Regeringen föreslår ändringar i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023, nedan kunduppgiftslagen), lagen om Institutet för hälsa och välfärd (668/2008) och barnskyddslagen (41/2014). 

Övergångstiderna för de riksomfattande informationssystemtjänsterna ändras. För tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården föreslås dessutom rätt att till en med patienten överenskommen tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården lämna ut uppgifter som är nödvändiga för att ordna undersökning, vård och behandling av patienten. För yrkesutbildade personer inom socialvården som är verksamma inom hälso- och sjukvården föreslås rätt att få tillgång till Folkpensionsanstaltens (FPA) förmånsuppgifter. I lagarna görs enligt propositionen också vissa ändringar av teknisk natur. 

Utskottet välkomnar de föreslagna ändringarna och tillstyrker lagförslagen med ändringar. 

Utlämnande av patientuppgifter till tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården

Enligt det nya 54 § 5 mom. i lagförslag 1 får en tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården till en med patienten överenskommen tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården lämna ut de patientuppgifter som är nödvändiga för att ordna undersökning och vård av patienten. I motiven (s. 11) står det att ett muntligt samtycke som framgår av sammanhanget motsvaras av att det ska vara fråga om en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare till vilken uppgifter får lämnas ut. Enligt motiven motsvarar regleringen i funktionellt hänseende 13 § 3 mom. 2 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, nedan patientlagen), enligt vilken patientuppgifter har kunnat lämnas ut till en annan verksamhetsenhet eller yrkesutbildad person i enlighet med patientens muntliga samtycke eller ett samtycke som annars framgår av sammanhanget. Den bestämmelsen upphävdes vid ingången av 2024, och någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande lagstiftningen. 

Utskottet välkomnar den föreslagna regleringen, enligt vilken exempelvis remisser och epikriser kan lämnas till en med patienten överenskommen tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården utan samtycke eller tillstånd för utlämnande eller trots eventuella förbud mot utlämnande. Den föreslagna bestämmelsen gör utlämnandet av patientuppgifter smidigare i situationer där patienten får remiss till en annan tjänstetillhandahållare, vårdansvaret överförs efter en vårdperiod eller flera tjänstetillhandahållare deltar i vården och behandlingen av patienten. 

Utskottet noterar dock att den tidigare bestämmelsen i patientlagen möjliggjorde utlämnande av ”uppgifter som behövs”, medan den föreslagna bestämmelsen i 54 § 5 mom. endast möjliggör utlämnande av ”patientuppgifter som är nödvändiga”. Vid utskottets sakkunnigutfrågning aktualiserades frågan om den föreslagna bestämmelsen i praktiken möjliggör utlämnande av tillräckliga uppgifter. 

Utskottet anser utifrån inkommen utredning att regleringen i sin föreslagna form är motiverad. Om bestämmelsen föreskrev om utlämnande av ”uppgifter som behövs”, skulle den utifrån grundlagsutskottets senaste avgörandepraxis behöva innehålla en uttömmande förteckning över det datainnehåll som får lämnas ut. Om datainnehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”uppgifterna är nödvändiga” för ett visst syfte (se t.ex. GrUU 38/2016 rd, s. 2). Om datainnehållet ingick som förteckning i den föreslagna lagen, skulle bestämmelsen enligt social- och hälsovårdsutskottet kunna bli ganska styv och oändamåls-enlig. Då kunde bestämmelsen i enskilda fall ställa hinder för att lämna ut nödvändiga uppgifter, om den inte nämnde vissa uppgifter som i sig är nödvändiga i den aktuella situationen. 

