Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar. 

Propositionen innehåller förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2025 och till andra grunder för förvärvsinkomstskatten. Dessutom innehåller propositionen förslag till skattemässig behandling av kundförmåner inom finansbranschen. Nedan går utskottet in på de viktigaste ändringsförslagen. 

I propositionen föreslås det också att bestämmelserna om utbildningsavdrag i näringsskattelagen och lagen om inkomstskatt för gårdsbruk upphävs och att de bestämmelser i lagen om skatteredovisning och inkomstskattelagen som gäller skattetagargruppernas utdelning av samfundsskatten och den temporära tillämpningen av utdelningen ändras. I inkomstskattelagens bestämmelse om övervakning av statligt stöd i anslutning till skogsgåvoavdrag görs dessutom de ändringar som följer av ändringen av den så kallade de minimis-förordningen. Utskottet har inga invändningar mot de här förslagen. 

Ändringar i skattegrunderna

De föreslagna åtgärderna baserar sig på skrivningarna i regeringsprogrammet för regeringen Orpo och på de tilläggsåtgärder som regeringen beslutade om vid ramförhandlingarna i våras. 

I regeringsprogrammet sägs det att för att förbättra incitamenten för att ta emot arbete lindras beskattningen av förvärvsinkomster med betoning på låg- och medelinkomsttagare genom att arbetsinkomstavdraget höjs. Skattelindringen uppgår till cirka 100 miljoner euro i beskattningen för 2025 och till totalt 405 miljoner euro under hela regeringsperioden. Det föreslås att lindringen genomförs genom höjning av procentsatsen för arbetsinkomstavdraget, avdragets maximibelopp och procentsatserna för minskningen. 

I överensstämmelse med regeringsprogrammet görs årligen en indexjustering i beskattningsgrunderna för skatten på förvärvsinkomster på samtliga inkomstnivåer. Under vårens ramförhandlingar beslutade regeringen om ytterligare åtgärder som ska förbättra hållbarheten i de offentliga finanserna och skapa förutsättningar för att stoppa skuldsättningen. Som en del av denna helhet beslutade regeringen att inte göra någon indexjustering 2025 i fråga om de två högsta inkomstklasserna i statens inkomstskatteskala. Indexjusteringen görs genom att höja inkomstgränserna i den progressiva inkomstskatteskalan, med undantag av de två högsta inkomstklasserna, samt genom att ändra grundavdragets maximibelopp och arbetsinkomstavdragets minimibelopp, inkomstgränserna för minskning och den ena procentsatsen för minskningen. Inkomstskatteskalans högsta nivå ska också 2025 vara 150 000 euro, eftersom ingen indexjustering görs i fråga om de två högsta inkomstklasserna. Som ett led i ersättandet av förvärvsinkomstavdraget med arbetsinkomst-avdraget ändras de två högsta marginalskattesatserna. 

Indexjusteringen av beskattningsgrunderna för förvärvsinkomster beräknas i propositionen minska förvärvsinkomstskatten med cirka 711 miljoner euro. Underdimensioneringen av indexjusteringen för de två högsta inkomstklassernas del väntas öka skatteinkomsterna med cirka 54 miljoner euro jämfört med om indexjusteringen skulle göras till fullt belopp i alla inkomstklasser. 

Som ett led i de ytterligare åtgärderna för att anpassa de offentliga finanserna beslutade regeringen under vårens ramförhandlingar att skärpa beskattningen av pensionsinkomster så att beskattningen av de lägsta pensionerna inte stramas åt. Man beslutade att genomföra skärpningen genom att minska pensionsinkomstavdraget med cirka 150 miljoner euro. På denna grund föreslås det att den ena procentsatsen för minskningen av arbetsinkomstavdraget höjs från 15 procent till 19,6 procent. Skärpningen av beskattningen riktar sig enligt propositionen till inkomstintervallet omkring 22 500—57 500 euro per år. 

Propositionen innehåller ett förslag om att maximibeloppet för arbetsinkomstavdraget höjs med 50 euro för varje minderårigt barn som den skattskyldiga ska försörja. Det finns inte något maximibelopp för förhöjningen på grund av antalet barn och inget maximibelopp per skattskyldig. Om en person är ensamförsörjare och inkomstskattelagens bestämmelser om makar inte tillämpas på honom eller henne, beviljas förhöjningen till dubbelt belopp. Enligt propositionen minskar skatteinkomsterna med cirka 90 miljoner euro till följd av den barnspecifika höjningen på 50 euro. I beskattningen används för närvarande inget barnavdrag. År 2015—2017 gällde temporärt ett barnavdrag i inkomstbeskattningen för att stödja barnfamiljer med små och medelstora inkomster. 

