2.1
Områdets nuvarande skyddsstatus samt användningen av naturen i området
2.1.1
Tiilikkajärvi nationalpark
Tiilikkajärvi nationalpark har inrättats genom lagen om avsättande av staten tillhöriga områden till nationalparker och naturparker (674/1981). Tiilikkajärvi nationalpark har utvidgats två gånger genom miljöministeriets beslut 268/1986 och 1063/1992. Fridlysningsbestämmelser om nationalparken har utfärdats genom förordningen om nationalparker och naturparker, som inrättats på staten tillhöriga områden (932/1981). Tiilikkajärvi nationalpark är belägen i kommunerna Rautavaara och Sotkamo i landskapen Norra Savolax och Kajanaland, och dess areal är cirka 3 452 hektar. Nationalparken ägs av staten och förvaltas av Forststyrelsens naturtjänster. Nationalparken ingår i sin helhet i Natura 2000-området Tiilikka (SAC/SPA FI0600071).
Tiilikkajärvi nationalpark är en av Finlands 41 nationalparker. Nationalparken har inrättats för att skydda den ödemarksartade sjö-, å-, älv- och åsnaturen samt de aapamyrar som omger Tiilikkajärvi. Särskilt myrområdena och rullstensåsarna i Tiilikkajärvi-området är representativa för naturen i området, och myrarna täcker mer än två tredjedelar av markområdena i nationalparken. Tiilikkajärvi-området ligger i en övergångszon mellan högmossar och aapamyrar, men de flesta av myrarna i området är tydliga aapamyrkomplex. I nationalparkens mitt löper en cirka fem kilometer lång ås genom Tiilikkajärvi, som är en oligotrof brunvattensjö. Mindre än en tredjedel av nationalparkens markareal består av skog, och de mest orörda av dessa skogar är belägna nordost om Tiilikkajärvi. Tiilikkajärvi-området är också ett viktigt område med tanke på skyddet av fågelbeståndet. I området förekommer ett särskilt rikt bestånd av myrmarksfåglar samt ett flertal sjöfåglar och arter som är typiska för gamla skogar.
Fridlysningsbestämmelser om Tiilikkajärvi nationalpark har utfärdats genom förordningen om nationalparker och naturparker, som inrättats på staten tillhöriga områden. I nationalparken är det förbjudet att vidta åtgärder som förändrar naturen, såsom att dika och ta upp marksubstanser, att bygga, att döda eller ofreda djur samt att ta eller skada djurs bon eller växter. Trots dessa bestämmelser är bland annat bär- och svampplockning samt, i enlighet med vad som närmare anges i ordningsstadgan, till exempel fiske och drivande av älg tillåtet i nationalparken. Det är tillåtet att slå läger och göra upp eld på sådana platser som är särskilt anvisade för det. I fråga om nationalparken kan det också beviljas tillstånd för t.ex. avlivning och fångst av djur i vetenskapligt syfte eller för undervisningsändamål eller decimering av individer av skadliga växt- eller djurarter.
Statsrådet har till riksdagen lämnat en proposition med förslag till ny naturvårdslag och till ändring av vissa lagar som har samband med den (RP 76/2022 rd), nedan den nya naturvårdslagen. I anknytning till totalreformen av naturvårdslagen har statsrådet också lämnat riksdagen en regeringsproposition med förslag till lagstiftning om ändring av lagar om naturparker, nationalparker och vissa naturskyddsområden som inrättats med stöd av 1923 års lag om naturskydd (RP 270/2022 rd). Syftet med den propositionen är att fridlysningsbestämmelserna för de naturskyddsområden som inrättats med stöd av 1923 års lag om naturskydd ska förenhetligas så att de överensstämmer med den nya naturvårdslagen och att fridlysningsbestämmelserna ska tas in i lag. Ändringarna avses träda i kraft samtidigt som den nya naturvårdslagen, det vill säga den 1 juni 2023. Avsikten är också att lagen om avsättande av staten tillhöriga områden till nationalparker och naturparker (674/1981) ska uppdateras genom propositionen. I och med uppdateringen ska fridlysningsbestämmelserna för Tiilikkajärvi nationalpark enligt 1981 års förordning ersättas med fridlysningsbestämmelser enligt den nya naturvårdslagen, vilka till sitt innehåll nästan helt motsvarar de gällande bestämmelserna.
