Allmänt

I propositionen föreslås ändringar i det allmänna bostadsbidraget och bostadsbidraget för pensionstagare. Syftet är att i enlighet med regeringsprogrammet och riktlinjerna i planen för de offentliga finanserna för 2025—2028 stärka de offentliga finanserna och dämpa ökningen av utgifterna för bostadsbidrag. 

Det föreslås att förmögenhetsprövningen återinförs i fråga om det allmänna bostadsbidraget, dvs. förmögenheten ska härefter inverka på bostadsbidraget. Dessutom föreslås det att kommungrupperna i fråga om det allmänna bostadsbidraget ses över och att bedömningen av företagares inkomster preciseras. I lagen införs en möjlighet att bevilja allmänt bostadsbidrag retroaktivt eller av särskilda skäl höja bidraget retroaktivt för en längre tid än en månad. Bestämmelserna om betalning av retroaktiv förmån motsvarar då bestämmelserna om andra förmåner. 

När det gäller bostadsbidraget för pensionstagare föreslås det att förmögenhetens inverkan på förmånen skärps jämfört med nuläget. Dessutom skärps inkomstprövningen av bostadsbidraget för pensionstagare genom att tilläggssjälvriskprocenten höjs från nuvarande 41,3 procent till 43,5 procent. 

Ändringarna i det allmänna bostadsbidraget beräknas stärka de offentliga finanserna med cirka 11,5 miljoner euro per år och ändringarna i bostadsbidraget för pensionstagare med cirka 25,4 miljoner euro per år, med beaktande av de ökade utgifterna för utkomststödet och välfärdsområdenas ökade utgifter. Ändringarna i bostadsbidraget träder i kraft stegvis när bostadsbidragen justeras, så besparingarna beräknas utfalla till fullt belopp från och med 2027. 

Social- och hälsovårdsutskottet ställer sig bakom propositionens mål att stärka de offentliga finanserna och dämpa ökningen av bostadsbidragsutgifterna. År 2023 betalades bostadsbidrag till ett sammanlagt belopp av 2 379 miljoner euro till fler än 400 000 hushåll. För att stävja ökningen av utgifterna för det allmänna bostadsbidraget har det redan gjorts (RP 74/2023 rd) ändringar som träder i kraft vid ingången av innevarande år och vid ingången av 2025. Ändringarna beräknas minska utgifterna för det allmänna bostadsbidraget med 385 miljoner euro på årsnivå. Dessutom dämpas ökningen av utgifterna för bostadsbidraget för pensionstagare av indexfrysningen av förmånerna 2024—2027. För att dämpa ökningen av utgifterna för bostadsbidrag krävs det utöver ändringar i stödnivån också stärkt sysselsättning, en planmässig bostadspolitik och ökad tillgång till bostäder till rimligt pris, understryker utskottet. 

Utskottet anser det ändamålsenligt att det i den aktuella propositionen föreslås att de besparingar som budgeterats för bostadsbidraget riktas på så sätt att stöd ska betalas till dem som har de lägsta inkomsterna och dem som har det sämst ställt. Utskottet tillstyrker lagförslagen med de ändringsförslag som föreslås nedan i detta betänkande när det gäller hur egendom som belastas av besittningsrätt ska beaktas. De ändringar som föreslås i propositionen har måttfulla effekter på bostadsbidragets nivå och ändringarna kommer sannolikt inte att ha några betydande konsekvenser för valet av boendeform. Utskottet pekar dock på de sammantagna konsekvenserna av besparingarna i bostadsbidraget och olika förmånsändringar särskilt för försörjningen för utsatta grupper av människor. 

