknade omsättning som Finland har ställt är hög jämfört med de övriga EU-medlemsstaterna. 

Att gränsen för parternas sammanlagda omsättning i fortsättningen ska bestämmas enligt deras omsättning i Finland i stället för den globala omsättningen är motiverat, eftersom den nationella tillsynens uppgift är att förebygga skadlig koncentration av marknaden i Finland. Omsättningsgränserna ska av denna anledning fastställas så att de så effektivt som möjligt riktar tillsynen till sådana företagsförvärv som kan ha skadliga effekter i Finland. Eftersom den skadliga koncentrationen av marknaden är mer sannolik om parterna har betydande affärsverksamhet i Finland, är det motiverat att omsättningen i Finland används som tröskelvärde för anmälningsskyldighet. De skadliga effekterna är klart mindre sannolika i det fall att parterna endast har omsättning i begränsad grad i Finland.  

Till följd av ändringen skulle den administrativa börda som anmälan förorsakar på ett ändamålsenligt sätt begränsas till sådana företagsförvärv som i en väsentlig grad kan hindra effektiv konkurrens på den finländska marknaden eller på en avsevärd del av den, och som således skulle kunna leda till ingripande. Den administrativa börda som tillsynen medför skulle inte heller vara större än vad som är motiverat med tanke på förebyggandet av skadlig koncentration.  

När det gäller gränsen för omsättningen för minst två av parterna noteras det att det finns branscher samt produktmarknader och geografiska marknader som inte når upp till de gällande omsättningsgränserna. Därtill noteras att den nuvarande gränsen på 20 miljoner euro för omsättningen för minst två av parterna är högre än i de övriga nordiska länderna med undantag för Island och högre än i de av EU:s medlemsstater vars bruttonationalprodukt år 2019 låg inom 150-miljardsgränsen från Finlands bruttonationalprodukt. De av EU:s medlemsländer som var med i jämförelsen och vars BNP år 2019 låg inom 150-miljardsgränsen från Finlands bruttonationalprodukt på 240 miljarder euro år 2019 är Grekland, Portugal, Irland, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien. 

När KKV på basis av anmälningarna ska behandla endast sådana förvärv där minst två av parterna har omsättning i Finland, ska exempelvis sådana förvärv där köparen inte sedan tidigare verkar på den finländska marknaden inte anmälas i fortsättningen heller.  

Om det alternativ som KKV föreslagit valdes som genomförandealternativ, skulle antalet anmälningar om företagsförvärv med beaktande av övertagningsrätten öka med cirka 12–15 anmälningar per år jämfört med nuläget och tillämpningsområdet för övertagningsrätt skulle omfatta cirka 150–250 företagsförvärv. Om det alternativ som väljs skulle i stället vara att omsättningsgränserna fastställs vid 100 miljoner och 10 miljoner euro utan att någon övertagningsrätt inkluderas i lagstiftningen, skulle antalet anmälningar om företagsförvärv öka med cirka 30–40 jämfört med nuläget och företagen skulle inte behöva förbereda sig på eventuell tillämpning av övertagningsrätten. Tröskeln för anmälan om företagsförvärv kommer också fortsättningsvis att vara klar och förutsägbar när gränsen för den omsättning som minst två av parterna var har i Finland sänks från nuvarande 20 miljoner euro till 10 miljoner euro och gränsen för parternas sammanräknade omsättning i Finland är 100 miljoner euro. Eftersom förslaget inte innehåller någon rätt för KKV att till behandling ta upp sådana företagsförvärv där omsättningsgränsen inte uppnåtts, innehåller förslaget inte några osäkerhetsfaktorer ur företagens synvinkel. Förslaget inbegriper inte några eventuella administrativa kostnader för riskbedömning i samband med myndighetsbehandlingen och någon förlängning av tiden för verkställandet av företagsförvärv i fråga om sådana företag som inte överskrider omsättningsgränserna.  

Den administrativa börda som en ökning med cirka 30–40 nya anmälningar medför för företagen bedöms kunna uppgå till 5–10 miljoner euro per år när lindringen av informationskraven i anmälningsschemat beaktas. I de alternativ för genomförande som inkluderar övertagningsrätt skulle däremot kostnaderna för anmälan uppgå till cirka 6–10 miljoner euro per år och kostnaderna för den osäkerhet som övertagningsrätten orsakar till högst cirka 0,5–1,5 miljoner euro per år. Således skulle de totala kostnaderna vara i samma storleksklass eller litet högre också i fråga om de alternativ där övertagningsrätt ingår, om också de kostnader som osäkerheten kring övertagningsrätten orsakar, beaktas. 

Med beaktande av de ovan behandlade detaljerna och helheten samt den totala nytta som ändringen medför i förhållande till kostnaderna, kan det alternativ där en gräns på 100 miljoner euro fastställs för parternas sammanräknade omsättning i Finland och en gräns på 10 miljoner euro fastställs för den omsättning som minst två av parterna var har i Finland och ingen övertagningsrätt tas in i lagstiftningen, betraktas som tydligt, noggrant avgränsat, förutsägbart och proportionellt.