Allmänt

Propositionen ingår i regeringsprogrammets mål att stärka de offentliga finanserna och vända utvecklingen för Finlands skuldsättning. I propositionen föreslås det ändringar i sjukförsäkringsfondens finansiering och i beräkningsregeln för sjukdagpenningen. Syftet med propositionen är att fullt ut genomföra en kanalisering av besparingarna i socialskyddsfonderna till statens och kommunernas ekonomi i enlighet med planen för de offentliga finanserna 2025–2028. Ett ytterligare mål är att genomföra besparingar på cirka 60 miljoner euro i sjukdagpenningen på det sätt som fastställts i planen för de offentliga finanserna. 

Av utgiftsbesparingarna enligt regeringsprogrammet och de nya utgiftsbesparingar som man beslutade om våren 2024 gäller sammanlagt cirka 1 130 miljoner euro socialskyddsfondernas, sysselsättningsfonden och sjukförsäkringsfondens, utgifter som finansierats med lagstadgade försäkringspremier och försäkringsavgifter. Om besparingarna inte kanaliseras, kommer socialförsäkringsavgifterna att minska när socialskyddsfondernas utgifter minskar, vilket minskar inkomsterna i de offentliga finanserna och leder till att statens och kommunernas skuldsättning inte minskar som väntat. Cirka 220 miljoner euro av kanaliseringen genomfördes redan vid ingången av 2024 i samband med ändringarna i förvärvsinkomstbeskattningen. Avsikten med den aktuella propositionen är att genomföra den återstående delen av kanaliseringen på cirka 914 miljoner euro. 

Sjukförsäkringsfonden är uppdelad i arbetsinkomstförsäkringen, som finansieras med löntagarnas, företagarnas, arbetsgivarnas och statens finansieringsandelar, och sjukvårdsförsäkringen, som finansieras med de försäkrades och statens finansieringsandelar. Det föreslås att besparingarna i socialskyddsfonderna kanaliseras genom att statens, de försäkrades och arbetsgivarnas finansieringsandelar av finansieringen av sjukförsäkringsfondens utgifter för sjukvårdsförsäkringen och arbetsinkomstförsäkringen ändras så att statens finansieringsandel minskar och arbetsgivarnas och de försäkrades finansieringsandel växer. Av kanaliseringsbehovet genomförs cirka 625 miljoner euro genom att statens andel av sjukförsäkringsfonden minskar. De socialskyddsavgifter som är avdragbara i förvärvsinkomstbeskattningen (arbetslöshetsförsäkringspremien och löntagares dagpenningspremie) minskar genom kanaliseringslösningen, vilket ökar statens, kommunernas och församlingarnas skatteunderlag. Detta ökar inkomsterna från förvärvsinkomstbeskattningen så att kanaliseringsbehovet på 914 miljoner euro täcks i sin helhet. 

Den kanalisering som görs ur sjukförsäkringsfonden utgörs av flera åtgärder. För det första slopas statens grunddel på fem procent i arbetsinkomstförsäkringen. År 2025 var grunddelen cirka 112 miljoner euro. Ändringen minskar statens finansiering av arbetsinkomstförsäkringen och ökar såväl löntagarnas som arbetsgivarnas finansieringsandelar. För det andra höjs arbetsgivarnas finansieringsandel av arbetsinkomstförsäkringen från 52 procent till 68 procent och löntagarnas och företagarnas finansieringsandel sänks från 48 procent till 32 procent. För det tredje höjs de försäkrades finansieringsandel av sjukvårdsförsäkringen så att de försäkrades andel av utgifterna för sjukvårdsförsäkringen stiger från 33 procent till 48,6 procent och statens finansieringsandel sjunker från 67 procent till 51,4 procent. 

Det föreslås inga ändringar i finansieringen av arbetslöshetsfonden. Arbetslöshetsförsäkringspremierna kommer att ändras oberoende av kanaliseringslösningen på basis av sparbeslut som gäller utkomstskyddet för arbetslösa och arbetslöshetsprognosen. I anslutning till kanaliseringslösningen slopas dock den finansieringsandel på 50,3 miljoner euro av Sysselsättningsfondens intäkter av arbetslöshetsförsäkringspremier som redovisas till Folkpensionsanstalten för finansieringen av grunddagpenningen, vilket innebär att statens finansieringsandel av utgifterna för grunddagpenningen ökar. Detta förslag ingår i regeringens proposition RP 150/2024 rd som är under behandling i riksdagen och genom vilken arbetslöshetsförsäkringspremierna för 2025 fastställs. 