Nationalparkerna är i Finland allmänna natursevärdheter och populära utflyktsmål där antalet besök har ökat betydligt under de senaste åren. År 2018 uppgick antalet statistikförda besök i Tiilikkajärvi nationalpark till 15 300 och 2021 hade det stigit till 25 300 besök. Området har flest besökare under somrarna och de populäraste rutterna är lederna Uitto och Tiilikka.
2.1.2
Område som ska anslutas till nationalparken
De av statens områden som enligt förslaget i denna proposition ska anslutas till Tiilikkajärvi nationalpark är främst delar av Natura-områdena Tiilikka (FI0600071 SAC/SPA), Pumpulikirkko (FI0600020 SAC), Löytynsuo-Maamonsuo (FI0600034 SAC) och Haravalehto (FI0600108 SAC), som ingår i Europeiska unionens nätverk Natura 2000. Av den föreslagna utvidgningen ingår cirka 1 650 hektar i nätverket Natura 2000 och cirka 791 hektar står utanför nätverket. Utvidgningsområdet på statlig mark utgör cirka 2 441 hektar och omfattar tre områdeshelheter: 1) ett skyddsområde bestående av Heinäsuo och Sammakkosuo i Tiilikka Natura-område söder om nationalparken, 2) Pumpukikirkko Natura-område och området norr om sjön Yli-Keyritty samt 3) områden som reserverats för naturskyddsändamål i Venäjämäki i nationalparkens nordvästra hörn. Av den statliga mark som ansluts till nationalparken är cirka 1 144 hektar inrättade skyddsområden och andra områden som reserverats för naturskyddsändamål. Övriga 1 298 hektar är statsägd skogsbruksmark inom Pumpulikirkko Natura-område och utanför det norr om sjön Ylä-Keyritty.
Av det föreslagna utvidgningsområdet används särskilt områdena kring Pumpulikirkko och Metsäkartano för rekreation. Vandringsleden Virvatulten polku går från Metsäkartano till Pumpulikirkko. Vandringsleden sträckte sig ursprungligen vidare från Pumpulikirkko till Tiilikkajärvi nationalpark, men den delen av leden stängdes 2019. Metsäkartano har dessutom egna leder för gång och terrängcykling kring sjön Ylä-Keritty. Från Metsäkartano går också en snöskoterled norrut och västerut. Ungdomscentret Metsäkartanos område ingår inte i utvidgningsområdet, men gränsar till det. I Metsäkartanos utrymmen ordnas bland annat ungdoms- och idrottsläger, företagsevenemang och andra evenemang.
På den statliga mark som föreslås bli en del av nationalparken jagas hjortdjur och småvilt. I områdena har det också utövats jakt på björn och lo. Det område som föreslås ingå i utvidgningen av nationalparken omfattar cirka en tredjedel (395 hektar) av Forststyrelsens licensområde för jakt på hjortdjur 8837 Ikola 3A och cirka hälften (794 hektar) av licensområdet 8836 Keyritty 2 D. Dessutom täcker den föreslagna utvidgningen cirka 3 procent (535 hektar) av licensområdet för jakt på småvilt 7604 Jyrkkä-Kontio och 8 procent (2 200 hektar) av området 7614 Siera-Yöttäjä. Det föreslagna utvidgningsområdet omfattas också av tre arrendeavtal för jakt på hjortdjur. Det föreslagna området har inga betydande objekt för fiske.
