Argumentet att det autonoma Ålands låga befolkningstal på drygt 30 000 invånare skulle utgöra det tunga motivet för att autonomin inte genom nationell lagstiftning ska kunna vara representerad i Europaparlamentet är i grunden helt felaktigt. 

Argumentet visar ovilja att acceptera och respektera den åländska autonomins särskilda och starka konstitutionella ställning som är internationellt förankrad. 

Belgien är ett bra exempel på att det är fullt möjligt att skapa representation för autonoma regioner med samma relativa befolkning som Åland. Där har landets tyskspråkiga region med drygt 0,6 % av Belgiens befolkning givits direkt representation i Europaparlamentet. Regionen utgör en egen valkrets i Belgien då landet väljer sina representanter till Europaparlamentet. Åland har knappt 0,6 % av Finlands befolkning och har överfört exklusiv beslutsmakt till Europeiska unionen. I det kommande valet till Europaparlamentet den 9 juni 2024 kommer den autonoma tyskspråkiga regionen i Belgien med 78 000 av Belgiens 11 698 000 invånare välja en av Belgiens 22 Europaparlamentariker eftersom regionen är en egen valkrets. Åland borde på samma sätt välja en av Finlands 15 Europaparlamentariker genom att Åland skulle utgöra en egen valkrets. 

Danmark är ett annat bra exempel. Då Danmark blev en del av Europeiska gemenskapen år 1979 beslöt självstyrda Färöarna att inte ansluta sig som övriga Danmark. Självstyrda Grönland anslöts däremot och kompenserades genom ett öronmärkt mandat av Danmarks 15 dåvarande platser i Europaparlamentet. Mandatet säkerställdes genom att Grönland utgjorde en egen valkrets när Danmark valde sina representanter. I valet till Europaparlamentet den 9 juni 1979 fanns 29 188 röstberättigade grönlänningar, och i valet därpå, år 1984, 34 653, alltså ett ganska likvärdigt antal väljare som på självstyrda Åland. Grönland har inte längre en plats i Europaparlamentet eftersom Grönland beslöt lämna den Europeiska gemenskapen år 1985. 

Mandatfördelningen på europeisk nivå skapar också skillnader mellan hur många som representeras per mandat i Europaparlamentet. Malta med en befolkning på 542 000 invånare har sex mandat i Europaparlamentet medan Tyskland med en befolkning på 84 359 000 invånare har 96 mandat. Det här gör att varje tyskt mandat representerar cirka 879 000 tyskar, alltså mer än hela Maltas totala befolkning. En ledamot från Malta representerar i sin tur i Europaparlamentet i genomsnitt 90 000 malteser. Med andra ord representerar en tysk medlem av Europaparlamentet nästan tio gånger fler medborgare än en maltesisk medlem, utan att det skulle göra valet odemokratiskt eller frångå principen om lika rösträtt. Det här bedöms också på europeisk nivå följa principen om ett proportionellt valsystem. 

Anledningen till att bland annat Malta, Luxemburg och Cypern, men också Finland, har en större representation än vårt befolkningsunderlag proportionerligt skulle ge rätt till har att göra med att det finns andra principer som vägs in, exempelvis för att säkerställa en tillräcklig representation och pluralism från medlemsländerna i Europaparlamentet. Därför garanteras, till skillnad från i exempelvis representanthuset i Förenta staterna, att varje medlemsland har minst sex mandat i Europaparlamentet. Men också andra faktorer vägs in. Från Estland representerar en estnisk Europaparlamentariker 195 000 ester och från Sverige representerar en svensk Europaparlamentariker 501 000 svenskar i Europaparlamentet. 

Som framkommer i justitieministeriets utlåtande till grundlagsutskottet i detta ärende representerar en finländsk Europaparlamentariker cirka 372 000 finländare, i jämförelse med 879 000 tyskar per mandat i Europaparlamentet. Finland har färre platser per capita än exempelvis Estland, men fler än exempelvis Sverige, utan att Finland tyckt att det varit problematiskt då frågan beslutits på europeisk nivå. 