I propositionen föreslås det också att större sjukdagpenningar, partiella sjukdagpenningar och rehabiliteringspenningar minskas genom att beräkningsregeln för sjukdagpenningen ändras så att den övre årsinkomstgräns som berättigar till en ersättningsnivå på 70 procent sänks från nuvarande 35 769 euro till 27 633 euro. På den överstigande delen ska sjukdagpenningens belopp vara 15 procent i stället för 20 procent som nu. Ändringarna gäller inte försäkrade vars årsinkomster underskrider denna övre gräns. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser att propositionens mål att stärka de offentliga finanserna och minska statens och kommunernas skuldsättning är motiverade och tillstyrker lagförslagen. Utskottet påpekar dock att det är exceptionellt att styra socialskyddsavgifter som är avsedda för finansiering av inkomstrelaterade förmåner till att förbättra statens och kommunernas ekonomi genom att permanent ändra sjukförsäkringsfondens finansieringsandelar. Utskottet anser dock att helheten är godtagbar på grund av det svåra läget i de offentliga finanserna. Till följd av den föreslagna helheten förändras inte arbetsgivarnas och löntagarnas avgiftsbörda och skattebörda som helhet betraktat väsentligt då år 2023 jämförs med år 2026 och tiden efter det. Utskottet välkomnar också att ändringen av beräkningsregeln för sjukdagpenningen inte sänker de mindre dagpenningarna, vilket innebär att också effekterna på utgifterna för bostadsbidrag och utkomststöd blir måttliga. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande om den aktuella propositionen (GrUU 42/2024 rd) kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Enligt utlåtandet inverkar bestämmelser som endast gäller ändring av beräkningsformeln för den inkomstrelaterade förtjänstdelen av sjukdagpenningen inte på det grundläggande utkomstskyddet enligt 19 § 2 mom. i grundlagen och regleringen är inte heller problematisk med tanke på egendomsskyddet enligt 15 § i grundlagen (se även GrUU 25/2013 rd, s. 3). 

Det föreslås dessutom att bestämmelser om avgiftsprocentsatserna för sjukförsäkringsavgifterna 2025 undantagsvis ska utfärdas genom lag i stället för genom förordning av statsrådet. Detta beror på att de ändringar som föreslås i propositionen medför att det inte finns tid att utfärda en förordning av statsrådet om avgiftsprocentsatserna för sjukförsäkringen inom den lagstadgade tidtabellen för 2025. 

Kanaliseringslösningen

Bakgrunden till den föreslagna kanaliseringsmodellen är en utredning av en trepartsarbetsgrupp som undersökt hur skatte- och avgiftsintäkterna och finansieringen av förmånerna fördelas mellan olika sektorer inom den offentliga ekonomin (finansministeriets publikationer 2024:15). Kanaliseringen via sjukförsäkringen avspeglar enligt propositionen arbetsgruppens centrala observationer, och avgiftsansvaren ryms inom en sådan historisk fluktuation inom vilken de har rört sig också tidigare. Sjukförsäkringsfondens finansieringsansvar har senast ändrats till följd av konkurrenskraftsavtalet från 2016. 

Arbetsmarknadsorganisationerna framförde en avvikande mening till arbetsgruppens utredning (bilaga 2), och de hänvisade också till den vid utfrågningen i utskottet. Enligt organisationerna skulle de offentliga finanserna stärkas också utan den föreslagna kanaliseringen, med beaktande av rätten att dra av arbetslöshetsförsäkringspremier i beskattningen, den sysselsättningsfrämjande inverkan av att beskattningen lindras och skyldigheten för arbetsgivare i den offentliga sektorn att betala arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie. 

