Syftet med propositionen är att avgränsa kommunens ansvar för hanteringen av kommunalt avfall så att kommunen i fortsättningen huvudsakligen ansvarar för hanteringen av avfall från hushåll och fritidsbostäder. Enligt förslaget ska avfallsinnehavaren svara för hanteringen av kommunalt avfall som uppkommer vid verksamhetsenheter som tillhandahåller boende och social- och hälsovårdstjänster och för hanteringen av kommunalt avfall från institutionsboende. Ett av målen med propositionen är att precisera och förtydliga ansvarsfördelningen mellan kommunen och avfallsinnehavaren särskilt i fråga om ordnandet av hanteringen av sådant kommunalt avfall som uppkommer vid enheter inom social- och hälsovården och institutionsboenden. Propositionen innehåller också bestämmelser om marknadskontrollmyndigheten för batterier som kompletterar EU:s så kallade batteriförordning. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar. 

Begränsning av kommunens avfallshanteringsansvar

Välfärdsområdena ska senast från och med ingången av 2026 ordna avfallshanteringen för de fastigheter i fråga om vilkas verksamheter överfördes från kommunerna till välfärdsområdena i samband med social- och hälsovårdsreformen. I praktiken innebär det att välfärdsområdena ska konkurrensutsätta avfallshanteringen senast vid ingången av 2025. I propositionsmotiven konstateras det att ansvarsfördelningen mellan avfallsinnehavaren och kommunen är så pass oklar när det gäller social- och hälsovårdsföretag att den inte kan förtydligas med hjälp av en handbok, utan det behövs en lagändring. Det är viktigt att förtydliga ansvarsfördelningen för att välfärdsområdena ska veta vilka fastigheter som ska omfattas av konkurrensutsättningen av avfallshanteringen. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering är målet att begränsa kommunens ansvar och samtidigt öppna avfallshanteringsmarknaden för privat serviceproduktion, vilket förtydligar ansvarsfördelningen på ett sätt som minskar kommunens ansvar för avfallshanteringen. 

Oklarheten om ansvarsfördelningen mellan kommunen och avfallsinnehavaren gäller i synnerhet de verksamhetsställen för privata serviceproducenter inom social- och hälsovården som innefattar boende och ger upphov till avfall från boendet. Propositionen föreslår att kommunens ansvar för att ordna avfallshanteringen inte ska omfatta hanteringen av avfall som uppkommer vid social- och hälsovårdsföretags och välfärdsområdenas verksamhetsenheter, oberoende av vilken vikt som inom verksamhetsenhetens servicehelhet läggs vid boende och olika social- och hälsovårdstjänster i anslutning till boendet. Det föreslås även att inte heller fängelser, försvarsmaktens boendekaserner och annat motsvarande institutionsboende omfattas av kommunernas ansvar. Av propositionen framgår att mängden avfall som lämnas utanför kommunens ansvarsområde utgör uppskattningsvis en procent av det kommunala avfallet (29 000 ton per år). 

Utskottet anser att den föreslagna begränsningen av kommunens ansvar tillåter de avfallsinnehavare som avses i detta sammanhang, det vill säga välfärdsområden och social- och hälsovårdsföretag, att ordna avfallshanteringen som en helhet. Det förenklar och effektiviserar arrangemangen som gäller fastighetens avfallshantering och underlättar organiseringen av rapporteringen och uppföljningen av avfallshanteringen. Det är en avsevärd förbättring jämfört med nuläget, där kommunen har ansvar för att ordna avfallshanteringen i fråga om avfall från boende och avfallsinnehavaren har ansvar för avfallshanteringen av annat avfall än avfall från boende. Sammantaget förtydligar förslaget ansvarsfördelningen mellan kommunen och avfallsinnehavaren jämfört med nuläget när avfallshanteringen vid verksamhetsenheterna inom social- och hälsovården, oberoende av social- och hälsovårdstjänstens art och omfattning, i fortsättningen inte hör till kommunernas ansvar. Förslaget är aktuellt och nödvändigt på grund av välfärdsområdesreformen, men samtidigt rör det sig om en liten ändring när den gäller endast en procent av det kommunala avfallet. Av den orsaken bidrar ändringen också endast i liten mån till att öppna upp marknaden. Volymen av affärsverksamheten ökar på årsnivå med uppskattningsvis cirka 8 miljoner euro. Ändringens effekt när det gäller att öppna upp marknaden begränsas ytterligare av att även den kommunala avfallshanteringen till största delen baserar sig på tjänster som produceras av privata företag, även om kommunen har hand om konkurrensutsättningen. 

