I INLEDNING

(1) Statsrådet har lämnat riksdagen en EU-redogörelse med titeln "Ett starkt och enhetligt EU — mot mer hållbarhet inom Europeiska unionen". I redogörelsen behandlas de viktigaste fleråriga riktlinjerna för utvecklingen av EU och Finlands ställning i EU, inklusive medverkan i konferensen om Europas framtid. Redogörelsen utgår från regeringsprogrammets EU-politiska prioriteringar, och dess viktigaste tema är starkare funktionsförmåga och kristålighet i EU. Redogörelsen förenar EU:s åtgärder med globala frågor, av vilka de viktigaste är de föränderliga relationerna mellan stormakterna, kampen mot klimatförändringen och uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030). Finlands mål är ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart EU som är världens mest konkurrenskraftiga klimatneutrala ekonomi. 

1 Redogörelsens betydelse

(2) Stora utskottet ser positivt på att statsrådet har återupptagit sin praxis att lämna en EU-redogörelse varje valperiod.Den föregående EU-politiska redogörelsen lämnades till riksdagen 2013. Under valperioden 2015—2019 behandlade riksdagen de projekt som är centrala med tanke på Finlands inflytande i EU utifrån påverkansstrategier överlämnade i form av E-skrivelser enligt 97 § i grundlagen. Stora utskottet anser det vara viktigt att riksdagen en gång per valperiod har möjlighet att behandla Finlands EU-politik som en övergripande helhet. Stora utskottet upprepar sin bedömning (StoUB 1/2014 rd) att de bästa tidpunkterna för den EU-politiska redogörelsen är första hälften av regeringsperioden eller innan EU inleder den nya institutionella cykeln efter Europaparlamentsvalet, alternativt när det sker betydande förändringar i EU:s verksamhet. Stora utskottet konstaterar att riksdagen, när den godkänner stora utskottets betänkande om redogörelsen, fastställer de fleråriga strategiska målen för Finlands EU-politik. Betänkandet styr Finlands inflytande i beslutsprocesserna i EU genom prioritering av ärenden, ger våra europeiska partner information om Finlands EU-politik och stärker dialogen mellan statsrådet och riksdagen i EU-frågor. Stora utskottet instämmer i lagutskottets bedömning (LaUU 6/2021 rd) att de ståndpunkter som framförs i redogörelsen vid behov måste kompletteras med sektorspecifika och projektspecifika årliga EU-påverkansstrategier, som överlämnas till riksdagen i form av E-skrivelser enligt 97 § i grundlagen. Det väsentliga är att riksdagens möjlighet att aktivt styra Finlands EU-politik kvarstår under alla omständigheter. 

2 Koppling till konferensen om Europas framtid

(3) Stora utskottet anser det vara motiverat att redogörelsen är kopplad till konferensen om Europas framtid. Konferensen inleddes våren 2021 och där förs en debatt om Europas prioriteringar. Det främsta målet är att höra medborgarnas åsikter bland annat om hälsofrågor, klimatförändringen och andra miljöutmaningar, ekonomi, stärkande av social rättvisa och sysselsättning, jämlikhet, solidaritet mellan generationerna, den digitala omställningen, gemensamma värderingar och rättsstatsprincipen, migration och säkerhet samt utbildning, kultur, ungdomsfrågor och idrott. Konferensens slutsatser kommer att rapporteras våren 2022 under Frankrikes EU-ordförandeskap. Stora utskottet konstaterar att framtidskonferensen ger ett bra tillfälle att stärka den offentliga debatten om EU och öka medborgarnas delaktighet i EU-politiken. Det är angeläget att statsrådet aktivt deltar i debatten om EU:s framtid och för egen del genomför framtidskonferensens medborgarcentrerade handlingsmodell. Detta är också en uppgift för riksdagen. 

(4) Stora utskottets ståndpunkter i detta betänkande utgör en del av ställningstagandet om framtidskonferensen. Framöver kommer stora utskottets ställningstaganden till de frågor som tas upp i framtidskonferensen huvudsakligen att ske enligt de förfaranden som avses i 96 och 97 § i grundlagen. Utskottet deltar i framtidskonferensens arbete också inom ramen för Konferensen mellan parlamentariska organ för EU-frågor (Cosac), en konferens för de nationella parlamentens EU-utskott och ledamöter av Europaparlamentet. Dessutom har de ledamöter i riksdagens delegation som utsetts till framtidskonferensen ålagts att föra diskussioner med stora utskottet eller dess sektion före och efter framtidskonferensens sessioner (PmNP 55/2021 vp, 28.5.2021). 

3 Ålands landskapsregerings ståndpunkt

(5) Stora utskottet har hört Ålands landskapsregering om redogörelsen och mottagit ett skriftligt yttrande i frågan. Landskapsregeringen anser att redogörelsen behandlar många frågor som är viktiga för den. Landskapsregeringen fäster uppmärksamhet vid att man vid genomförandet av EU-program och användningen av medel måste säkerställa att de effektivt kan användas också i små självstyrande områden som Åland. När det gäller konferensen om Europas framtid anser Ålands landskapsregering att företrädare för regionala parlament som genomför EU-lagstiftning bör delta i plenarsessionerna. Dessutom bör man i samband med en eventuell revidering av EU:s valrättsakt återkomma till frågan om en egen ledamot för Åland i Europaparlamentet. En egen ledamot behövs för att landskapet ska kunna bevaka sina intressen. 

(6) Stora utskottet anser att det är viktigt att landskapet Åland hörs på bred front om EU:s utveckling, att landskapets konstitutionella ställning beaktas och att Ålands möjligheter att påverka tryggas också i övrigt vid genomförandet av Finlands EU-politik så att landskapet kan framföra sin ståndpunkt i ett tidigt skede av den nationella beredningen. I avsaknad av enhetliga europeiska valbestämmelser regleras valkretsen för ledamöter i Europaparlamentet som väljs i Finland nationellt i vallagen (714/1998), och frågan om ändringar i den nationella lagstiftningen ingår inte i stora utskottets behörighet. 

4 Betänkandets uppläggning

(7) Fokus i det här betänkandet ligger på att utvärdera de mål för den nationella EU-politiken som anges i redogörelsen (kapitel V). Först behandlar utskottet EU-medlemskapets betydelse och dess utveckling (kapitel II) samt den externa lägesbilden och de interna utvecklingstendenser i EU som betänkandet tar avstamp i (kapitlen III och IV). Slutligen går utskottet in på Finlands inflytande i EU (kapitel VI) och riksdagens roll i att utforma Finlands EU-politik (kapitel VII). 

II FINLAND SOM MEDLEM I EUROPEISKA UNIONEN

(8) Stora utskottet instämmer i statsrådets ståndpunkt att EU-medlemskapet dels har förankrat Finland i den europeiska värdegemenskap som Finland hör hemma i med tanke på sin samhällsstruktur, sin historiska tradition och sina värderingar, dels har stärkt vårt lands position som en del av en union som agerar globalt. 

1 Grunden för medlemskapet

(9) Stora utskottet anser att EU-medlemskapet är det viktigaste politiska valet som definierar Finlands internationella ställning. Utgångspunkterna för den europeiska integrationsutvecklingen är främjandet av internationell fred och internationellt samarbete samt ett allt intensivare samarbete mellan de europeiska folken (RP 135/1994 rd om Finlands anslutning till Europeiska unionen). EU är ett fredsprojekt och en värdegemenskap vars grundläggande värderingar är demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. 

(10) Stora utskottet konstaterar att EU-medlemskapet finns inskrivet som en av de grundläggande statliga lösningarna i vår konstitution och statsordning. Enligt 1 § i grundlagen är Finland en suverän republik som deltar i internationellt samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter samt i syfte att utveckla samhället, och är medlem i Europeiska unionen. Sakkunniga har lyft fram att EU-medlemskapet har blivit en etablerad utgångspunkt för tolkningen av grundlagen. Detta gäller i synnerhet tolkningen av Finlands suveränitet. EU-medlemskapet är en viktig och etablerad form av mellanstatligt samarbete för Finland. Grundlagsutskottet har karaktäriserat EU-medlemskapets betydelse med tanke på suveräniteten på så sätt att Finland som medlem av Europeiska unionen utövar en del av sin suveränitet tillsammans med andra suveräna medlemsstater till förmån för det europeiska samarbetet (GrUU 14/1994 rd, GrUU 36/2006 rd, GrUU 9/2006 rd, GrUU 38/2001 rd och GrUU 13/2008 rd). Genom EU-medlemskapet gick vi i Finland nationellt in för att ta hand om en del av de frågor som gäller Finland genom att nyttja formerna för EU-samarbete, solidariskt främja gemensamt överenskomna mål och respektera principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen. 

2 Medlemskapets betydelse

(11) Stora utskottet upprepar sin långvariga ståndpunkt (StoUB 1/2009 rd och StoUB 1/2014 rd) att EU för Finland och de övriga medlemsstaterna utgör en viktig nivå för gemensam verksamhet och skapar välstånd, stabilitet och säkerhet. EU är ett centralt element i Finlands ekonomi samt säkerhets- och handelspolitik. 

(12) Stora utskottet konstaterar att som ett öppet samhälle och en liten ekonomi som är beroende av export och investeringar har Finland alltid varit tvunget att på ett betydande sätt anpassa sig själv och sin verksamhet till utvecklingen utanför landets gränser. Av de alternativ som står till buds erbjuder inget annat arrangemang än EU-medlemskapet vårt land lika effektiva medel för att skydda nationella intressen, organisera vårt lands förbindelser med omvärlden och utveckla det europeiska samarbetet. EU-medlemskapet gör det möjligt för Finland att främja sina ståndpunkter och delta i sådana förhandlingar där de beslutade åtgärderna i vilket fall som helst direkt eller indirekt påverkar vårt land. Som EU-medlem har Finland större inflytande och bättre tillgång till information också i internationella frågor. EU är en av de största ekonomiska samarbetsområdena och en betydande global aktör som bättre än en enskild medlemsstat kan påverka globala frågor och trygga gemensamma intressen. EU främjar säkerhet i vid bemärkelse och är således också en säkerhetspolitisk gemenskap. Det ligger i Finlands intresse att vara med i EU och stärka denna säkerhet. 

(13) Stora utskottet anser att grunden för Finlands EU-medlemskap är nära kopplad till den totala nytta som medlemskapet har för Finland. Nyttan ska inte bedömas mot vårt lands nettobetalningsandel av EU:s budget, utan mot det realekonomiska utfallet och i vidare bemärkelse sådana offentliga nyttigheter som EU-medlemskapet erbjuder och som inte lika effektivt kan uppnås genom nationella åtgärder eller medelsanvändning (StoUB 1/2009 rd, StoUB 1/2014 rd, StoUU 3/2016 rd, StoUU 2/2017 rd, StoUU 9/2017 rd, StoUU 6/2020 rd och StoUU 8/2020 rd). 

(14) Stora utskottet bedömer att EU-medlemskapet har stärkt Finlands levnadsstandard och medborgarnas välfärd och stött den ekonomiska tillväxten i Finland på ett sätt som överstiger kostnaderna för EU-medlemsavgiften. Som EU-medlem drar Finland nytta av att få tillträde till den inre marknaden med över 500 miljoner konsumenter och av att hinder för handel och investeringar undanröjs mellan medlemsstaterna. Cirka 60 procent av vår export riktar sig till EU-länderna, och Finlands och de övriga medlemsstaternas ekonomier inklusive värdekedjor och leveranskedjor är nära kopplade till varandra. EU har också hand om vår handelspolitiska intressebevakning. Genom en fungerande inre marknad och en gemensam handelspolitik ger EU oss stabilitet och ökar vår bruttonationalprodukt med 16—47 miljarder euro per år och den totala handeln med 9—26 procent (RP 260/2020 rd om godkännande av rådets beslut 2020/2053 om systemet för egna medel). Den samordnade EU-lagstiftningen garanterar också en stabil omvärld och jämlika verksamhetsbetingelser för EU-medborgare, näringsidkare, myndigheter och andra aktörer i stället för att länderna skulle ha separat lagstiftning och separata internationella handels- och samarbetsavtal. 

(15) EU-medlemskapet har dessutom gett oss bland annat låga räntor, frihet att som EU-medborgare resa och arbeta och inom ramen för programmet Erasmus studera inom EU samt betydande finansiella resurser för nationella forsknings- och innovationsprojekt. Genom EU:s rymdprogram Copernicus har Finland också fått oberoende tillgång till strategisk geografisk information som stöder många politikområden på nationell och regional nivå. 

3 Integrationsutvecklingen

(16) Stora utskottet konstaterar att Finland och EU i dag på många sätt är annorlunda än i början av vårt medlemskap. Vår ansökan om medlemskap år 1992 inföll under den allvarligaste recessionen i Finlands historia. Nuförtiden är Finland ett av EU:s mest välbärgade länder och en av nettobetalarna till EU:s budget. EU har för sin del utvecklats till en allt tätare gemenskap inom flera sektorer. Denna utveckling har inte varit oberoende av Finland, utan som EU-medlem har Finland aktivt deltagit i beslutsfattandet om EU. Riksdagen har på ett centralt sätt deltagit i fastställandet av Finlands mål under hela EU-medlemskapet under de former som vår konstitution förutsätter. Via stora utskottet har Finland företrätts i EU av statsrådet, som ansvarar inför riksdagen. 

(17) Institutionella förändringar. Under de första 15 åren av Finlands EU-medlemskap, fram till ikraftträdandet av Lissabonfördraget (2009), genomfördes en serie reformer av EU:s beslutsprocesser och institutionella strukturer. Beslutet om att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska vara rättsligt bindande, den stärkta rollen för Europaparlamentet, inrättandet av en gemensam utrikestjänst, det utökade beslutsförfarandet med kvalificerad majoritet och utvidgningen av EU:s verksamhet kan i huvudsak anses ha legat i linje med Finlands mål. Lissabonfördraget stärkte också Europeiska rådets roll i att fastställa strategiska riktlinjer för EU-politiken. Rådet består av medlemsstaternas stats- och regeringschefer. 

(18) Anslutningen till Schengenområdet. Finland undertecknade fördraget om anslutning till Schengenområdet i december 1996. Schengenregelverket började tillämpas i Finland i mars 2001. Schengenregelverket, som senare integrerades i EU:s grundfördrag, gör det möjligt för människorna att passera Schengengränserna utan kontroller vid landgränser, på flygplatser och i hamnar. 

(19) Euron, den gemensamma valutan. Finland anslöt sig till den tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) som ett av de första länderna den 1 januari 1999. Då fastslogs valutakurserna mellan de deltagande länderna. Den gemensamma valutan, euron, infördes i Finland 2002. För närvarande är euron officiell valuta i 19 EU-länder. Det är världens näst mest använda valuta. Dagligen används den av cirka 340 miljoner människor. 