De föreslagna ändringarna gäller också studerande som omfattas av det allmänna bostadsbidraget. Men utifrån lagförslaget i en proposition (RP 160/2024 rd) som nu behandlas i riksdagen kommer studerande att omfattas av systemet med bostadstillägg enligt lagen om studiestöd från och med den 1 augusti 2025. Stödet för de studerandes boende påverkas således av flera olika ändringar inom en kort period. Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet är det dock inte möjligt att med den angivna tidsplanen stegvis sätta i kraft de nu aktuella ändringarna i det allmänna bostadsbidraget i fråga om en specifik grupp av stödmottagare. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 50/2024 rd) utvärderat de föreslagna ändringarna med avseende på 19 § 4 mom. i grundlagen. Momentet föreskriver att det allmänna ska främja vars och ens rätt till bostad och möjligheter att själv ordna sitt boende. Dessutom har grundlagsutskottet granskat de föreslagna ändringarna med avseende på 19 § 2 mom. om grundläggande försörjning. De ändringar som nu föreslås i det allmänna bostadsbidraget och bostadsbidraget för pensionstagare utgör enligt utlåtandet inte väsentliga ingrepp i tryggandet av den grundläggande försörjningen. De är inte heller problematiska med avseende på 19 § 4 mom. i grundlagen och undergräver inte kärnan i de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna (se även GrUU 14/2023 rd, stycke 13). Lagförslagen kan således behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Förmögenhetsprövning av allmänt bostadsbidrag

Förmögenhetsprövningen slopades i samband med totalreformen av lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014), som trädde i kraft 2015. Syftet med reformen var att förtydliga och förenkla systemet. Beaktandet av förmögenhet ansågs då omotiverat försvåra förfarandet vid ansökan om samt beviljande av bidrag, eftersom bostadsbidragstagare endast sällan haft förmögenhet som beaktas som inkomster (RP 52/2014 rd, s. 13). Också enligt den nu aktuella propositionen (s. 16) har största delen av dem som får allmänt bostadsbidrag ingen nettoförmögenhet, så förmögenhetsprövningen gäller endast en liten del av dem som får allmänt bostadsbidrag. 

Till hushållets inkomster ska enligt propositionen läggas 20 procent av den sammanlagda förmögenhet som påverkar stödbeloppet till den del förmögenheten efter avdrag för skulder överstiger 10 000 euro, om hushållet omfattar en vuxen, och 20 000 euro, om hushållet omfattar fler än en vuxen. Om den sammanlagda förmögenheten i netto för samtliga personer i hushållet uppgår till 50 000 euro eller mer ska inget bostadsbidrag alls beviljas. 

Återinförandet av förmögenhetsprövningen beräknas minska statens utgifter för bostadsbidraget med uppskattningsvis 8 miljoner euro per år från och med 2026. Enligt propositionen blir konsekvenserna små för utgifterna för utkomststödet, eftersom egendomen i allmänhet också hindrar beviljande av utkomststöd. 

Återinförandet av förmögenhetsprövningen minskar bostadsbidraget och de disponibla inkomsterna för hushåll vars egendom överskrider ovan nämnda förmögenhetsgränser. Förändringens storlek beror på hushållets storlek, boendeort, inkomstnivå, boendeutgifter och förmögenhet. Enligt propositionen kommer bidraget att minska för uppskattningsvis cirka 3 700 hushåll, och för knappt 2 200 av dessa upphör det helt och hållet. I de hushåll där förmögenhetsprövningen inverkar på bostadsbidragets belopp minskar bidraget med i genomsnitt omkring 181 euro. I tabell 3 (s. 17—18) i propositionen återges hur återinförandet av förmögenhetsprövningen påverkar olika kategorier av hushåll. De genomsnittliga förändringarna i stödet varierar mellan 157 euro för enpersonshushåll och 266 euro för ensamförsörjarhushåll. Bedömningarna är dock endast vägledande och är förenade med osäkerhetsfaktorer, eftersom det för närvarande inte finns några registeruppgifter om förmögenheten hos dem som får allmänt bostadsbidrag. 

