Regeringen föreslår att den allmänna mervärdesskattesatsen höjs den 1 september 2024 med 1,5 procentenheter. Bakgrunden är regeringens ramförhandlingar våren 2024, där regeringen har sökt ytterligare anpassningsåtgärder i statsfinanserna på grund av det försämrade ekonomiska läget. Till skillnad från regeringsprogrammet öppnade regeringen vid ramförhandlingarna för möjligheten att anpassa statsfinanserna med skattemässiga medel, även om höjningen av den allmänna mervärdesskattesatsen i storleksklassen ensam motsvarade merparten av anpassningen. Höjningen av mervärdesskatten avses träda i kraft redan den 1 september 2024 för att Finland inte ska hamna i förfarandet vid alltför stora underskott 2024 på grund av sitt underskott. 

Socialdemokraterna anser att regeringen har misslyckats helt med sin finanspolitiska linje och sitt mål att balansera upp Finlands statsfinanser på medellång sikt. Samlingspartiet, som vann valet, lovade i sin kampanj att stoppa Finlands skuldsättning, men enligt prognoserna kommer regeringen att ta lån på 56 miljarder euro under de följande fyra åren. En klar orsak till att den ekonomiska politiken under regeringsperioden har misslyckats har varit regeringens ovilja att göra anpassningar på inkomstsidan. I regeringsprogrammet sänktes dessutom separat skatterna för dem som har de högsta inkomsterna, på öl, på bilar med höga utsläpp och på bränslen, vilket ytterligare undergräver anpassningsmålet. Fram till halvtidsöversynen undvek regeringen lösningar på inkomstsidan, trots att de ekonomiska experterna på bred front ansåg att den utgiftsanpassning som regeringen valt är en alltför ensidig lösning på hållbarhetsunderskottet i Finlands statsfinanser. 

Socialdemokraterna anser att regeringen höjer mervärdesskatten rekordmycket och rekordsnabbt, eftersom dess icke-ambitiösa politik på inkomstsidan krävde plötsliga lösningar på grund av regeringens tidigare ovilja att ta till dem. Att regeringens höjning träder i kraft redan den 1 september 2024 kommer att medföra omfattande olägenheter för de viktigaste företagen på den inhemska marknaden. Skattehöjningens inverkan överförs i stor utsträckning snabbt på produkter och tjänster som säljs i Finland, varvid den inhemska köpkraften försvagas. Finsk Handel rf bedömer att omprissättningen av produkterna kommer att kosta miljoner. På grund av de långa leveranstiderna för kapitalvaror, såsom fastigheter och bilar, tvingas en del konsumenter betala ett högre pris för de varor som beställts före höjningen. Prissättningen av kundernas avtal i fråga om avtal med fasta priser förändras plötsligt. Bokföringssystemen måste ses över under sommarsäsongen. Regeringen har inte noggrant bedömt dessa kostnader i propositionen, men överför dem nu genom en förhastad skattepolitik till konsumenter och företag, trots att det har stått klart för den att statsfinanserna i Finland snabbt försämras när skatteuttaget sjunker naturligt, särskilt när skatteinkomsterna för energi och trafik sjunker. 

Socialdemokraterna förstår behovet av och omfattningen av anpassningsåtgärder inom statsfinanserna och har förbundit sig att erbjuda ett realistiskt eget alternativ som motsvarar behovet. Till skillnad från regeringen har socialdemokraterna i sina alternativ till budgeten för 2024 och besluten vid halvtidsöversynen 2024 ansett att en bred skala av skattemässiga anpassningsåtgärder är centrala sätt att minska underskottet i statsfinanserna. Om de skattelösningar som vi föreslår, i fråga om bland annat beskattningen av försäkringsskal, en skattereform för utdelning från onoterade aktiebolag och en brett förankrad hälsoskatt, genomfördes, skulle statsfinanserna inte redan 2024 ha hamnat i en situation där det finns risk för ett underskott på över 3,5 procent och skatterna skulle inte behöva höjas redan om några månader för att undvika ett underskottsförfarande. Därför föreslår vi att skatteförhöjningen skjuts upp så att den träder i kraft först den 1 januari 2025. Då minskar friktionskostnaderna, som beror på att skattehöjningen är förhastad, och man skulle inte behöva öppna ett stort antal avtal, budgetar och prissättningslösningar mitt under året. 