(20) Hanteringen av finanskrisen. Efter det att den globala finanskrisen 2009–2010 lett till en bank- och skuldkris i euroområdet utvecklade EU samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik och vissa mekanismer som stöder den finansiella stabiliteten i euroområdet (särskilt Europeiska stabilitetsmekanismen ESM). EMU:s verktyg för att lösa problemen hade nämligen visat sig vara otillräckliga. Utvecklingen av en bankunion som baserar sig på investeraransvar och en kapitalmarknadsunion i anslutning till den pågår fortfarande. Genom att utveckla bankunionen och kapitalmarknaden strävar man efter att effektivisera banktillsynen och krishanteringen, isolera problemen inom banksektorn och den offentliga sektorn i enskilda länder, skapa ett gemensamt insättningsgarantisystem och förbättra tillgången till kapital. Alla dessa åtgärder har stöttats av Europeiska centralbankens (ECB) självständiga finansmarknadstransaktioner och andra åtgärder. Resolutionsåtgärderna har ansetts vara lyckade när det gäller att stödja stabiliteten i euroområdet, men de har visat på skiljelinjer mellan medlemsstaterna och har haft negativa sociala följdverkningar i de olika medlemsstaterna. 

(21) Storbritanniens utträde ur EU. Under Finlands medlemskap har EU utvidgats till en union med 28 medlemsstater. För närvarande finns det 27 medlemsstater efter Storbritanniens utträde ur EU den 31 januari 2020. Utträdesavtalet och handels- och samarbetsavtalet som trädde i kraft i maj 2021 fastställer de nya relationerna mellan EU och Storbritannien. Förhållandet är klart mer avlägset än det var när Storbritannien var medlem i EU. Vid förhandlingarna om utträde var medlemsstaterna eniga om att länder utanför unionen inte kan få de förmåner som ett medlemskap innebär. Alla frågor kring utträdet har ännu inte lösts, och man räknar med att de fortsatta förhandlingarna ännu kommer att pågå under en längre tid. Stora utskottet instämmer i de utfrågade sakkunnigas bedömning om att Storbritanniens utträde ur EU inte låg i Finlands intresse. Utträdet försvagade EU:s starka sidor inom säkerhets- och försvarspolitik. Finland förlorade också en av sina viktigaste partner i frågor som gäller den inre marknaden och handelspolitiken, vilket har ökat behovet av mer aktiva kontakter med nya partnerländer. 

(22) Återhämtningspaketet. Ett återhämtningsinstrument med tillhörande lagstiftning förhandlades fram sommaren 2020 i ett läge där coronapandemin hade lett till en global ekonomisk kris. Något liknande arrangemang hade inte tidigare genomförts på EU-nivå. Återhämtningspaketet och den anknytande fleråriga budgetramen har setts av sakkunniga som ett uttryck för solidaritet mellan medlemsstaterna och ett tecken på förmåga att finna lösningar och vilja att stärka EU mitt under en allvarlig kris. Sakkunniga har bedömt att redan planerna på ett återhämtningsinstrument hjälpte flera medlemsstater att genomföra omfattande stödåtgärder med hjälp av nationell upplåning som inte hade varit möjlig enbart med centralbanksstöd. Om man inte hade vidtagit gemensamma åtgärder kunde instabiliteten i EU:s ekonomi ha ökat. Risken för en krissituation på finansmarknaden var uppenbar. Vid sakkunnigutfrågningar har det också ansetts att återhämtningspaketet stöder den ekonomiska återhämtningen i EU genom att påskynda övergången till en ny fas där EU:s ekonomiska utveckling och konkurrenskraft bygger på grön hållbar tillväxt och digital ekonomi. Om den finansiering som grundar sig på återhämtningspaketet används effektivt för att modernisera ekonomin och användningen av medlen också är förenad med andra reformer, kan utvecklingsutsikterna för de länder som får finansiering förbättras avsevärt. 

III LÄGESBILD

(23) Statsrådet utgår med fog från att Finlands EU-politiska mål ska kopplas till mer omfattande frågor än utvecklingen inom EU. EU:s åtgärder på kort och medellång sikt måste bygga på utsikterna på längre sikt och en strategisk analys som identifierar fakta (FrUU 3/2021 rd — E 130/2020 rd). EU måste också kunna svara på framtida utmaningar. 

1 Klimatförändring och förlust av den biologiska mångfalden

(24) Det internationella forskarsamfundet (den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC och den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster IPBES) framhåller hur brådskande och nödvändigt det är att vidta internationella klimatåtgärder och återställa ekosystemen. Enligt IPCC är den globala uppvärmningen redan långt framskriden och går snabbare än väntat. De globala koldioxidutsläppen måste ha nått nollnivå kring 2050. Neutralitet i fråga om alla andra växthusgaser måste uppnås senare men så snart som möjligt under detta sekel. Klimatet har i genomsnitt blivit en dryg grad varmare sedan förindustriell tid, men i det arktiska området går uppvärmningen dubbelt snabbare. Enligt forskare vid Meteorologiska institutet hör Finland till de områden där uppvärmningen sker snabbast. Temperaturförändringarna på grund av klimatförändringen blir en kedjereaktion som inverkar negativt på olika natursystem. Minskningen av den biologiska mångfalden, det vill säga förlusten av arter, och klimatförändringen är nära sammankopplade med varandra: när det sker en försämring i fråga om den ena, förvärras också den andra. Artförlusten och föroreningarna har oåterkalleliga skadliga konsekvenser för livsmedelssäkerheten, tillgången till rent vatten, hälsan och livskvaliteten. De stigande temperaturerna, de allt starkare väderfenomenen och förlusten av biologisk mångfald medför också enorma ekonomiska kostnader för EU. Världsekonomiska forumet klassificerar klimatförändringen och artförlusten bland de allvarligaste riskerna för mänskligheten. Förändringarna påverkar de ekonomiska strukturerna, den internationella handeln och produktionskedjorna och försvårar ekonomiska prognoser. 

2 Den säkerhetspolitiska miljön

(25) Utfrågade sakkunniga har påpekat att det pågår en omfattande förändringsprocess i den internationella politiken och världsekonomin som försvagar den multilaterala och regelbaserade internationella ordningen och skärper det säkerhetspolitiska läget. Instabiliteten i omvärlden påverkas särskilt av den ökande geoekonomiska konkurrensen och geopolitiska motsättningen mellan stormakterna samt av det faktum att maktpolitiken blir multipolär. I centrum för maktpolitiken står konkurrensen mellan Förenta staterna och Kina om ett globalt politiskt och ekonomiskt ledarskap, vilket tvingar EU att ompröva sin positionering i förhållande till stormakterna. Förenta staternas utrikes- och säkerhetspolitiska uppmärksamhet riktas mot Kina och Asien i vidare bemärkelse, trots att president Bidens regering vill intensifiera sina transatlantiska handelsförbindelser med EU. Kina försöker i sin tur öka sitt politiska inflytande och bestämma spelreglerna för samarbetet i enlighet med sina egna intressen genom stora investeringar och utlåning över hela världen. Detta har försvagat EU:s förmåga att påverka i globala sammanhang. Samtidigt har relationerna mellan EU och Ryssland försvagats och relationerna mellan Kina och Ryssland till viss del intensifierats. Kina är både en samarbetspartner och en konkurrent till EU. EU har inte kunnat hålla jämna steg med Kina och Förenta staterna, utan har börjat släpa efter inom vissa typer av teknisk utveckling och teknisk konkurrenskraft. 

(26) EU:s ställning utmanas också av terrorism, cyberhot och en starkare hybridpåverkan bland annat på så sätt att migration har gjorts till ett instrument för påtryckning mot EU och dess medlemsstater. Dessutom ökar instabiliteten av den ojämna fördelningen av nyttan av globaliseringen, instabiliteten i samhällen och konflikterna i exempelvis Nordafrika, Mellanöstern och östra Europa, som i Ukraina, och i Afghanistan efter det att talibanerna åter tagit över makten i augusti 2021. Förenta staternas snabba och så gott som ensidiga tillbakadragande ledde till att läget i Afghanistan snabbt tillspetsades. Det kom som en överraskning för EU-länderna, och det europeiska samarbetet för att få kontroll över situationen var inte tillräckligt. 

3 Coronapandemin

(27) Coronapandemin har fortfarande betydande hälsomässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser inom EU och i hela världen. Pandemin har ökat instabiliteten i samhället, den ekonomiska och sociala ojämlikheten och fattigdomen. Ett problem har också varit den ojämna fördelningen av vacciner mellan länder och världsdelar. I vissa länder har pandemin också försvagat den inre stabiliteten och säkerheten, fullföljandet av de mänskliga rättigheterna, demokratins utveckling och jämställdheten mellan könen. De negativa ekonomiska konsekvenserna av pandemin har varit omfattande. Coronapandemin har enligt IMF varit det värsta slaget mot världsekonomin sedan den stora depressionen på 1930-talet. Återhämtningen är ojämn inom EU, men alla medlemsstaters ekonomier väntas nästa år åter nå upp till samma nivå som före krisen. Enligt de senaste uppskattningarna har den ekonomiska återhämtningen i euroområdet fortsatt varit stark. Enligt OECD finns Finland bland de länder som återhämtar sig snabbast från coronakrisen. 

(28) Coronapandemin har främjat EU:s digitala utveckling och nyttjandet av ny teknik. Samtidigt har den synliggjort sårbarheterna i EU:s digitala miljö, bland annat beroendet av teknik som utvecklats utanför Europa och de negativa effekterna av desinformation för de demokratiska samhällena. Pandemin har också stört de globala produktionskedjorna när det gäller tillgången till läkemedel, medicinska produkter, mikrochips och halvledare och framhävt behovet av att diversifiera produktionskedjorna och stärka den strategiska produktionskapaciteten och de strategiska lagren. Restriktionerna vid EU:s inre och yttre gränser på grund av hälsosäkerheten har också orsakat allvarliga störningar i den inre marknadens och Schengenområdets funktion. 

4 Migration

(29) Migration är fortfarande ett betydande och mångfasetterat fenomen som innefattar frågor kring individers och samhällens välfärd och säkerhet. En del av migrationen är reglerad och förutsägbar migration som utgår från mållandets behov och som kan ha en positiv inverkan på ursprungs- och mottagarländernas situation och utveckling. Arbetskraftsinvandring av kompetent arbetskraft kan exempelvis vara en del av lösningen för att upprätthålla försörjningskvoten i samhällen där befolkningen åldras. En annan typ av migration är den omständighetsberoende oreglerade migration som kan orsaka instabilitet inom och mellan stater. De centrala utmaningar och kriser som beskrivs ovan, såsom klimatförändringen, instabiliteten och konflikterna samt ojämlikhet, fattigdom, förföljelse och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, påverkar migrationen. Antalet flyktingar i världen är nu större än någonsin tidigare, och de humanitära behoven har ökat snabbt. Vid utfrågningen av sakkunniga bedömdes det att den senaste utvecklingen och den försämrade säkerhetssituationen i Afghanistan sannolikt också kommer att påverka migrationen till Europa. 

IV UTVECKLINGSTRENDER INOM EU

(30) I likhet med statsrådet anser stora utskottet att EU-institutionernas faktiska maktförhållanden och arbetssätt har varit stadda i förändring allt sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Stora utskottet konstaterar att dessa ändringar måste beaktas i den strategiska planeringen av den nationella EU-politiken. EU måste också kunna svara mot medborgarnas behov och förväntningar. 

1 Europeiska rådet

(31) Stora utskottet instämmer i den bedömning som gjordes vid utfrågningen av sakkunniga om att Lissabonfördraget och de ovan beskrivna åtgärderna för att finna lösningar på kriser har lyft fram Europeiska rådets roll och betydelse som EU:s viktigaste maktkoncentration och vägledare för EU-politiken. Även om betydelsen av samarbetet mellan Tyskland och Frankrike inte kan förringas, är det fortfarande viktigt att kompromisser byggs upp mellan alla medlemsstater. Europeiska rådet handlar i stor utsträckning i enlighet med konsensusprincipen. Därför har enskilda länder, också Finland, en stark position i beslutsfattandet. Detta anses ha ökat EU:s mellanstatliga karaktär i stället för den gemenskapsmetod som grundar sig på Europeiska kommissionens initiativrätt. Vid utfrågningen av sakkunniga bedömdes det att Europeiska rådets ökade roll har stärkt EU:s beslutsförmåga i situationer där samordningen av medlemsstaternas ståndpunkter inte hade framskridit utan förhandlingar mellan stats- och regeringscheferna. Samtidigt har den ökande mellanstatliga karaktären ökat oförutsägbarheten, eftersom de beslut som fattas inom EU är mer beroende av enskilda EU-länders inrikespolitik än tidigare. 

2 Strategiska Europeiska kommissionen

(32) Europeiska kommissionen, som har till uppgift att oavhängigt företräda EU:s intressen, har reagerat på Europeiska rådets stärkta roll genom att anpassa sin praxis. Kommissionen har utnyttjat sin initiativrätt efter mer omfattande prövning än tidigare genom att koncentrera sina förslag till de strategiska frågor som den anser vara mest relevanta för genomförandet av sitt arbetsprogram och som den anser ger det största mervärdet i förhållande till de nationella åtgärderna. Bland annat framgår det av kommissionens ordförande Ursula von der Leyens tal till Europaparlamentet om tillståndet i unionen 2021 att den gröna omställningen till ett klimatneutralt samhälle och hållbar tillväxt, den digitala omvälvningen och stärkandet av EU:s resiliens och säkerhets- och försvarspolitik i allt högre grad ligger i fokus för kommissionens verksamhet som genomgripande tväradministrativa teman inom de olika politikområdena. 

3 Europaparlamentet

(33) Europaparlamentet utövar sina befogenheter enligt Lissabonfördraget fullt ut och är en allt viktigare faktor när det gäller att lägga fast innehållet i EU-lagstiftningen och främja integrationen. Sakkunniga har betonat att kommissionens verksamhet efter Europaparlamentsvalet 2019 inte längre kan grunda sig enbart på stöd från de två största grupperna i parlamentet, EPP och S&D. De andra politiska gruppernas betydelse väger nu tyngre än tidigare. 

4 Europeiska unionens råd och sammanhållningen mellan medlemsstaterna

(34) Europeiska unionens råd, det vill säga det ministerråd där medlemsstaterna representeras av regeringsmedlemmar, är fortfarande ett av EU:s viktigaste beslutande organ. Rådet fattar oftast beslut om EU-lagstiftningen i vanlig lagstiftningsordning tillsammans med Europaparlamentet. Beslutsprocessen löper i regel bra mellan medlemsstaterna i rådet inom de olika politikområdena. Den huvudsakliga formen av beslut med kvalificerad majoritet garanterar att behandlingen av ärenden går framåt också i svåra frågor. Det finns dock utmaningar när det gäller att samordna medlemsstaternas ståndpunkter, särskilt när det gäller migration, ekonomi och klimat, och alla initiativ går inte så snabbt framåt. Stora utskottet ser det som oroväckande att en del av de frågor som delar medlemsstaterna gäller engagemanget för EU:s grundläggande värderingar såsom respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter, de grundläggande principerna för demokrati, rättsstatsprincipen, jämställdheten och behandlingen av minoriteter. Sakkunniga har konstaterat att inte heller EU:s yttre åtgärder har varit konsekventa eller grundat sig på värderingarna. EU:s förmåga att möta utmaningar utifrån har försvårats av att rådet ibland har haft svårt att nå samförstånd på grund av den enhällighet som krävs i frågor som gäller EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp). Kravet på enhällighet har dessutom bedömts öka tredjeländers strävanden att via enskilda medlemsstater påverka EU:s beslutsfattande. Det finns också utmaningar i handelspolitiken när avtal ska sättas i kraft, trots att EU på grund av sin exklusiva behörighet har starkare institutionell autonomi i handelspolitiken. 