Utskottet bedömer att den reglering som föreslås i propositionen i praktiken gör det möjligt att lämna ut uppgifter i tillräcklig omfattning. Som exempel kan nämnas att läkaren i en remiss bedömer vilka uppgifter som är nödvändiga för den mottagande parten i samband med överföringen av vårdansvaret. Om det trots allt behövs uppgifter i större omfattning, är det med stöd av tillståndet för utlämnande möjligt att få uppgifterna via Kanta-tjänsten (FPA:s riksomfattande informationssystemtjänst). Utskottet konstaterar dessutom att det jämfört med nuläget i vilket fall som helst blir smidigare att lämna ut uppgifter, eftersom det i den gällande regleringen inte finns någon liknande bestämmelse som direkt med stöd av lag möjliggör utlämnande av uppgifter. Utskottet konstaterar dock att det finns skäl att följa hur den föreslagna regleringen fungerar och bedöma eventuella behov av ändringar. 

Grundlagsutskottet (stycke 9) noterar att det datainnehåll som omfattas av bestämmelsen i sig på behörigt sätt är bundet till nödvändigheten av att ordna undersökning och vård. Grundlagsutskottet har dock inte inom ramen för sitt konstitutionella uppdrag gjort någon övergripande bedömning av den föreslagna regleringens överensstämmelse med EU:s dataskyddsförordning. Social- och hälsovårdsutskottet bör således enligt grundlagsutskottet noggrant försäkra sig om att regleringen är förenlig med EU:s dataskyddsförordning och ägna särskild uppmärksamhet åt förhållandet mellan det avtal som avses i bestämmelsen och det som i EU:s dataskyddsförordning föreskrivs om samtycke. 

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att den överenskommelse som avses i 54 § 5 mom. i den föreslagna kunduppgiftslagen gäller val av tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården. Enligt momentet får det till en med patienten överenskommen tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården lämnas ut de patientuppgifter som är nödvändiga för att ordna undersökning och vård av patienten samt en sammanfattning av den vård som getts. Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter utgörs således av lagen och inte ett samtycke enligt dataskyddsförordningen. Utskottet konstaterar dessutom att det vid utskottets utfrågningar inte har lyfts fram några motstridigheter mellan den föreslagna regleringen och dataskyddsförordningen som skulle hindra att bestämmelserna införs. 

Rätt för yrkesutbildade personer inom socialvården att få uppgifter

I lagförslag 1 föreslås det att 64 § kompletteras så att yrkesutbildade personer inom socialvården med hälso- och sjukvårdsuppgifter hos en myndighet inom hälso- och sjukvården har rätt att från FPA få nödvändiga uppgifter om patientens förmåner i syfte att säkerställa rådgivning och handledning om sociala förmåner i anslutning till patientens hälsotillstånd. Patienten ska enligt den föreslagna bestämmelsen på förhand underrättas om hur rätten att få information tillgodoses. 

I propositionsmotiven (s. 13) står det att yrkesutbildade personer inom socialvården som utför socialt arbete inom hälso- och sjukvården deltar i planeringen av vården och rehabiliteringen av patienten, handleder och ger råd till patienten i olika problem som orsakas av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning och i frågor som gäller social trygghet i anslutning till sjukdomen, såsom sjukdagpenning, rese- och läkemedelsersättningar, pensioner och handikappförmåner, hjälper patienterna med att ansöka om förmåner samt stöder utredningen av den förändrade livssituationen. Förmånsuppgifterna behövs också för sammanställandet av utlåtanden och intyg som hälso- och sjukvården ansvarar för. Dessutom handleder socialarbetarna patienterna vid ansökan om rehabiliteringstjänster som ordnas av FPA. 

Rätten att få uppgifter ska enligt motiven gälla uppgifter som gäller FPA:s sociala förmåner och som är nödvändiga för att säkerställa rådgivning och handledning om sociala förmåner i anslutning till patientens hälsotillstånd. Rätten att få uppgifter gör det således möjligt att tillgodose patientens rättigheter och förebygger också behovet av att bli klient inom socialvården, när behövlig handledning och rådgivning kan ges genast i ett och samma sammanhang. I kundgruppen för socialt arbete inom hälso- och sjukvården finns det ofta patienter som har den sämsta funktionsförmågan och vars psykiska eller fysiska funktionsförmåga är helt eller tillfälligt nedsatt. 

Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om rätt för yrkesutbildade personer inom socialvården att få information och anser att de fyller sitt syfte, särskilt med tanke på patienten. En långvarig eller allvarlig sjukdom eller till exempel plötsliga skador kan orsaka förändringar i livssituationen. Då behövs utöver medicinsk vård också hjälp av en expert på sociala frågor för att göra en samlad bedömning av situationen och planera lösningar som en del av vård- och rehabiliteringsplanen. I och med rätten att få information kan man enligt utskottet i ett så tidigt skede som möjligt smidigt ordna med framför allt utsatta patienters angelägenheter och på så sätt förebygga ackumulering av sociala problem. 

Grundlagsutskottet (stycke 13) noterar dock att det i detaljmotiveringen till den föreslagna 64 § (s. 14) hänvisas till att FPA som en elektronisk förbindelse har skapat den så kallade Kelmu-tjänsten som kan utnyttjas om förutsättningarna för öppnande av en sådan förbindelse enligt 23 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen är uppfyllda. Enligt grundlagsutskottets uppfattning lämpar sig förbindelsen inte för sådan överlåtelse av information där myndigheten i det enskilda fallet måste bedöma om överföringen är nödvändig (GrUU 73/2018 rd, s. 10). Social- och hälsovårdsutskottet bör enligt grundlagsutskottet i motiveringen granska hur man genom en elektronisk förbindelse i praktiken kan försäkra sig om att de uppgifter som lämnas ut är nödvändiga på det sätt som den föreslagna bestämmelsen förutsätter. 

Enligt uppgift till social- och hälsovårdsutskottet begränsas de uppgifter om socialskyddsförmåner som lämnas ut via en elektronisk förbindelse på förhand till vad som är absolut nödvändigt så att yrkesutbildade personer inom socialvården som är anställda hos en hälso- och sjukvårdsmyndighet får en egen Suomi.fi-fullmakt och åtkomsten via förbindelsen genomförs enligt ett eget användningsändamål för de personerna. Således kan de yrkesutbildade personer inom socialvården som är anställda hos en hälso- och sjukvårdsmyndighet enligt inkommen utredning endast se de uppgifter om socialskyddsförmåner som på förhand med stöd av lag har fastställts som nödvändiga. I utredningen konstateras det dessutom att FPA, som lämnar ut informationen, svarar för att kraven enligt 23 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) beaktas vid tillhandahållandet av en förbindelse för åtkomst till uppgifter och att man via förbindelsen kan försäkra sig om att de uppgifter som lämnas ut är nödvändiga. 

Enligt uppgift krävs det arbetsdryga insatser för att utveckla it-system i syfte att skräddarsy datainnehållet enligt den föreslagna regleringen, specificera och genomföra användningsändamålet och skapa Suomi.fi-fullmakter i Kelmu. Tidsplanen för genomförandet kommer att preciseras efter lagens ikraftträdande. Informationen kommer därför inte att visas via Kelmu genast efter det att lagen trätt i kraft, utan först senare då ändringen har genomförts i Kelmu. 

Grundlagsutskottet (stycke 14) fäster dessutom uppmärksamhet vid den tillämpningssituation som beskrivs i motiveringen till bestämmelsen (s. 13). Enligt motiveringen kan rätten att få uppgifter utnyttjas till exempel så att hyresvärden framgår av de uppgifter som gäller bostadsbidrag och denne kan då vid behov underrättas om att sjukhusvården drar ut på tiden, och på så vis kan man säkerställa att den förlängda sjukhusvården inte medför problem för kundens boende. Grundlagsutskottet anser att det inte är förenligt med bestämmelsens ordalydelse om säkerställande av rådgivning och handledning i fråga om förmåner. Social- och hälsovårdsutskottet bör enligt grundlagsutskottet vid behov ändra regleringen. 