Socialdemokraterna anser att en höjning av mervärdesskatten är en behövlig åtgärd, men inte i den omfattning som regeringen föreslår. Beloppet av höjningen av mervärdeskatten påverkar prisstegringen och försämrar därmed köpkraften. Tidigare har den allmänna mervärdesskattesatsen höjts med en procent i taget. Höjningen på en och en halv procent är för stor, särskilt då regeringens beslut fryser en betydande del av socialskyddsindexen för regeringsperioden. Regressivt riktas mervärdesskatten mer till låg- och medelinkomsttagare än till höginkomsttagare. Särskilt svåra blir konsekvenserna av den regressiva höjningen på grund av regeringens beslut att frysa indexen för många sociala trygghetssystem. Konsekvenserna av höjningen av mervärdesskatten kan kompenseras. Regeringen har signalerat detta, men fogar inga ändringar i den sociala tryggheten till höjningen av mervärdeskatten, vilket gör beslutet till den skattehöjning som försämrar köpkraften för dem som har de lägsta inkomsterna mest. Socialdemokraterna motsätter sig denna orättvisa och anser att en höjning av mervärdesskatten bör kopplas till indexjusteringar av den sociala tryggheten som kompenserar nackdelarna med höjningen av mervärdeskatten. 

Enligt uppgifter i media var bakgrunden till höjningen på 1,5 procentenheter en återvändsgränd som regeringen råkade ut för vid halvtidsöversynen och ramförhandlingarna, där uppnåendet av förhandlingsmålen förutsatte att den redan uppnådda höjningen av på 1 procentenhet höjdes till 1,5 procentenheter. Regeringen har i sitt program uteslutit en stor del av de skattepolitiska åtgärderna från sin verktygslåda, och därför är mervärdesskatten en av de få stora sätten att anpassa utgifterna för regeringen, vilket syns i höjningens storlek. Socialdemokraterna förhåller sig mångsidigare till skatteanpassningen och har föreslagit en mer balanserad lösning i fråga om mervärdesskatten, eftersom den i slutändan bara är en del av den skattepolitiska paletten och som en skatt som försvagar den inhemska konsumtionen är den farlig för den inhemska konsumtionen och efterfrågan och för företagen och branscherna på den inhemska marknaden. I det socialdemokratiska alternativet höjs mervärdesskattesatsen till 25 procent, vilket är den allmänna skattesatsen i de övriga nordiska länderna med undantag av Island. 

Efter höjningen är mervärdesskatten i Finland världens och EU:s näst högsta allmänna skattesats efter Ungern. I det ungerska mervärdesskattesystemet har man dock i större utsträckning än i fråga om den finska mervärdesskattesatsen använt sänkta satser för att sänka priserna på basvaror. Det är inte entydigt möjligt att bedöma vilket land som beskattar konsumtionen mest, men i och med ändringarna blir Finland ett av de länder i världen som beskattar den inhemska konsumtionen mest. En sänkning av mervärdesskatten anses i typfallet inte leda till en prissänkning som motsvarar en höjning av mervärdesskatten, varför det i typfallet inte föreslås någon sänkning av mervärdesskatten. Därför bör alla ändringar i mervärdesskattesatserna övervägas noggrant, eftersom det knappt finns några möjligheter att återta beslutet. Att höja mervärdesskattesatsen som en akut anpassning som svar på ekonomiska problem under ett enskilt år är ogenomtänkt och representerar inte en förutsägbar skattepolitik. Det finns en risk för att regeringen genom sina åtgärder påskyndar den inhemska inflationen och försvagar den inhemska konsumtionen, vilket väsentligt försvårar återhämtningen och tillväxten i Finlands ekonomi på lång sikt. 

Socialdemokraterna hoppas att regeringen i framtiden kan överväga statsfinanserna ur ett mer balanserat perspektiv och beakta både utgifts- och inkomstsidans betydelse för statsfinansernas stabilitet. En god skattepolitik är neutral och förutsägbar, och därför orsakar en snabb ändring av balansen mellan olika skattesektorer onödiga olägenheter för företagen, ekonomin och konsumenternas förtroende. Regeringen förskjuter tyngdpunkten i beskattningen under 2024 från inkomst- och miljöbeskattning till allmän konsumtionsbeskattning, som försvagar den inhemska efterfrågan och på så sätt förlänger den svaga efterfrågan i branscher som också i övrigt mår dåligt, från mat till byggande. 

