UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Vi lever i en utmanande tid med tanke på utrikes- och säkerhetspolitiken. Konkurrensen mellan stormakterna ökar, konflikterna i världen ökar och det internationella regelbaserade systemet utmanas från många håll. Nu om någonsin är det nödvändigt att hela det internationella samfundet tillsammans samarbetar för ett internationellt regelbaserat system och internationell stabilitet och för att vapnen ska tystna. 

Utvecklingssamarbetet är en viktig del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik och ett centralt verktyg i strävan efter ökad internationell stabilitet. Utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd spelar vid sidan av internationell handel en viktig roll i arbetet för en stabilare, livskraftigare och mer hållbar värld. 

Regeringen genomför under denna period omfattande nedskärningar i utvecklingssamarbetet. År 2025 minskar anslagen för egentligt utvecklingssamarbetet med nästan hundra miljoner euro. Genom dessa massiva nedskärningar försvagar regeringen effekterna av Finlands utvecklingssamarbete ute i världen. Tyngdpunkten i utvecklingssamarbetet styrs i enlighet med den färska redogörelsen om internationella ekonomiska relationer och utvecklingssamarbete i högre grad till verksamhet och finansiering som stöder handeln. Det innebär samtidigt att strävan att minska fattigdomen får mindre tyngd. Det är en betydande omställning i den finländska utvecklingspolitiken. Bekämpningen av fattigdom är det första av målen i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling. 

Finland har länge i enlighet med FN:s rekommendation förbundit sig till målet att lägga 0,7 procent av vår bruttonationalinkomst på utvecklingssamarbete och 0,2 procent på att stödja de minst utvecklade länderna. Målen har inte uppnåtts, men det betyder inte att vi borde slopa dem. Tvärtom bör det utarbetas en långsiktig plan för hur målen kan nås. Det är viktigt att Finland i enlighet med FN:s mål fortfarande eftersträvar att 0,7 procent av bruttonationalinkomsten används för utvecklingssamarbete och 0,2 procent för samarbete med och bistånd till de minst utvecklade länderna (LDC-länderna). 

Därför anser vi att det för det egentliga utvecklingssamarbetet 2025 bör anvisas 50 miljoner euro mer än i budgetpropositionen. Som riksdagens utrikesutskott tidigare har förutsatt bör uppföljningen av finansieringen till LDC-länderna dessutom återföras till statsbudgeten. 

Vi föreslår 

JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Det krävs tillräckliga resurser för att trygga rättsstaten. Vi är oroade över de betydande bristerna i budgetpropositionen som gäller finansieringen av rättsvården och Brottspåföljdsmyndigheten samt det civila samhällets verksamhetsförutsättningar. Tillräckliga resurser inom justitieministeriets förvaltningsområde är viktiga inte bara för att upprätthålla individernas rättsskydd utan också för stabiliteten i hela samhället. Stärkandet av rättsstaten och rättsvården är framför allt ett principiellt värdeval som visar riktningen för samhället och att vi värnar om de demokratiska grundpelarna. Tryggandet av Finlands rättssystem och rättsstatsprinciperna kräver tillräckliga resurser för att rättsvårdens olika delområden ska kunna fungera effektivt. Vi påminner om redogörelsen för rättsvården, där man parlamentariskt betonade vikten av att trygga resurserna för rättsvården på lång sikt. 

01. Ministeriet och förvaltningen

Tillräckliga resurser inom justitieministeriets förvaltningsområde är viktiga inte bara för att upprätthålla individernas rättsskydd utan också för stabiliteten i hela samhället. 

Vi föreslår 

Tillräckliga verksamhetsförutsättningar för det civila samhället bör tryggas under alla förhållanden. 

Vi föreslår 

10. Domstolar och rättshjälp

Medborgarnas rättssäkerhet kräver ett fungerande rättsväsende med tillräckliga resurser.. 

Vi föreslår 

15. Rättstjänster

Medborgarnas rättssäkerhet kräver att Rättstjänstverket har tillräckliga resurser. 

Vi föreslår 

40. Verkställighet av straff

Verkställigheten av straff kräver tillräckliga resurser och det ligger inte i samhällets helhetsintresse att pruta på rehabiliteringen av fångar. 

Vi föreslår 

Vi föreslår 

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Med tanke på utmaningarna i omvärlden för de myndigheter som svarar för den inre säkerheten är det värdefullt att statsminister Orpos regering som en del av balanseringsåtgärderna inom statsfinanserna ställer upp mildare sparmål för dessa myndigheters produktivitetsåtgärder och omkostnader än för andra förvaltningsområden. De facto medför regeringens mål för produktivitets- och omkostnadsbesparingarna utmaningar också för myndigheterna inom den inre säkerheten när kostnaderna samtidigt ökar. Därför bör omkostnadsbesparingarna göras skäligare och myndigheternas funktionsförmåga tryggas. 

Socialdemokraterna kräver att Gränsbevakningsväsendets resurser tryggas. Det säkerhetspolitiska läget och osäkerheten om Rysslands åtgärder vid Finlands östgräns innebär att det är mycket viktigt att Gränsbevakningsväsendet tillförsäkras tillräcklig funktionsförmåga och tillräckliga resurser under hela ramperioden. Detta måste göras på ett sätt som tryggar både antalet anställda och den tekniska kapaciteten. Socialdemokraterna föreslår att anslaget för Gränsbevakningsväsendet ökas med 10 miljoner euro för att Gränsbevakningsväsendet inte ska drabbas av kortsiktiga nedskärningar under de kommande åren på grund av otillräcklig basfinansiering. 