5 EU-medborgarnas förväntningar

(35) Enligt Eurobarometern (2021) vill majoriteten av invånarna i alla medlemsstater att medborgarnas synpunkter beaktas bättre i beslut som fattas om EU:s framtid. Som EU:s största styrkor ser européerna demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten samt dess maktposition inom ekonomi, industri och handel. Klimatförändringen anses vara den största globala utmaningen som påverkar EU:s framtid. Också säkerhets- och hälsofrågor anses vara viktiga. EU-medborgare förväntar sig ledarskap av EU för att lösa globala problem. 

V FINLANDS MÅL I EU-POLITIKEN

(36) Stora utskottet konstaterar att tre aspekter måste beaktas i den nationella målsättningen: Finlands nationella intressebevakning och vilka europeiska mål och värderingar Finland vill främja som medlem i EU och hur Finland vill att EU ska påverka den globala utvecklingen. Stora utskottet anser att redogörelsen till denna del är lyckad, men anser det nödvändigt att fördjupa och utvidga det nationella målupplägget i underkapitel 1—14. 

1 Utgångspunkter

(37) Stora utskottet konstaterar att EU måste svara på den förändring i omvärlden som beskrivs i kapitel III genom att stärka sin strategiska funktionsförmåga, stödja sig på sina gemensamma värderingar och målmedvetet främja sina mål. Ett stabilt, trovärdigt, internt och externt sammanhållet och handlingskraftigt EU ligger i Finlands intresse. I likhet med statsrådet anser stora utskottet att EU måste utvecklas, dess funktionsförmåga effektiviseras och sammanhållning främjas i första hand inom ramen för bestämmelserna i de nuvarande EU-fördragen så att alla de möjligheter som fördragen erbjuder utnyttjas. Att säkerställa jämlikhet mellan medlemsstaterna och balansen mellan institutionerna är fortfarande centrala principer för EU:s utveckling. Det ligger i ett litet medlemslands intresse att kommissionen även i fortsättningen har en ledamot från varje medlemsstat. Att Europeiska rådet bibehåller sin position och prövningsrätt när det gäller att föreslå kommissionens ordförandekandidat är också viktigt med tanke på Finlands inflytande. Rådets ordförande måste ha både Europaparlamentets och medlemsstaternas förtroende. 

(38) Stora utskottet anser att EU måste koncentrera sig på frågor där gränsöverskridande samarbete mellan EU-länder ger mervärde jämfört med nationella åtgärder. EU:s verksamhet begränsas också av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen: EU får inte vidta åtgärder som kan skötas effektivare på medlemsstatsnivå, och EU:s åtgärder får inte gå utöver vad som behövs för att uppnå målen i EU-fördragen. Stora utskottet anser att EU måste bygga sin verksamhet på sina egna styrkor, bland annat en öppen inre marknad, en regelbaserad och ansvarsfull handelspolitik och en position som föregångare inom klimatåtgärder. EU måste också stärka sin egen resiliens, vilket i hög grad är kopplat till målet om EU:s strategiska autonomi, dvs. EU:s förmåga att hantera ömsesidigt beroende med tredjeländer. Stora utskottet stöder en horisontell förstärkning av EU:s strategiska autonomi inom EU:s olika politikområden, så länge dess genomförande inte innebär protektionism och inte äventyrar den öppna inre marknadens funktion. Målet för den strategiska autonomin måste vara ett regelbaserat EU som kan samarbeta och i krissituationer förblir handlingskraftigt också på egen hand. Det är fråga om ett mål vid sidan av integrationsutvecklingen och projektet med den inre marknaden, där EU är en stark global aktör som kan svara på internationella utmaningar och främja stabiliteten och välståndet i Europa på ett hållbart sätt. 

2 Värdegrund

(39) Stora utskottet anser att genomslagskraften och godtagbarheten i fråga om EU:s verksamhet bygger på de gemensamma värderingar som definieras i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, nämligen frihet, demokrati, rättsstatsprincipen, jämlikhet och respekt för människovärdet och de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Utskottet noterar att EU:s och medlemsstaternas verksamhet ska vara förenlig med dessa grundläggande värderingar. Brister i genomförandet av dem ökar inte bara de europeiska samhällenas och EU:s sårbarhet, utan försvagar också EU:s trovärdighet och inflytande som global aktör. Finland måste aktivt stärka genomförandet av värderingarna i EU:s verksamhet. 

(40) Demokrati och öppenhet. Utskottet konstaterar att EU:s verksamhet bygger på representativ och inkluderande demokrati. Därför måste alla EU-medborgare ha rätt och medel att tryggt delta i EU:s demokratiska beslutsprocess. De måste garanteras möjlighet att påverka EU:s verksamhet via sina egna regeringar och nationella parlament och också via Europaparlamentet. Denna dubbla representativitet — nationellt och på EU-nivå — utgör en stark grund för EU:s åtgärder. I likhet med statsrådet ser stora utskottet inget behov av att ändra förfarandet för val till Europaparlamentet och införa överstatliga listor. Europaparlamentets godtagbarhet kunde främjas av att parlamentet bara skulle arbeta på ett enda verksamhetsställe. Stora utskottet instämmer också i statsrådets bedömning att öppenheten i EU:s beslutsfattande och lagstiftningsarbete stärker demokratin, ökar medborgarnas förtroende och främjar god förvaltning. Samtidigt bör man fästa uppmärksamhet vid tydlig kommunikation och ett gott myndighetsspråk. På så sätt kan man förklara grunderna för och de praktiska konsekvenserna av EU-besluten för medborgarna och bekämpa desinformation. God förvaltning och öppenhet ska vid behov främjas genom EU-lagstiftningen (FvUU 21/2021 rd). 

(41) Rättsstatsprincipen. Stora utskottet anser i enlighet med vad som sägs i utlåtandet StoUU 1/2019 rd att rättsstatsprincipen är en väsentlig grund för samarbetet mellan EU och dess medlemsstater. Det kan inte finnas en fungerande demokratisk rättsstat utan de grundläggande och mänskliga rättigheterna, och för att tillgodose de grundläggande och mänskliga rättigheterna måste vi ha demokrati och rättsstat. Utan rättsstatsprincipen finns det inga garantier för att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och samtidigt Finlands konstitutionella värderingar och grunderna för det finländska välfärdssamhället skyddas och tryggas effektivt. 

(42) Stora utskottet ser med oro och ställer sig allvarligt till kränkningar av eller hot mot rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, särskilt i Polen och Ungern. Den negativa utvecklingen urholkar den värdegrund som EU är uppbyggt på. En sådan utveckling äventyrar också EU-ländernas inbördes förtroende, vilket är en central förutsättning för att bland annat säkerställa området med frihet, säkerhet och rättvisa. Stora utskottet anser att det är nödvändigt att EU kan reagera i rätt tid och på ett proportionellt sätt i situationer där de nationella mekanismerna sviker och hoten mot rättsstaten aktualiseras. Det behövs ett brett spektrum av åtgärder för att stärka och skydda rättsstatsprincipen. Den nya mekanismen för att skydda användningen av EU-medel mot problem som hänför sig till rättsstatsprincipen bör utnyttjas och genomföras fullt ut. I likhet med lagutskottet (LaUU 6/2021 rd) anser stora utskottet att det också är viktigt att EU vidtar åtgärder för att bekämpa korruption. Stora utskottet konstaterar att det är väsentligt att alla EU-instrument och EU-åtgärder stöder varandra när rättsstatsprincipen stärks i olika forum och politikområden. 

(43) Grundläggande och mänskliga rättigheter. Stora utskottet anser att det faktum att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna blivit rättsligt bindande har stärkt betydelsen av de grundläggande fri- och rättigheterna i EU:s verksamhet och gjort det möjligt för EU:s rättsordning att bli en vägvisare beträffande skyddet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Genomförandet av stadgan måste effektiviseras ytterligare i EU och medlemsstaterna. Överträdelser måste få ändamålsenliga påföljder. För att EU ska vara trovärdigt utifrån är det viktigt att EU:s interna och externa åtgärder för att främja de grundläggande fri- och rättigheterna är konsekventa och stärker varandra. Stora utskottet upprepar sin åsikt (StoUU 2/2019 rd) om att EU:s inre utmaningar i fråga om de grundläggande fri- och rättigheterna, såsom skyddet av romer och andra som befinner sig i en mycket utsatt position, måste åtgärdas effektivare än i dag. Det är angeläget att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) får en starkare ställning i EU:s beslutsprocess och att EU:s anslutning till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna främjas. 

(44) Likabehandling, jämlikhet och jämställdhet. Stora utskottet delar den oro som lyfts fram i redogörelsen över att jämställdheten mellan könen och sexuella och andra minoriteters rättigheter ifrågasätts mer än tidigare. Finland och EU måste målmedvetet stödja åtgärder för att ingripa globalt och i medlemsstaterna. I likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUU 6/2021 rd) anser stora utskottet att främjandet av jämställdheten mellan könen är en central prioritet för Finland i EU-politiken. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet välkomnar att Finland förbinder sig att föra en aktiv jämställdhets- och likabehandlingspolitik och betonar att arbetet för att främja större jämställdhet måste innefatta frågor om könsmångfald (AjUU 6/2021 rd). Stora utskottet anser det vara viktigt att undvika diskriminerande och ojämlika konsekvenser som ackumuleras i olika grupper. I likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUU 6/2021 rd) stöder stora utskottet målet att EU ska ansluta sig till Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Också genomförandet av EU:s jämställdhetsstrategi och stärkandet av verksamheten vid Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) bör ägnas uppmärksamhet. Sakkunniga har dessutom ansett att EU:s åtgärder bättre bör beakta rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och bestämmelserna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 

3 Effektiva beslutsprocesser

(45) Stora utskottet anser att det med tanke på EU:s sammanhållning, funktionsförmåga och acceptans är väsentligt att unionen effektivt kan fatta beslut och att de gemensamt överenskomna frågorna genomförs. Också med tanke på EU:s globala inflytande är det viktigt att EU fungerar effektivt. 

(46) Gemenskapsmetoden. Stora utskottet instämmer i statsrådets bedömning att den gemenskapsmetod som baserar sig på kommissionens initiativrätt och rådets och Europaparlamentets gemensamma lagstiftningsarbete har en central roll för att säkerställa ett effektivt beslutsfattande. Gemenskapsmetoden måste respekteras också när Europeiska rådet behandlar enskilda politiska frågor. I likhet med statsrådet anser stora utskottet att gemenskapsmetoden bäst säkerställer att EU fungerar stabilt och jämlikt och att medlemsstaterna likabehandlas. Ett centralt element i gemenskapsmetoden är en oberoende och handlingskraftig kommission som också övervakar efterlevnaden av EU-rätten i medlemsstaterna. 

(47) Förstklassig reglering. Enligt stora utskottets etablerade ståndpunkt (StoUU 1/2018 rd) ska all EU-reglering vara tydlig, proportionell och konsekvent. Det är också viktigt att undvika onödig administrativ börda. All EU-lagstiftning ska grunda sig på tillförlitlig vetenskaplig information och på grundliga konsekvensbedömningar. 

(48) Beslut med kvalificerad majoritet. På det sätt som föreslås i redogörelsen anser stora utskottet att EU-institutionerna effektivt måste kunna fatta beslut. Därför bör ministerrådets befintliga möjligheter att fatta beslut med kvalificerad majoritet nyttjas. En utvidgning av beslutsfattandet med kvalificerad majoritet i ministerrådet bör dock alltid bedömas från fall till fall för att främja gemensamma mål. En övergång till beslut med kvalificerad majoritet inom ett visst område eller i vissa fall kräver ett enhälligt beslut av Europeiska rådet. 

(49) Beslut med kvalificerad majoritet kan undantagsvis övervägas i begränsad utsträckning för att bekämpa svart ekonomi, skadlig skattekonkurrens, skatteflykt och skattebedrägeri, exempelvis vid informationsutbyte mellan medlemsstaterna och annat administrativt samarbete, anser finansutskottet (FiUU 4/2021 rd). Vid den egentliga harmoniseringen av skattelagstiftningen finns det fortfarande skäl att iaktta ett enhälligt beslutsfattande, eftersom sådana harmoniseringsåtgärder inverkar centralt på medlemsstaternas budgetsuveränitet. Stora utskottet bedömer att EU-samarbetet inom beskattningen och dess omfattning bör intensifieras särskilt inom de områden inom beskattningen där beslut på EU-nivå ger ett större mervärde jämfört med enbart beslut på nationell nivå. Sådana är exempelvis förhindrande av kringgående av skatt och främjande av hållbar utveckling. 

(50) Utrikesutskottet (UtUU 4/2021 rd) konstaterar för sin del att genom att i högre grad tillämpa beslut med kvalificerad majoritet och konstruktiv röstnedläggning och från fall till fall delegera EU:s höga representants uppgifter till medlemsstaternas utrikesministrar kan man stärka effektiviteten och trovärdigheten i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och skydda unionen mot försök till påverkan utifrån. Utrikesutskottet anser det vara viktigt att EU får bättre beredskap för situationer där en medlemsstat hindrar EU från att anta gemensamma ståndpunkter. Utrikesutskottet konstaterar att den skärpta stormaktspolitiska konkurrenssituationen och den instabila omvärlden understryker behovet av att öka trovärdigheten hos den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp, UtUU 4/2021 rd). 

(51) EU-domstolens verksamhet. Stora utskottet betonar EU-domstolens betydelse och insikterna om dess ställning med tanke på EU:s sammanhållning och funktionsförmåga. De sakkunniga som har hörts av stora utskottet har betonat att endast EU-domstolen på ett bindande sätt kan avgöra frågan om tolkningen av EU-rätten eller om ett beslut är förenligt med EU-fördragen. Medlemsstaterna och institutionerna har förbundit sig till att tolkningsoklarheter i sista hand avgörs av EU-domstolen. Det är det enda sättet att säkerställa ett jämlikt och effektivt genomförande av EU-rätten i alla medlemsstater. Systemet har i årtionden ansetts fungera och dess viktigaste principer har inte kränkts när EU-fördragen i övrigt har ändrats. 

4 Dubbel omställning som tillväxtstrategi

(52) Stora utskottet instämmer i statsrådets mål om ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart och rättvist EU som har åtagit sig att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030). EU kan bygga upp världens mest konkurrenskraftiga och socialt mest klimatneutrala ekonomi som använder naturresurser på ett hållbart sätt genom att samordna de ekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarhetsaspekterna. 

(53) Stora utskottet upprepar sin åsikt (StoUU 3/2020 rd) om att målet för ett klimatneutralt samhälle som bygger på En europeisk grön giv måste vara utgångspunkten för så gott som alla EU-politiska sektorer. Programmet kan bemöta klimatutmaningen, stärka resurseffektiviteten, skapa nya arbetstillfällen och tillväxt som beaktar naturresursernas hållbarhet samt främja ny innovativ industri och investeringar. Stora utskottet anser att omställningen till ett utsläppssnålt samhälle bör genomföras på ett socialt och regionalt rättvist sätt. En rättvis omställning måste stödjas genom EU-budgeten och det är viktigt att säkerställa regionala och lokala förhållanden samt verksamhetsförutsättningarna för näringar, sysselsättning och primärproduktion (MiUU 9/2021 rd, StoUU 3/2020 rd). 