Utskottet anser det motiverat att förmögenhetsprövningen syftar till att bostadsbidraget ska riktas till de hushåll som har det största behovet och de hushåll som har det allra sämst ställt ekonomiskt. Utskottet påpekar dock att alla som får allmänt bostadsbidrag har låga inkomster och att all egendom inte alltid lätt kan realiseras. Sakkunniga har dessutom påpekat att inkomsterna kan sjunka plötsligt till exempel på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning, varvid egendomen kan behöva realiseras mycket snabbt för att täcka kostnaderna. 

Sakkunniga har påpekat att förmögenhetsprövningen komplicerar bostadsbidragssystemet och ökar Folkpensionsanstaltens administrativa arbete i anslutning till beviljande av stöd. Enligt Folkpensionsanstaltens preliminära bedömning ökar alla de ändringar i bostadsbidraget som nu föreslås omkostnaderna för Folkpensionsanstaltens förmånshandläggning med cirka 4,8 miljoner euro på årsnivå från och med 2026, eftersom utredningen och bedömningen av förmögenhetsuppgifterna samt kundernas behov av rådgivning ökar arbetsmängden. Den ökning av verkställighetskostnaderna som den ökade arbetsmängden medför utgör således över hälften av den besparing på 8 miljoner euro som förmögenhetsprövningen genererar. 

I lagförslaget anges de tillgångsslag som ska beaktas i bostadsbidraget. Utskottet anser det motiverat att man som förmögenhet inte beaktar egen bostad eller fritidsbostad i eget bruk, en hushållsmedlems andel i ett oskiftat dödsbo, insättningar på ett bostadssparpremiekonto eller barns förmögenhet. Sakkunniga har dock påpekat att det vid verkställigheten är svårt att bedöma när en fritidsbostad är i sökandens eget bruk, trots att det utifrån beskattningsuppgifterna är möjligt att särskilja fritidsbostäder från andra fastigheter. Utskottet konstaterar att exempelvis en kortvarig uthyrning eller uthyrning i liten skala inte betyder att fritidsbostaden inte längre är i sökandens eget bruk. 

Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i huvudsak motsvarande bestämmelse om bostadsbidraget för pensionstagare och de bestämmelser om allmänt bostadsbidrag som gällde före den 1 januari 2015. Enligt bestämmelsen och dess vedertagna tolkning är det uttryckligen ägarskapet som är avgörande, inte huruvida egendomen är i ägarens besittning. Egendomen beaktas således vid beviljandet av bostadsbidrag även om den som ansöker om bostadsbidrag inte har besittningsrätt till den. Utskottet anser det inte motiverat att egendom som belastas av besittningsrätt beaktas som egendom, eftersom ägaren inte kan använda eller realisera den egendom som besittningsrätten gäller. Utskottet föreslår därför i detaljmotiveringen att 13 § i lagförslag 1 ändras så att egendomen inte beaktas, om hushållsmedlemmen visar att han eller hon inte har besittningsrätt till egendomen. 

Ändringar i kommungrupperingen i fråga om det allmänna bostadsbidraget

Kommungrupperingen i fråga om de maximala boendeutgifter som ska beaktas i bostadsbidraget föreslås bli ändrad så att Kouvola, S:t Michel, Björneborg, Kajana, Villmanstrand och Vasa överförs från nuvarande kommungrupp II till kommungrupp III. Enligt propositionen ligger stödtagarnas genomsnittliga boendeutgifter i samtliga sex kommuner under genomsnittet i kommungruppen i övrigt i fråga om hushåll av alla storlekar. Ändringen beräknas minska utgifterna för bostadsbidraget med ungefär 5,3 miljoner euro per år från och med 2026. Ändringen ökar utgifterna för utkomststödet med uppskattningsvis 1,8 miljoner euro, vilket innebär att det sparas uppskattningsvis cirka 3,5 miljoner euro per år i utgifterna för de offentliga finanserna. 