Regeringen har som mål att öka antalet räddningspersoner som utbildas så att det 2032 finns 1 000 nya räddningspersoner. Vi vill att bristen på räddningspersoner ska åtgärdas snabbare än vad regeringen har som mål. Vi föreslår att antalet utbildade räddningspersoner utökas så att målet på 1 000 nya räddningspersoner uppnås redan 2030. Samtidigt är vi oroade över att Räddningsinstitutet är föremål för en betydande anslagsminskning i en situation där man försöker lösa bristen på räddningspersonal. Därför föreslår vi att Räddningsinstitutets omkostnadsbesparingar lindras med 200 000 euro och att institutet beviljas ett tilläggsanslag på 800 000 euro för att öka antalet räddningspersoner snabbare än enligt regeringens tidsplanl. Samtidigt är det viktigt att regeringen sörjer för avtalsbrandkårernas verksamhetsförutsättningar. 

Invandringspolitiken måste alltid vara kontrollerad och socialt rättvis. En lyckad migrationspolitik förutsätter också tillräckliga myndighetsresurser och smidiga tillstånds- och myndighetsprocesser. Anpassningarna inom den offentliga förvaltningen försvagar avsevärt Migrationsverkets förmåga att sköta dessa uppgifter. Byråkratin vid Migrationsverket hotar att växa till följd av att regeringen påför verket nya uppgifter och skyldigheter, men inte säkerställer tillräcklig finansiering. Försummelsen av Migrationsverkets resurser försvårar en kontrollerad, smidig och effektiv arbetskraftsinvandring och invandring på humanitära grunder. 

Socialdemokraterna stöder inte regeringen Orpos beslut att sänka flyktingkvoten till 500 kvotflyktingar. Kvotflyktingssystemet är det mest verkningsfulla sättet att rikta internationellt skydd till dem som behöver det, såsom kvinnor, barn och familjer i krisområden. De som anländer till Finland som kvotflyktingar har redan definierats som flyktingar av FN:s flyktingorganisation UNHCR och de kommer ofta från mycket svåra förhållanden. Socialdemokraterna anser att Finlands flyktingkvot för 2025 bör vara 850—1 050 flyktingar. Eftersom beslut om nivån på flyktingkvoten fattas årligen i samband med statsbudgeten, bör Finland bevara möjligheten att ställa antalet flyktingar som tas emot i relation till den globala flyktingsituationen, såsom man har gjort under hela 2000-talet. 

SDP anser det viktigt att flyktingarnas dagliga liv under mottagningstiden tryggas på ett skäligt sätt och att de grundläggande behoven tryggas. På så sätt kan den som omfattas av mottagningen på bästa möjliga sätt också börja bygga sitt nya liv i Finland. Därför vill SDP återta regeringens nedskärning av mottagningspenningen, som oskäligt försämrar situationen för redan mycket utsatta personer. Nedskärningen av mottagningspenningen riktas också mot dem som flytt från Ukraina och som omfattas av mottagningstjänsterna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

10. Polisväsendet

Det är särskilt viktigt att trygga polisens fulla funktionsförmåga i det spända internationella läget. Därför bör skyddspolisens produktivitetsmål jämkas. 

Vi föreslår 

Det är särskilt viktigt att trygga skyddspolisens fulla funktionsförmåga i det spända internationella läget. Därför bör polisens produktivitetsmål jämkas. 

Vi föreslår 

20. Gränsbevakningsväsendet

Det är särskilt viktigt att trygga Gränsbevakningsväsendets fulla funktionsförmåga i det spända internationella läget. 

Vi föreslår 

30. Räddningsväsendet och nödcentralerna

Vi vill snabbt åtgärda bristen på räddningspersoner för att förbättra den allmänna säkerheten. 

Vi föreslår 

40. Migration

En lyckad invandringspolitik förutsätter tillräckliga myndighetsresurser. 

Vi föreslår 

De som omfattas av mottagningen ska garanteras förutsättningar att bygga ett nytt liv i Finland. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

FÖRSVARSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Det säkerhetspolitiska läget är utmanande både i Finlands närområden och globalt. Finland är för närvarande inte föremål för något direkt militärt hot. Det är dock viktigt att vi i det rådande läget på alla sätt sörjer för vår nationella försvarsförmåga. Finlands starka och trovärdiga försvarslösning baserar sig på allmän värnplikt, en bred och utbildad reserv, försvar av hela landet, en hög försvarsvilja och vårt medlemskap i försvarsalliansen Nato. 

Nato förutsätter för närvarande att medlemsländerna anvisar två procent av sin bruttonationalprodukt till försvarsanslagen. Finland måste förbinda sig att uppnå minst detta försvarsbudgetmål också under de kommande åren. Samtidigt finns det anledning att i Finland förbereda sig på att Natos mål för försvarsbudgeten höjs från nuvarande två procent av bruttonationalprodukten. 

FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Den kommunala ekonomins trångmål måste åtgärdas 

Det är nödvändigt att kommunernas förutsättningar att ordna och producera tjänster och förmåga att investera tryggas också efter vård- och räddningsreformen. Kommunernas förutsättningar efter reformerna måste stärkas. Situationen inom den kommunala ekonomin kommer att vara utmanande under de kommande åren. Situationen underlättas inte av att regeringen har beslutat att framskjuta genomförandet av statsandelsreformen som har stor betydelse för kommunerna. Beslutet om att senarelägga reformen minskar nog inte de många utmaningarna med att förutse kommunernas framtidsutsikter. Socialdemokraterna påskyndar beredningen av reformen. Samtidigt skulle tillväxten i Finland stödjas av mer ambitiösa åtgärder än regeringen erbjuder också i fråga kommunernas ekonomi, eftersom de i allt högre grad är beroende av de skatteinkomster som de fastställt. Grunden för regeringens kommunpolitik hotar att ge vika, när nödvändiga reformer och åtgärder skjuts fram i tiden. Utöver statsandelsreformen är också bland annat fastighetsbeskattningen av betydelse ur kommunernas synvinkel. 

Från början av 2025 överförs ansvaret för ordnandet av sysselsättnings- och näringstjänsterna på kommunerna. Socialdemokraterna stöder reformen som syftar till att föra sysselsättnings-, närings- och företagstjänsterna närmare kommuninvånarna och arbetsgivarna. Reformen kan dock inte lyckas utan att staten aktivt stöder kommunerna i genomförandet av reformen. För att kommunerna inte genast i början av året ska bli tvungna att välja om de vidtar anpassningsåtgärder inom sysselsättningstjänsterna eller någon annanstans föreslår vi att en avsevärd ökning av sysselsättningsanslagen som överförs från staten till kommunerna. Kommunerna måste stödjas i genomförandet av arbets- och näringsreformen. Nu finns det risk för att regeringen överför finansieringen av de tjänster som hänför sig till arbets- och näringsreformen underdimensionerad till kommunerna. Också kommunernas ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånerna ökar. Genom statsandelarna ersätts kommunerna för det utvidgade finansieringsansvaret för arbetslöshetsförmånerna, men sysselsättningsläget har försämrats betydligt sedan året 2023, som har använts som grund för beräkningen av finansieringsansvaret. Också kommunernas utgifter för utkomststöd har ökat betydligt, eftersom behovet har ökat när regeringen skurit ned på de sociala förmånerna. 

Socialdemokraterna är också oroade över de betydande försämringar i finansieringen av integrationsfrämjande tjänster som regeringen Orpo har gjort. De kalkylerade integrationsersättningarna till kommunerna minskas med cirka 60 miljoner euro. Dessa nedskärningar drabbar direkt kommunerna och välfärdsområdena, och de har också indirekta konsekvenser som på längre sikt kan bli dyra för samhället. Finland har inte råd med den misslyckade integrationspolitik som regeringen verkar ha valt i strävan efter kortsiktiga besparingar. Från början av 2025 övergår huvudansvaret för främjandet av integration på kommunerna när lagstiftningen om främjande av integration förnyas. 

Kommunernas situation försvåras också av de direkta nedskärningarna. Nedskärningen med en procentenhet av indexhöjningen av statsandelen för kommunal basservice bör därför återtas för att förbättra kommunernas situation med cirka 25 miljoner euro. Dessutom skär regeringen ned statsandelarna till kommunerna med 23 miljoner euro och åberopar avreglering, vilket inte sker i verkligheten. Socialdemokraterna anser att kommunernas finansiering inte bör minskas utan besked om att kommunerna befrias från uppgifter i samma proportion. Vi stöder målet om hållbar avveckling av kommunala normer. Avvecklingen bör dock ske så att både de normer som avvecklas och den finansiering som minskas går hand i hand. Men regeringens avveckling av normer lämnar kommunerna åt deras öde. 

Välfärdsområdena behöver arbetsro 

Välfärdsområdenas ekonomi har under de första verksamhetsåren präglats av bland annat hög inflation, snabbt ökade kostnader för köpta tjänster, personalbrist samt verkställda löneförhöjningar. Socialdemokraterna kan inte acceptera att regeringen har kastat in handduken när det gäller att stödja välfärdsområdena under de första svåra åren. Välfärdsområdena får inte lämnas ensamma med utmaningarna. 

Socialdemokraterna förutsätter att välfärdsområdena garanteras genuina förutsättningar att ordna högkvalitativa, rättidiga och kostnadseffektiva social-, hälsovårds- och räddningstjänster för medborgarna. Det är ett välkänt faktum att en stor del av kostnadsökningen i välfärdsområdena beror på löneutvecklingen inom social- och hälsovårdssektorn under de senaste åren, den allmänna prisstegringen och på den ökade användningen av inhyrd arbetskraft till följd av den dåliga tillgången på personal. Att som regeringen skylla på social- och hälsovårdsreform hjälper inte, utan nu behövs det konkreta handlingar. 

Enligt lagen om välfärdsområden ska ett underskott i välfärdsområdets balansräkning täckas inom högst två år från ingången av det år som följer efter det att bokslutet fastställdes. Detta innebär att välfärdsområdenas underskott enligt gällande lagstiftning måste täckas senast 2026. Socialdemokraterna föreslår att välfärdsområdena ges mer tid för att täcka underskotten. På så sätt ges välfärdsområdena arbetsro för genomförandet av anpassningarna och möjlighet att undvika kortsiktiga nedskärningar och genomföra strukturella reformer inom en genomförbar och tillräcklig tidsplan. 