I de naturskyddsområden som redan inrättats och de andra områden som reserverats för naturskyddsändamål inom det föreslagna utvidgningsområdet bedrivs det inte skogsbruk. Ungefär 1 298 hektar av statens skogsområden inom Pumpulikirkko Natura-område utanför de skogar som är skyddade samt norr om sjön Ylä-Keyritty i närheten av Metsäkartano används för skogsbruk. Ungefär 1 285 hektar av skogen ingår i det forskningsområde för kontinuitetsskogsbruk på 5 000 hektar som inrättades 2019. Området har inrättats för en uppföljningsperiod på 30 år. Avsikten är att utreda metoder för hyggesfritt skogsbruk och deras lämplighet samt utveckla metoderna.
Privata områden som senare ansluts till nationalparken genom förvärv
Utöver denna proposition föreslås det att områden på cirka 1 330 hektar som ägs av Tornator Oyj i de norra delarna av Löytynsuo-Maamonsuo Natura-område senare genom byte av mark ansluts till nationalparken. Denna privata mark ligger mellan de statsägda utvidgningsområdena och skulle förena den nuvarande Tiilikkajärvi nationalpark och det utvidgningsområde som ligger i Natura-området i Pumpulikirkko och norr om sjön Ylä-Keyritty till en sammanhängande helhet på 7 230 hektar. Av den mark som Tornator Oyj äger utgörs cirka 1 260 hektar av privata naturskyddsområden och cirka 70 hektar av mark som används för skogsbruk.
Natura-området Löytynsuo-Maamonsuo, som är i privat ägo, omfattas också av arrendeavtal för älgjakt och området hör till en jaktförenings jaktområde. Det finns inga betydande objekt för fiske i området.
2.2
Avgränsningsprinciper för utvidgningen av nationalparken
Det föreslås att en helhet av statsägda områden som är representativ och enhetlig i fråga om naturmiljön och landskapen ansluts till Tiilikkajärvi nationalpark. Genom detta skyddas områden som redan reserverats för naturskyddsändamål som nationalpark och nya statsägda områden ges skydd. De föreslagna utvidgningsområdena och de privata marker som staten förvärvar senare bildar en nära koppling till Tiilikkajärvi nationalpark och utgör tillsammans med den ett vidsträckt och sammanhängande område för naturskydd och friluftsliv. Utanför nationalparken lämnas i stor utsträckning statens marker där markanvändningen och naturanvändningen förblir oförändrade.
Utvidgningsområdet på statlig mark utgör cirka 2 441 hektar och omfattar tre områdeshelheter: 1) ett skyddsområde bestående av Heinäsuo och Sammakkosuo i Tiilikka Natura-område söder om nationalparken, 2) Pumpukikirkko Natura-område och området norr om sjön Yli-Keyritty samt 3) områden som reserverats för naturskyddsändamål i Venäjämäki i nationalparkens nordvästra hörn.
Det föreslås att sammanlagt cirka 290 hektar av Natura 2000-området Tiilikka söder om nationalparken ansluts till nationalparken. Området innefattar ett område på cirka 92 hektar som hör till myrskyddsområdet Heinäsuo-Sammakkosuo, som inrättats genom förordningen om avsättande av staten tillhöriga områden till myrskyddsområden (801/1985), och kringliggande naturskyddsprogram. Av Löytynsuo-Maamonsuo Natura-område föreslås det att den cirka 96 hektar stora skyddade skogen Löytynsuon-Maamonsuo (Metso-objekt) ansluts till nationalparken. Av områden som inte ingår i Natura-nätverket ansluts dessutom cirka 10 hektar skyddad skog i Sammakkosuo (Metso-objekt) till nationalparken. Områdena utgör ett sammanhängande område söder om den nuvarande nationalparken.
Av det 1 686 hektar stora Natura-området Pumpulikirkko föreslås det att ett område på cirka 1 250 hektar ansluts till nationalparken. De delar av Natura-området som ansluts till nationalparken är Pumpulikirkko skyddsområde för gamla skogar på 309 hektar, som inrättats genom förordningen om skydd av gamla skogar (1115/1993), Forststyrelsens skyddade skog i Pumpulikirkko samt statsägd skogsbruksmark. Utvidgningen av nationalparken sträcker sig över ett 791 hektar stort område utanför Pumpulikirkko Natura-område till den statsägda skogsbruksmarken norr om sjön Ylä-Keyritty och till området kring Metsäkartano. Till nationalparken ansluts också den cirka 13 hektar stora skyddsskogen Haravalehto som ligger mitt i den statsägda skogsbruksmarken i närheten av Metsäkartano och hör till Natura-nätverket (SAC FI0600108).