Sakkunniga har kommit med kritik mot att ingen indexjustering ska göras i de två högsta inkomstklasserna. Man har också lyft fram de föreslagna ändringarnas konsekvenser för marginalskattesatserna och behovet av att också väga in de dynamiska effekterna. Också de minskningar som görs i pensionsinkomstavdraget har kritiserats. 

Sammantaget anser utskottet att de föreslagna ändringarna är motiverade. Syftet med höjningen av arbetsinkomstavdraget är att stärka hushållens köpkraft och förbättra incitamenten för att ta emot arbete genom att sänka skatten på arbete. Syftet med arbetsinkomstavdragets barnförhöjning är dessutom att stödja barnfamiljer samt förbättra incitamenten för minderåriga barns vårdnadshavare att arbeta. 

Utskottet ser det också som motiverat att vidta åtgärder enligt ramförhandlingsbeslutet för att förbättra hållbarheten i de offentliga finanserna och skapa förutsättningar för att stoppa skuldsättningen. Åtgärderna behövs för att stärka de offentliga finanserna. 

Utskottet påpekar dock att när det gäller den högsta gränsskattesatsen i förhållande till den skattesats som maximerar skatteinkomsterna finns det enligt utredning tecken i den nationalekonomiska litteraturen på att beskattningen i de högsta inkomstklasserna redan är så stram att den åtminstone ligger nära den punkt som maximerar skatteinkomsterna och som i ekonomisk vetenskap beskrivs med den så kallade Lafferkurvan. 

Förvärvsinkomstavdraget ersätts med arbetsinkomstavdrag

Under vårens ramförhandlingar beslutade regeringen om ett åtgärdspaket för läget i kommunekonomin. Som en del av denna helhet beslutade regeringen att kommunernas skatteintäkter utökas och kommunalbeskattningens effektivitet förbättras genom att förvärvsinkomstavdragets slopas och det samtidigt görs sådana ändringar i statsbeskattningen som begränsar åtstramningen av beskattningen. På grund av detta föreslås det att förvärvsinkomstavdraget slopas och ersätts genom att arbetsinkomstavdraget höjs. I enlighet med regeringens riktlinjer sänks ersättningarna för kommunernas skatteinkomstförluster på ett sätt som motsvarar ökningen av kommunalskatteintäkter. Dessutom utökas statsandelarna för kommunal basservice från och med 2025. 

Förvärvsinkomstavdraget och arbetsinkomstavdraget är avdrag av olika typ. Förvärvsinkomstavdraget är ett avdrag som görs från nettoförvärvsinkomsterna och det beviljas på samma grunder vid såväl statsbeskattningen som kommunalbeskattningen. Arbetsinkomstavdraget görs från skatten. Det görs i första hand från inkomstskatten på förvärvsinkomster till staten, och till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten på förvärvsinkomster till staten, görs avdraget från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter. 

Eftersom förvärvsinkomstavdraget är ett avdrag som görs från inkomsten, är dess inverkan för de skattskyldiga och kommunerna beroende av kommunalskattesatsens storlek. När förvärvsinkomst-avdraget ersätts med arbetsinkomstavdrag föreslås detta bli dimensionerat enligt den genomsnittliga kommunalskattesatsen. Följaktligen skärps beskattningen något i kommuner med en genomsnittligt högre kommunalskattesats, medan den lindras i kommuner med en genomsnittligt lägre kommunalskattesats. För att den föreslagna ändringen ska bli så neutral som möjligt med tanke på både de skattskyldiga och de offentliga finanserna föreslås det i propositionen att de två högsta marginalskattesatserna i inkomstskatteskalan ändras. 

Ersättningen av förvärvsinkomstavdraget med arbetsinkomstavdrag beräknas minska intäkterna av inkomstskatten till staten med cirka 426 miljoner euro och öka intäkterna av kommunalskatten med cirka 338 miljoner euro, intäkterna av kyrkoskatten med cirka 39 miljoner euro och intäkterna av sjukförsäkringens sjukvårdspremie med cirka 49 miljoner euro på 2025 års nivå. Den föreslagna ändringen beräknas sammantaget ha en neutral effekt på skatteintäkterna. Eftersom intäkterna av kyrkoskatten ökar, kommer den statliga finansieringen till församlingarna enligt propositionen att minska. Regeringen kommer att överlämna en separat proposition om detta. 