(54) Stora utskottet konstaterar att det tväradministrativa mål för en ambitiös utveckling av digitaliseringen som presenteras i redogörelsen är nära kopplat till den gröna omställningen. Samtidigt som den gröna omställningen stöder den ekonomiska omstruktureringen och byggandet av ett klimatneutralt välfärdssamhälle måste den digitala omställningen ses som en central konkurrenskraftsfaktor och tillväxtmotor för EU. Den digitala omställningen bör främjas så att man investerar i innovativ teknik och digital kompetens. Målet måste vara att alla ska ha lika möjligheter att delta i den digitala omställningen. 

(55) Stora utskottet betonar att alla samhälls- och ekonomisektorer har betydelse för en grön och digital omställning. Konsekvens inom politikområdena och en stabil och förutsägbar reglering är förutsättningar för en lyckad dubbel omställning. Åtgärderna ska sikta på teknikneutralitet, kostnadseffektivitet, konsekvens och långsiktighet plus en gynnsam investeringsmiljö. Det handlar framför allt om att samordna målen för klimat-, miljö-, jordbruks-, industri- och handelspolitiken samt innovations-, forsknings- och utbildningsverksamheten med dataekonomin och den digitala ekonomin på ett sätt som stöder den dubbla omställningen. För att uppnå en dubbel omställning behövs det också omfattande insatser för att se över ekonomins struktur. Återhämtningspaketet har stor betydelse för dessa åtgärder. 

(56) Stora utskottet bedömer att redogörelsen identifierar behov av ändringar som hänför sig till genomförandet av den dubbla omställningen inom olika politikområden. Dessa frågor behandlas nedan i underkapitlen 5—12. 

5 Ett klimatneutralt EU

(57) Ett klimatneutralt EU 2050 är ett mål som bör styra allt beslutsfattande i EU, menar utskottet. Här är principen om att inte vålla skada (do no harm) ett viktigt rättesnöre. För att kunna reagera på klimatförändringen måste EU behålla sin roll som förebild för den globala klimatpolitiken och främja målen i Parisavtalet, särskilt begränsningen av uppvärmningen till 1,5 grader. Detta kräver ambitiösa och konsekventa politiska åtgärder som omfattar alla ekonomiska sektorer. Som miljöutskottet (MiUU 9/2021 rd) noterar har Finland här en roll som är större än vad vår storlek ger vid handen. Vårt nationella mål för klimatneutralitet 2035 är ett av de mest ambitiösa. 

(58) Paketet Fit for 55. Stora utskottet anser att de avsnitt i redogörelsen och betänkandet som gäller ett klimatneutralt EU och ett hållbart nyttjande av naturresurserna hänför sig till frågor som tas upp i Europeiska kommissionens paket Fit for 55, som utfärdades i juli 2021. Huvudsyftet med paketet är att fullgöra skyldigheterna enligt EU:s klimatlag, och det innehåller många ändringar och nya förslag i klimat-, energi- och transportlagstiftningen. Stora utskottet tar ställning till förslagen utifrån de U- och E-skrivelser som gäller dem. Som allmän bedömning anser utskottet i likhet med statsrådet att Finlands primära mål bör vara att minska de fossila utsläppen på ett ambitiöst och kostnadseffektivt sätt, särskilt inom energiproduktionen. Sammantaget är det viktigt att de långsiktiga klimatåtgärderna genomförs så att EU blir klimatneutralt före 2050 och åtminstone når klimatmålet på 55 procent 2030 (E 97/2021 rd om paketet Fit for 55). 

(59) Utsläppshandeln. Utsläppshandeln är en av de frågor som behandlas i paketet Fit for 55 och som stora utskottet kommer att behandla separat i sitt utlåtande om paketet. Allmänt taget instämmer utskottet i statsrådets bedömning att utsläppshandeln är det viktigaste verktyget för att främja utsläppssnåla lösningar. En enhetlig och tillräckligt hög prissättning av utsläppen är det mest kostnadseffektiva sättet att uppnå utsläppsmålen (EkUU 19/2021 rd, KoUU 14/2021 rd). Samtidigt måste man sörja för den europeiska industrins konkurrenskraft. 

(60) Förnybara drivkrafter och transporter. Stora utskottet instämmer i redogörelsens bedömning att EU måste främja elektrifiering och produktion av hållbara alternativa drivmedel och drivkrafter för att minska utsläppen från trafiken. Dessutom måste distributionsinfrastrukturen utvecklas för alla transportslag. Kommunikationsutskottet (KoUU 14/2021 rd) bedömer att elektrifieringen av vägtrafiken framskrider i fråga om personbilstrafiken, men flytande bränslen kommer fortfarande länge att användas inom godstrafiken på vägar och inom flyg- och sjötransporter. Det är viktigt att på EU-nivå styra förnybara bränslen och syntetiska bränslen framställda med förnybar energi i synnerhet till flyg- och sjötrafiken samt till den tunga trafiken. Dessutom måste tillgången till utsläppssnåla och utsläppsfria fordon förbättras och produktionen och användningen av förnybara bränslen inom flygtrafiken ökas. Eldriven kollektivtrafik, lätt trafik och spårtrafik måste främjas i hela EU. 

(61) I likhet med statsrådet anser stora utskottet att omställningen till hållbar och smart trafik är ett viktigt mål. Som det konstateras i redogörelsen kan väte ha en nyckelroll i framtiden, till exempel när det gäller att minska utsläppen från industriprocesser och trafik. Precis som kommunikationsutskottet (KoUU 14/2021 rd) anser stora utskottet att EU bör främja utvecklingen av sådan teknik som kan ersätta fossila bränslen och produkter med väte eller syntetiska bränslen som produceras från ren el (s.k. Power-to-X). EU:s åtgärder måste också främja den europeiska batteriindustrin. 

(62) Rollen som föregångare. Vid utfrågningen av sakkunniga har det lyfts fram att marknaden för rena lösningar växer i en allt snabbare takt i världen, eftersom den utsläppsreducerande tekniken utvecklas och priset på den sjunker. Omställningen till ett klimatneutralt samhälle erbjuder den europeiska industrin många möjligheter att utveckla marknaden för ren ny teknik och rena nya produkter. Stora utskottet konstaterar att EU måste kunna utnyttja omställningen till klimatneutral ekonomi som en central konkurrenskraftsfaktor som öppnar upp affärs- och exportmöjligheter. Detta kräver större satsningar på forskning, utveckling och innovationer. Det är viktigt att sörja för näringslivets villkor, eftersom enbart offentliga medel inte räcker för att motverka klimatförändringen utan det krävs också stora privata investeringar i utsläppssnål teknik. Utöver eventuella ekonomiska styrmedel kan det behövas incitament, såsom stöd för utsläppssnåla investeringar. Stora utskottet bedömer att utsläppssnål teknik i framtiden kommer att vara en stor konkurrensfördel för finländska företag. Samtidigt kan också koldioxidhandavtrycket stärkas. De positiva klimateffekterna av finländska exportföretags lösningar kan vara mycket större än vårt nationella klimatavtryck, eftersom företagens lösningar kan minska deras kunders utsläpp ute i världen. 

(63) Anpassning till klimatförändringen. Stora utskottet anser att EU vid sidan av åtgärderna för att bromsa klimatförändringen måste satsa på att anpassa sig till den genom att förbereda sig på sådana konsekvenser som inte längre kan förebyggas. Om anpassningsåtgärderna genomförs i tillräckligt god tid kan de minska de negativa effekterna och kostnaderna till följd av klimatförändringen. Vid utfrågningen av sakkunniga har det framförts att anpassningen till klimatförändringen borde ha fått mer synlighet i redogörelsen. Stora utskottet anser det vara viktigt att klimatresiliensen och utvecklingen av motståndskraften mot störningar samt identifieringen av sårbarheter och förbättringen av kunskapsbasen konsekvent integreras i olika politiksektorer. Alla åtgärder måste vara i linje med FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030) och Parisavtalet och beakta nationella särdrag. 

6 Hållbar användning av naturresurser

(64) I linje med redogörelsen anser stora utskottet att målet ska vara en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar användning och utveckling av naturresurserna, som tryggar inte bara bevarandet av den biologiska mångfalden utan också de näringar som baserar sig på den. Att säkerställa den ekologiska hållbarheten måste vara ett gemensamt mål för EU:s politikområden. 

(65) Den biologiska mångfalden. I likhet med statsrådet och miljöutskottet (MiUU 9/2021 rd) anser stora utskottet att bevarandet, återställandet och stärkandet av det europeiska naturkapitalet måste vara en central del av de EU-åtgärder som syftar till hållbar tillväxt och att öka EU:s resiliens. Den biologiska mångfalden i Europa måste vara på väg mot en tillräcklig återhämtning 2030. EU:s strategi för biologisk mångfald är ett viktigt verktyg för att uppnå detta mål. Stora utskottet instämmer i miljöutskottets åsikt (MiUU 9/2021 rd) att det behövs ett bindande globalt avtal utöver EU:s åtgärder. Det är viktigt att den internationella regleringsmiljön stöder både skyddet av den biologiska mångfalden och stävjandet av och anpassningen till klimatförändringen. 

(66) Cirkulär ekonomi. Stora utskottet anser liksom miljöutskottet (MiUU 9/2021 rd) att vi måste påskynda övergången till cirkulär ekonomi i EU, eftersom vi på detta sätt kan effektivisera begränsningen av klimatförändringen och ett hållbart nyttjande av naturresurserna och minska beroendet av kritiska material. Särskilt den betydande potentialen inom den cirkulära ekonomin inom byggbranschen måste utnyttjas bättre än i dag. 

(67) Hållbart jordbruk. Stora utskottet håller med jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 9/2021 rd) om att även jordbruket vid sidan av skogsbruket spelar en viktig roll i insatserna för att nå målen för den gröna given. Utgångspunkten för den gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att producenternas ställning i värdekedjan förbättras och att matproduktionen fortsatt är lönsam i hela EU. Miljöutskottet (MiUU 9/2021 rd) anser att stödsystemen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör säkerställa att jordbrukarna har de bästa förutsättningarna att införa nya, miljövänligare produktionsmetoder. De politiska åtgärderna ska riktas så att de har störst genomslagskraft på tillståndet i miljön. Jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 9/2021 rd) betonar å sin sida behovet av att förenkla stödsystemen, minska den administrativa bördan och stärka kriståligheten hos livsmedelsförsörjningen och livsmedelsproduktionskedjorna när EU:s försörjningsberedskap utvecklas. 

(68) Stora utskottet välkomnar i likhet med jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 9/2021 rd) och miljöutskottet (MiUU 9/2021 rd) att det pågår en omställning från traditionell politik som fokuserar på jordbruksproduktion och marknader till en livsmedelspolitik som innefattar hela kedjan. Vid den här omställningen bör man på ett balanserat och socialt rättvist sätt beakta synpunkter som har att göra med såväl livsmedelsproducenternas inkomstnivå som deras ställning i livsmedelskedjan, miljö- och klimatfrågor, livsmedelssäkerhets- och hälsoskyddsaspekter och djurens välbefinnande. Det är viktigt att EU:s livsmedelssystem utvecklas i en allt hållbarare riktning. Det blir allt viktigare att minska utsläppen från jordbruket, gå in för hållbar markanvändning och öka kolsänkorna. Också betydelsen av en god behandling av produktionsdjur och bekämpning av antibiotikaresistens ökar. För att nå dessa mål krävs det ett brett och innovativt urval av metoder. Enhetliga lagstiftningskrav inom EU:s livsmedelssektor är viktiga för finländska livsmedelsföretags exportmöjligheter. Utöver hög kvalitet och nya innovationer är Finlands starka sidor den låga användningen av antimikrobiella medel och den höga nivån på djurens välbefinnande. När vegetarisk kost blir vanligare erbjuder det nya ekonomiska möjligheter för finländska producenter och företag (MiUU 9/2021 rd). 

(69) Skogsfrågor och EU. Stora utskottet konstaterar att EU-fördragen inte innefattar någon gemensam skogspolitik. Skogspolitiken måste också i fortsättningen avgöras på nationell nivå. Många EU-åtgärder, särskilt inom jordbruks-, miljö-, klimat- och energipolitiken, har dock direkta eller indirekta konsekvenser också för skogsbruket och skogsindustrin. Det är viktigt att Finland tillsammans med andra medlemsstater som har skogar aktivt bidrar till beredningen av dessa åtgärder och samordningen av en ekonomisk användning av skogar, kolbindning och klimatåtgärder samt biologiska mångfaldsaspekter, så att de politiska åtgärderna lyckas (JsUU 9/2021 rd). Inom EU behövs det mer vetenskaplig information om skogarna till underlag för besluten. Också kampen mot förlust av den biologiska mångfalden måste beaktas vid användningen av skogarna (MiUU 9/2021 rd). 

(70) Sänkor och markanvändning. LULUCF-förordningen, som gäller markanvändning, förändrad markanvändning och skogar, är en av de frågor som behandlas i paketet Fit for 55 och som stora utskottet kommer att behandla separat i sitt utlåtande om paketet. Allmänt taget noterar utskottet att förordningen bör ge bättre incitament till stärkande av kollager och kolsänkor och göra det möjligt att beakta dem som flexibilitet inom ansvarsfördelningssektorn på samma sätt som i det nuvarande systemet. 

7 Den inre marknaden och den tekniska konkurrenskraften

(71) Stora utskottet instämmer i redogörelsens bedömning att den inre marknaden är en av de viktigaste källorna till produktivitetstillväxt, välstånd och välfärd i EU. En fungerande inre marknad är en hörnsten för Europas konkurrenskraft och hållbara tillväxt och en förutsättning för att företag och medborgare ska kunna utnyttja de möjligheter som den nya tekniken och servicen erbjuder. 

(72) Hur den inre marknaden fungerar. Stora utskottet anser att den inre marknadens störningsfria funktion är ett av de viktigaste målen för den nationella EU-politiken. Sakkunniga har betonat att det för att trygga EU:s konkurrenskraft inte är tillräckligt att den inre marknadens funktion återställs till det tillstånd som rådde före coronapandemin, utan den måste bli betydligt mer effektiv. Detta gäller framför allt servicemarknaden och den digitala inre marknaden. Stora utskottet konstaterar att den inre marknaden måste vara öppen och bygga på rättvis konkurrens. Företag av alla storlekar ska ha jämlika verksamhetsförutsättningar och möjligheter att komma in på marknaden. Företag från tredjeländer som är verksamma på den inre marknaden måste samtidigt iaktta samma regler som europeiska företag och industrier iakttar på sin hemmamarknad. EU:s inremarknadspolitik, inklusive konkurrens- och statsstödspolitiken, kan inte bara utgå från EU:s interna behov, utan den måste anpassas till den allt hårdare geoekonomiska konkurrensen. 