I de sex kommuner som föreslås bli överförda betalades stöd i april 2024 till sammanlagt 32 529 hushåll, av vilka nästan hälften var studerandehushåll. Från och med den 1 augusti 2025 omfattas studerande inte längre av det allmänna bostadsbidraget utan får rätt till studiestödets bostadstillägg i stället. Beroende på kommun gäller ändringen 68–80 procent av hushållen som får bostadsbidrag. I kommungrupp II är den maximala boendeutgiften för enpersonshushåll 447 euro i månaden och i kommungrupp III 394 euro i månaden. Om bidragstagarens faktiska boendeutgifter överstiger 447 euro i månaden och han eller hon får fullt bostadsbidrag, minskar bidraget från nuvarande 312,9 euro till 275,8 euro i månaden. 

I och med ändringen kommer cirka 11 700 hushåll att få minskat bostadsbidrag och stödet till cirka 700 hushåll upphör helt och hållet, när studerande som inte längre kommer att omfattas av bostadsbidraget inte beaktas. Storleken på förändringen beror på hushållets storlek, inkomster och boendeutgifter. I genomsnitt sjunker de maximala boendeutgifterna med 13 procent och bostadsbidragen med 28 euro i månaden. Granskat enligt hushållstyp (tabell 8, s. 21) inverkar ändringen oftast på ensamboende, vars bostadsbidrag minskar med i genomsnitt 27 euro i månaden och på ensamförsörjarhushåll, vars bostadsbidrag minskar med i genomsnitt 34 euro i månaden. Den minsta genomsnittliga effekten gäller hushåll med två försörjare, vars genomsnittliga stöd minskar med 17 euro i månaden. 

Sakkunniga har påpekat att i de kommuner som ska byta kommungrupp är stödmottagarnas genomsnittliga boendeutgifter lägre än den genomsnittliga hyresnivån i kommunerna, eftersom stödmottagarna redan har blivit tvungna att flytta till bostäder som är billigare och av sämre kvalitet. Ändringen i kommungrupperingen beräknas öka efterfrågan på billigare bostäder och ytterligare stärka differentieringen på hyresmarknaden. Sakkunniga har också lyft fram att det i dessa kommuner råder brist på bostäder av lämplig storlek, tillgänglighetsanpassade bostäder och bostäder som ligger nära service, och det är svårt att få lån för reparation av bostadsbeståndet. Dessutom inverkar boendekostnaderna och räntorna på den statligt subventionerade bostadsproduktionen, vilket visar sig som höjd hyresnivå oberoende av bostadens läge. 

Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet jämfördes vid beredningen av propositionen den genomsnittliga boendeutgiften för bostadsbidragstagarna i varje kommun i kommungrupp II med de maximala boendeutgifterna både i euro och procentuellt, och de sex kommuner som valts ut kom sist i båda avseendena i jämförelsen. Utskottet framhåller att det bör följas upp och utvärderas huruvida kommungrupperingen stämmer överens med dagsläget, för att de maximala boendeutgifterna ska återspegla kommunernas faktiska hyresnivå och för att bostadsbidraget ska fördelas rättvist. 

Utskottet noterar att ändringen i kommungrupperingen förskjuter tyngdpunkten i stödet för boende till det behovsprövade utkomststödet som kommer i sista hand. Enligt propositionen ökar utkomststödet för cirka 5 500 hushåll som redan får utkomststöd på motsvarande sätt som minskningen av bostadsbidraget och i och med ändringen kommer det att finnas cirka 200 nya hushåll som får utkomststöd. Utskottet upprepar sin ståndpunkt (bl.a. ShUB 13/2023 rd, ShUB 14/2023 rd, ShUB 6/2024 rd, ShUB 12/2024 rd och ShUB 13/2024 rd) om att det med tanke på systemet för social trygghet som helhet och incitamenten att arbeta inte är ändamålsenligt att genom ändringar i de primära förmånerna öka behovet av utkomststöd. 