Kommunens ansvar för avfallshanteringen beräknas därför minska endast i liten mån. På mindre orter och i glesbygden finns det inte nödvändigtvis heltäckande privata avfallshanteringstjänster. I fråga om en sådan marknadsbrist blir enheterna inom social- och hälsovården sannolikt i viss mån tvungna att anlita kommunala avfallshanteringstjänster med stöd av bestämmelserna om kommunens ansvar för att ordna avfallshantering i andra hand enligt 33 § i avfallslagen. Välfärdsområdet ska dock i första hand upphandla tjänsten på marknaden och genomgå det förfarande som beskrivs i 33 § i avfallslagen innan det kan avtala om kommunal avfallshantering i andra hand. 

Konsekvenser för uppnåendet av återvinningsmålen

Utskottet påpekar att den ändring som föreslås i ansvarsfördelningen inte bedöms ha några direkta konsekvenser för miljön eller återvinningen. Förslagets indirekta miljökonsekvenser bedöms också vara mycket små, eftersom ändringen berör endast en procent av det kommunala avfallet. Utskottet betonar i detta sammanhang på ett allmänt plan att åtgärder för att höja återvinningsgraden behövs, eftersom de krav som baserar sig på EU-lagstiftningen i nuläget inte kommer att uppfyllas. 

Kommunens ansvar har begränsats stegvis sedan 1999. Före det hade kommunen hela ansvaret för hanteringen av kommunalt avfall. I nuläget ansvarar kommunen endast för cirka 60 procent av det kommunala avfallet. Åsikterna om hur den föreslagna ändringen påverkar miljön och återvinningen går som tidigare isär, det finns alltså ingen enhetlig syn. En del anser att begränsningen av kommunens ansvar försämrar nivån på avfallshanteringen och minskar återvinningen, samtidigt som den kommunala tillsynen försvagas till denna del. Andra understryker att företagens vilja att agera ansvarsfullt ökar möjligheterna för företag som producerar avfallshanteringstjänster att tillhandahålla mångsidigare avfallshanteringstjänster som skräddarsys för enskilda avfallsinnehavare och som ger bättre möjligheter till separat insamling och återvinning än i nuläget. Utskottet påpekar också att välfärdsområdena upphandlar sina avfallshanteringstjänster som offentliga upphandlingar. Upphandlingarna styrs i allmänhet av upphandlingsstrategier, där miljöaspekterna beaktas i större utsträckning än tidigare. Detta kan leda till ett slutresultat som är bättre än kommunala avfallshanteringens basnivån och återvinningsmöjlighet. 

Det har konstaterats vara nästan omöjligt att bedöma de utsläpp som avfallstransporterna orsakar beroende på om transporterna har konkurrensutsatts av välfärdsområdet eller kommunen. Det kan vara av betydelse vem som sköter konkurrensutsättningen av transporter på större områden: ju större område som sköts av ett enda transportföretag, desto lättare är det att optimera transportverksamheten så att det görs så få onödiga körningar som möjligt. Det är dock också av betydelse om det är möjligt att i första hand använda utsläppssnål transportmateriel, vilket i betydande grad kan minska växthusgasutsläppen från transporterna. 

I propositionen föreslås det en teknisk ändring i 32 § 1 mom. 3 punkten så att det hänvisas till sådant kommunalt avfall från affärslokaler, som innehavaren av affärslokalen och fastighetsinnehavaren har kommit överens om att samla in på fastigheten tillsammans med avfall från hushåll. Med insamlingen av avfall i 3 punkten avses i praktiken att så kallade kvarterslokaler ansluter sig till kommunens avfallshantering. Det är förnuftigt i situationer där det på fastigheten inte finns utrymme att ordna separat avfallshantering för företagen. Utskottet betonar att syftet med den preciserade formuleringen inte är att ändra rättsläget. Tolkningen förblir därmed oförändrad och befintliga avtal eller arrangemang för avfallshantering behöver inte till någon del ändras eller revideras.