Skattehöjningen drabbar hårdast konsumenter med små och medelstora inkomster samt företag inom serviceintensiva branscher. Dessutom har skattehöjningen olika konsekvenser för finländare i olika åldersgrupper som inte specificeras i propositionen. Propositionens könskonsekvenser är skadliga, eftersom kvinnorna är mer representerade än männen bland låginkomsttagare och företagare inom serviceintensiva branscher. Propositionen försvagar sysselsättningen i Finland, vilket strider mot regeringens mål att öka den inhemska sysselsättningen. 

Som ett led i halvtidsöversynen och ramförhandlingarna beslutade regeringen höja mervärdesskatten på sötsaker från 14 till 25,5 procent. Beslutet är skattepolitiskt problematiskt, eftersom det inte finns någon klar och tydlig enhällig definition av sötsaker. Olika särskilda skatter på livsmedel i exakta produktkategorier har tidigare misslyckats i Finland, och på andra håll i Europa har de lett till stor oklarhet i beskattningspraxis. Mervärdesskattens karaktär av allmän konsumtionsskatt gör den till ett verktyg som inte passar så bra för sådana särskilda skatter, eftersom mervärdesskatten är avsedd att vara en neutral konsumtionsskatt och inte en särskild skatt som styr konsumenternas beteende. En höjning av skatten på endast en livsmedelskategori som anses vara ohälsosam är problematisk med tanke på konkurrensneutraliteten och skulle sannolikt leda till att försäljningen av andra produkter, såsom kex, bakverk och chips, ökar på bekostnad av sötsaker och choklad. Detta är en negativ signal med tanke på marknadens effektivitet, konsumenternas frihet att välja mellan produkter och den allmänna neutralitetsprincipen för ett gott skattesystem. Socialdemokraterna anser att beskattningen av livsmedel bättre bör återspegla livsmedlens miljö- och hälsoeffekter. Det är särskilt fel att ändringarna genomförs med hjälp av mervärdesskattesystemet som till sin natur inte lämpar sig för det. Socialdemokraterna föreslår att regeringen överväger att verkställa skattehöjningen för sötsaker på ett annat sätt. 

Finland befinner sig i en allvarlig situation. Nu är det arbetslösheten, antalet konkurser och skulden som växer här. Tyvärr inte ekonomin och människornas välfärd. Nästan 300 000 finländare saknar jobb. Över 3 300 företag har gått i konkurs inom ett år. I framtiden syns närmast obefintlig tillväxt. Det här är det mest oroväckande av allt. 

För att åtgärda den akuta situationen inom statsfinanserna beslutade regeringen vid ramförhandlingarna om ett paket med utgiftsnedskärningar och skattehöjningar. Den är av rätt storlek. Det viktigaste saknas dock. Tillväxtutsikterna är obefintliga och paketet återställer inte förtroendet för Finland. 

Som en åtgärd föreslår regeringen i detta läge att den allmänna mervärdesskattesatsen och försäkringspremieskattesatsen höjs till 25,5 procent. Statsminister Orpos regering höjer den allmänna mervärdesskattesatsen i Finland över den nordiska nivån 25-procent och gör Finland till ett land som är mycket ivrig på att beskatta konsumtion. Den allmänna mervärdesskattesatsen i Finland kommer efter Ungern att vara den näst högsta i Europa. 

Den enorma höjningen av mervärdesskatten sker i en situation där man just har haft tider med hög inflation. Även om prisstegringen nu klart har avtagit, är prisnivån ändå hög och konsumenternas köpkraft sätts på prov. Höjningen av mervärdesskattesatsen ökar pristrycket, och om den sätts på priserna fullt ut stiger inflationen cirka 0,6 procent mätt enligt konsumentprisindexet. 

Eftersom tillväxtutsikterna i Finland också i övrigt är svaga, medför en överdimensionerad höjning av mervärdesskatten en risk för att recessionen eller nolltillväxtfasen drar ut på tiden ytterligare. Regeringen bedömer också själv i propositionen att skatteåtstramningen leder till att bruttonationalprodukten minskar med 0,2 procent jämfört med basscenariot. 

I planen för de offentliga finanserna förutspår regeringen att tillväxten börjar avta efter en måttlig tillväxt nästa år och att vi återgår till ekonomisk utarmning. Vi kan helt enkelt inte nöja oss med det. Utsikterna för den ekonomiska tillväxten måste åtminstone fördubblas. Det uppnås inte genom en nitisk konsumtionsbeskattning. 

Köpkraften får inte skäras ner mer än vad som är absolut nödvändigt 

Centern delar Skattebetalarnas Centralförbunds bedömning att en höjning av huvudskattesatsen för mervärdesskatten med hela 1,5 procentenheter till 25,5 procent är en överdimensionerad ändring. En mer moderat höjning av skattesatsen till högst den allmänna nordiska nivån, dvs. 25 procent, hade varit mer förståeligt. Centern skulle inte höja den allmänna mervärdesskatten till en högre nivå än den nordiska nivån på 25 procent. 