Enligt en beräkning i rapporten från arbetsgruppen som utredde kanaliseringen skulle 37 procent av avgiftssänkningen återföras genom den ökning i skatteinkomsterna som sänkningen av socialskyddsavgifterna ger upphov till. Dessutom skulle sänkningen av socialförsäkringsavgifterna öka efterfrågan på och utbudet av arbete. Enligt arbetsgruppens rapport återförs 20 procent av avgiftssänkningen genom högre sysselsättning (Arbetsgruppens rapport kapitel 5, s. 46—49). Enligt arbetsmarknadsorganisationerna återförs således 57 procent, dvs. cirka 640 miljoner euro, av besparingen 1 130 miljoner euro i socialskyddsfonderna till att stärka de offentliga finanserna utan kanaliseringsåtgärder, men utskottet påpekar att denna bedömning inte beaktar den kanalisering som gjordes i början av 2024 genom ändringarna i inkomstbeskattningen. 

Enligt arbetsmarknadsorganisationerna bör en eventuell direkt tilläggsanpassning av de offentliga finanserna göras genom ytterligare besparingar, ökade inkomster eller en kombination av dessa i stället för genom den föreslagna kanaliseringslösningen. Vid utskottets sakkunnigutfrågning ansåg organisationerna att den föreslagna kanaliseringen strider mot försäkringsprincipen, eftersom socialskyddsavgifter som är avsedda för finansiering av inkomstrelaterade förmåner inte bör användas för att stärka den övriga ekonomin. 

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen (avsnitt 5.1.1) på ett heltäckande och detaljerat sätt har behandlat de alternativ som framförts i arbetsmarknadsorganisationernas avvikande åsikt och andra alternativa sätt att stärka de offentliga finanserna genom besparingar som riktas mot socialskyddsfonderna. De olika alternativa sätten uppfyller dock inte regeringens direkta sparmål för kanaliseringen till de offentliga finanserna. Enligt uppgift minskar premieintäkterna och den totala skattegraden utan den föreslagna kanaliseringslösningen. Skatteinkomsterna skulle öka något, men de totala fördelarna räcker inte till för att täcka de sparmål som uppställts för fondernas utgifter. Den kanaliseringslösning som föreslås i propositionen minskar direkt statens utgifter, eftersom statens andel av kostnaderna för sjukförsäkringen minskar. 

Utskottet konstaterar att strävan vid utvecklandet av finansieringen av den sociala tryggheten har varit att stärka försäkringsprincipen, det vill säga kopplingen mellan premierna och avgifterna samt de förmåner som finansieras med dem. Stärkandet av försäkringsprincipen tryggar för sin del socialförsäkringens legitimitet. Utskottet anser det vara viktigt med tanke på försäkringsprincipen att det föreslås att kanaliseringen sker genom interna ändringar i sjukförsäkringsfondens finansieringsandelar och att medel inte överförs från socialskyddsfonderna till statens generella budgetfinansiering. Det föreslås inte heller ändringar i ändamålen för medlen i socialskyddsfonderna. De arbetslöshetsförsäkringspremier som Sysselsättningsfonden tar ut sjunker, avgifternas ändamål ändras inte och Sysselsättningsfondens konjunkturbuffert ackumuleras utifrån den ändrade lagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa och prognoserna om utvecklingen av arbetslösheten. När det gäller sjukförsäkringen ändras statens, arbetsgivarnas och de försäkrades finansieringsandelar genom kanallösningen utan att avgifternas ändamål ändras. 

Den föreslagna kanaliseringen genomförs fullt ut 2025, även om besparingarna genomförs stegvis 2024—2026. Enligt propositionen kan statens och kommunernas skuldsättning minskas genom en kanalisering som genomförs fullt ut och som är delvis framtung för arbetsgivarna, löntagarna och övriga förmånstagare genast i början av 2025. 

Utskottet konstaterar att man i avsnitt 5.1.1.9 i propositionen bedömer de alternativ för en engångslösning och stegvis ikraftträdande som arbetsmarknadsorganisationerna lyft fram. En stegvis kanalisering skulle förutsätta att finansieringsandelarna ändras gradvis för 2025 och 2026. En kanalisering som genomförs på en gång är enligt propositionen ett ändamålsenligare alternativ än ett graderat alternativ med tanke på transparensen, tydligheten och förutsägbarheten. En extra engångsredovisning på 200 miljoner euro från staten är enligt propositionen överdimensionerad och den skulle inte heller vara en lösning för den framtunga kanaliseringen för löntagarna. Allokeringen av en extra statsfinansieringsandel enkom för att sänka löntagarnas arbetslöshetsförsäkringspremie för ett år är en tung metod, som förutsätter en ändring som gäller temporärt i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. Dessutom bedöms i propositionen att en sådan överföring inte är möjlig, med beaktande av den svåra ramen för statsfinanserna. 