Dessutom föreslås det att ett område på cirka 125 hektar i den nordvästra delen av Venäjälampi-Venäjänsuo-Naavansuo som ingår i skogsskyddsprogrammet samt cirka 16 hektar av den skyddade skogen Venäjämäki i Tiilikka ansluts till nationalparken. Områdena ligger utanför Natura 2000-nätverket.
Av den statsägda mark som omger Tiilikkajärvi nationalpark lämnas området Ala-Tiilikka i Tiilikka Natura-område som ligger sydväst om nationalparken och som reserverats för naturskyddsändamål samt de nordliga delarna av Pumpulikirkko Natura-område (områdena Palosuo och Ilvessuo) och den östra delen av Pumpulikirkko kring Rimpisuo utanför nationalparken. Dessutom lämnas största delen av den statsägda skogsbruksmark som Forststyrelsen besitter i närheten av nationalparken utanför nationalparken. Genom att dessa områden lämnas utanför nationalparken bibehålls en omfattande helhet av statliga marker som jaktlicensområden och gör det möjligt för de lokala jaktföreningarna att fortsätta med sin verksamhet. Utanför nationalparken lämnas också det område som ungdomscentret Metsäkartano har arrenderat (29 hektar), det område vid stranden av sjön Ylä-Keyritty som enligt generalplanen är ett kvartersområde för fritidsbostäder (RA, 1 hektar) samt det område som ingår i utvidgningen och ändringen av detaljplanen för Ylä-Keyritty (planen för Metsäkylä, 11 hektar). Utelämnandet av dessa områden ur nationalparken gör det möjligt att utveckla dem framöver.
Utanför nationalparken lämnas även delområdet Luokkikangas i Pumpulikirkko Natura-område som ligger cirka 1,5 kilometer österut. Området i fråga ligger avskilt från de övriga områden som nationalparken utvidgas med och är till sin areal litet (30,5 hektar). Området lämnas utanför nationalparkens gränser för att underlätta förvaltandet av nationalparken.
De fastigheter som är i privat ägo och som är belägna i de inre delarna av den statliga marken, liksom de vattendrag som inte är statens egendom inom de föreslagna gränserna för nationalparken lämnas utanför nationalparken. De privatägda vattendrag som ligger i de inre delarna av utvidgningsområdet för nationalparken är Venäjänlampi, Soikulalampi, Lusikkalampi och Honkalampi. Det föreslås inga ändringar i den nuvarande naturanvändningen i fråga om de privata eller statsägda områden eller de vattenområden som lämnas utanför nationalparksområdet.
Genom propositionen omsätts skyddet av de områden som staten har reserverat för skyddsändamål i praktiken i form av en nationalpark och även det skydd som motsvarar målen för skyddet av områden som ingår i nätverket Natura 2000 på det sätt som krävs enligt 68 § i naturvårdslagen (1096/1996). Genom propositionen förverkligas också myrskyddsprogrammet till de delar som gäller Sammakkosuo och Heinäsuo inom skyddsobjektet Rantasuo-Suurisuo-Sammakkosuo-Heinäsuo, som statsrådet har fattat ett principbeslut om, samt skyddet för området Haravalehto inom skyddsprogrammet för gamla skogar.