(73) Den digitala omställningen i ekonomin. Stora utskottet instämmer med sakkunniga i att EU måste ta in Kinas och Förenta staternas tekniska försprång i utvecklingen av innovativ teknik, stärka leverans- och värdekedjor som är viktiga för EU:s konkurrenskraft och utveckla EU:s digitala och tekniska oberoende. Innovativ teknik som artificiell intelligens, kvantteknik och 5G- och 6G-teknik möjliggör hållbar tillväxt och förnyad företagsverksamhet och främjar den digitala omställningen. Sakkunniga har särskilt påpekat att den inre marknaden har saknat standarder för plattformsekonomi med tillhörande betalningssystem och nyttjande av data. Dessutom har EU-lagstiftningen inte i tillräcklig utsträckning bidragit till framväxten av en omvärld för företagsverksamhet som skulle stödja utvecklingen av europeiska molntjänster. Nätverkseffekterna av tillväxten har likaså uteblivit. Nya innovativa företags inträde på marknaden och tillväxt har varit långsam. FoU-satsningar är fortfarande för mycket fokuserade på att utveckla gamla produkter och tjänster och inte på att skapa nya. Som ekonomiutskottet (EkUU 19/2021 rd) och kulturutskottet (KuUU 6/2021 rd) konstaterar måste EU ha ett starkt konkurrens-, innovations- och industripolitiskt grepp, ett starkt underlag av framforskad kunskap och ett heltäckande program för finansieringen av EU:s forsknings- och utvecklingsverksamhet för att lösa de problem som beskrivs ovan. 

(74) Stora utskottet anser att EU bör vara en global föregångare i utvecklingen av en människocentrerad dataekonomi och främja tillgången till och samutnyttjandet av data. En lyckad digital omställning förutsätter en decentraliserad delning av data som stöder en stark europeisk dataekonomi och innovationer. Europeiska företag och medborgare ska ha möjlighet att bestämma över hanteringen av sin egen data och ha rätt att välja tjänsteleverantör på en öppen och konkurrensutsatt marknad. Offentliga och privata tjänster utnyttjar ofta samma data. Därför måste de här sektorernas åtgärder för att utnyttja informationen samordnas. Stora utskottet betonar att alla EU-åtgärder som gäller den digitala ekonomin och dataekonomin måste vara tillräckligt flexibla för att anpassa sig till den tekniska utvecklingen. Åtgärderna ska också respektera de gemensamma europeiska värderingarna och de grundläggande fri- och rättigheterna (StoUU 2/2021 rd). Kulturutskottet anser (KuUU 6/2021 rd) att den ökande betydelsen av ny teknik sannolikt också kräver att skyddet av immateriell egendom moderniseras. 

8 En öppen och ansvarsfull handelspolitik

(75) Stora utskottet konstaterar att vid sidan av den inre marknaden är EU:s gemensamma handelspolitik och den öppna och regelbaserade internationella handeln av central betydelse för EU:s stabilitet och välstånd. Stora utskottet instämmer i statsrådets bedömning att EU måste öka sin förmåga att använda handelspolitiken för att främja sina egna mål och värderingar och för att försvara sina intressen. 

(76) Handelsrelationer. Stora utskottet anser att EU måste utveckla sina handelsförbindelser på ett ambitiöst sätt och stärka nätverket av internationella och regionala handelsavtal för att diversifiera värdekedjorna och leveranskedjorna. De handelspolitiska resurserna måste riktas till de viktigaste globala tillväxtmarknaderna, särskilt Asien. Målet måste vara att undanröja handelshindren, säkerställa jämlika konkurrensvillkor, underlätta för finländska och europeiska företag att koppla sig till globala värde- och leveranskedjor och främja FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030). Samtidigt måste genomförandet av de handelspolitiska åtgärderna i EU stärkas. Med tanke på EU:s trovärdighet är det nödvändigt att se till att de framförhandlade avtalen sätts i kraft i EU och dess medlemsländer. Ikraftsättandet av handelsavtalen får dock inte leda till att företag från tredjeländer kan bestrida utvecklingen av arbets-, miljö- och konsumentskyddsnormer inom EU. 

(77) Stora utskottet instämmer i statsrådets bedömning att det är motiverat att inom EU eftersträva en handelspolitisk strategisk autonomi, så länge dess genomförande inte innebär protektionism. Det skulle inte ligga i Finlands intresse, eftersom vi är en liten öppen stat som är beroende av utrikeshandeln. EU måste i sin handelspolitik kunna fatta beslut utifrån sina egna utgångspunkter och skydda sig mot orättvis eller oönskad konkurrens med tredjeländer, men samtidigt hålla EU öppet för handel och investeringar. För Finlands del är det viktigt att definitionen av strategisk autonomi säkerställer öppenhet, rättvis konkurrens och frihandel på den inre marknaden samt verksamhetsförutsättningarna för små och medelstora företag. 

(78) Regleringsmakt. Stora utskottet betonar betydelsen av EU:s regleringsmakt med tanke på unionens globala inflytande. Unionen har geoekonomisk makt eftersom den reglerar tillträdet till den inre marknaden och är en av världens ledande handelsmakter. Tack vare sin position kan EU skapa globala regler, vilket är en konkurrensfördel för företagen inom EU-området. I likhet med ekonomiutskottet (EkUU 19/2021 rd) anser stora utskottet att förslaget om en gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM) i paketet Fit for 55 är ett ambitiöst exempel på EU:s strävan att för att nå sina klimatmål och säkerställa sin konkurrenskraft införa en internationell standard som förhindrar kolläckage, påverkar klimatåtgärder också utanför EU och gör konkurrensvillkoren jämlika genom att kompensera de högre kostnaderna för omställningen till ren teknik och icke-fossila råvaror i medlemsländerna. EU måste vara aktivt globalt också när det gäller att ställa upp regler för digital handel, datahantering och ny teknik. De nu fastställda reglerna kan ha en långvarig inverkan på den globala ekonomins digitalisering och den ekonomiska omvärlden. 

(79) Reformen av WTO-systemet. Stora utskottet instämmer i statsrådets bedömning att EU bör stärka det multilaterala öppna och regelbaserade handelssystemet och reformera världshandelsorganisationen WTO. Bland de viktiga prioriteterna finns att återställa det dubbla tvistlösningssystemets funktionsförmåga och stärka det transatlantiska samarbetet. Sakkunniga har också ansett det vara viktigt att EU inom WTO strävar efter att avreglera handeln med miljöteknik och produkter och tjänster som minskar utsläppen. 

9 Ett socialt hållbart EU och medborgarnas välfärd

(80) Utskottet instämmer med statsrådet i att verksamheten i unionen måste stödja arbetet för att utveckla välfärdssamhället och stärka medborgarnas välfärd. 

(81) Den sociala dimensionen och välfärdsekonomin. Liksom social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 11/2021 rd) och arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUU 6/2021 rd) välkomnar stora utskottet att redogörelsen lyfter fram utvecklingen av den sociala dimensionen och stärkandet av den europeiska pelaren om sociala rättigheter som en viktig prioritering för EU. På så sätt kan välfärden utvecklas och fattigdomen och ojämlikheten minskas. Samtidigt anser utskottet det vara viktigt att den sociala dimensionen även i fortsättningen utgår från att medlemsländernas system präglas av mångfald. Vi bör hålla fast vid de nationella särdragen i sysselsättningspolitiken, såsom ett avtalsbaserat arbetsmarknadssystem. 

(82) Stora utskottet anser att det är motiverat att statsrådet vill att initiativen inom den sociala dimensionen ska stödja utvecklingen av den nordiska välfärdsmodellen. Likaså är det påkallat att den välfärdsekonomiska aspekten vägs in i EU-samarbetet. Precis som social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 11/2021 rd) anser stora utskottet att Finland måste främja satsningar på medborgarnas välfärd till stöd för hållbar ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Kulturutskottet anser att motion och idrott, kultur och kreativa branscher bör ses som en viktig del av välfärdsekonomin (KuUU 6/2021 rd). 

(83) Beredskap inför hot mot hälsan. Liksom social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 11/2021 rd) anser stora utskottet att EU:s förmåga att reagera på och förbereda sig för gränsöverskridande hot mot människors hälsa måste stärkas vid genomförandet av Europeiska hälsounionen. EU måste stärka krisberedskapen särskilt vid Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Genom samarbete mellan medlemsländerna inom hälso- och sjukvården kan man stärka funktionsförmågan och hälsosäkerheten inom hälso- och sjukvården i Europa. Även om det behövs samordning på EU-nivå för att bekämpa hot mot hälsan, bör ordnandet av hälso- och sjukvård även fortsättningsvis ligga på medlemsstaternas ansvar. EU:s hälsopolitik bör stödja och komplettera de nationella åtgärderna. 

(84) Stora utskottet menar att coronapandemin har framhävt hur viktigt det är att utveckla försörjningsberedskapen på EU-nivå. Social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 11/2021 rd) anser att EU måste övervaka tillgången till kritiska läkemedel, medicintekniska produkter och utrustning bättre också under normala förhållanden. EU:s mekanism för gemensam upphandling bör utvecklas så att medlemsstaterna inte konkurrerar sinsemellan om samma resurser. Medlemsstaterna bör dock ha kvar möjligheten till nationell kritisk upphandling. 

(85) Barn och unga. Som det betonas i redogörelsen syftar EU-politiken till att förbättra välbefinnandet för nuvarande och kommande generationer. Därför måste man i EU:s verksamhet beakta barnens och de ungas synpunkter. Under sakkunnigutfrågningen har det lyfts fram att coronapandemin har ökat ungdomsarbetslösheten och de psykiska problemen bland barn och unga. Stora utskottet anser det vara viktigt att i EU:s finansieringsprogram och andra åtgärder stärka barns och ungas delaktighet, stödja ungdomsarbetet och beakta stödet till mycket utsatta unga. Mångfalden måste beaktas i besluten om unga. Som kulturutskottet konstaterar (KuUU 6/2021 rd) måste Finland också utnyttja EU:s finansiella instrument för att främja de ungas rörlighet inom högskoleutbildning, yrkesutbildning och frivilligverksamhet. Stora utskottet anser att den idé som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lyfte fram i sitt årliga tal om tillståndet i unionen är ett intressant utspel när det gäller det nya programmet Alma för internationellt ungdomsutbyte. Programmet skulle komplettera de ungas möjligheter att röra sig och få nya erfarenheter inom EU. 

(86) Utbildning och kompetens. I likhet med kulturutskottet (KuUU 6/2021 rd) anser stora utskottet att det är viktigt att EU identifierar behovet av samordnade unionsåtgärder inom utbildning. Stora utskottet påminner om att EU:s globala konkurrenskraft och genomförandet av en tillväxtstrategi som bygger på dubbel omställning är beroende av hög kompetens och tillgång till kompetent arbetskraft. Inom EU måste kompetensen stärkas på grund av omvälvningen i arbetslivet och på arbetsmarknaden och digitaliseringen av utbildningen och arbetet. Med hänvisning till kulturutskottets utlåtande (KuUU 6/2021 rd) anser stora utskottet att Finland aktivt måste delta i beredningen av ett europeiskt utbildningsområde och ett europeiskt utbildningssamarbete. Utbildningen och kompetensen måste utvecklas tillsammans med forsknings- och innovationspolitiken. Det egentliga beslutsfattandet om utbildningspolitiken bör också i fortsättningen ske i medlemsstaterna. 

10 Finansiering till stöd för återhämtning och dubbel omställning

(87) Liksom statsrådet anser utskottet att finansiering som stöder den ekonomiska återhämtningen bidrar till att påskynda omställningen till en ny fas där den europeiska ekonomiska utvecklingen och utvecklingen av konkurrenskraften förankras i grön tillväxt och digital ekonomi. 

(88) Genomförande av återhämtningsinstrumentet. Syftet med återhämtningsinstrumentet är att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen, förbättra medlemsstaternas förmåga att återhämta sig efter coronakrisen och stödja en grön och digital omställning. Utskottet understryker att återhämtningsinstrumentet måste verkställas effektivt. Sakkunniga anser att återhämtningsinstrumentet ger en god möjlighet att på lång sikt stödja den ekonomiska tillväxten, klimatpolitiken och utnyttjandet av digitaliseringen. För att dessa mål ska nås måste återhämtningsmedlen riktas effektivt i linje med dem, också till forsknings- och utvecklingsverksamhet och till att höja kompetensnivån. Det är också viktigt att beakta rekommendationerna från den europeiska planeringsterminen och att hålla EU-finansieringen som villkorlig och koppla den till respekten för rättsstatsprincipen. 

(89) Som finansutskottet (FiUU 4/2021 rd) konstaterar är återhämtningsinstrumentet en exceptionell lösning av engångsnatur; det får inte bli ett prejudikat. Finansutskottet anser att Finland inte bör godkänna en upprepning av motsvarande arrangemang och inte heller godkänna arrangemang som försvagar medlemsstaternas incitament att sanera sina offentliga finanser och ökar riskerna för den finansiella stabiliteten och makrostabiliteten i Europa. 

(90) Hållbar finansiering. Stora utskottet anser det vara viktigt att främja hållbar finansiering som ett led i en rättvis omställning. De investeringar som behövs för att främja klimatneutraliteten är sammantaget stora med tanke på de offentliga finanserna och därför möjliggör en effektiv, teknikneutral och transparent fördelning av finansieringspaketet bästa möjliga resultat med tanke på målen. 

(91) Egna medel. Stora utskottet anser att Finland aktivt och med framförhållning bör delta i utvecklingen av EU:s nya egna medel och utvärdera förslagen om dem, såsom den digitala skatten och gränsjusteringsmekanismen för koldioxid, med tanke på det nationella och europeiska intresset, aspekter på budgetsuveränitet och kraven på likabehandling av medlemsstaterna. Bland de möjliga finansieringskällorna nämndes också bland annat skatten på finansiella transaktioner (StoUU 8/2020 rd). I reformarbetet bör det undersökas om EU:s egna medel i högre grad än tidigare kunde stödja sig på inkomstkällor som skulle stödja EU-politikområdena mer effektivt och om insamlingen kunde genomföras mer effektivt på EU-nivå. Med nya egna medel kan exempelvis klimat- och miljömålen och EU:s konkurrenskraft främjas. Med de nya egna medlen kan man minska medlemsstaternas finansiella bidrag till återbetalningen av återhämtningsinstrumentet (FiUU 4/2021 rd) och på motsvarande sätt också medlemsstaternas BNI-baserade medlemsavgifter och genom EU-åtgärder stärka den offentliga sektorns finansiella ställning (StoUU 8/2020 rd). 

(92) Regional- och strukturpolitiken. I likhet med statsrådet anser stora utskottet att det är viktigt för Finland att regional- och strukturpolitiken fokuserar på reformer som stöder konkurrenskraften, den sociala delaktigheten, den gröna given och den digitala omställningen. Målet måste vara att skapa arbetstillfällen, öka företagens konkurrenskraft, hållbar tillväxt och utveckling samt förbättra medborgarnas livskvalitet. Förvaltningsutskottet (FvUU 21/2021 rd) konstaterar att regional- och strukturpolitiken bör uppmuntra medlemsstaterna att genomföra strukturella reformer och stödja de sektorer som är föremål för strukturomvandlingar. Det finns ett särskilt behov av stöd till de minst utvecklade regionerna i EU. En viktig specialfråga för Finland är stödjandet av glesbygdsområdena i de östra och norra delarna av landet. 