Centern skulle inte alls höja den sänkta mervärdesskattesatsen på tio procent, om vilket regeringen kommer att lämna en proposition till riksdagen senare. Köpkraften hos dem som tjänat sin lön genom flitigt arbete får inte skäras ner mer än vad som är absolut nödvändigt. 

Regeringens tilläggshöjning på en halv procent utöver den höjning på en procent som Centern godkänt ger statens kassa med beaktande av effekten på efterfrågan och ökningen av statens mervärdesskatteutgifter cirka 340 miljoner euro mer, men är samtidigt borta från finska hushåll och företag. Det bromsar upp den ekonomiska tillväxten. 

Som motvikt till besluten vid ramförhandlingarna på tre miljarder euro har Centern publicerat ett eget alternativ för rättvis tillväxt. Centern erbjuder ett program på sju-åtta miljarder euro för att få fart på och balansera Finlands ekonomi och för att förnya Finland. Centern vill exempelvis beskatta allmännyttiga samfund, såsom fackföreningsrörelsens placeringsintäkter, och ge skattemyndigheten verktyg för att beskatta plattformsekonomin på behörigt sätt. 

Med hjälp av Centerns alternativ kunde höjningen av mervärdesskatten stanna vid en höjning på en procentenhet. Då skulle ändringen av den allmänna skattesatsen för mervärdesskatt sammantaget öka statens skatteintäkter med beaktande av effekterna på efterfrågan och ökningen av statens mervärdesskatteutgifter med närmare 700 miljoner euro på 2025 års nivå. 

De sammantagna konsekvenserna av regeringens åtgärder för företagen bör bedömas 

Det finns också skäl att beakta att regeringens skattelinje i vidare bemärkelse missgynnar små och medelstora företag. Regeringen erbjuder i synnerhet mindre företag främst skatteåtstramningar och inga nya incitament alls. 

Utöver den höjning av den allmänna mervärdesskattesatsen som nu görs kommer den sänkta skattesatsen på 10 procent alltså att höjas till 14 procent genom en separat proposition som lämnas in senare. Utöver mervärdesskatten på läkemedel skärps mervärdesbeskattningen alltså särskilt kraftigt inom flera arbetskraftsintensiva sektorer som drabbats hårt av coronapandemin (turism, kollektivtrafik, motion och kultur). Dessutom sänks hushållsavdraget, trots att det nuvarande statsministerpartiet Samlingspartiet medan de var i opposition ville höja hushållsavdraget och på så sätt minska den svarta ekonomin. 

Regeringen har genom en annan proposition slopat en skattelättnad i anslutning till den nedre gränsen för mervärdesskattskyldigheten fr.o.m. den 1 januari 2025. Detta i kombination med höjningen av mervärdesskatten ökar mervärdesskattebördan särskilt för små företag. I de situationer där det inte går att överföra skatteförhöjningen till priserna innebär skatteåtstramningen att företagets vinstmarginal minskar. Detta är särskilt problematiskt för ensamföretagare och andra små, typiskt arbetskraftsintensiva företag samt för företag som säljer till konsumenter, såsom det konstateras i ett yttrande från Företagarna i Finland. Slopandet av skattelättnaden vid den nedre gränsen berör de här samma företagen. 

Centern skulle inte skära i hushållsavdraget. Dessutom skulle Centern bland annat höja den nedre gränsen för mervärdesskattskyldigheten till 30 000 euro och utvidga den planerade skattegottgörelsen för investeringar till även små och medelstora företag. Centern skulle beskatta vinster som lämnas inom företaget mindre än vinster som delas ut. Vi skulle avsevärt påskynda tillståndsprocesserna för investeringar. Dessutom skulle Centern sänka inkomstskatten med 20 procent för dem som fortsätter i förvärvsarbete efter att ha uppnått den lägsta pensionsåldern i syfte att underlätta tillgången på kompetent arbetskraft. 

De totala konsekvenserna för företagen av den skattesoppa som regeringen kokat ihop kan vara oförutsägbart tråkiga och leda till att Finland utarmas. Dessa totala konsekvenser bör bedömas innan nya skattepropositioner föreläggs riksdagen för behandling. 