När den ursprungliga lagen om välfärdsområdenas finansiering stiftades kunde man inte veta att det skulle ske så här stora förändringar i omvärlden under områdenas första år. Också av detta skäl är det motiverat att förlänga skyldigheten att täcka underskott. Det är också viktigt att notera att välfärdsområdena själva har föreslagit tilläggstid flera gånger. Vi betonar behovet av en aktiv uppföljning av lagstiftningen om finansieringen av välfärdsområdena. Det måste också vara möjligt att reagera på särskilda problempunkter som uppstår genom lagändringarna, om det finns ett klart behov av detta. För medborgarna är det dock fråga om de allra viktigaste tjänsterna är det med tanke på hälsan och välfärden. 

Tullens och Skatteförvaltningens verksamhetsförutsättningar måste tryggas 

Regeringens plan för de offentliga finanserna för de kommande åren innehåller ett betydande program för effektivisering av den offentliga förvaltningen. De första konsekvenserna av programmet realiseras nu i statsbudgeten för 2025. Produktivitets- och omkostnadsbesparingarna kommer att ha en negativ inverkan på de olika sektorerna inom den offentliga förvaltningen. De myndigheter som svarar för den inre säkerheten är inte heller helt skyddade mot produktivitets- och omkostnadsbesparingar. Regeringens nedskärningar i den offentliga förvaltningen bör jämkas så att den erkänt effektiva finländska statsförvaltningen förblir funktionsduglig och att till exempel den inre säkerheten inte äventyras. Vi är oroade över bland annat skatteförvaltningens uppskattningar av de skadliga ekonomiska konsekvenserna av sparåtgärder inom skatteförvaltningen. Det är ohållbart om besparingarna leder till minskad skatteuppbörd eller ökad grå ekonomi. Det har samhället inte råd med. 

Vi anser i och för sig att det är motiverat och värt att understöda att regeringen i samband med effektiviseringen av den offentliga förvaltningen i någon mån har lindrat anpassningsbehovet hos myndigheterna för den inre säkerheten jämfört med andra förvaltningsområden. Alla myndigheter som ansvarar för den inre säkerheten får dock inte detta vindskydd på lika villkor. Socialdemokraterna anser att Tullens produktivitets- och omkostnadsbesparingar bör sänkas till samma nivå som gäller för de andra myndigheterna inom den inre säkerheten. För närvarande blir Tullen föremål för ett anpassningskrav som motsvarar de andra myndigheter som lyder under finansministeriet. Detta trots att Tullen i likhet med polisen och Gränsbevakningsväsendet är en central myndighet som svarar för den inre säkerheten. Regeringen bör därför behandla alla PTG-myndigheter jämlikt i sina effektivitetsmål. 

10. Beskattningen och Tullen

Regeringens nedskärningar i den offentliga förvaltningen bör göras skäligare så att den erkänt effektiva finländska statsförvaltningen förblir funktionsduglig och så att Skatteförvaltningens möjligheter att ingripa mot grå ekonomi inte äventyras. 

Vi föreslår 

Tullens produktivitets- och omkostnadsbesparingar bör sänkas till samma nivå som gäller för de andra myndigheterna inom den inre säkerheten. 

Vi föreslår 

89. Finansieringen av välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen

Vi säkerställer fungerande social- och hälsovårdstjänster för finländarna 

Regeringen fortsätter sin hårda nedskärning av de social- och hälsovårdstjänster som är viktiga för människorna i välfärdsområdena och fördjupar också skillnaderna i välfärd och hälsa mellan människorna. Besparingar görs i fråga om tillgång till vård i rätt tid, trygg och heltäckande sjukhusjour, mänsklig äldreomsorg och kvaliteten på barnskyddet. Dessutom höjer regeringen klientavgifterna inom social- och hälsovården kraftigt och tvingar i praktiken välfärdsområdena att höja avgifterna genom att skära ner finansieringen till områdena i motsvarande grad. Den knappa finansieringen av välfärdsområdena försvårar redan ordnandet av de tillräckliga, jämlika och högklassiga tjänster som grundlagen och människorättskonventionerna förutsätter. Också regeringens satsning på terapigarantin för barn och unga har visat sig vara mycket begränsad både i fråga om metoder och målgrupper. 

Vi förutsätter att regeringen tryggar tillgången till och kvaliteten på de så viktiga social- och hälsovårdstjänsterna. Vi föreslår att man i stället för nedskärningar i social- och hälsovården håller fast vid målen i social- och hälsovårdssektorns viktiga innehållslagar. Genom att satsa på tjänster och förebyggande åtgärder på basnivå kan vi dämpa ökningen av servicebehovet och kostnadstrycket inom jouren och den specialiserade sjukvården samt utveckla den specialiserade sjukvården. Genom att trygga tillgången till och kvaliteten på social service ökar vi välfärden och minskar också efterfrågan på hälsovårdstjänster och kostnadsökningen. Genom att hålla kundavgifterna på en skälig nivå tryggas var och en tillgång till social- och hälsovårdstjänster. Till skillnad från regeringen försöker vi inte minska kostnadsökningen för social- och hälsovården genom att skära ned finansieringen, utan genom att satsa på tidig, rättidig och effektiv tillgång till tjänster. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

90. Stöd till kommunerna

Arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunerna vid ingången av 2025. Reformen har till centrala delar beretts i samband med särskilda kommunförsök. Trots löftena får inte kommunerna alla de verktyg för att hantera arbetslöshet som arbets- och näringsbyråerna haft tillgång till. För att rätta till situationen och trygga den kommunala basservicen föreslår vi tilläggsfinansiering till kommunerna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Trygga en god småbarnspedagogik och grundläggande utbildning 

De nationella utvärderingarna av inlärningsresultaten inom den grundläggande utbildningen visar att skillnaderna i elevernas kunskaper på olika håll i Finland är små. Däremot kan det finnas stora skillnader mellan skolorna särskilt inom städerna. 