Sakkunniga har i huvudsak ställt sig bakom förslaget att förvärvsinkomstavdraget ersätts med arbetsinkomstavdrag. 

Utskottet anser att ändringen är motiverad. Då förvärvsinkomstavdraget ersätts av arbetsinkomst-avdrag förskjuter det tyngdpunkten i avdragen från kommunalbeskattningen till statsbeskattningen och ökar på så vis intäkterna av kommunalskatten samt förbättrar kommunalbeskattningens effektivitet. Det är också fråga om en strukturell ändring i skattegrunderna som också kan bedömas bidra till att förtydliga skattesystemet. 

Hushållsavdraget

Hushållsavdraget ska sänkas med 100 miljoner euro inom ramen för de ytterligare åtgärder som regeringen fattade beslut om vid ramförhandlingarna för att stärka de offentliga finanserna. Det föreslås att minskningen genomförs så att maximibeloppet för avdraget och procentsatsen för ersättningar sänks samtidigt som självriskandelen höjs. Maximibeloppet föreslås vara 1 600 euro, procentsatsen för ersättningen för arbete 35 procent och för lön 13 procent. Självriskandelens belopp föreslås bli 150 euro. Ändringarna har enligt propositionen dimensionerats så att avdragsprocentsatserna förblir så stora som möjligt. 

I enlighet med den gällande lagstiftningen upphör det förhöjda hushållsavdraget för hushålls-, omsorgs- och vårdarbete samt fysioterapi och ergoterapi vid utgången av 2024. I fortsättningen ska hushållsavdrag beviljas även för arbeten av den typen enligt lika grunder som när avdrag beviljas med anledning av arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av en bostad. 

Avdraget för att avstå från oljeuppvärmning ska i överensstämmelse med den gällande lagen omfattas av det höjda hushållsavdraget till utgången av 2027. Den föreslagna höjningen av självrisken gäller också hushållsavdrag som beviljas för åtgärder för att avstå från oljeuppvärmning. 

De flesta av dem som hörts i utskottet har varit emot den föreslagna minskningen av hushållsavdraget. De utfrågade har ansett att neddragningarna är omfattande. Bland annat har det framförts att höjningen av självriskandelen utesluter fler små arbeten än tidigare från avdraget. Att det förhöjda hushållsavdraget för tillfälligt hushålls-, vård- och omsorgsarbete slopas vid utgången av 2024 har ansetts framhäva storleken på den föreslagna nedskärningen av hushållsavdraget. De frekventa ändringarna i hushållsavdraget har också ansetts försämra företagsklimatet och fördunkla avdragsreglerna. Å andra sidan har minskningen av hushållsavdraget också ansetts vara ett bra mål när det gäller att anpassa de offentliga finanserna. I det här avseendet har det bland annat lyfts fram att hushållsavdraget används mest av hushåll med höga inkomster och att det för avdraget årligen används cirka en halv miljard euro av skatteinkomsterna med de nuvarande bestämmelserna. Dessutom har det hänvisats till forskningsresultat som visat att hushållsavdraget inte effektivt stöder sysselsättningen i enlighet med målen för avdraget. 

År 2022 beviljades cirka 522 000 skattskyldiga hushållsavdrag och avdragsbeloppet uppgick sammanlagt till cirka 525 miljoner euro. 

Sammantaget sett anser utskottet att den föreslagna neddragningen av hushållsavdraget behövs och är angelägen. Åtgärden ingår i de ytterligare anpassningsåtgärder som regeringen beslutat om för att stärka de offentliga finanserna. Utskottet noterar också att hushållsavdraget även efter ändringen fortfarande är ett i fiskalt hänseende betydande stöd till dem som använder tjänster som berättigar till avdrag. 

Skattesubventioner för tjänstebilar

I enlighet med ramförhandlingarna föreslås det i propositionen att giltighetstiden för skattesubventionen för utsläppsfria tjänstebilar förlängs till utgången av 2029. Det föreslås inga ändringar i de andra temporära skattelättnaderna för anställningsförmåner inom trafiken som anges i 64 a § i inkomstskattelagen. Sålunda fortsätter skattefriheten för laddningsförmån som arbetsgivaren erbjuder samt sänkningen av beskattningsvärdet för tjänstebilar med låga utsläpp normalt i enlighet med den gällande lagstiftningen till utgången av 2025. 