(93) Rättvis beskattning. Stora utskottet ställer sig liksom finansutskottet (FiUU 4/2021 rd) bakom målen i redogörelsen om rättvis, effektiv och hållbar beskattning. Finland måste aktivt delta i utvecklingen av beskattningen. Syftet med arbetet är att begränsa den urholkning av samfundsskatten som beror på aggressiv skatteplanering och skattekonkurrens mellan staterna. Även åtgärderna för att bekämpa korruption, kringgående av skatt och grå ekonomi bör fortsätta målmedvetet. Finland bör stödja lösningar som tryggar och stärker Finlands och hela EU:s skatteunderlag på ett globalt hållbart sätt samt bidrar till rättvis konkurrens mellan företag genom att ingripa mot skadlig skatteflykt. Stora utskottet bedömer att Finland måste bereda sig på att i EU diskutera miniminivån på den internationella samfundsskatt som föreslagits i internationella sammanhang (FiUU 4/2021 rd) och göra en bedömning i frågan med tanke på det nationella intresset och budgetsuveräniteten. 

11 Den ekonomiska och monetära unionen EMU

(94) Stora utskottet instämmer i finansutskottets (FiUU 4/2021 rd) bedömning att i en global miljö i förändring har en välfungerande ekonomisk och monetär union (EMU) en mycket viktig roll med tanke på EU:s gemensamma värderingar, kristålighet, politiska sammanhållning samt den övergripande säkerheten i EU och Finland. Stora utskottet konstaterar att debatten om EMU:s reformbehov redan har inletts trots att det ännu inte finns några egentliga förslag på bordet. Utskottet anser det vara nödvändigt att de nationella ståndpunkterna om EMU:s behov av ändringar bereds i förväg tillsammans med riksdagen i enlighet med 96 och 97 § i grundlagen. 

(95) Det finanspolitiska regelverket. Det är klart att ansvaret för den ekonomiska politiken i EMU ligger hos medlemsstaterna. I likhet med finansutskottet (FiUU 4/2021 rd) anser stora utskottet att det ligger i Finlands intresse att utveckla EMU, eftersom vår ekonomi är beroende av utrikeshandel och annat internationellt ekonomiskt umgänge. EMU:s strukturer ska vara sådana att de olika externa störningarna inte allvarligt försvårar den allmänna ekonomiska utvecklingen och äventyrar de offentliga finanserna. Om ekonomin i euroområdet utvecklas gynnsamt stöder den också den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och stabiliteten i det finansiella systemet i Finland. Stora utskottet instämmer i den bedömning som gjordes vid utfrågningen av sakkunniga om att EMU:s och euroområdets funktionsförmåga måste förbättras också under normala förhållanden. I utvecklingsarbetet måste man ha ett bredare perspektiv än den akuta krishanteringen och också förutsäga vad som kommer att ske i framtiden. 

(96) Vid utfrågningen av sakkunniga har det betonats att det med tanke på EMU:s framgång är viktigt att utveckla de finanspolitiska reglerna så att de fungerar bättre. Liksom finansutskottet (FiUU 4/2021 rd) anser stora utskottet att Finland måste arbeta aktivt för att reformera och förenkla det finanspolitiska regelverket, som blivit komplicerat. Dessutom måste förtroendet för regelverket återupprättas. Allt större tonvikt bör läggas vid medlemsstaternas skuldhållbarhet och vid obalanser i deras bytesbalans. Det är dessutom viktigt att regelverket ger möjlighet att bedriva en finanspolitik som är rätt dimensionerad i förhållande till konjunkturläget. I exceptionella situationer måste reglerna vara flexibla, men utifrån enhetliga kriterier som överenskommits på förhand. Regelverket måste vara enkelt och samordnat och uppmuntra till buffertar under högkonjunkturer, men ändå inte begränsa det finanspolitiska handlingsutrymmet under lågkonjunkturer för mycket. 

(97) Sakkunniga har också betonat att EU utöver de nya finanspolitiska reglerna behöver en trovärdig statlig skuldsaneringsmekanism för att säkerställa att varje medlemsstat själv ansvarar för sina skulder och att marknadsdisciplinen fungerar, förutsatt att mekanismen genomförs så att den inte ökar risken för likviditetsproblem och inte äventyrar de offentliga finanserna. En statlig skuldsanering skulle skapa bättre förutsättningar för en styrningseffekt som följer av marknadsdisciplinen och som skulle mana medlemsstaterna till en ansvarsfull ekonomisk förvaltning. Samtidigt måste den europeiska styrperioden, som spelar en central roll i samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik, ses över så att den bättre beaktar konsekvenserna av ekonomiska, sociala, sysselsättnings- och miljörelaterade åtgärder och politiska riktlinjer och samtidigt främjar ekologisk återuppbyggnad. Sakkunniga har ansett att åtgärderna på detta sätt kan främja välfärdsekonomitänket i EU och bidra till att de ekonomiska strukturerna förändras i en mer hållbar riktning. 

(98) Europeiska centralbankens åtgärder. Sakkunniga har lyft fram Europeiska centralbankens (ECB) viktiga roll i utlåningen till EMU i sista hand. Stora utskottet beklagar att denna aspekt inte har beaktats i redogörelsen. Utskottet anser att vi också i Finland måste bereda oss på en debatt om kopplingen mellan penningpolitik och finanspolitik. Även finansutskottet (FiUU 4/2021 rd) lyfter fram den otillräckliga samordningen av finans- och penningpolitiken, liksom även ECB:s ökade monetära ansvar, vilket gör att euroländerna i allt högre grad är beroende av ECB:s stödåtgärder. Stora utskottet anser det således viktigt att man vid utformningen av Finlands EU-politiska linje i större utsträckning än tidigare fäster uppmärksamhet också vid det ömsesidiga beroendet mellan euroländerna och ECB. 

(99) Bankunionen och investeraransvaret. Stora utskottet instämmer i statsrådets åsikt att det är viktigt att slutföra bankunionen för att främja integrationen av det finansiella systemet och förbättra stabiliteten i banksystemet. När bankunionen utvecklas minskar risken för att enskilda bankers problem i större utsträckning sprids till finanssystemet och leder till en kris som drabbar flera länder. Som finansutskottet (FiUU 4/2021 rd) konstaterar är det motiverat att regeringen i redogörelsen betonar ett omfattande och effektivt investeraransvar för att minimera skattebetalarnas kostnader vid bankkriser. Investeraransvaret är den främsta finansieringskällan för krishanteringsåtgärderna, medan den gemensamma resolutionsfonden är det sista alternativet. 

(100) Stora utskottet bedömer att den gemensamma insättningsgarantin – om den genomförs på rätt sätt – kan öka den finansiella stabiliteten, om den grundar sig på ett rättvist arrangemang av försäkringstyp där avgifterna för den gemensamma insättningsgarantin fördelas i enlighet med de aktuella riskerna. En förutsättning för en övergång till en gemensam insättningsgaranti är att de oreglerade fordringarna minskar i första hand genom lösningar på marknadsvillkor. Finansutskottet (FiUU 4/2021 rd) anser att det är viktigt att minska riskerna och åtgärda de nuvarande problemen hos bankerna i olika länder innan det solidariska ansvaret fördjupas. Enligt redogörelsen måste det vara möjligt att lösa överskuldsatta medlemsstaters och bankers problem utan några betydande negativa konsekvenser för EU:s finans- och kapitalmarknader. Ödesgemenskapen mellan stater och banker, inklusive bankernas exponering för risker i hemländerna, måste därför kunna minskas ytterligare. Inte heller får centralbankernas omfattande investeringar i statsobligationer hindra kontrollerade regleringar av skulder, och därför bör klausulerna om kollektivt agerande i fråga om statsobligationer stärkas ytterligare. Inga åtgärder får öka risken för en ny finanskris inom euroområdet eller försvaga ECB:s förmåga att trygga stabiliteten i euroområdet. 

(101) Kapitalmarknadsunionen. Stora utskottet instämmer med sakkunniga i att utvecklingen av kapitalmarknadsunionen är viktig i arbetet för att utveckla EMU. Precis som statsrådet anser stora utskottet att en kapitalmarknadsunion behövs för att EU ska kunna skapa en konkurrenskraftig och effektiv finansmarknad där marknadsriskerna prissätts rätt och investeraransvaret realiseras. 

(102) Europeiska stabilitetsmekanismen. Stora utskottet instämmer i statsrådets åsikt att regleringen gällande Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) inte behöver ses över för närvarande. I likhet med finansutskottet anser stora utskottet dock att det är viktigt att ESM:s utveckling och plats som en del av EMU utvärderas regelbundet (FiUU 4/2021 rd), särskilt med beaktande av de synpunkter som framförts ovan om skuldsanering i staterna och utvecklingen av bankunionen. 

12 EU:s globala roll

(103) Stora utskottet ställer sig bakom statsrådets bedömning att de globala utmaningarna understryker vikten av internationellt samarbete och behovet av att stärka EU:s yttre funktionsförmåga, så att unionen snabbt kan reagera på förändringar i omvärlden och hantera de risker som beror på stormaktskonkurrens, inbördes beroende mellan staterna, klimatförändringen och hot som pandemin. 

(104) Multilateralt samarbete. I likhet med utrikesutskottet (UtUU 4/2021 rd) anser stora utskottet att det med tanke på EU:s inflytande är strategiskt viktigt att stärka de internationella multilaterala systemen, vilket kräver en aktiv utrikespolitisk verksamhet både av EU och av medlemsstaterna. En rättvis och regelbaserad respekt för det multilaterala samarbetssystemet och stärkandet av systemet är de mest effektiva sätten att lösa de globala problemen i en värld av ökande ömsesidigt beroende. Det FN-baserade multilaterala systemet måste stärkas och reformeras. Som EU-medlemsstat är det viktigt för Finland att EU har åtagit sig att upprätthålla systemet och stärka det. Detta är särskilt viktigt nu när systemet utmanas mer öppet och de snabbt föränderliga relationerna mellan stormakterna försvårar samarbetet. 

(105) Värdegrunden. Stora utskottet stöder i likhet med statsrådet en starkare värdegrund för yttre åtgärder för att EU ska kunna främja sina egna mål i den förändrade omvärlden (UtUU 4/2021 rd). EU:s internationella verksamhet måste fokusera på FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030), åtgärder mot klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden, frågor som gäller hantering av naturresurser och företagens samhällsansvar. Dessutom måste EU:s internationella verksamhet främja universella värderingar såsom mänskliga och grundläggande rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen samt fred och frihet. I linje med riktlinjerna i redogörelsen är också arbetsrättsliga frågor och främjandet av social rättvisa, jämlikhet, jämställdhet mellan könen samt kvinnors och flickors rättigheter viktiga frågor där EU bör intensifiera samarbetet med likasinnade länder. 

(106) Sanktionspolitiken. Utrikesutskottet (UtUU 4/2021 rd) anser att EU:s sanktionspolitik måste vara effektfull, proportionell och konsekvent. När sanktioner påförs bör man också i förväg överväga på vilka villkor de kan frångås. Sanktionernas verkningsfullhet kan förbättras av en fungerande dialog med partnerna och av att sanktionerna är enhetliga. För att man ska kunna skydda sig mot negativa effekter av tredjeländers sanktioner krävs åtgärder på EU-nivå. Då förbättras unionens motståndskraft mot störningar. 

(107) Utvecklingspolitik. Som utrikesutskottet konstaterar (UtUU 4/2021 rd) är EU den viktigaste aktören inom utvecklingssamarbetet i världen. Genom att aktivt medverka i de utvecklingspolitiska besluten i EU har Finland möjlighet att påverka den internationella utvecklingssamarbetspolitiken och driva på sina egna mål, såsom att främja mänskliga rättigheter, demokrati och god förvaltning samt att i tilltagande utsträckning rikta utvecklingssamarbetet till de minst utvecklade och bräckliga staterna. 

(108) Afrikapolitiken. Sakkunniga har betonat att EU:s mål måste vara närmare relationer med närområdena och de afrikanska länderna. Relationen mellan EU och de afrikanska länderna måste i högre grad bygga på politisk dialog, ömsesidighet och handel. Utskottet instämmer i detta. 

(109) Arktispolitiken. I redogörelsen betonas vikten av att stärka EU:s arktiska politik. Det är en motiverad riktlinje. Det arktiska området har redan länge stått i centrum för geopolitiken. Samtidigt sätts regionens känsliga natur på prov när konkurrensen om naturresurser intensifieras. Som utrikesutskottet konstaterar (UtUU 4/2021 rd) måste EU främja en hållbar utveckling och stabilitet i den arktiska regionen. De viktigaste frågorna i EU:s arktiska politik är stävjandet av klimatförändringen, tryggandet av ursprungsfolkens rättigheter och välfärden för samhällena samt tillräcklig EU-finansiering. Arktiska rådet är det viktigaste samarbetsforumet och dess verksamhetsförutsättningar får inte äventyras. 

(110) Kontrollerad utvidgning. EU:s utvidgningspolitik och grannskapspolitik bidrar till fred, välfärd och stabilitet i Europa, står det i redogörelsen. Utskottet ställer sig bakom detta. Ett medlemskapsperspektiv är ett av de starkaste instrumenten som EU har för att påverka den politiska utvecklingen i staterna i närområdet. Västra Balkan är ett strategiskt viktigt område för EU, och det är viktigt att ytterligare stärka det europeiska perspektivet där. 

(111) Relationerna med Förenta staterna. Liksom statsrådet menar utskottet att det är viktigt att främja partnerskapet mellan EU och Förenta staterna, särskilt med tanke på det regelbaserade systemet, de ekonomiska relationerna och säkerheten i Europa. 

(112) En sammanhållen Rysslandspolitik. I enlighet med redogörelsen anser stora utskottet att det är viktigt för Finland att EU:s Rysslandspolitik är samordnad. Verksamheten styrs av de principer som rådet (utrikes frågor) fastställt. Samtidigt bör EU föra en dialog och samarbeta med Ryssland t.ex. i klimat- och miljöfrågor. 

(113) Hur Kinas inflytande ska bemötas. Stora utskottet instämmer i statsrådets bedömning att Kinas målmedvetna strävanden att stärka sin globala ställning kräver konsekvent politik från EU:s sida. Europas värderingar och intressen måste försvaras bättre. 

(114) Relationerna till Storbritannien. Stora utskottet anser på det sätt som presenteras i redogörelsen att särskild uppmärksamhet bör fästas vid ett korrekt genomförande och en korrekt tillämpning av redan framförhandlade avtal om Storbritanniens utträde ur EU. Protokollet om Irland och Nordirland utgör en integrerad del av utträdesavtalet och bör inte längre omarbetas. I frågor som hör till medlemsstaternas behörighet är det viktigt att Finland bygger upp goda och välfungerande bilaterala relationer med Storbritannien. Storbritanniens utträde ur EU har ökat den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiska samordningen utanför EU-strukturerna mellan de största EU-medlemsstaterna och Storbritannien. Enligt utrikesutskottet bör Finland aktivt sträva efter att olika samarbetsstrukturer som förekommer utanför unionen ska tas in i EU. Verksamhet utanför EU-strukturerna försämrar Finlands och de övriga små medlemsstaternas möjligheter att påverka. (UtUU 4/2021 rd). 

(115) EU och Turkiet. EU:s politik gentemot Turkiet bör vara långsiktig och samstämmig på alla delområden. Man måste försöka finna hållbara lösningar på problemen med hjälp av diplomati. Det krävs en konsekvent och kraftfull reaktion på åtgärder som stärker motsättningar och instabilitet. 