Skulle ett helt rent proportionerligt valsystem tillämpas på europeisk nivå skulle Finland ha åtta eller nio mandat, i stället för de 15 mandat man väljer i det kommande valet. Det här visar att man accepterar att en absolut proportionalitet kan frångås ifall det finns vägande skäl för det, vilket det finns. 

Dessa vägande och legitima skäl gäller också för varför Åland skulle ha en egen plats i Europaparlamentet. Tillsammans med exemplen från Belgien och Danmark, som gett autonoma regioner i storleksordning med Åland representation i Europaparlamentet, samt Ålands internationella särställning och långt utvecklade självstyrelse finns en god konstitutionell grund för att godkänna initiativet eller lagmotionen som skulle säkerställa att ett mandat från en egen åländsk valkrets väljs i nästa europaparlamentsval. 

Eftersom Finlands platser i Europaparlamentet ökar från 14 till 15 i kommande val, skulle antalet väljare per mandat i riket på det stora hela vara oförändrat i jämförelse med senaste val. Därför skulle ett åländskt mandat inte försämra rikspartiernas chanser till mandat i jämförelse med valet 2019. 

Särdragen i den åländska självstyrelsen

Utmärkande och särskiljande för det åländska självstyrelsesystemet är följande grundläggande särdrag: 

A. Självstyrelsesystemet baserar sig på 

1) beslut i Finlands riksdag i maj 1920 med erbjudande till Åland om en vidsträckt självstyrelse för att hålla kvar landskapet inom Finland; Självstyrelselag för Åland (124/1920) och 

2) beslut i Nationernas Förbunds råd i juni 1921 om Ålands statstillhörighet, säkerställandet av svenskheten och en betydande självförvaltning samt öarnas demilitarisering och neutralisering. 

B. Den från staten delegerade statliga lagstiftnings-, förvaltnings- och budgetmakten kan justeras endast genom likartade beslut i riksdag och lagting (självstyrelselag för Åland, 1144/1991 § 69). Detta innebär att makten är delad mellan staten och självstyrelsen — staten kan inte återta given statsmakt utan Ålands lagtings medgivande i kvalificerad ordning. 

C. Det åländska partiväsendet är helt fristående från det finländska. Detta innebär att finska partier inte representerar Ålands folk sett ur parlamentarisk synvinkel, särskilt inte inom de politikområden där Åland har självstyrelse. 

EU-medlemskapets effekter för självstyrelsen

Till den del som statsmakten är överförd till självstyrelsen kan Ålands folk endast representeras av dess valda lagting, av den av lagtinget utsedda regeringen, Ålands landskapsregering och av de åländska partierna. Till den del rikets myndigheter har lagstiftnings- och förvaltningsbehörigheten i landskapet representeras Ålands folk av riksdag och regering gentemot Europeiska unionens organ. 

När självstyrelsen per 1.1.1995 överlät statsmakt till Europeiska gemenskaperna i samma proportion som Finlands riksdag, fick Finlands regering och folk sin del i de gemensamma beslutsorganen inom EU-parlamentet, Ministerråden och rätt att utse en medlem i kommissionen. Ålands folk och regering förblev orepresenterade inom de politikområden där statsmakten enligt självstyrelselagen tillkommer självstyrelsen. 

I stället fick, i strid med grunderna för självstyrelsen, Finlands regering och riksdag en funktion att gentemot gemenskapernas organ representera Åland och dess folk inom de politikområden som enligt finsk lag tillkommer självstyrelsen. 