Social- och hälsovårdsutskottet understryker att det i den föreslagna 64 § endast är fråga om rätt till information för sådana yrkesutbildade personer inom socialvården som arbetar inom hälso- och sjukvården och att bestämmelsen inte ger rätt att lämna informationen vidare. När en yrkesutbildad person inom socialvården med stöd av bestämmelsen får uppgifter om exempelvis bostadsbidrag, kan han eller hon använda uppgifterna för vägledning och rådgivning till patienten. Utskottet konstaterar dock att 6 § i kunduppgiftslagen gör det möjligt att lämna ut uppgifter om en patient till en utomstående med patientens samtycke. I samförstånd med patienten kan en yrkesutbildad person inom socialvården således med patientens samtycke vid behov kontakta hyresvärden i frågor som gäller boendet. 

Viljeyttringstjänsten

I lagförslag 1 preciseras 72 § med en skyldighet att i viljeyttringstjänsten föra in uppgifter om utlämnad information, tillstånd för utlämnande, förbud och samtycken som gäller de riksomfattande informationssystemtjänsterna i enlighet med kunduppgiftslagen och lagen om elektroniska recept (61/2007). Enligt den gällande regleringen gäller lagringsskyldigheten i vidare bemärkelse alla samtycken, dvs. också tjänstetillhandahållarens egna lokala samtycken till behandling av kunduppgifter enligt dataskyddsförordningen eller lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). 

Utfrågade sakkunniga fäste uppmärksamhet vid omfattningen av de viljeyttringar som lagras i viljeyttringstjänsten. Det är möjligt att tolka 72 § i den föreslagna kunduppgiftslagen så att ett i 74 § 2 mom. avsett godkännande att visa uppgifter eller leverera uppgifter till en välbefinnandeapplikation inte ska sparas i viljeyttringstjänsten. För att verifiera att utlämnandet är förenligt med lagen är det enligt sakkunniga dock viktigt att det i 72 § föreskrivs om skyldighet att föra in också det godkännandet i viljeyttringstjänsten. 

Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet kan också andra viljeyttringar än de som avses i 72 § 1 mom. sparas i viljeyttringstjänsten, så regleringen gör det också möjligt att spara godkännanden i tjänsten. Enligt uppgift krävs det grundligare lagberedning för att ändra bestämmelsen så att den blir förpliktande. Med hänvisning till det föreslår utskottet i detta sammanhang inga ändringar i bestämmelsen till denna del. Men det behöver bevakas och bedömas hur lagen fungerar också i det här avseendet och i förekommande fall bör det beredas förslag till förpliktande lagstiftning. 

Övergångstider

I lagförslag 1 föreslås flera ändringar i övergångsbestämmelserna om de riksomfattande informationssystemtjänsterna. 

Ansvaret för kommunernas och samkommunernas kund- och patientdatasystem överfördes vid ingången av 2023 till välfärdsområdena, där en harmonisering av systemen ännu pågår. I många områden bereds upphandlingar av nya informationssystem, står det i propositionsmotiven (s. 3). Det här medför utmaningar i synnerhet för genomförandet av skyldigheten att ansluta sig till Kanta-tjänsten inom socialvården, eftersom det är tidskrävande att skaffa och införa nya informationssystem. 

Utskottet anser utifrån både verksamhetsrelaterade och ekonomiska aspekter att det är motiverat att det inte ska avkrävas välfärdsområdet att exempelvis de nya egenskaperna med anknytning till Kanta-tjänsten ska genomföras i informationssystem som ska tas ur drift. Utskottet välkomnar således i princip de föreslagna förlängningarna av övergångstiderna. Utfrågade sakkunniga har emellertid trots förlängningen av övergångsperioderna uttryckt oro över att övergångsperioderna enligt propositionen fortfarande delvis är för snäva och trots förlängningen kommer att medföra betydande utmaningar och kostnader för välfärdsområdena. 

Utskottet konstaterar att de övergångstider som ändringarna i it-systemen kräver måste vara realistiska för att säkerställa en datasäker informationshantering och ett smidigt genomförande av tjänsterna i anslutning till den. 