De föreslagna utvidgningsområdena på statlig mark kompletterar den nuvarande Tiilikkajärvi nationalpark, som kännetecknas av myrar, åsar och småvatten, med en representativ helhet av myrar och skogar och geologiska formationer från istiden. I och med utvidgningen blir de för Tiilikka Natura-område representativa myrområdena Sammakkosuo och Heinäsuo, som ingår i basprogrammet för myrskydd, och myrarna i Venäjämäki en del av nationalparken. Inom området Pumpulikirkko ansluts gammal grandominerad skog som präglas av klippor och små myrfläckar till nationalparken. Mellan de gamla skogsområdena finns en variation av små kärrområden, småvatten, öppna fattigmyrar och skogbevuxna myrar. I de gamla skogsområdena finns också den geologiskt betydelsefulla halvöppna jättegrytan i Pumpulikirkko, som formats av smältvatten under istiden. Den statliga mark som använts för skogsbruk och som ansluts till nationalparken består i stor utsträckning av relativt ung, vårdad skog som kommer att närma sig naturtillstånd när den blir en del av nationalparken.
Den föreslagna utvidgningen innebär att nationalparkens omgivning förutom naturvärden också kommer att inkludera arkeologiskt kulturarv. Vid sjön Ylä-Keyrittys norra strand, i det område som Metrsäkartano har arrenderat, ligger en fornlämning från en stenåldersboplats. I området kan man se den ursprungliga strandformationen, och utifrån de fynd som gjorts i området har man bedömt att hela stranden har varit bebodd.
De områden som är statlig mark och som enligt förslaget ansluts till nationalparken uppfyller kriterierna i 11 § i naturvårdslagen. Områdena tillhör staten och kompletterar nationalparkens betydelse som allmän natursevärdhet och bidrar till att öka intresset för naturen. Den statliga mark som enligt denna proposition ska anslutas till nationalparken har markerats med en kontinuerlig röd linje på kartan i bilagan till regeringspropositionen.
Privata områden som senare ansluts till nationalparken genom förvärv
Utöver denna proposition är avsikten att vid en senare tidpunkt ansluta de områden som hör till Löytynsuo till nationalparken. De områden inom Löytynsuo-Maamonsuo Natura-område som ägs av Tornator Oyj och som ska förvärvas av staten och i samband med detta anslutas till Tiilikkajärvi nationalpark utgör ett område på sammanlagt cirka 1 330 hektar. I detta ingår cirka 1 138 hektar av det privata naturskyddsområdet Löytynsuo-Maamonsuo och det privata naturskyddsområdet Silmäsuo på cirka 123 hektar. Till nationalparken ansluts dessutom cirka 70 hektar av Tornator Oyj:s mark som används för skogsbruk och som ligger intill de inre och yttre gränserna för det privata naturskyddsområdet Löytynsuo-Maamonsuo, för att uppnå en sammanhängande helhet av områden.
I fråga om Löytynsuo-Maamonsuo Natura-område ska merparten av de områden som inte hör till privata naturskyddsområden samt ett cirka 187 hektar stort område i Maamonsuo som ligger avskilt från de övriga skyddsområdena inte förvärvas av staten och inte anslutas till nationalparken. Utanför skyddsområdena utfördes för ungefär 5 år sedan omfattande slutavverkningar på grund av skador till följd av packad snö. Dessutom är de södra delarna av Natura-området ett viktigt jaktområde för den lokala jaktföreningen. Vattenområdena Tahvinlampi, Löytynlampi, Pankalampi, Lehmilampi och en del av Itkonjoki, som alla ligger i de inre delarna av de markområden som ägs av Tornator Oyj, ägs inte av Tornator Oyj. Dessa vattenområden ska inte förvärvas av staten eller anslutas till nationalparken.
De områden som ägs av Tornator Oyj inom Löytynsuo-Maamonsuo Natura-område tillför en särskild mångfald av myrnaturtyper till nationalparken. Löytynsuo är ett vidsträckt myrområde i nära nog naturtillstånd. De flesta av myrarna i området är näringsfattiga fattigkärrs-tallkärr, men myrarna i området varierar när det gäller trädbeståndet från karga ombrotrofiska till kärraktiga myrar. I området förekommer också små rikkärr och värdefulla arter, såsom dvärglummer (Selaginella selaginoides) och gräsull (Eriophorum latifolium).