(116) Läget i Afghanistan. Stora utskottet anser att situationen i Afghanistan är oroväckande med tanke på de eventuella humanitära, migrationsrelaterade och säkerhetsrelaterade konsekvenserna. EU måste finna en gemensam strategi för att reagera på situationen. Unionen bör bedriva ett omfattande politiskt och ekonomiskt samarbete med andra aktörer och sträva efter att förhindra en humanitär katastrof i regionen. Afghanistan får inte bli en okontrollerad källa till migration eller en plattform för internationell terrorism. EU måste fortsatt ha som ambition att vara en betydande aktör i frågor som gäller Afghanistan, däribland de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors, flickors och minoriteters rättigheter. Stora utskottet betonar att EU-samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna samt förmågan att agera snabbt är centrala frågor i situationer som Afghanistan. Det är viktigt att EU och dess medlemsstater i liknande situationer kan reagera mer effektivt och konsekvent. 

13 Migrationsstrategi

(117) I linje med redogörelsen anser stora utskottet att migration som ett mångfasetterat globalt fenomen kräver lösningar som förenar EU:s interna och externa verksamhet. Det måste handla om lösningar som alla medlemsstater förbinder sig till och som kan tillgodose både EU:s interna behov och de bakomliggande orsakerna till migrationen. 

(118) Hantering av migrationen. Stora utskottet anser att invandrings- och asylpolitiken måste vara övergripande och bygga på en aktuell lägesbild. Stora utskottet upprepar sin åsikt att migrationen måste ses som en helhet som involverar många politikområden. Denna helhet omfattar en reform av det gemensamma asylsystemet, återvändandepolitik, samarbete med tredjeländer och utveckling av lagliga migrationsvägar. Också Schengenområdets funktion, en trovärdig övervakning av de yttre gränserna och gränssäkerheten kräver en bättre fungerande och samordnad migrationspolitik och asylpolitik i EU. (StoUU 9/2020 rd) Sakkunniga har dessutom ansett att en ny aspekt utgörs av behovet av att finna lösningar på EU-nivå och föra globala diskussioner om situationer där migration utnyttjas som ett verktyg för hybridpåverkan och som ett påtryckningsmedel mot andra stater. 

(119) Stora utskottet anser det vara viktigt att medlemsstaterna kommer överens om en reform av det gemensamma asylsystemet (StoUU 9/2020 rd). Utskottet bedömer att utvecklingen i Afghanistan ökar trycket på att finna lösningar. EU behöver mer välfungerande förfaranden för asyl och återvändande än för närvarande för att med iakttagande av skyldigheter enligt internationell rätt säkerställa att skydd snabbt erbjuds dem som behöver det och för att utan dröjsmål hänvisa dem som inte är i behov av skydd till återvändandeförfarandet. Flexibla och högkvalitativa förfaranden från och med den inledande screeningen garanterar att den sökande kan lita på att ärendet behandlas på behörigt sätt och avgörs inom skälig tid. I all verksamhet ska man respektera de folkrättsliga förpliktelserna, de grundläggande fri- och rättigheterna och människorättskonventionerna och trygga rättigheterna för dem som behöver internationellt skydd och för barn och andra utsatta personer. 

(120) Systemet bör även i fortsättningen bygga på rätten att söka asyl i EU. Det ligger i Finlands intresse som stat med yttre gränser att EU skapar en solidaritetsmekanism som är bindande för alla medlemsstater. Det är också viktigt för Finland att säkerställa att det gemensamma asylsystemet fungerar både under normala förhållanden och vid migrationstryck och kriser. Samtidigt måste vi se till att förfarandena garanterar att de grundläggande och mänskliga rättigheterna tillgodoses, inbegripet sökandenas rättsskydd, samt att ärendena behandlas individuellt och att förbudet mot återsändande (non-refoulment) iakttas. Här ska också bestämmelserna i Istanbulkonventionens artikel 60 om beaktande av kön i asylförfaranden beaktas. 

(121) Under migrationstrycket är det viktigt att EU och dess medlemsstater fortsätter sitt arbete för att ta itu med de bakomliggande orsakerna i ursprungsländerna. På motsvarande sätt måste man vidta åtgärder för att förbättra de reglerade och säkra vägarna till EU, såsom studie- och arbetsvägarna, och deras tillgänglighet. Främjandet av arbetskraftsinvandring spelar en viktig roll för att minska EU:s arbetskrafts- och kompetensbrist. Med tanke på detta är det viktigt att också främja EU-medborgarnas rätt att fritt röra sig som arbetstagare mellan medlemsstaterna. 

(122) Med hänvisning till förvaltningsutskottets (FvUU 21/2021 rd) utlåtande anser stora utskottet att en väsentlig del av helhetslösningen är att skapa effektiva och hållbara system för återsändande som faktiskt fungerar och fullgör skyldigheterna enligt folkrätten. Det är viktigt att genomföra de befintliga återtagandearrangemangen och skapa nya. På motsvarande sätt bör arrangemangen för frivillig återresa effektiviseras. Jämlika och hållbara partnerskap med ursprungs- och transitländer är väsentliga. Det är också viktigt att skydda flyktingar och samarbeta för att förebygga människohandel och smuggling. 

(123) Stora utskottet upprepar sin åsikt att det är viktigt att också föra en debatt på EU-nivå om integrationsfrågor i medlemsstaterna. Även om integrationen hör till medlemsstaternas nationella behörighet, kan EU-samarbetet och EU-finansieringen ge betydande fördelar i integrationen av invandrare. (StoUU 9/2020 rd) 

(124) Utveckling av Schengenområdet. Stora utskottet stöder statsrådets mål att stärka Schengenområdet på ett sätt som omfattar åtgärder inom Schengenområdet, vid de yttre gränserna och i tredjeländer, utnyttjande av teknik och samarbete med grannländerna, så att de kontroller som saknas vid de inre gränserna effektivt kan kompenseras. Regelverket måste utvecklas så att det kan nyttjas i kampen mot globala hot mot hälsan och så att varor och väsentliga tjänster rör sig på den inre marknaden också i krissituationer. 

14 Fördjupad övergripande säkerhet

(125) Stora utskottet instämmer i statsrådets bedömning att den föränderliga säkerhetspolitiska omgivningen kräver ett förutseende och övergripande tillvägagångssätt för att öka säkerheten i EU och för dess medlemsstater och medborgare. Begreppet övergripande säkerhet som förenar ett brett perspektiv på den yttre och den inre säkerheten är en viktig resurs för EU. 

(126) EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Utrikesutskottet (UtUU 4/2021 rd) och försvarsutskottet (FsUU 3/2021 rd) ställer sig bakom redogörelsens riktlinjer om att stärka och utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. EU måste kunna bära ansvar för sin egen säkerhet och för säkerheten i närområdena, till exempel med hjälp av krishantering. Utrikesutskottet och försvarsutskottet anser det vara viktigt att Finland aktivt deltar i diskussionerna om tillämpningen av solidaritetsklausulen enligt artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och klausulen om ömsesidigt stöd och bistånd enligt artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen och att Finland betonar betydelsen av en bred säkerhetsuppfattning. 

(127) Enligt försvarsutskottet (FsUU 3/2021 rd) bör vi förhålla oss fördomsfria till utvecklingen av EU:s försvarssamarbete. Samarbetsprojekten närmar medlemsstaterna till varandra militärt och ökar solidariteten mellan länderna, vilket är av stor säkerhetspolitisk betydelse för Finland. Den nationella försvarsplaneringen ska dock alltid göras utifrån Finlands egna behov. Samarbetet bör också bedrivas på ett sätt som garanterar den finländska försvarsindustrin möjlighet att som jämlik partner delta i EU:s försvarsindustriella samarbete. 

(128) Försvarsutskottet (FvUU 3/2021 rd) anser att även om största delen av medlemsstaterna sköter sitt försvar genom medlemskap i Nato, behöver EU också en viss militär kapacitet oberoende av Nato. I och med Storbritanniens utträde ur EU kan diskussionerna om strategisk autonomi ta fart på ett sätt som kräver större aktivitet av Finland. EU:s utveckling som militär aktör påskyndas också av att Förenta staterna i allt högre grad har blickarna riktade mot Asien i stället för Europa och upplever Kina, snarare än Ryssland, som den främsta utmanaren. I vilket fall som helst måste Europeiska unionen i större utsträckning än tidigare ansvara för säkerheten på kontinenten, särskilt när det gäller hybridhot som inte utlöser Natos femte artikel om kollektivt försvar. På motsvarande sätt måste Finland främja utvecklingen av den militära dimensionen av EU:s försörjningsberedskap. Försvarsutskottet betonar betydelsen av en strategisk kompass som definierar EU:s samlade hotbild och ett fungerande samarbete mellan EU och Nato. Särskilt nyttigt är samarbetet kring bekämpningen av hybridpåverkan och utvecklingen av cyberförsvaret, i frågor som anknyter till digitalisering och ny teknik, såsom artificiell intelligens, samt i främjandet av militär rörlighet. (FsUU 3/2021 rd) 

(129) Moderna säkerhetshot. Stora utskottet ställer sig bakom redogörelsens mål att bekämpningen av hybridhot och främjandet av cybersäkerheten ska bli en etablerad del av EU:s beredskap inför säkerhetshot. Som utrikesutskottet (UtUU 4/2021 rd) och försvarsutskottet (FvUU 3/2021 rd) konstaterar är Europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot, beläget i Helsingfors, ett centralt verktyg för att utveckla samarbetet mellan medlemsstaterna och stärka deras kapacitet. Förmågan att identifiera och förebygga desinformation, osaklig valpåverkan och annan informationspåverkan är ett väsentligt led i bekämpningen av hybridhot. Också hoten mot cybersäkerheten måste granskas på ett övergripande sätt och det måste tas fram verktyg för ändamålet (KoUU 14/2021 rd, UtUU 4/2021 rd). Målet måste vara en fri, öppen och trygg cybermiljö där demokratiprincipen, de mänskliga rättigheterna och internationell rätt respekteras. 

(130) Inre säkerhet och rättsligt samarbete. Stora utskottet anser att myndigheternas verksamhetsförutsättningar måste utvecklas inom området för inre säkerhet och rättsligt samarbete. Medlemsstaterna behöver effektiva samarbetsformer på EU-nivå för att kunna bemöta de föränderliga säkerhetshoten och bekämpa terrorism, förebygga våldsam radikalisering och förebygga gränsöverskridande brottslighet, såsom människohandel och sexuellt utnyttjande av barn. I det rättsliga samarbetet bör särskild uppmärksamhet fästas vid brottsförebyggande, brottsoffrens ställning och det straffrättsliga ansvaret också i nätmiljön och i den tekniska utvecklingen. Grunden för samarbetet mellan EU:s medlemsstater bör vara att domar och beslut erkänns ömsesidigt i såväl brottmål som civilmål. Tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning måste vara sekundär i förhållande till ömsesidigt erkännande. Därigenom visar man respekt för skillnaderna i medlemsstaternas rättssystem och traditioner. Skillnaderna kan vara betydande inte minst på civil- och straffrättens område. (LaUU 6/2021 rd) 

VI FINLANDS INFLYTANDE I EU

(131) I enlighet med redogörelsen anser stora utskottet att EU-påverkan ger de bästa resultaten genom en resultatinriktad verksamhet som stöder EU:s funktionsförmåga och genom ett aktivt inflytande som beaktar förändringar i den verksamhet på EU-nivå som beskrivs i kapitel IV ovan. 

1 Grundläggande principer

(132) Stora utskottet konstaterar att hörnstenen för Finlands EU-påverkan är en övergripande, omsorgsfullt samordnad nationell EU-politik och på förhand utarbetade strategiska riktlinjer i viktiga frågor. Framför allt kommissionens omfattande projekt som involverar olika politikområden kräver heltäckande tvärsektoriell beredning och grundlig konsekvensbedömning. Det får inte uppstå en situation där Finlands inflytande försvagas på grund av att det drar ut på tiden att formulera en nationell ståndpunkt. Också riksdagen är skyldig att planera sitt arbete så att riksdagens ståndpunkter står till de beredningsansvarigas förfogande tillräckligt tidigt och vid en tidpunkt som är gynnsam med tanke på inflytandet. Finlands förhandlingsmål måste främjas i EU också under riksdagsbehandlingen, förutsatt att förhandlingsparterna underrättas om att den nationella behandlingen av ärendet pågår. 

(133) Stora utskottet anser att Finland som en liten medlemsstat i EU kan få större inflytande än vad antalet röster ger vid handen bara genom att agera aktivt, förutsägbart och med förmåga till samarbete, och genom att lyfta fram både sina nationella ståndpunkter och sina synpunkter på det europeiska helhetsintresset. Det är viktigt att Finland driver på sina ståndpunkter i alla beredningsfaser och på alla nivåer, från tjänstemannanivå till ministernivå. För att EU-inflytandet ska ge resultat krävs det alltid god sakkännedom och förhandlingsförmåga. Utöver innehållsfrågor måste de som driver Finlands ståndpunkter behärska EU-institutionernas praxis och också kunna utnyttja inofficiella påverkanskanaler. 

2 Utveckling av inflytandet i EU

(134) Stora utskottet betonar att påverkan i EU måste ske tidigt och med framsyn. Vid utfrågningen av sakkunniga har det betonats att Finlands föregripande inflytande måste effektiviseras. Den praxis som tillämpas av andra medlemsstater och aktörer visar att det bästa sättet att styra kommissionens och de andra EU-institutionernas åtgärder utifrån de egna intressena är att påverka på ett relativt tidigt stadium och lägga fram egna nationella initiativ. Det är bara genom denna typ av initiativförmåga och strategiska framsyn som Finlands initiativ kan ta sig upp på EU:s agenda och Finlands synpunkter och nationella specialfrågor beaktas redan på förhand. Det är alltid svårare att påverka ju längre beredningen av EU-åtgärderna har kommit. Stora utskottet anser att främjandet av Finlands intressen och den strategiska styrningen av EU-ärenden kräver nya arbetssätt och tillräckliga resurser i statsrådet. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner ett uttalande där 

riksdagen förutsätter att statsrådet har beredskap att föregripande påverka särskilt innehållet i Europeiska kommissionens lagstiftningsinitiativ och att tillräckliga resurser avdelas för detta arbete. 

(135) Stora utskottet betonar vikten av aktiva kontakter med alla centrala EU-institutioner, medlemsstater och andra aktörer. Vi måste fördomsfritt söka oss nya samarbetspartner enligt situation. Utöver Europeiska kommissionen måste påverkan riktas till Europaparlamentets, dess nyckelpersoners och europeiska politiska gruppers verksamhet, och ståndpunkterna måste främjas också i medlemsstaternas bilaterala relationer. Finland ska också delta i behandlingen av domstolsärenden i EU-domstolen. Framgången i domstolarna beror på hur tungt vägande de rättsliga argumenten är, och där har medlemsstaternas röstetal inte samma betydelse som i rådet. Verksamheten vid EU-domstolarna ska ses som verksamhet som stöder det politiska inflytandet och den måste samordnas strategiskt med annat påverkansarbete. 