Precisering av bestämmelsen om beräkning av företagares inkomster

Genom att precisera bestämmelsen om företagarens inkomster blir det möjligt att åtgärda enskilda fall där arbetsinkomsten fastställd enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) väsentligt avviker från företagarens faktiska inkomstnivå. I dessa situationer kan Folkpensionsanstalten enligt propositionen utifrån andra registeruppgifter göra en samlad bedömning av företagarens inkomstnivå. 

Utskottet anser att det med tanke på stärkt legitimitet för systemet är motiverat att man i fortsättningen kan ingripa i enskilda grova fall, men betonar att företagares inkomster i regel alltid bör beaktas utifrån den fastställda FöPL-arbetsinkomsten. Den FöPL-arbetsinkomst som fastställts för företagare har på ett heltäckande och vedertaget sätt legat till grund för fastställandet av företagarnas pensioner och sociala trygghet. Genom en lagändring som trädde i kraft vid ingången av 2023 har det i lagen om pension för företagare också gjorts preciseringar (1157/2022, RP 102/2022 rd och ShUB 32/2022 rd) i syfte att få den fastställda arbetsinkomsten för företagare att bättre motsvara den rätta situationen och minska antalet underförsäkrade företagare. 

Ändringarna i bostadsbidraget för pensionstagare

När det gäller bostadsbidraget för pensionstagare föreslås det att förmögenhetens och inkomsternas inverkan på bidraget skärps. Beaktandet av årsinkomsten höjs från 8 procent till 15 procent av den förmögenhet som överskrider förmögenhetsgränsen, och förmögenhetsgränserna sänks från 13 205 euro till 10 820 euro och i fråga om makar och sambor från 21 128 euro till 17 312 euro. Tilläggssjälvriskprocenten, dvs. tilläggssjälvriskens andel av de inkomster som överskrider inkomstgränsen, föreslås bli höjd från nuvarande 41,3 procent till 43,5 procent. 

Ändringarna i bostadsbidraget för pensionstagare beräknas minska kostnaderna för bostadsbidraget för pensionstagare med cirka 38,4 miljoner euro på årsnivå från och med 2027. Kostnaderna för utkomststödet beräknas öka med cirka 0,4 miljoner euro på årsnivå. 

Genom att ändra fastställandet av tilläggssjälvrisken och skärpa förmögenhetsprövningen vill man rikta stödet till de pensionstagare som har de lägsta inkomsterna, de som har det sämst ställt och de som behöver bidraget mest. Utskottet konstaterar dock att alla som får bostadsbidrag för pensionstagare har låga inkomster och att den föreslagna ändringen av tilläggssjälvriskprocenten gäller samtliga 203 000 personer som får bostadsbidrag för pensionstagare, även om ändringen är större ju högre pensionstagarens inkomster är. 

De föreslagna ändringarna minskar enligt propositionen bostadsbidraget för pensionstagare med i genomsnitt 15,60 euro i månaden. Bidraget upphör helt för cirka 7 600 mottagare. Den åtstramade inverkan av förmögenheten påverkar endast bidraget till pensionstagare som har nettoförmögenhet. Antalet bidragstagare som påverkas av åtstramningen av egendomen beräknas uppgå till cirka 37 000. I propositionen beskrivs konsekvenserna av ändringen av bostadsbidraget för pensionstagare på olika inkomstnivåer (Figur 10, s. 24) och olika förmögenhetsnivåer (Figur 11, s. 24–25). 

Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet kommer bidraget på grund av ändringarna att sjunka med mindre än 25 euro i månaden för största delen, dvs. cirka 176 000, av dem som får bostadsbidrag för pensionstagare. Omkring 12 700 mottagare får sitt bidrag sänkt med 25—50 euro per månad, 11 600 med 50—100 euro per månad, 3 700 med 100—150 euro per månad, 1 000 med 150—200 euro per månad och 200 med mer än 200 euro per månad. 