Grundskolan kan inte ensam lösa problem i anslutning till sänkta inlärningsresultat, eftersom utvecklingen i större utsträckning anknyter till lärande, välbefinnande och andra samhälleliga bakomliggande faktorer. I stället för enskilda orsaker bör man därför fokusera på en övergripande utveckling av utbildningssystemet och till exempel på hur de utmaningar som hänför sig till välfärd, tillväxt och lärande kan bemötas redan inom småbarnspedagogiken. 

Nedskärningarna inom UKM:s förvaltningsområde leder exempelvis till att personal sägs, de olika ämbetsverkens lagstadgade uppgifter försvåras och till att lärarnas personalutbildning slopas. Vi uppmuntrar regeringen att trygga nivån på småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen samt att hålla fast vid personalen och kompetensen inom UKM:s förvaltningsområde. 

Utbildningen på andra stadiet måste stärkas – inte skäras ned 

Samtidigt görs det nedskärningar i gymnasiefinansieringen. Statsunderstödsbesparingen uppgår till 1,7 miljoner euro och i avregleringens namn skär regeringen ned gymnasiefinansieringen med 1 miljon euro. Även om tilläggsanslag riktas till gymnasier via stödet för lärande, kan man med fog påstå att gymnasierna i verkligheten inte kommer att få några pengar alls för skötseln av de nya skyldigheterna. Vi föreslår ett anslag på 2 miljoner euro till gymnasieutbildningen. 

När man till nedskärningen i finansieringen av yrkesutbildningen på 120 miljoner lägger till de anpassningar i strategi- och utvecklingsfinansieringen på 6 miljoner euro som ska sparas för att ersätta de avgiftsfria läromedlen och de nedskärningar på 4 miljoner euro som motiveras med avregleringsprojektet, minskar finansieringen av yrkesutbildningen med cirka 130 miljoner euro år 2025. Efter nedskärningen uppgår finansieringen av yrkesutbildningen till cirka två miljarder euro inklusive kommunandelen. 

Sammantaget når nedskärningarna upp till en sådan nivå att det är motiverat att konstatera att regeringen har svikit sitt löfte om att skydda utbildningen. 

Även om inbesparingarna inom yrkesutbildningen har motiverats som utgiftsbesparingar inom vuxenutbildningen, riktas inbesparingarna i verkligheten inte bara till vuxenutbildningen, utan de görs på det sätt utbildningsanordnaren anser vara bäst och drabbar därför oundvikligen också dem som fullgör läroplikt. 

Nedskärningarna inom yrkesutbildningen är skadliga för fortbildningen och omskolningen av vuxna och med tanke på byte av bransch eller yrke. Arbetslivet har ett allt större behov av examensdelar och mindre, kompletterande kompetensblock (bland annat mikroexamen och kompetensmärken). Den nedskärning som nu görs gäller också helheter som är kortare än examen. I vissa fall kapar den helt och hållet möjligheterna att utveckla kunnandet. När samhället förändras måste yrkesutbildningens kvalitet och omfattning tryggas. Vi föreslår att nedskärningarna på 120 miljoner euro inom yrkesutbildningen återtas. 

Finland har brist på högutbildade arbetstagare 

Regeringens mål är att höja den högskoleutbildade befolkningsandelen till 50 procent före 2035. Målet är ambitiöst men kräver en betydande ökning av anslagen till universiteten jämfört med nuläget. 

Senast vid ramförhandlingarna 2025 behövs det beslut om en långsiktig och bestående höjning av finansieringsnivån för universitetens verksamhet. Det är nödvändigt att stärka universitetens FoU-finansiering för att finländsk forskning inom alla sektorer hålls i skick och för att FoUI-målen ska uppnås. Det enklaste vore att anvisa tilläggsfinansiering för basfinansieringen av universiteten och rikta finansieringen till FoU-verksamhet genom en skrivning i budgeten. Den ökande FoUI-finansieringen riktas nu ineffektivt. I slutrapporten från den parlamentariska FoUI-arbetsgruppen föreslogs det entydigt att finansiering bör riktas också direkt till högskolorna i en form som påminner om basfinansieringen. 

Konsten och kulturen är nationens viktigaste kapital 

Orporegeringens nedskärningar inom UKM:s förvaltningsområde gäller till största delen konst och kultur. I de redan tidigare låga anslagen för konst och kultur är även små ändringar relativt stora och har stora och vittgående konsekvenser för konsten och kulturen och dess livskraft. 

Nedskärningarna i främjandet av konst och kultur (6,5 miljoner euro) har stora konsekvenser och de riktas särskilt till det så kallade fria fältet, det vill säga små aktörer och enskilda konstnärer som inte omfattas av statsandelssystemet. 

Nästa år minskar statsandelarna för teatrar, orkestrar och museer med omkring 11 miljoner euro, varav omkring 8 miljoner euro riktas till scenkonst och 3 miljoner euro till museer. Nedskärningarna i statsandelarna till teatrar och orkestrar kan leda till en nedåtgående spiral av försämringar för konstinstitutionerna. 

Konsekvenser är ödesdigra också för museibranschen, som redan har knappa resurser. 

