Regeringen föreslår att skyldigheten att leverera förnybara drivmedel till konsumtion höjs till 34 procent 2030. Utskottet anser att höjningen är en viktig åtgärd för att fullgöra ansvarsfördelningssektorns åtaganden om utsläppsminskning enligt den klimatpolitiska planen på medellång sikt. Distributionsskyldigheten är den viktigaste metoden för att minska koldioxidutsläppen från trafiken, och de ändringar som görs i den inverkar direkt på hur utsläppsminskningsmålen för både trafiken och hela ansvarsfördelningssektorn uppnås. Genom höjningen säkerställs att inkluderingen av biogas och elbränslen i distributionsskyldigheten leder till ytterligare utsläppsminskningar och att de fossila utsläppen minskas som en del av Finlands målbana. 

Regeringen föreslår också att lagen om distributionsskyldighet ändras genom att distributionsskyldigheten sänks med 7,5 procentenheter 2023. Efter 2023 föreslås det dock att nivåerna för distributionsskyldigheten höjs så att de täcker de utsläppsminskningar som inte genomförts för 2022 och 2023. 

Utskottet konstaterar att den temporära sänkningen av skyldigheten baserar sig på ett beslut av ministerarbetsgruppen för beredskap som på ett förståeligt sätt syftar till att påverka den plötsliga prisstegring på energi som i huvudsak orsakats av följderna av Rysslands angreppskrig mot Ukraina. Utskottet vill dock fästa ekonomiutskottets uppmärksamhet vid att förslaget om att sänka bränslepriset genom att sänka distributionsskyldigheten är en klimatpolitiskt inkonsekvent åtgärd och att inte ens priseffekterna är säkra. Med tanke på en konsekvent klimatpolitik ger sänkningen av distributionsskyldigheten fel marknadssignal och bromsar upp den gröna omställningen inom transporter. Sänkningen av distributionsskyldigheten ligger inte i linje med utfasningen av fossil energi och särskilt rysk energi, utan den bromsar tvärtom upp minskningen av oljeberoendet. Ändringen ökar i synnerhet beroendet av fossil diesel, eftersom en betydande del av distributionsskyldigheten för närvarande täcks med förnybar diesel. Trots energikrisen måste man hålla fast vid en konsekvent klimatpolitik för att företagen ska få förutsägbara utsikter att göra de investeringar som krävs för energiomställningen. För näringslivet är det viktigt att klimatlagens mål om klimatneutralitet 2035 upprätthålls. 

Enligt de bedömningar som framfördes vid utskottets sakkunnigutfrågning är den önskade effekten ytterst osäker, eftersom sänkningen av bränslepriset beror på reaktionen på marknaden och staten således inte kan garantera att den förverkligas. När skyldigheten ökar i framtiden kommer priseffekten att vara densamma i motsatt riktning, vilket vill säga att priseffekten i själva verket endast skjuts på framtiden. De högre nivåerna på distributionsskyldigheten 2024—2030 är dock nödvändiga för att åstadkomma en sådan tvingande kumulativ utsläppsminskning som avses i ansvarsfördelningsförordningen. Genom den lösning som föreslås i propositionen kommer de kumulativa utsläppen från trafiken i slutet av 2025 ändå att vara cirka 0,55 miljoner ton högre än de skulle vara utan en temporär lindring av nivåerna, vilket kan leda till sanktioner enligt ansvarsfördelningsförordningen. Dessutom har en kumulativ utsläppsminskningsväg som motsvarar ansvarsfördelningsförordningen skrivits in också i Finlands plan för återhämtning och resiliens (RRP). Även i fråga om detta kan följden bli sanktioner, eftersom det enligt kommissionen leder till att betalningarna avbryts och att det ekonomiska stödet till en medlemsstat kan minskas om målen inte nås. 

Utskottet anser att propositionens konsekvenser är oroväckande också för investeringsutsikterna för biogas. Biogas har inkluderats i distributionsskyldigheten för biodrivmedel den 1 januari 2022, då skattefriheten för biogas slopades, vilket innebär att det ännu är alltför tidigt att bedöma distributionsskyldighetens effekter på tillväxtutsikterna för biogassektorn. Utskottet vill dock fästa ekonomiutskottets uppmärksamhet vid att produktionen och användningen av biogas för transport ökar, även om biogasens andel fortfarande är liten i förhållande till den totala mängden trafikbränslen. Det finns 24 anläggningar för produktion av biogas för transport (biometan). Det bedöms att det finns gott om positiv potential särskilt i fråga om strömmar från jordbruket. Tyvärr är produktionen av biogas från jordbruk fortfarande marginell. Produktionen av biogas förbättrar dock självförsörjningen och är regionalt ekonomiskt betydande, och distributionsskyldigheten anses viktig med tanke på investeringar i biogas för transporter och förbättrandet av investeringarnas lönsamhet. Osäkerheten i omvärlden, särskilt ändringarna i distributionsskyldigheten, försämrar investeringsutsikterna särskilt för biogas från biomassa från jordbruket. 

Utskottet betonar att förnybara bränslen gör det möjligt att förädla avfall, rester och sidoströmmar från produktionen till produkter med högt mervärde. Främjandet av återvinningen av näringsämnen minskar samtidigt växthusgasutsläppen både inom jordbruket och trafiken. Tillgången på hållbara råvaror för produktion av förnybara bränslen spelar en central roll, och betydande FoUI-arbete görs kontinuerligt för att utveckla process- och förbehandlingstekniken, så att det ska vara möjligt att använda miljömässigt mer krävande råvaror som biobränsle. En betydande del av det förnybara bränsle som förbrukas i Finland baserar sig på inhemska råvaror och har producerats i Finland. Ändringen av distributionsskyldigheten får inte äventyra efterfrågan på förnybara bränslen, eftersom den bromsar upp investeringar i ny kapacitet.