Utskottet påpekar att bostadsbidraget har stor betydelse för försörjningen och boendet för pensionstagare med låga inkomster. Pensionstagarna har mer begränsade möjligheter än personer i arbetsför ålder att höja sin inkomstnivå exempelvis genom arbete, och höjningen av tilläggssjälvrisken försvagar också incitamenten att arbeta i fråga om de pensionstagare som fortfarande är kapabla att arbeta. En del pensionstagare kan också behöva en tillgänglighetsanpassad bostad eller en större bostad på grund av behov av hjälpmedel eller assistenter, vilket kan begränsa deras möjligheter att söka sig till en förmånligare hyresbostad. Sakkunniga har dessutom uttryckt oro över vilka följderna kommer att bli för tillgången till behovsenliga bostäder med skäliga boendekostnader när investeringsunderstöden för ARA-hyresbostäder för grupper med särskilda behov, tillgänglighetsunderstödet och reparationsunderstödet för bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning minskar. Utskottet betonar att ändringarnas konsekvenser för pensionstagarnas försörjning och boende måste utvärderas och följas upp. 

Ändringarna i bostadsbidraget för pensionstagare påverkar också välfärdsområdenas ekonomi. Enligt propositionen bor cirka 38 500 mottagare av bostadsbidrag för pensionstagare i serviceboende. Ändringarna i bostadsbidraget inverkar på klientavgiften, i synnerhet hos bidragstagare som har lägre inkomster, eftersom välfärdsområdet tar ut en månadsavgift för serviceboende som är högst 85 procent av klientens månadsinkomster och klienten måste ha kvar disponibla medel på minst 182 euro i månaden. I dessa situationer påverkar ändringarna i bostadsbidraget inte klientens disponibla inkomster, men välfärdsområdenas intäkter av klientavgifterna för serviceboende beräknas minska med högst 12,6 miljoner euro, när ändringarna är i kraft fullt ut 2027. 

Sammantagna konsekvenser och uppföljning

I det allmänna bostadsbidraget har det gjorts ändringar som sänker förmånen redan genom de ändringar som trädde i kraft vid ingången av 2024 (RP 74/2023 rd). Dessutom påverkas mottagare av allmänt bostadsbidrag också av ändringarna i utkomstskyddet för arbetslösa (RP 73/2023 rd, RP 13/2024 rd och RP 135/2024 rd), indexfrysningen av förmåner (RP 75/2024 rd) och skärpningen av boendeutgifterna för utkomststödet (RP 58/2024 rd). Höjningarna av klientavgifterna inom hälso- och sjukvården, ändringarna i självrisken för läkemedel, höjningen av mervärdesskattesatsen för läkemedel och höjningen av den allmänna mervärdesskatten påverkar inte bara de som får allmänt bostadsbidrag utan också i synnerhet försörjningen för dem som får bostadsbidrag för pensionstagare. 

Besparingarna gällande förmåner ökar behovet av bostadsbidrag och ändringarna i bostadsbidraget samt skärpningen av bestämmelserna om boendeutgifter inom utkomststödet försvagar de boendes hyresbetalningsförmåga, noterar utskottet. Detta kan öka de boendes ekonomiska problem och skuldsättning samt på längre sikt antalet vräkningar på grund av hyresskulder. Då framhävs behovet av kommunal boenderådgivning. Utskottet har redan vid behandlingen av de tidigare besparingarna i bostadsbidraget betonat vikten av tillräckliga resurser för kommunernas boenderådgivning. Också efterfrågan på bostäder till rimligt pris ökar på grund av ändringarna i bostadsbidragen, men tillgången till sådana bostäder kan försämras när ARA-produktionen minskas i enlighet med regeringsprogrammet. 

I en promemoria som publicerades av social- och hälsovårdsministeriet hösten 2024 bedömdes de sammantagna konsekvenserna av ändringarna i utkomstskyddet på hushållens ekonomiska ställning (Vuosien 2024 ja 2025 sosiaaliturvamuutosten yhteisvaikutukset kotitalouksien taloudelliseen asemaan, på finska med sammanfattning på svenska, SHM 2024) och vilka konsekvenser ändringarna i utkomstskyddet samt social- och hälsovårdstjänsterna har för tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna i olika människogrupper (Vuosien 2024 ja 2025 toimeentuloturva- ja sosiaali- ja terveyspalvelulainsäädännön muutosten yhteisvaikutukset eri ihmisryhmien perus- ja ihmisoikeuksien toteutumiseen, på finska med sammanfattning på svenska, SHM 2024). 