Vid utskottets sakkunnighörande framfördes också att den föreslagna kanaliseringslösningen inte behandlar löntagare och arbetsgivare jämlikt. I propositionen (avsnitt 4.2.1) beskrivs inverkan av kanaliseringen för löntagarnas avgifter och beskattningen (tabell 7) samt arbetsgivarnas avgifter och samfundsbeskattningen (tabell 8). Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet skärper den föreslagna kanaliseringslösningen som helhet mycket lindrigt löntagarnas skatte- och avgiftsbörda och lindrar å andra sidan mycket lindrigt arbetsgivarnas skatte- och avgiftsbörda. Detta beror bland annat på att olika aktörers finansieringsandelar och försäkringsavgifter har avrundats. Med beaktande av att omfattningen på kanaliseringen som helhet är 1,13 miljarder euro behandlar den föreslagna lösningen dock som helhet arbetsgivare och löntagare jämlikt. 

Ändring av beräkningsformeln för sjukdagpenning

Ändringen av beräkningsregeln för sjukdagpenningen gäller ca 196 000 mottagare (64 %), av vilka nästan 60 procent är kvinnor. Enligt propositionen minskar ändringen av beräkningsregeln dagpenningen med i genomsnitt cirka 12,51 euro per dag. Hos män är den genomsnittliga nedskärningen något större än hos kvinnor. Ändringen av beräkningsformeln för sjukdagpenningen minskar kostnaderna för sjukdagpenningen med omkring 120 miljoner euro. Med beaktande av att de förmåner som betalas till arbetsgivarna i den offentliga sektorn, intäkterna av samfundsskatt och skatt på förvärvsinkomster minskar och kostnaderna för det allmänna bostadsbidraget och utkomststödet ökar, minskar ändringen av beräkningsregeln utgifterna i de offentliga finanserna med omkring 59 miljoner euro. 

Syftet med propositionen är att rikta besparingarna till de högre dagpenningarna. Den föreslagna sänkningen av brytningspunkten från 35 769 euro till 27 633 euro riktar nedskärningen till dem som tjänar cirka 2 400 euro i månaden. Av de mottagare av sjukdagpenning som överskrider inkomstgränsen har omkring 31 procent barn som står under deras vårdnad. Betydelsen hos nedskärningen accentueras i fråga om längre sjukfrånvaro. Effekten av nedskärningen är större än i snitt för dem som fyllt 55 år, eftersom deras genomsnittliga dagpenningsperioder är längre än i övriga åldersklasser. Om sjukfrånvaron drar ut på tiden stiger ofta också andra kostnader i anslutning till sjukdomen, såsom läkemedelskostnader och sjukvårdsavgifter. 

Utskottet påpekar att det med tanke på försäkringsprincipen inte är helt problemfritt att ändra beräkningsformeln för sjukdagpenningen, eftersom förhållandet mellan en enskild löntagares finansieringsansvar och förmånsackumuleringen försämras i de högre inkomstklasserna. Såsom det sägs i propositionen (s. 41) minskar även för närvarande det inbördes förhållandet mellan de utbetalda dagpenningspremierna och de mottagna förmånerna i de övre inkomstklasserna och de ändringar som föreslås i propositionen minskar ytterligare förhållandet mellan de utbetalda dagpenningspremierna och de mottagna förmånerna, i synnerhet i de högre inkomstklasserna. Utskottet anser dock att det med tanke på socialskyddssystemet som helhet är ändamålsenligare att rikta besparingarna till de högre dagpenningarna än att också rikta nedskärningen till mindre dagpenningar, eftersom utgifterna för utkomststöd och boende annars skulle öka. Den föreslagna ändringen av beräkningsregeln bedöms ha endast en liten inverkan på utgifterna för utkomststödet (0,5 miljoner euro) och bostadsbidraget (0,6 miljoner euro). 