Utfrågade sakkunniga har framhållit att även sänkningen av beskattningsvärdet för tjänstebilar med låga utsläpp samt skattefriheten för laddningsförmån som arbetsgivaren tillhandahåller bör fortsätta efter 2025. I fråga om laddningsförmån har man bland annat lyft fram den administrativa nackdel som beror på att förmånens värde ska mätas och som orsakas av att en laddning på arbetsplatsen blir skattepliktig. 

Sammantaget anser utskottet att det är motiverat att fortsätta med skattesubventionen för utsläppsfria tjänstebilar. Syftet är att utsläppsfria bilar fortfarande ska väljas som tjänstebilar och på så sätt utöka andelen utsläppsfria bilar av bilbeståndet. 

Statsfinansiella skäl talar för att laddningsförmånen inte förlängs. Utskottet anser emellertid att det är ytterst viktigt att det förfarande för att mäta förmånens värde som ska införas när den skattefria laddningsförmånen slopas efter 2025 administrativt är tillräckligt lätt och tydligt både för de skattskyldiga och för skattetagarna. Vid behov ska detta säkerställas genom lagstiftning. 

Flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader samt andra förmåner i samband med arbete i gränsöverskridande fall

I propositionen föreslås det att arbetsgivaren i större utsträckning ska kunna bekosta sådana flyttningskostnader för sina anställda som beror på arbetsställets placering och för kostnader för utomstående serviceproducenters tjänster i samband med myndighetsregistreringar och genomförandet av dem. 

Ändringarna har förespråkats av sakkunniga, även om det också har påpekats att inga sysselsättningseffekter har påvisats. Vid hörandet har det dessutom framförts att skattefriheten för kulturell, språklig och annan motsvarande träning som bekostas av arbetsgivaren bör utvidgas också till utbildning som tillhandahålls familjemedlemmar. 

Enligt propositionen ska de flyttningskostnader och kostnader för resor i samband med flytten som arbetsgivaren betalar för arbetstagaren alltid vara helt och hållet skattefria förmåner för arbetstagaren, i stället för nuvarande 50 procent, när flytten sker på grund av arbetsplatsens placering. Det blir ett incitament för arbetstagare att bosätta sig i Finland. Arbetsgivaren kan skattefritt ersätta även motsvarande kostnader för arbetstagarens familjemedlemmar. Lagändringen säkerställer också att en arbetstagare som flyttar till Finland får samma skattefria förmåner som en arbetstagare som flyttar från Finland till utlandet. Till följd av ändringen kan flyttningskostnader och kostnader för resor i samband med flytten vid flyttningar som beror på arbetsställets placering i hemlandet i fortsättningen bekostas helt och hållet skattefritt. 

Mer omfattande skattefrihet för myndighetsregistreringar och därtill anslutna ärendetjänster även i fråga om familjemedlemmar uppmuntrar och gör det smidigare för arbetstagare att slå sig ner i Finland. 

Utskottet anser att ändringarna är motiverade. Att skattefriheten för förmåner i anslutning till gränsöverskridande arbete utvidgas stöder ambitionen att öka Finlands dragningskraft på den internationella arbetsmarknaden och således motverka bristen på experter och stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. 

Att skattefrihet för kulturell, språklig och annan träning som arbetsgivaren bekostar i fråga om arbete i gränsöverskridande fall skrivs in i lagen preciserar den nuvarande regleringen. Redan i nuvarande beskattningspraxis har kulturell, språklig och annan motsvarande träning i gränsöverskridande arbetssituationer kunnat betalas skattefritt till arbetstagaren. 

Träningskostnader i samband med gränsöverskridande arbete utgör inte nödvändiga kostnader som kan jämställas med nödvändiga flytt- och resekostnader som beror på arbetsställets placering. Det är således fråga om en annan typ av utgift än de utgifter där skattefriheten enligt propositionen också ska gälla familjemedlemmar. Detta talar för att kostnaderna för arbetstagarens familjemedlemmar även i fortsättningen ska betraktas som skattepliktig förmån när arbetsgivaren ersätter dessa kostnader. I enlighet med nuvarande beskattningspraxis uppstår det dock inte heller i fortsättningen skattepliktig förmån av träning för familjemedlemmar, om familjens deltagande i träningen inte medför extra kostnader för arbetsgivaren. 