(136) Liksom statsrådet bedömer utskottet att EU-rekryteringarna också har ett centralt samband med Finlands EU-inflytande som helhet. De finländska tjänstemännens relativa andel i EU-institutionerna kommer sannolikt att minska när de nuvarande finländska tjänstemännen går i pension. Det ligger i Finlands intresse att det i EU:s tjänstemannakår finns experter med insikter i Finlands särdrag. Stora utskottet anser det vara viktigt att statsrådet utvecklar metoder för att få in fler finländska tjänstemän i EU-institutionerna. Som Ålands landskapsregering anser är det viktigt att i detta arbete främja rekryteringen också av finländare som är förtrogna med Ålands självstyrelse. 

3 Intressebevakning i särskilda nationella frågor

(137) Stora utskottet konstaterar att Finland måste upprätthålla en hög ambitionsnivå på intressebevakningen i EU och kunna ge våra förhandlingsparter väl underbyggd information om Finlands särdrag, eftersom våra behov i vissa frågor skiljer sig från EU:s övriga medlemsstater. 

(138) Bosättningsbaserad social trygghet. Stora utskottet backar upp social- och hälsovårdsutskottets (ShUU 11/2021 rd) bedömning att den viktigaste EU-politiska frågan för Finlands system för social trygghet och service är hur vi ska kunna ha kvar vår skattefinansierade bosättningsbaserade sociala trygghet och se till att systemet är hållbart, när de ändringar vi måste göra bara är enstaka detaljer kopplade till utvecklingen av inremarknadslagstiftningen. I EU-förhandlingarna måste vi tydligt lyfta fram att det finländska systemet för social trygghet har en viktig roll när det gäller att upprätthålla social sammanhållning och jämlikhet i samhället. Likaså måste det säkerställas att social- och hälsovårdspolitiken och social- och hälsovårdssystemen, såsom pensionssystemet, även i fortsättningen ingår i vår nationella behörighet. 

(139) Skogarna i Finland. I likhet med jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 9/2021 rd) och miljöutskottet (MiUU 9/2021 rd) anser stora utskottet att skogarna i Finland har en central betydelse för ekonomin, sysselsättningen, den biologiska mångfalden och rekreationsanvändningen. Skogsindustrin är viktig för Finland och dess betydelse kan stärkas ytterligare i och med nya produkter och råvaror som ersätter de fossila, står det i redogörelsen. Utskottet instämmer i detta. Det är viktigt att Finland i EU:s beslutsprocesser lyfter fram grunderna för hållbart skogsbruk och det faktum att det är karaktäristiskt för Finland att virkesutbudet är beroende av skogsägarfamiljer. Vid beredningen av åtgärderna måste det beaktas att denna grupp ska behandlas rättvist och det måste garanteras att det nationella hållbara skogsbruket och bioekonomiinvesteringarna kan fortsätta. Inom ett hållbart skogsbruk framhävs vikten av långsiktig verksamhet, för att skogarnas ekonomiska livskraft och mångfald ska kunna säkerställas. 

(140) Glesbygd och långa avstånd. Sakkunniga har påpekat att EU-institutionerna och de övriga medlemsstaterna är väl medvetna om att glesbygdsområden, långa avstånd och ett nordligt läge är viktiga nationella specialfrågor för Finland, i synnerhet inom EU:s regional- och strukturpolitik och jordbrukspolitik. En viktig specialfråga för Finland är det särskilda stödet till glesbygdsområdena i de östra och norra delarna av landet. Stöden inom den gemensamma jordbrukspolitiken och garanterad utdelning på nuvarande nivå är av central betydelse för att konkurrensvillkoren för vårt jordbruk och förutsättningarna för livsmedelsproduktionen ska kunna säkerställas och produktionen tryggas överallt i Finland. 

(141) Den nordliga dimensionen och Östersjön. Stora utskottet anser i likhet med utrikesutskottet (UtUU 4/2021 rd) att det är viktigt för Finland att säkerställa kontinuiteten i EU:s politik för den nordliga dimensionen. Partnerskapsrelationerna till följd av den här politiken ger oss verktyg för att främja Finlands och EU:s mål i de arktiska områdena, Östersjöregionen och EU:s och Rysslands gränsområden, exempelvis inom klimat- och miljösamarbete och kärnsäkerhet. 

(142) Stora utskottet stöder i likhet med jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 9/2021 rd) och miljöutskottet (MiUU 9/2021 rd) statsrådets mål att räddandet av Östersjön ska lyftas fram som ett av EU:s spetsprojekt. Arbetet för att skydda Östersjön har gett betydande resultat, och det är viktigt att fortsätta med det. Åtgärder för att effektivisera vattenskyddet inom jordbruket har en central roll med tanke på skyddet av Östersjön. Också fisket i Östersjön bör främjas ekologiskt och hållbart med hjälp av den gemensamma fiskeripolitiken. 

VII RIKSDAGENS MEDVERKAN I BEREDNINGEN AV EU-ÄRENDEN

(143) Bestämmelser om riksdagens deltagande i utformningen av den nationella EU-politiken finns i 93, 96 och 97 § i grundlagen. I dessa bestämmelser i grundlagen ges statsrådet makt att nationellt bereda och verkställa EU-ärenden. Riksdagen tillskrivs rätt att delta i och medverka till formuleringen av Finlands ståndpunkter i EU. Som statsrådet konstaterar är målet att säkerställa ett gott samarbete med riksdagen och att riksdagen får tillräckligt med information i rätt tid. 

1 Grunderna för systemet

(144) Stora utskottet konstaterar att det viktigaste syftet med grundlagsbestämmelserna är att säkerställa att behörighetsfördelningen mellan de högsta statsorganen enligt grundlagen förblir intakt också vid den nationella beredningen av EU-beslut. Grundlagen förutsätter att statsrådet i EU-ärenden på förhand söker riksdagens samtycke i frågor som omfattas av riksdagens lagstiftnings- eller budgetmakt (96 § i grundlagen, U-skrivelse). Grundlagen ger också riksdagen obegränsad rätt att av statsrådet få information om beredningen av ärenden i EU. Då väcks ett EU-ärende i riksdagen när stora utskottet begär information eller statsrådet anser det nödvändigt att underrätta riksdagen om ett EU-ärende på grund av dess betydelse (97 § i grundlagen, E-skrivelse). De senare utgör i regel frågor som gäller utveckling av EU-verksamheten och nationellt inflytande i EU, där man på förhand gör åtaganden som senare kan minska riksdagens handlingsutrymme. 

(145) Stora utskottet anser att grundlagsbestämmelserna om riksdagens rätt att medverka och få information är centrala faktorer för den demokratiska förankringen av Finlands EU-ståndpunkter. Behandlingssystemet för EU-ärenden bygger på statsrådets ansvar inför riksdagen. Systemet säkerställer att Finlands ståndpunkter har ett tillräckligt politiskt stöd i landet, vilket ger en hållbar grund för förhandlingarna på EU-nivå. Detta är en viktig del av Finlands inflytande i EU. 

(146) Stora utskottet konstaterar att riksdagen via U- och E-skrivelser enligt 96 och 97 § i grundlagen tar ställning till alla rättsliga och politiska frågor i EU-relaterade förslag, inklusive subsidiaritetsprincipen. Därför har utskottet varit återhållsamt med att föreslå att plenum lämnar subsidiaritetsyttranden till EU-institutionerna. Riksdagens grundlagsfästa befogenheter kan anses tillförsäkra riksdagen bättre och mer omfattande möjligheter till inflytande i behandlingen av EU-ärenden jämfört med det förfarande som i protokoll 2 till fördraget om Europeiska unionen föreskrivs för de nationella parlamentens kontroll över efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen (subsidiaritetsförfarandet). Utskottet anser inte heller att subsidiaritetsförfarandet är ett effektivt sätt att påverka innehållet i förslagen till EU-lagstiftning. I detta förfarande bedöms kommissionens ursprungliga förslag snävt med avseende på subsidiaritetsprincipen vid en tidpunkt då lagstiftningen i sin helhet redan är föremål för ändringar i ministerrådet och Europaparlamentet. Med hänsyn till detta är förfarandets mervärde med avseende på riksdagens maktbefogenheter ringa, även om det i viss mån kan betraktas som ett kompletterande förfarande till maktbefogenheterna. (StoUU 1/2013 rd, StoUB 1/2014 rd, StoUU 11/2018 rd) Stora utskottet anser att riksdagen mest effektivt kan påverka förslagens förenlighet med subsidiaritetsprincipen genom att styra statsrådets verksamhet i EU-förhandlingarna. 

2 Stora utskottets ställning

(147) En av de viktigaste uppgifterna för stora utskottet är att delta i beredningen av sådana EU-rättsakter som Finland efter slutförda förhandlingar förbinder sig att efterleva. I motsats till andra utskott är stora utskottet ett organ som fattar beslut och inte bereder ärenden för plenum. I frågor som gäller EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) uttrycker utrikesutskottet riksdagens ståndpunkt i stället för stora utskottet. Alla andra områden inom EU-politiken, inklusive handelspolitik, utvecklingspolitik, utvidgning och frågor som gäller de inre politikområdenas yttre förbindelser, hör till stora utskottets behörighetsområde. I ärenden som hör till riksdagens behörighet utformas Finlands förhandlingsmål genom dialog mellan statsrådet och riksdagen så att riksdagens ståndpunkt i enlighet med stora utskottets beslut är en förhållningsregel som är politiskt förpliktande för statsrådet och en "normativ utgångspunkt" (RSv — RP 318/1994 rd) vid förhandlingar på EU-nivå. Stora utskottet uttrycker riksdagens ståndpunkt antingen genom ett uttalande i form av en kläm (SuVEK) i utskottets protokoll eller genom ett utlåtande med överväganden. 

(148) Stora utskottet beslutar om riksdagens ståndpunkt i regel efter att ha hört fackutskotten, men kan i brådskande fall agera också utan beredning i fackutskott (StoUAO 15 §). Stora utskottet samordnar vid behov fackutskottens och statsrådets ståndpunkter. På så sätt tryggas både enhetligheten i riksdagens ställningstaganden och en tillräckligt omfattande demokratisk beredning av ärendena. Finland kan bara ha en enda ståndpunkt, som vi kan driva i EU-institutionerna. Det får inte förekomma att Finlands ståndpunkt till följd av riksdagens handlande blir oklar för förhandlarna. Statsrådet är å sin sida skyldigt att genom kompletterande U- och E-skrivelser hålla riksdagen informerad om hur förhandlingarna framskrider under hela förhandlingsprocessen. 

(149) Enligt 97 § 3 mom. i grundlagen ska statsministern på förhand samt efteråt ge riksdagen eller dess utskott, huvudsakligen stora utskottetNär Europeiska rådet behandlar Gusp-ärenden hörs statsministern av utrikesutskottet., information om Europeiska rådets möten och andra EU-förhandlingar på regeringschefsnivå. Också de övriga ministrarna hörs i stora utskottet om aktuella förhandlingssituationer före ministerrådens möten, och de är skyldiga att rapportera resultaten till stora utskottet också i efterhand. I systemet ingår att i en överraskande förhandlingssituation där det inte är möjligt att få riksdagens uppdaterade ståndpunkt ska ministern ha som mål att uppnå det förhandlingsresultat som han eller hon bedömer bäst motsvarar riksdagens vilja och är förenligt med Finlands helhetsintresse. Ministern ska därefter utan dröjsmål delge stora utskottet grunderna för förfarandet. 

3 Utvecklingsbehov

(150) Stora utskottet anser att 96 och 97 § i grundlagen ska ses som ett normkomplex där fokus ligger på att se till att riksdagen har faktiska möjligheter att medverka till ställningstagandet i ärenden som hör till riksdagens behörighet (StoUU 10/2011 rd, StoUU 1/2012 rd). Med tanke på riksdagens maktbefogenheter och påverkansmöjligheter är det en nyckelfråga att de nationella förhandlingsmål som beskrivs i U- och E-skrivelserna till riksdagen samordnas i statsrådet. Den information som ges till riksdagen ska också vara heltäckande och komma i rätt tid så att riksdagen har faktiska möjligheter att påverka de nationella förhandlingsmålen och därigenom förhandlingsresultatet. Likaså ska ministerrådshandlingarna lämnas till riksdagen i god tid före stora utskottets möte, så att medlemmarna och ersättarna i utskottet har tillräckligt med tid att sätta sig in i de frågor som behandlas vid mötet, innan besluten fattas. Dessa grundläggande principer bör vara rättesnören för dem som bereder EU-ärenden. Riksdagen får aldrig ställas inför fullbordat faktum. 

(151) Stora utskottet konstaterar att ett i 50 § 3 mom. i grundlagen avsett sekretessförordnande som stora utskottet utfärdat på begäran av statsrådet och som är bindande för alla utskott ska betraktas som ett undantag från principen om riksdagshandlingarnas offentlighet (StoUU 4/2020 rd). Därför ska statsrådets sekretessbegäran alltid vara så noggrant avgränsad som möjligt och begränsa offentligheten så lite som möjligt. Dessutom ska statsrådet omedelbart underrätta riksdagen om sekretessgrunderna upphör att gälla, så att handlingen därefter kan offentliggöras. Godtagbara grunder för sekretessbegäran är i synnerhet tryggandet av Finlands förhandlingsmål och konfidentialitet för de övriga medlemsstaternas förhandlingspositioner. 

(152) Med hänvisning till det som sägs ovan om tryggandet av riksdagens maktbefogenheter ser stora utskottet det som motiverat att statsrådet i ett ärende som avses i 96 § i grundlagen lämnar en E-skrivelse i stället för en U-skrivelse, om det är fråga om ett ärende som aktualiseras i EU med exceptionellt snabb tidsplan och också behandlingen av ärendet väntas gå snabbt. Det ska tydligt framgå av E-skrivelsen att det rör sig om ett ärende som avses i 96 § i grundlagen. E-skrivelsen ska innehålla en motivering till att det inte gick att lämna en U-skrivelse i ärendet. Stora utskottet påpekar att sådana E-skrivelser behandlas i utskottet på motsvarande sätt som U-skrivelser: E-skrivelser remitteras till det behöriga fackutskottet, som ska lämna utlåtande om dem. Efter behandlingen i fackutskottet formulerar stora utskottet riksdagens ståndpunkt, som blir en normativ utgångspunkt för statsrådet vid förhandlingarna. Av de konstitutionella grundprinciperna i systemet för behandling av EU-ärenden följer att statsrådet – och också Finlands partnerländer – måste kunna lita på att de finländska förhandlarna har riksdagens förtroende efter det att riksdagen har antagit sin ståndpunkt. Om statsrådet i efterhand lämnar en U-skrivelse i samma ärende när behandlingen av ärendet redan har slutförts i EU, tar stora utskottet inte längre upp innehållet i U-skrivelsen till behandling, utan hänvisar till riksdagens ståndpunkt i ärendet och antecknar att utredningen har inkommit. Stora utskottet föreslår att statsrådet inom ramen för bestämmelserna om statsrådets verksamhet ska överväga om U-skrivelsen i sådana situationer tydligt kan säga ut att skrivelsen inte innehåller några nya förhandlingsmål som avviker från dem i E-skrivelsen. Då tydliggörs det att U-skrivelsen behandlas i riksdagen som ett ärende som inte längre kräver ställningstagande av stora utskottet.