För snäv tidtabell leder till förvirring 

Den nu föreslagna höjningen av den allmänna mervärdesskatten och försäkringspremieskatten avses träda i kraft undantagsvis mitt under året, den 1 september 2024. Vid finansutskottets sakkunnigutfrågning har det framkommit att tidtabellen är ytterst problematisk för företagen. 

Det är skadligt att lagen träder ikraft så snabbt för att det med mycket kort varsel ökar företagens administrativa börda under sommarsäsongen. Det krävs betydande resurser av företagen för att ändra mervärdesskattesatsen i datasystemen, kassasystemen, prislistorna, avtalen och på prislapparna samt för att informera om ändringarna. En senareläggning av ikraftträdandet skulle underlätta det administrativa tryck som ändringen medför för företagen. 

Vid utskottets utfrågning har Mikro- och ensamföretagare rf framfört att det i en betydande del av företagen kommer att krävas mycket manuellt arbete, och mängden administrativt arbete som utförs gratis kommer på vissa ställen att vara oskäligt stor för företagare. 

Enligt yttrandet från Finlands näringsliv är situationen svårast i fråga om produkter vars pris ska anges på förpackningen. För företag som bedriver konsumenthandel leder det alltför snabba ikraftträdandet också till minskad lönsamhet, eftersom företagen på så kort varsel inte kan ändra de priser som redan tryckts på produkterna. I vissa situationer kan företagen bli tvungna att låta bli att sälja produkterna om de priser som redan tryckts på produkterna inte kan ändras. I fråga om dessa produkter vore det särskilt viktigt att skjuta upp ikraftträdandet. 

Särskilt skadligt är ikraftträdandet för de företag som omfattas av skattelättnaden vid den nedre gränsen samt för de företag vars skatteperiod är ett kvartal. Det här gäller en stor grupp företag, eftersom cirka 70 000 av de skattskyldiga är kvartalsdeklaranter. Syftet med de förlängda skatteperioderna är att underlätta för de minsta företagen att fullgöra de skyldigheter som följer av mervärdesbeskattningen. Nu blir dessa företag oskäligt lidande av att höjningen träder i kraft mitt under deklarationsperioden. 

Ekonomiadministrationsförbundet i Finland rf har genomfört en enkät bland tillverkare av ekonomiförvaltningssystem. I enkäten frågades uppgiftslämnarna om det gick att behandla mervärdesskattesatsen med en decimals noggrannhet i deras program under enkätperioden april–maj 2024. Av uppgiftslämnarna uppgav 30 procent att det ännu inte är möjligt. 

Enligt Ekonomiadministrationsförbundet används det i Finland flera program som inte längre upprätthålls aktivt. I fråga om en del av dessa kommer programvaruleverantörerna inte att möjliggöra behandlingen decimaler. Ekonomiförvaltningsförbundet konstaterar i sitt yttrande direkt att företagen sannolikt inte kommer att kunna skaffa och ta i bruk ny programvara med denna tidtabell. 

Dessutom bedömer Ekonomiförvaltningsförbundet i sitt yttrande att början av september sannolikt kommer att vara en utmanande tidtabell för kanske till och med en betydande del av tillverkare av ekonomiförvaltningssystem och deras kunder. Eftersom det varken i praktiken eller juridiskt är möjligt att fakturera med fel mervärdesskattesats finns det en risk för att företagen blir tvungna att skjuta upp faktureringen tills behövliga programvaruändringar har införts. Detta medför risker för företagens finansiella situation och fördröjer skatteutfallet. 

Regeringen sviker löftena i sitt program till företagen 

I sitt regeringsprogram har statsminister Orpos regering lovat att lagstiftningsreformer som gäller företag ska genomföras med tillräckligt långa övergångstider för att företagen ska ha tid att anpassa sin verksamhet. Detta löfte har brutits. 

Dessutom har regeringen lovat trygga stabila villkor för företagande och investering med hjälp av en förutsägbar och stabil lagstiftning samt beskattning. Det har inte heller hållits. 

Regeringens skattepolitik uppmuntrar till arbete och företagande samt stöder inhemskt ägande. Regeringens skattepolitik uppmuntrar inte heller detta. 

Centern är besviken på att de partier som hör till statsminister Orpos regering vid riksdagsbehandlingen inte beaktade företagens motiverade kritik mot ikraftträdandet. Det vittnar på ett oroväckande sätt om att regeringspartiernas ministrar och även riksdagsledamöter på ett allvarligt sätt har fjärmat sig från vardagen i vanliga företag. 

Centern skulle därför genomföra skattehöjningen till 25 procent den 1 januari 2025. 