Nedskärningen av de högre sjukdagpenningarna inverkar också på arbetsgivarens lönekostnader under den försäkrades sjukdomstid. Sjukdagpenning kan betalas till arbetsgivaren till den del den försäkrade på grundval av ett anställningsförhållande har rätt till lön eller motsvarande ersättning för tiden för sjukfrånvaro och när det i anställningsvillkoren har avtalats att dagpenningsförmånen eller del av den ska betalas till arbetsgivaren i stället för till den försäkrade. Sjukdagpenningen ersätter inte inkomstbortfallet till fullt belopp och till följd av de föreslagna besparingarna sjunker ersättningsnivån, vilket innebär att arbetsgivarnas lönekostnader för den försäkrades sjukdomstid ökar. Denna konsekvens har uppskattats till cirka 58 miljoner euro. Detta kan också utifrån propositionens konsekvensbedömning (s. 38) leda till att efterfrågan på arbete minskar. Sakkunniga har uttryckt särskild oro över hur sänkningen av sjukdagpenningen påverkar arbetsgivarens vilja att anställa partiellt arbetsföra eller personer med funktionsnedsättning. 

I propositionen (s. 37) eftersträvas inga sysselsättningseffekter genom ändringen av beräkningsregeln för sjukdagpenningen, men ändringen bedöms ändå öka sysselsättningen med 5 300 sysselsatta. Detta antas bero på att den lägre dagpenningsnivån ger incitament att tidigare återgå till arbetet. Utskottet påpekar att en lägre ersättningsgrad för sjukdagpenningen kan sporra arbetstagarna att återgå till arbetet för tidigt, vilket kan äventyra deras återhämtning och minska arbetets produktivitet samt på längre sikt leda till utdragen arbetsoförmåga och ökade förmånsutgifter. Det kan också bli vanligare att ansöka om sjukpension. Å andra sidan kan en tidig återgång till sådant arbete som lämpar sig för hälsotillståndet också stödja hälsan och återhämtningen, vilket förebygger utslagning från arbetet i samband med långvarig sjukfrånvaro. Utskottet betonar företagshälsovårdens roll vid bedömningen av behovet av sjukfrånvaro och dess alternativ. 

Utskottet anser att det med tanke på klarhet och konsekvens i socialskyddssystemet är motiverat att den ändring av beräkningsformeln som föreslås i propositionen också gäller rehabiliteringspenningen. Utskottet påpekar dock att försämrad utkomst under rehabiliteringstiden kan inverka på klientens motivation att delta i och förbinda sig till särskilt långvarigare yrkesinriktad rehabilitering. Rehabiliteringspenningen för tiden för yrkesinriktad rehabilitering har redan minskats genom en lag (1240/2023, RP 60/2023 rd) som trädde i kraft vid ingången av 2024. Det har ännu inte gått att bedöma konsekvenserna av lagen. Utskottet anser att det är viktigt att följa vilka effekter ändringarna i rehabiliteringspenningen har på deltagandet i rehabiliteringen. 

Utskottet påpekar att kostnaderna för sjukdom inte endast påverkas av den aktuella propositionen utan också bland annat av höjningarna av klientavgifterna, initialsjälvrisken för läkemedel och mervärdesskatten på läkemedel. Enligt social- och hälsovårdsministeriets utredning om de sammantagna konsekvenserna av ändringarna i social trygghet 2024–2025 (Vuosien 2024 ja 2025 sosiaaliturvamuutosten yhteisvaikutukset kotitalouksien taloudelliseen asemaan, på finska med sammanfattning på svenska, SHM 2024) ökar hälsovårdsutgifterna i förhållande till inkomsterna mest i de tre decilerna med de lägsta inkomsterna. Hälsovårdsutgifternas inverkan på inkomsterna är dock måttlig jämfört med konsekvenserna av förändringarna i utkomstskyddet. Utskottet påpekar att möjligheterna för arbetsoförmögna personer att förbättra sin utkomst genom att öka sin egen aktivitet är begränsade och att det är viktigt att följa upp de sammantagna konsekvenserna av olika förändringar. 