Produktionsincitamentet för den audiovisuella branschen minskas från 12 miljoner euro till 10 miljoner euro, vilket minskar i synnerhet mängden tv-produktioner. Det är inte vettigt att skära ned i produktionsincitamentet, eftersom det genererar mer för staten än vad staten satsar på det. 

Anslaget för den lagstadgade kompensation för kopiering för enskilt bruk sänks från 11 miljoner euro till 5,5 miljoner euro. Nedskärningen av kompensationen innebär mindre upphovsrättsersättningar till upphovsmän inom den audiovisuella branschen i en situation där arbetslösheten ökar och försörjningsproblemen också annars är stora. 

Dessutom påverkas konst- och kulturfältets verksamhetsförutsättningar av höjningen av mervärdesskatten: böcker, biografbiljetter och inträdesbiljetter till underhållning och kultur beläggs med 14 procents moms. Det är en ekvation som blir orimligt svår att lösa för kulturaktörerna. 

Kultursektorn är en viktig och sysselsättande del av näringslivet. I internationell jämförelse är de kreativa branschernas andel av BNP liten i Finland, vilket innebär att tillväxtpotentialen är stor. SDP föreslår att nedskärningarna på 17,4 miljoner euro för konst och kultur och 5,5 miljoner euro för kompensation för kopiering för enskilt bruk återtas. 

Det är förnuftigt att stödja de ungas välbefinnande så tidigt som möjligt 

Den totala finansieringen på ungdomsområdet fördelas på flera olika objekt mellan organisationer, kommuner och andra aktörer. År 2023 uppgick finansieringen till cirka 85 miljoner euro, vilket inbegrep tidsbundna satsningar på ungdomsarbete under coronatiden. I den ordinarie budgetpropositionen för 2024 uppgick den totala finansieringen till cirka 74 miljoner euro. I regeringens budgetproposition för 2025 är den totala finansieringen på ungdomsområdet cirka 70,9 miljoner euro. Finansieringen av ungdomsarbetet minskar år 2025 med mer än 15 procent jämfört med 2023 i och med de nedskärningar som regeringen redan gjort och som den föreslår för nästa år samt på grund av att tidsbundna understöd upphör. 

Vi föreslår ett anslag på 4 miljoner euro för ungdomsarbetet. 

Fler idrottsanläggningar 

De samhälleliga kostnaderna för att befolkningen motionerar för lite uppgår på årsnivå till över tre miljarder euro. Motion och idrott har betydande effekter på hälsan och välbefinnandet och därmed för hållbarheten i de offentliga finanserna. Den enskildes livskvalitet kan förbättras avsevärt genom satsningar på främjande av hälsa och välfärd samt stärkande av vardagsmotion och motion. 

I budgetmotionen för 2025 föreslås idrottsväsendet få cirka 154,5 miljoner i anslag, vilket är cirka 11 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2024 (165 miljoner euro). 

Vi föreslår ett anslag på 7 miljoner euro för byggande av idrottsanläggningar. 

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Jordbrukets lönsamhet 

SDP anser att det är viktigt att livsmedelsproduktionen är och förblir kärnan i jordbrukspolitiken, och att detta bör synas bättre i allokeringen av jordbruksstöden. SDP vill närmare utreda stödpolitiken för passiva gårdar och rikta stöden till gårdar med genuina inkomster från matproduktion. I en situation där statsfinanserna anpassas inom varje sektor får det inte vara så att 86 miljoner euro i stöd per år betalas till gårdar som inte har inkomster från jordbruk. Frågan måste utredas närmare och åtgärdas. 

Lönsamheten inom jordbruket har länge varit svag och företagarinkomsten från jordbruket sjunker ytterligare. De utmaningar som energiomställningen och klimatförändringen medför påverkar direkt hållbarheten i Finlands livsmedelssystem. 

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning hade 13 100 gårdar inga försäljningsinkomster från jordbruket år 2020. Cirka 10 000 av dessa gårdar har ändå fått statligt eller annat stöd för sammanlagt cirka 86 miljoner euro. Enligt samma utredning hade 3 200 gårdar (7 procent) ingen försäljning eller inkomster t.ex. från turismen under femårsperioden 2016—2020. Siffrorna är häpnadsväckande. I en situation där statsfinanserna anpassas inom varje sektor får det inte vara så att 86 miljoner euro i stöd per år betalas till gårdar som inte har inkomster från jordbruk. Frågan måste utredas närmare och åtgärdas. 

Regeringens satsningar på att förbättra jordbrukets lönsamhet, rikta stöden mer rättvist och förbättra livsmedelssystemets hållbarhet är dock obetydliga. Regeringen arbetar inte tillräckligt med att utveckla lagstiftningen eller omfördela anslagen. 

Regeringen bör fortsätta att reformera det inhemska jordbruket när det gäller såväl återvinning av näringsämnen som produktionsdjurens välbefinnande, jordbruk och livsmedelsekonomin, forsknings- och utvecklingsverksamheten och livsmedelsexporten. Till exempel kan stöd till uppstartsföretag som fokuserar på utveckling av nya livsmedel vara en nyckel till inkomstökning inom jordbruket. Det väsentliga är att livsmedelsproduktionens marknadsorientering, förädlingsvärdet och stödpolitiken samtidigt utvecklas. Även om reformen av stöden är en del av en större helhet och till många delar avgörs på EU-nivå, kan kostnadseffektiviteten i stöden ökas också genom inhemska lösningar. 