Enligt sakkunnigutfrågningen är den övergångsperiod som föreslås i 102 § 5 mom. och som gäller skyldigheten för en tjänstetillhandahållare inom socialvården att ansluta sig till Kanta-tjänsten fortfarande för snäv. De funktioner som stöder anslutningen till Kanta-tjänsten bör enligt uppgift i praktiken genomföras i kundinformationssystemen och certifieras i enlighet med kunduppgiftslagen redan i god tid före utgången av den föreslagna övergångsperioden för att välfärdsområdena ska kunna ta systemversionen i drift inom övergångsperioden. Det kan också hända att välfärdsområdena har olika versioner av samma informationssystem, och alla systemleverantörer genomför inte nödvändigtvis ändringarna enligt samma tidsplan. Det kan innebära vissa utmaningar vid ibruktagandet. Utskottet föreslår att övergångstiden förlängs så att tjänstetillhandahållare inom socialvården ska ansluta sig till den riksomfattande informationsresursen för kunduppgifter senast den 1 september 2026 i stället för senast den 1 mars 2026. 

I det föreslagna 102 § 5 mom. föreskrivs det dessutom att tillstånd för utlämnande av uppgifter enligt 55 § ska tas i bruk senast när en tjänstetillhandahållare inom socialvården ansluter sig till den riksomfattande informationsresursen för kunduppgifter. Också sparandet i enlighet med 70 § av uppgifter som gäller utlämnandet i förvaringstjänsten för loggregister ska ske från och med anslutningen till Kanta-tjänsten. Utskottet konstaterar att en del av välfärdsområdena redan har anslutit sig till Kanta-tjänsterna i fråga om socialvården, och inom dessa områden tas Kanta-tjänsterna i bruk stegvis inom socialvården. Utskottet föreslår att 102 § 5 mom. ändras så att skyldigheten att ta i bruk tillstånd för utlämnande och spara loggdata börjar först när den lagstadgade skyldigheten att ansluta sig till Kanta-tjänsten börjar. 

Utskottet konstaterar dessutom att tidsfristerna i 102 § 3 mom. och 6 mom. 2 a-punkten i kunduppgiftslagen är sinsemellan motstridiga i övergångsbestämmelserna, eftersom de patientuppgifter som registreras i samband med ordnandet och tillhandahållandet av socialservice enligt 3 mom. ska föras in i patientregistret senast den 1 mars 2027, men enligt 6 mom. 2 a-punkten ska uppgifterna föras in i Kanta-tjänsterna senast den 1 oktober 2026. Utskottet föreslår att 6 mom. 2 a-punkten stryks, varvid lagringen av uppgifterna i Kanta-tjänsterna ska inledas samtidigt som lagringen av uppgifterna i patientregistret. 

Utskottet noterar dessutom att de föreslagna ändringarna i övergångstiderna enligt social- och hälsovårdsministeriets bedömning inte orsakar oreglerade situationer vid behandlingen av kunduppgifter inom social- och hälsovården, vilket grundlagsutskottet lyfter fram i sitt utlåtande (stycke 5). 

Sakkunniga har föreslagit att ikraftträdandebestämmelsen i 101 § i kunduppgiftslagen inte ska vara förpliktande, utan att patientuppgifter inom den hälso- och sjukvård som tillhandahålls i samband med socialservice ska kunna föras in i patientregistret retroaktivt också efter att den övergångstid som gäller bestämmelsen har gått ut (102 § 3 mom.). 

Enligt uppgift från social- och hälsovårdsministeriet föreslås det inte att bestämmelsen i 101 § ändras, eftersom ministeriet anser det vara viktigt att patientuppgifterna behandlas samordnat i hela landet. Ministeriet anser också att en ändring skulle kräva att olika berörda grupper hörs på bred front. Enligt utredningen är det fråga om patientuppgifter som tidigare har förts in i delregistret för klientregistret inom socialvården, och i kunduppgiftslagen avses inte någon större grupp patientuppgifter än så. Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara viktigt att statsrådet till denna del bedömer hur regleringen fungerar inom ramen för den övergångsperiod som gäller bestämmelsen så att det vid behov är möjligt att ändra bestämmelserna innan övergångsperioden löper ut.