Ändringen av formeln för beräkningen av sjukdagpenningen gäller också donationsdagpenningen. Enligt propositionen ska dock den nuvarande beräkningsformeln tillämpas på donationsdagpenningen fram till utgången av 2025, eftersom regeringens mål är att ändra nivån på donationsdagpenningen så att den från ingången av 2026 överensstämmer med nivån på dagpenningen vid smittsam sjukdom enligt sjukförsäkringslagen. Utskottet anser det vara viktigt att ändringen av nivån på donationsdagpenningen bereds enligt den planerade tidtabellen. 

Konsekvenser för arbetsgivare, kommuner och välfärdsområden

Enligt propositionen (s. 35) stärker den föreslagna helheten kommunekonomin. Ändringen av formeln för beräkning av sjukdagpenningen ökar kommunernas arbetsgivarkostnader, men i och med sänkningen av arbetslöshetsförsäkringspremierna sjunker arbetsgivarkostnaderna som helhet. Ändringarna i beskattningen till följd av kanaliseringen ökar dessutom också kommunernas intäkter av skatt på förvärvsinkomster. Den föreslagna kanaliseringslösningen stärker den kommunekonomin med cirka 75 miljoner euro på årsnivå. Totalt beräknas kommunekonomin stärkas med över 90 miljoner euro, då man också beaktar den kanaliseringslösning som genomfördes i början av år 2024. 

Enligt propositionen (s. 35—36) har den föreslagna kanaliseringen nästan inga nämnvärda konsekvenser för välfärdsområdenas ekonomi. Kanaliseringslösningen lindrar välfärdsområdenas arbetsgivaravgifter en aning jämfört med 2023, men detta beaktas i nästan samma grad som minskad finansiering via välfärdsområdesindexet. Den föreslagna besparingen i sjukdagpenningen minskar välfärdsområdenas sjukdagpenningsersättningar med omkring 19 miljoner euro, vilket minskar välfärdsområdenas finansiering. Denna effekt beaktas dock med två års fördröjning i efterhandsjusteringen av välfärdsområdenas finansiering. Därtill kan välfärdsområdena i viss mån med egna åtgärder sträva efter att påverka läget exempelvis genom att med förebyggande åtgärder minska sjukskrivningarna inom den egna personalen. 

I propositionen (s. 47) bedöms de föreslagna ändringarna i finansieringsansvaren för sjukförsäkringen öka arbetsgivarnas avgiftsbörda. Men när kanaliseringslösningen granskas som en helhet (inklusive arbetsgivarnas arbetslöshetsförsäkringspremier, avgiftsansvaren i fråga om sjukförsäkringen och ändringarna i skattebördan) ändras arbetsgivarnas avgiftsbörda inte i genomsnitt jämfört med 2023. Det uppstår dock små förändringar i skatte- och avgiftsbördan mellan arbetsgivarna enligt företagets lönesumma. Eftersom arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie är graderad medan sjukförsäkringsavgiften inte är det, leder förslaget till en liten ökning i arbetsgivaravgifterna för små arbetsgivare och en liten minskning i avgifterna för större arbetsgivare. 

På samma sätt som för små arbetsgivare skärps skatte- och avgiftsbördan för företagare som är försäkrade enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) en aning till följd av kanaliseringen. Företagarna betalar inte någon arbetslöshetsförsäkringspremie, och de drar följaktligen inte fördel av att den sjunker. Det kan uppskattas att de föreslagna ändringarna ökar avgiftsbördan för en genomsnittlig företagare med omkring 3 euro per månad. Den kanaliseringslösning som genomfördes i början av år 2024 skärpte därtill också beskattningen av förvärvsinkomsterna för företagare en aning. Ökningen i avgiftsbördan för företagarna är uppskattningsvis omkring 7 miljoner euro. 

Sakkunniga har som en särskild fråga lyft fram skyldigheten för företagare som betalar lön till sig själva att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utifrån löner som de betalat till sig själva. Beskattningen av dessa företagare kommer enligt sakkunniga att skärpas ännu mer än för de övriga företagarna. Utskottet anser det vara motiverat att utreda skyldigheten att betala sjukförsäkringsavgift för företagare som betalar lön till sig själva, eftersom avsikten med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift är att finansiera förmåner för personer i arbetstagarställning. 