Tänkbara lösningsmodeller

1) I föreliggande initiativ till riksdagen (Ö 3/2023 rd) föreslår lagtinget att vallagen (714/1998) ändras så att landet i val till Europaparlamentet indelas i två valkretsar av vilka landskapet Åland skulle utgöra den ena och att däri skulle väljas en representant till Europaparlamentet. Samma förslag tas upp i lagmotionen (LM 5/2023 rd) som behandlas samtidigt. 

Beaktande ovan framförda argument och lagtingets välgrundade motiveringar för sitt enhälliga initiativ bör lagtingets förslag till ändring av vallagen godkännas. Då initiativ Ö 3/2023 godkänns förkastas LM 5/2023, eftersom lagmotionen i praktiken har samma innehåll som initiativet. 

2) Om och så länge en nationell lösning för representation för det självstyrda Åland på Europaparlamentsnivå inte kan uppnås bör regeringen eftersträva en lösning inom ramen för EU-rätten. Utskottet konstaterar att den konstruktion som den åländska självstyrelsen har med sin ställning i folkrätten med internationella garantier från 1921, delningen av statsmakten enligt nationell lagstiftning och Ålands fristående folkrepresentation och partiväsende, inte förekommer i denna form i övriga medlemsstater i förhållande till i dem befintliga regioner med lagstiftande makt. 

Frågan om Ålands representation inom sin behörighet gentemot unionens organ är därför en problematik som bör falla inom unionens behörighet och intresse att analysera och söka lösningar på. En lösning för Ålands del bör inte ha prejudicerande effekt för övriga medlemsstaters självstyrelsesamfund eftersom likadana kombinationer av folkrättsliga och inomstatliga konstitutionella ramar inte förekommer i övriga länder förutom i statsrättsligt hänseende inom Belgien. 

3) Detta initiativ skulle förstärka Ålands representation i Europaparlamentet. Det är också viktigt att förstärka Ålands inflytande i ministerrådet. I Belgien och delvis i de federala staterna Tyskland och Österrike ges regionernas ministrar en roll i medlemsstaternas representation på rådsmöten. Exempelvis är det den autonoma regionen Flanderns fiskeriminister som företräder hela Belgien på ministerrådsmötena för fiskeri. 

Regeringen bör besluta om hur Ålands självstyrelses representation i dessa sammanhang kan förbättras och organiseras på ett för självstyrelsen så hållbart och tillfredsställande sätt som möjligt när viktiga frågor inom ramen för åländsk behörighet är till behandling i ministerråden. Det finns exempel på när då landskapsregeringens ministrar varit med, både med statsministern och andra ministrar på ministerrådsmöten och konvent. Senast det var aktuellt var då den finländska ministern tog med landskapsregeringens minister till fiskeriministrarnas möte i Luxemburg i oktober 2023. Det här kan ses som en form av inofficiellt inflytande, som i brist på officiellt inflytande skulle kunna öka Ålands självstyrelses reella påverkningsmöjligheter. Tillsammans med att delta i beredningen av Finlands positioner samt höras av riksdagens stora utskott samt övriga utskott i riksdagen ska man säkerställa Ålands inflytande i den nationella beslutsprocessen så gott som möjligt. Åland bör få möjlighet att yttra sig i ett så tidigt skede som möjligt, som också framkommer i utskottets betänkande. Dessutom måste beredningen beakta att landskapet är enspråkigt svenskt, något utskottet också betonar. 

En starkare systematik att ta med åländska ministrar till rådsmötena, när för Åland viktiga frågor behandlas, skulle vara en konkret möjlighet att stärka Åland också i ministerrådet inom ramen för EU-fördragen. 

Dessa lösningsmodeller passar bra ihop med regeringen Orpos regeringsprogram som slår fast att ”Ålands möjligheter att påverka i EU-ärenden tryggas i enlighet med självstyrelselagen för Åland och bilagan till EU-anslutningsakten”. I regeringarna Marins och Rinnes regeringsprogram fanns också följande skrivning: ”Ålands möjligheter att påverka i EU-ärenden ska säkerställas”.