Allmänt

Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar. 

Syftet med propositionen är att göra förskottsinnehållningsförfarandet smidigare och skattekorten begripligare för de skattskyldiga. Avsikten är också att minska de skattskyldigas behov av att kontakta Skatteförvaltningen för att ansöka om ändringsskattekort eller fråga råd om skattekort samt att minska det arbete som behandlingen av ändringsskattekort medför för betalarna och för Skatteförvaltningen. Syftet är också att förbättra förskottsuppbördens motsvarighet. 

Enligt förslaget ska skattekorten och förskottsinnehållningsprocenterna för skatteåret träda i kraft den 1 januari. Ikraftträdandet av grundskattekorten vid ingången av året och beräkningen av inkomstgränsen för skattekorten för hela kalenderåret förbättrar skattekortens begriplighet och förtydligar förfarandet för förskottsinnehållning för de skattskyldiga. Även sakkunniga har välkomnat den föreslagna ändringen. 

Vid beräkningen av förskottsinnehållningsprocenten ska Skatteförvaltningen också kunna beakta inkomster på över 7 000 euro på vilka förskottsbetalning ska verkställas, om de har beaktats tidigare vid beräkningen av den skattskyldiges förskottsinnehållningsprocent. I propositionen bedöms denna ändring göra förskottsuppbördsförfarandet mer konsekvent och förbättra den skattskyldiges möjligheter att påverka hur skatterna inflyter vid förskottsuppbörden. Också denna ändring har välkomnats vid utfrågningen. Här har de sakkunniga sett det som viktigt att det i propositionen konstateras att inkomster av engångsnatur från tidigare år inte beaktas vid beräkningen av förskottsinnehållningsprocenten. 

Även om propositionen ansågs motiverad och välkommen, har sakkunniga lyft fram möjligheten till fallspecifika problem på grund av att innehållningsprocenten kan tillämpas innan betalningsmottagaren har fått del av den. I anknytning till detta framfördes det vid utfrågningen att reformen inte får leda till oskäliga situationer och att problemen bör följas upp och förfarandet vid behov korrigeras. 

Skatteförvaltningen ska enligt propositionen skicka grundskattekorten per post så att de skattskyldiga alltid får del av dem inom den standardtidsfrist som anges i 59 § 2 mom. i förvaltningslagen, det vill säga sju dagar före årsskiftet. I fortsättningen ska grundskattekorten träda i kraft vid årsskiftet. En situation där grundskattekortet träder i kraft och har tillämpats innan betalningsmottagaren de facto har fått del av det är således mycket exceptionell, bedömer regeringen i propositionen. Den skattskyldiges grundskattekort ska i vilket fall som helst kunna ses i Skatteförvaltningens e-tjänst MinSkatt genast när skattekortet har bildats. Om den skattskyldiges faktiska inkomster avviker avsevärt från Skatteförvaltningens grunder för beräkning av innehållningsprocenten på grundskattekortet, kan den skattskyldige begära att förskottsinnehållningsprocenten ändras, dvs. ansöka om ett ändringsskattekort. 

Innehållningsprocenten på den skattskyldiges grundskattekort kan i regel vara för hög i förhållande till den skattskyldiges faktiska inkomster endast när den skattskyldiges inkomster har minskat betydligt under det föregående året och den skattskyldige inte har ansökt om ändringsskattekort på grund av förändringar i inkomsterna eller när inkomsterna har minskat betydligt efter det att grundskattekorten har bildats vid Skatteförvaltningen. Då är den skattskyldige själv medveten om inkomstförändringarna, och Skatteförvaltningen har inte kunnat vara medveten om detta. Men en ändring av förskottsinnehållningsprocenten förutsätter då att den skattskyldige reagerar, dvs. ansöker om ändringsskattekort i enlighet med de faktiska inkomsterna. Ändringsskattekortet kan begäras redan före årsskiftet. 

Enligt inkommen utredning är merparten av de betalningar som görs den 1 januari förmåner såsom pensioner. I fråga om pensioner får Skatteförvaltningen av pensionsutbetalarna uppgifter om de pensioner som ska betalas ut följande år och de beaktas automatiskt i skattekortets förskottsinnehållningsprocent till rätt belopp. 

Sammantaget sett anser utskottet att de föreslagna ändringarna behövs och är angelägna. Utskottet betonar behovet av tillräcklig information och vägledning från Skatteförvaltningen om lagändringarna och tillämpningen av dem. Den föreslagna ändringen gäller ett stort antal skattskyldiga. 

Bestämmelserna i 3 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd

Enligt det föreslagna 3 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd ska betalaren använda den för-skottsinnehållningsprocent som gällde vid utgången av det föregående året, om betalaren inte känner till betalningsmottagarens förskottsinnehållningsprocent för betalningsåret. Detta undantag gäller betalningar som görs i januari. Endast i det fall att betalaren inte har uppgifter om mottagarens förskottsinnehållningsprocent för föregående år, ska förskottsinnehållningen verkställas enligt 3 § i förordningen om förskottsuppbörd så att 60 procent av betalningen innehålls eller enligt Skatteförvaltningens beslut om sättet för och storleken av förskottsinnehållningen. Folkpensionsanstalten har föreslagit att bestämmelsen ändras på den här punkten så att betalaren vid sidan av föregående års förskottsinnehållningsprocent kan använda den innehållningsprocent som avses i Skatteförvaltningens beslut. 

Här konstaterar utskottet att möjligheten att verkställa förskottsinnehållning på alternativa sätt försvagar rättsläget och lämnar det oklart vilken förskottsinnehållningsprocent betalaren ska använda i vilken situation. Utöver att förslaget skulle strida mot den ordning för användning av förskottsinnehållningsprocenten som avses i propositionen, skulle det också vara en försämring jämfört med nuläget, där man vid förskottsinnehållningen på förmåner för januari i första hand använder det skattekort som gällde vid utgången av föregående år och först i andra hand beräknar förskottsinnehållningen enligt beslutet om sätt och storlek. I synnerhet för förmånstagare med låga inkomster kan detta leda till att förskottsinnehållningen blir för stor i januari. Med hänsyn till detta anser finansutskottet att den vid utfrågningen föreslagna ändringen inte är motiverad.