Beskattning av finansbranschens kundförmåner

Inkomstskattelagen föreslås få en bestämmelse om den skattemässiga behandlingen av kundförmåner och andra motsvarande förmåner med penningvärde som grundar sig på en kundrelation och som beviljas av företag i finansbranschen. Syftet är att revidera beskattningspraxis i fråga om finansbranschens kundbonusar och motsvarande förmåner och på så sätt åtgärda de konkurrensolägenheter som Konkurrens- och konsumentverket pekat på när det gäller beskattningen. Genom beskattningen går det inte att direkt påverka vilka slags kundförmånsprogram företagen har, men genom beskattningen går det att påverka i vilka situationer olika förmåner med penningvärde är beskattningsbar inkomst och när de är skattefria kundrabatter. Målet är också att täta skattebasen för kapitalinkomster. 

Inkomstskattelagen innehåller inte för närvarande några särskilda bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av kundförmåner och andra motsvarande förmåner med penningvärde som grundar sig på en kundrelation och som beviljas av företag i finansbranschen. Beskattningen av dessa poster baserar sig på inkomstskattelagens allmänna bestämmelser och etablerad rätts- och beskattningspraxis. 

Enligt förslaget ska en kundbonus, en kundgottgörelse, en kundrabatt eller någon annan motsvarande förmån med penningvärde som baserar sig på en kundrelation betraktas som skattepliktig kapitalinkomst för ett dödsbo eller en fysisk person, om förmånen inflyter eller bildas på basis av beloppet eller värdet av privata hushålls krediter, insättningar, placeringar, placeringsförsäkringar, försäkringsbaserade investeringsprodukter eller kapitaliseringsavtal. Förmånen utgör dock skattefri inkomst till den del den används eller gäller tjänster, serviceavgifter eller krediträntor som hänför sig till de poster som nämns ovan, och om förmånen inte betalas i pengar eller på något därmed jämförbart sätt. Dessutom förutsätter skattefriheten att kunden inte kan påverka användningsändamålet för förmånen. Det föreslås att bestämmelsen träder i kraft vid ingången av 2026. Enligt propositionen ger övergångstiden branschen en skälig tid att förbereda sig för och anpassa sig till denna nya beskattningspraxis. 

Sakkunniga har understött eller motsatt sig den föreslagna ändringen beroende på vem som hörts. Dessutom har det vid utfrågningen framförts att den föreslagna regleringen bör träda i kraft genast vid ingången av 2025. Till denna del har bland annat EU:s regler om statligt stöd lyfts fram. 

Vid utfrågningen har det också kritiserats att de föreslagna bestämmelserna är komplicerade ur kundens synvinkel och lämnar rum för tolkning. Det har bland annat framförts att förmåner som uppkommer på basis av krediter som betraktas som levnadskostnader inte bör ses som skattepliktig kapitalinkomst utan de ska behandlas som en rabatt som erhållits i efterhand. Här påpekar utskottet att man redan i nuvarande rätts- och beskattningspraxis har ansett att de förmåner som fås på grundval av krediter i princip är skattepliktig kapitalinkomst. Lagen medför således inte någon ändring på den här punkten jämfört med nuläget. 

Vid hörandet aktualiserades också frågan om likabehandling av de förmåner som uppkommer genom skadeförsäkringar i olika bolag. I den föreslagna bestämmelsen återfinns de poster vars belopp eller värde ger upphov till förmåner som ska betraktas som skattepliktig kapitalinkomst. Enligt förslaget ska förmåner som uppkommer utifrån skadeförsäkringar inte betraktas som skattepliktig kapitalinkomst. Det saknar betydelse om försäkringsbolaget hör till en finansiell koncern eller inte. Det väsentliga vid bedömningen av skatteplikten är huruvida förmånen intjänas eller bildas utifrån beloppet eller värdet av de poster som nämns i bestämmelsen och till vad förmånen används eller riktas. Om det är fråga om en förmån som fås eller bildas enbart på grundval av skadeförsäkringar, är det inte fråga om skattepliktig kapitalinkomst oberoende av bolagsstruktur eller bolagets övriga förmåner. Också i ett och samma kundförmånsprogram kan det finnas skattepliktiga och skattefria förmåner, om det går att göra skillnad mellan sätten att intjäna förmåner. 

När det gäller den internationella dimensionen av den föreslagna regleringen konstaterar utskottet att också nuvarande rätts- och beskattningspraxis också gäller alla allmänt skattskyldiga personer i Finland och också kundbonusar och andra förmåner som fåtts från utländska företag. Den nya lagstiftningen medför inga förändringar i den internationella dimensionen av beskattningen av kundbonusar och andra förmåner. 

Sammantaget sett anser utskottet att de föreslagna ändringarna behövs och fyller sitt syfte.