Fortsatt nationell hantering av vattenförsörjningen 

Vattenförsörjningen är en av de sektorer som är viktigast och mest sårbara med tanke på försörjningsberedskapen. Utan vatten finns det inget liv och det är den mest kritiska infrastrukturen i vårt samhälle. Till följd av detta är det av största vikt att en säker vattenförsörjning och cybersäkerhet främjas och att tillräckliga resurser avsätts för detta. Lagstiftningen om vattentjänster håller på att revideras. Vi måste stifta en lag som fullföljer riksdagens uttalade vilja att fortsatt låta den offentliga sektorn ha hand om infrastrukturen för vattenförsörjningen och som sätter totalt stopp för möjligheterna att privatisera infrastrukturen. 

Pälsdjursuppfödningen måste avvecklas under en övergångsperiod och djurskyddet effektiviseras 

Pälsdjursuppfödningen är en oetisk näring som orsakar lidande och som måste förbjudas i Finland och EU-länderna under en tillräcklig övergångsperiod. Regeringen bör bereda en lag om förbud mot pälsdjursuppfödning i Finland. Det behövs också en socialt hållbar övergång för pälsfarmarna, vilket innebär en möjlighet att utbilda sig till ett nytt yrke. På lång sikt medför ett förbud mot pälsdjursuppfödning betydande besparingar för statsfinanserna, eftersom till exempel ersättningar enligt lagen om djursjukdomar inte längre behöver betalas ut. År 2024 beräknas Livsmedelsverket betala sammanlagt 50,7 miljoner euro i ersättningar för pälsdjur som avlivats av en myndighet. 

Regeringen försvårar tillgången på arbetskraft inom skogsbranschen och livsmedelsbranschen 

Regeringens nedskärningar inom utbildningssektorn gör det svårare för dem som vill byta yrke att utbilda sig både inom naturbruk och livsmedel. Dessa beslut påverkar i hög grad tillgången på arbetskraft. Yrkesbytarnas betydelse har hela tiden ökat, till exempel när det gäller att utbilda maskinförare inom skogsmaskinsbranschen. Den kontinuerliga ansökan till yrkesskolorna är en viktig kanal för att på ett kostnadseffektivt sätt få högt motiverad arbetskraft till branschen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Regeringens trafikpolitik verkar handla om att lämna de svåra lösningarna till kommande regeringar. Nu fokuserar regeringen på skenbara handlingar och suboptimering. Vi önskar att regeringen också ska klara av att svara på framtida utmaningar inom finansieringen av transportsystemet, elektrifieringen och utsläppsminskningarna. Regeringen verkar sakna en helhetsbild av utvecklingen av transportsystemet och den långsiktiga beredningen har begravts i arbetsgrupper som ska tillsättas någon gång. Regeringen har bland annat i fråga om projektbolag betonat att den endast fattar egna beslut och att de framtida utmaningarna inom de stora projekten hör till kommande regeringarna. 

Som en del av saneringen av de offentliga finanserna föreslår regeringen en nedskärning på sammanlagt 100 miljoner euro i finansieringen av utvecklingsprojekt. Regeringen Orpo kommer dock inte själv att drabbas av nedskärningen, utan finansierar sina egna transportprojekt som investeringsprogram med hjälp av engångsfinansiering från försäljning av statliga bolag. De permanenta nedskärningarna i regeringsprogrammet får kommande regeringar svara för. Med tanke på den långsiktiga utvecklingen av transportnäten är detta inte en hållbar lösning, utan leder i praktiken till att finansieringsproblemen senareläggs. Detta verkar dock vara regeringens linje, vare sig det är fråga om behovet av utsläppsminskning, beskattningen av trafiken eller finansieringslösningarna för byggandet av Västbanan. 

Det är klart att den finansieringsmodell som regeringen driver för att finansiera trafikprojekt genom att realisera statens produktiva egendom inte är en hållbar lösning för framtiden. Vi uppmuntrar därför regeringen att återgå till ramfinansieringen. Investeringsskulden inom trafiken ökar i vilket fall som helst i framtiden, och många investeringsobjekt, också de som föreslås som tillväxtåtgärder i regeringens budgetproposition, kan inte inledas förrän 2026 på grund av de obetydliga anslag som föreslås för 2025. 

Vi tackar dock regeringen för att många av de investeringar som lades fram, åtminstone i samband med den aktuella budgeten, också bedömdes som brådskande och effektiva av Trafikledsverket på grundval av det parlamentariska Trafik 12-arbetet. Regeringsprogrammets projektlista, som beretts i Ständerhuset, har uppenbarligen omprövats i enlighet med transportsystemets behov. 

Den sammanlagda summan av fullmakterna och anslagen för investeringsprogrammet, som finansieras genom försäljning av statlig egendom, uppgår i och med den kompletterande budgetpropositionen till cirka 3,4 miljarder euro. Enligt uppgift från ministeriet uppgår dessa trafikinvesteringar till 2,67 miljarder euro. Regeringen har alltså fattat betydande budgetbeslut om användningen av pengar under de närmaste åren, men själva pengarna saknas fortfarande. Regeringen har för avsikt att återgå till penningfrågan i senare budgetpropositioner, före utgången av 2026. De anslag som föreslås för nästa år är små också jämfört med fullmakterna för trafikledsprojekten. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

SDP har under hela regeringsperioden efterlyst och lagt fram förslag till genuina tillväxtåtgärder. Vi varnade för att avsaknaden av tillväxtåtgärder driver in Finland i en nedskärningsspiral. Så har det också gått. I SDP:s alternativ bygger tillväxten på utbildning, FoUI och tillgången på kompetent arbetskraft. SDP uppmanar regeringen att vidta snabba åtgärder för att få fart på tillväxten. 