Enligt promemorian om ekonomiska konsekvenser ökar ändringarna 2024—2025 den relativa ekonomiska utsattheten och inkomstskillnaderna hos befolkningen, men ändringarna förklaras huvudsakligen av de ändringar i den social tryggheten som trädde i kraft redan i år och de ändringar som träder i kraft 2025 har en mindre inverkan. Större inkomstbortfall (en förändring på minst 5 procent) drabbar enligt promemorian omkring 7 procent av befolkningen och de koncentreras i huvudsak till de tre decilerna med de lägsta inkomsterna. Enligt utredningen finns det allmänna bostadsbidraget bland de förmåner som påverkas mest, tillsammans med utkomstskyddet för arbetslösa och det grundläggande utkomststödet. I den lägsta inkomstdecilen minskar de disponibla inkomsterna mest på grund av ändringarna i det allmänna bostadsbidraget. I beräkningarna beaktas inte eventuella beteendeeffekter, såsom sysselsättning. Enligt promemorian lindrar beaktandet av sysselsättningseffekterna konsekvenserna av förmånsändringarna. 

Enligt promemorian om de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna drabbar de mest betydande konsekvenserna av ändringarna 2024 och 2025 de personer som redan är i utsatt ställning, det vill säga låginkomsttagare och personer som i stor utsträckning använder offentliga tjänster. I promemorian lyfts det fram vilka konsekvenser ändringarna i bostadsbidraget har när det gäller ökad ekonomisk utsatthet och regional differentiering enligt inkomstnivå. När det gäller barnfamiljer framförs det särskilt att förmånligare boende kan innebära att man måste bo trångt eller att man blir tvungen att flytta till en ort med billigare boende eller till ett billigare område inom orten, vilket också påverkar barnets livsmiljö och kamratrelationer. 

Ändringarna i bostadsbidraget bedöms inte rikta sig kraftigast till de mest utsatta, men i fråga om personer med funktionsnedsättning lyfter promemorian fram de särskilda behoven i anslutning till boendet. Dessutom har det vid utskottets sakkunnighörande framförts att boendemiljön, tillgängligheten i bostaden och miljön samt kommunikationerna har stor betydelse för delaktigheten på lika villkor. Att byta bostad kan därför vara mer belastande för personer med funktionsnedsättning än för personer utan funktionsnedsättning. I bostäder för personer med funktionsnedsättning har det också kunnat göras sådana ändringsarbeten som avses i lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) och som medför extra kostnader för välfärdsområdet om de ska nedmonteras och flyttas till en ny bostad. 

Utskottet betonar att konsekvenserna av ändringarna i bostadsbidraget för hushållens försörjning och boende samt de sammantagna konsekvenserna av ändringarna i bostadsbidraget och andra förmåner måste följas upp och utvärderas. Bestämmelserna måste ändras om det behövs. Enligt uppgifter till utskottet anknyter uppföljningen av de ändringar som föreslås i propositionen och efterhandsutvärderingen av de sammantagna konsekvenserna av lagstiftningen till den lagstadgade bedömningen av om grundtryggheten är tillräcklig. Utvärderingen av om grundtryggheten är tillräcklig kommer enligt uppgift att utvecklas under de kommande åren när man bedömer tillräckligheten i fråga om förmånernas nivå, de grundläggande fri- och rättigheterna och de internationella förpliktelserna. Utskottet anser det viktigt att man vid bedömningar av grundtrygghetens tillräcklighet beaktar de sammantagna konsekvenserna av ändringarna i olika förmåner.