Utfärdande bestämmelser om avgiftsprocentsatserna för sjukförsäkringsavgifterna genom lag

Bestämmelser om följande års sjukförsäkringsavgifter utfärdas normalt årligen genom förordning av statsrådet före den 23 november. För att bestämmelser om sjukförsäkringsavgifterna för 2025 ska kunna utfärdas genom förordning av statsrådet i enlighet med de finansieringsansvar som föreslås i propositionen, borde de ändringar i finansieringsansvaret som föreslås i sjukförsäkringslagen gälla före den sista ikraftträdandedagen för förordningen. Detta är inte är möjligt med beaktande av den tid som riksdagsbehandlingen av propositionen kräver. Därför föreslås det att bestämmelser om sjukförsäkringsavgifterna undantagsvis utfärdas genom lag (lagförslag 2). 

Dessutom har lagen om förskottsuppbörd ändrats (499/2024) på så sätt att procentsatserna för förskottsinnehållningen för skatteåret träder i kraft den 1 januari. Enligt Skatteförvaltningen innebär detta att skattegrunderna för år 2025 måste vara kända i mitten av november, då kalkyleringen av skattekorten börjar. 

Utskottet föreslår att avgiftsprocentsatserna i lagförslag 2 preciseras utifrån den utredning om utvecklingen i fråga om förmåner och lagändringar som social- och hälsovårdsministeriet lämnat till utskottet. Enligt utredning till utskottet har premierna och avgifterna beräknats så att de uppfyller finansieringsandelarna för arbetsinkomstförsäkringen och sjukvårdsförsäkringen enligt lagförslag 1 i propositionen. 

Kostnadskalkylerna för sjukdagpenningar och föräldradagpenningar som betalas från arbetsinkomstförsäkringen har dessutom preciserats med sammanlagt -4,7 miljoner euro. Inom sjukvårdsförsäkringen har kostnadskalkylerna för sjukvårdsersättningar och krävande medicinsk rehabilitering preciserats med sammanlagt -27,6 miljoner euro. Dessutom beräknas återbetalningarna för läkemedelsersättningar som beaktas som intäkter i sjukförsäkringen 2024 vara 13,0 miljoner euro större än det som uppskattades i augusti. Detta ökar överskottet från 2024, vilket i sin tur beaktas i de förmånskostnader som finansieras genom sjukvårdsförsäkringen 2025 och som således minskar försäkringspremierna och försäkringsavgifterna. Å andra sidan har den avgiftsbas som utgör grund för premierna och avgifterna minskats något jämfört med situationen i augusti. 

Dessa ändringar påverkar nivån på sjukförsäkringsavgifterna för 2025 så att sjukvårdsavgiften enligt 1 § i lagförslag 2 är 1,06 procent (0,01 procentenheter lägre än i propositionen) av lönen och företagares arbetsinkomst och 1,45 procent (0,01 procentenheter lägre än i propositionen) av förmåns- och pensionsinkomsten 2025. Dagpenningspremien är enligt 2 § i lagförslaget 0,84 procent (0,01 procentenheter högre än i propositionen), arbetsgivares sjukförsäkringsavgift enligt 3 § 1,87 procent (0,01 procentenheter lägre än i propositionen) och företagares tilläggsfinansieringsandel enligt 2 § 0,20 procent (samma som i propositionen) 2025. 

När det gäller fastställandet av avgiftsprocentsatserna för arbetsinkomstförsäkringen leder de nya finansieringsandelarna enligt 18 kap. 21 och 22 § i sjukförsäkringslagen tillsammans med små prognosändringar till små avrundningsskillnader i avgifterna för arbetsinkomstförsäkringen jämfört med propositionen. Ändringarna på 0,01 procentenheter i arbetsinkomstförsäkringens försäkringsavgifter skärper löntagarnas avgiftsbörda något och lindrar arbetsgivarnas avgiftsbörda något. Sänkningen på 0,01 procentenheter av den sjukvårdspremie som tas ut på löne- och företagarinkomst kompenserar dock effekten av skärpningen för löntagarna. 

I och med att poängtalet för lönekoefficienten 2025 preciseras tas det inte ut någon dagpenningspremie då det sammanlagda beloppet av löne- och företagarinkomsten underskrider 16 862 euro (10 euro mindre än i propositionen).