Regeringen Orpo håller äntligen på att införa inkomstanpassning och ingripa i att skatteuttaget minskar. I propositionen föreslås det att mervärdesskattelagen och lagen om skatt på vissa försäkringspremier ändras. Det föreslås att den allmänna mervärdesskattesatsen och försäkringspremieskattesatsen höjs från 24 procent till 25,5 procent. 

De nyttigheter som omfattas av den allmänna mervärdesskattesatsen och försäkringspremieskattesatsen utgör uppskattningsvis 40 procent av hushållens konsumtionsutgifter. De föreslagna ändringarna berör därmed en stor del av hushållens konsumtion. För 2024 beräknas mervärdesskatteintäkterna öka med cirka 160 miljoner euro och försäkringspremieskatteintäkterna med 14 miljoner euro. 

Höjningen av mervärdesskatten är regressiv och drabbar särskilt låginkomsttagare. Det är särskilt problematiskt i en situation där regeringen också i övrigt har skurit enormt i låginkomsttagarnas förmåner, ökat sjukdomskostnaderna och prutat på den offentliga servicen. 

Det konstateras också i regeringens proposition: Enligt propositionen är dess "effekt i euro är störst i de högre inkomstdecilerna, men i förhållande till de disponibla inkomsterna mest betydande i de lägsta inkomstdecilerna. Den relativa köpkraften försvagas mest i den lägsta inkomstdecilen och minst i den högsta inkomstdecilen. I den lägsta inkomstdecilen försvagas köpkraften med ca 0,67 procent och i den högsta med 0,42 procent." 

Konsekvenserna av höjningen av den allmänna mervärdesskattesatsen förstärks också av andra skärpningar av mervärdesskatten. Regeringen har redan tidigare beslutat höja de lägre mervärdesskattesatserna, vilket gör till exempel läkemedel och kulturtjänster dyrare. Samtidigt har regeringen för avsikt att slopa skattelättnaden vid den nedre gränsen för mervärdesskatt, som har varit en skatteförmån som har stött i synnerhet småföretagare och deltidsföretagare. Alla företag kan inte överföra skattehöjningen till de priser som kunderna betalar, vilket innebär att många småföretagare ställs inför en svår situation. 

Denna sammantagna effekt konstateras också i regeringens proposition: "I regeringspropositionen om den nedre gränsen har slopandet av lättnaden vid den nedre gränsen bedömts öka skattebördan särskilt för små arbetskraftsintensiva företag som i huvudsak säljer till konsumenter. Höjningen av den allmänna skattesatsen bedöms ha gemensamma konsekvenser med slopandet av skattelättnaden vid den nedre gränsen för skattskyldighet." 

Regeringens skattepolitik kan därför karakteriseras som inte bara orättvis utan också företagsfientlig, i synnerhet småföretagarfientlig. 

Också tidpunkten för höjningen av mervärdesskatten är problematisk, eftersom det ekonomiska läget fortfarande är oroväckande. Det finns en uppenbar risk för att en höjning av mervärdesskatten minskar efterfrågan. Förutom att höjningen i sig är regressiv och dåligt motiverad, är tidpunkten för den mycket misslyckad. Flera sakkunniga anser att mervärdeskatten inte bör höjas mitt under året i ett läge där Finlands ekonomi har krympt nästan ett år med undantag av en månad, arbetslösheten ökar kraftigt och företag går i konkurs. Momshöjningen förvärrar situationen och ökar arbetslösheten. En del av arbetslösheten torde förbli långvarig, vilket försvagar produktionspotentialen och tillväxten i Finlands ekonomi också på lång sikt. 

I stället för en höjning av mervärdesskatten med 1,5 procentenheter kunde regeringen ha anpassat inkomsterna på något annat sätt. Att gallra bland stöden som är skadliga för miljön skulle ha stärkt statsekonomin och miljön och på lång sikt höjt produktivitetsnivån. Regeringen kunde också ha gått in för en grön skattereform som sätter rätt pris på verksamhet som är skadlig för miljön. Förorening av miljön skulle då inte längre ge någon konkurrensfördel, utan företagsverksamheten styrdes i en riktning som vore hållbar för miljön. Regeringen kunde ha slopat skattesubventionerna för ägare till onoterade bolag i fråga om utdelningen, som de sakkunniga anser vara svagt motiverade och vars storleksklass är nästan densamma som momshöjningens. Att åtgärda hålen i skattebasen skulle jämna ut spelfältet och göra beskattningen mer rättvis.