I tillväxtpolitiken nöjer sig regeringen med att öka FoU-satsningarna i enlighet med det parlamentariska samförstånd som nåddes under regeringen Marin. Men till skillnad från den parlamentariska överenskommelsen fokuseras finansieringen mycket starkt på företagsstöd samtidigt som den långsiktiga finansieringen av grundforskningen får en mindre del än vad som avtalats. Man strävar efter att påskynda investeringarna också genom särskilda åtgärder bland annat genom att lindra samfundsskatten för gröna investeringar som inleds 2025. Gottgörelsens stimulerande effekt på investeringarna hotar dock att bli liten på grund av den alltför snäva tidsgränsen. Det kan därför befaras att stödet i stor utsträckning riktas till redan långt framskridna projekt som skulle genomföras också utan stöd. Dessutom är den nedre gränsen för investeringar alltför hög. 

SDP föreslår därför i sin egen alternativa modell att tidsgränsen förlängs och att den nedre gränsen för investeringen sänks så att genuint nya projekt kan startas i större omfattning och i hela Finland. 

En del av regeringens tillväxtåtgärder är välkomna. Till exempel överför regeringen 300 miljoner euro till Finlands Industriinvestering, varav 100 miljoner euro 2025. Effekterna av denna åtgärd, som i sig är ett steg i rätt riktning, kommer att klarna när Industriinvesterings nya industripolitiska uppdrag fastställs i större detalj. 

Genom de ambitiösa klimatmålen skapas ny tillväxt och en marknad för teknik och lösningar med låga koldioxidutsläpp. Det är vad Finland verkligen behöver. För att de gröna investeringarna ska kunna genomföras krävs det dock en konsekvent och förutsägbar politik, inte spretiga styrmedel och en nyckfull omvärld som regeringen har skapat genom sin politik. 

Mer forskning, utveckling och utbildning samt nationell och internationell arbetskraft 

Regeringen har förbundit sig till det nationella målet att öka Finlands utgifter för forskning och utveckling (FoU-utgifterna) till 4 procent av bruttonationalprodukten (bnp) senast 2030. I enlighet med det nationella målet och den gällande FoU-finansieringslagen kommer statens FoU-finansiering att ökas till 1,2 procent i förhållande till bnp fram till 2030, under förutsättning att den privata sektorns insatser ökar till 2,67 procent av bnp. Bakgrunden till detta är den finansieringslag som godkändes under Marins regeringsperiod och som Orpos regering lyckligtvis inte har börjat skrota i sin sparkampanj. En genomslagskraftig allokering av FoU-satsningarna är en av de viktigaste åtgärderna under regeringsperioden med tanke på tillväxt och förnyelse. Vi har inte råd att misslyckas med det. 

Regeringens FoU-politik hindras dock av bristen på kompetent arbetskraft. En ökning av antalet FoU-experter är en förutsättning för att utöka en ambitiös FoU-verksamhet och utnyttja finansieringen effektivt. Uppskattningsvis behövs det årligen 2000 nya doktorer för forsknings- och utvecklingsuppgifter åren 2024—2030. Regeringen har inlett ett temporärt pilotförsök avseende doktorer för att tillgodose behovet. Visstidsresurserna för pilotförsöket är den enda post som universiteten får av den ökande FoU-finansieringen och är därmed otillräcklig. Universitetens och yrkeshögskolornas basfinansiering måste stärkas i samma proportion som basfinansieringen till andra FoU-aktörer. 

Regeringen måste också se till att arbetskraftsinvandringen är på en tillräcklig nivå för att bristen på kompetent arbetskraft inte ska bli en tillväxtbegränsande faktor efter konjunkturnedgången. Regeringens politik understryker dock det motsatta, det vill säga att utländska experter inte är välkomna. Det vore ett förnuftigt mål att stabilisera arbets- och studieinvandringen vid cirka 40 000 personer per år. SDP föreslår 10 miljoner euro för främjande av arbetskraftsinvandring. 

Senast vid ramförhandlingarna 2025 behövs det beslut om en långsiktig och bestående höjning av finansieringsnivån för universitetens verksamhet. Det är nödvändigt att stärka universitetens FoU-finansiering för att finländsk forskning inom alla sektorer hålls i skick och för att FoUI-målen ska uppnås. Det enklaste vore att anvisa tilläggsfinansiering för basfinansieringen av universiteten och rikta finansieringen till FoU-verksamhet genom en skrivning i budgeten. Den ökande FoUI-finansieringen riktas nu ineffektivt. Grundforskningen kräver tilläggsresurser. 

I slutrapporten från den parlamentariska FoUI-arbetsgruppen föreslogs det att finansiering bör riktas också direkt till högskolorna i en form som påminner om basfinansieringen. En betydande ökning av FoU-satsningar på FoUI-verksamheten innan utbildningsnivån höjs leder till att investeringarna rinner ut i löner eller i dåligt genomförda projekt på grund av otillräcklig kompetens. 

Vuxenutbildningsstödet 2.0 

Finland kan varken i dag eller i framtiden klara sig i den globala konkurrensen utan kompetent arbetskraft. Därför måste man se till att utbildningsmöjligheterna inte försämras och att människorna kan uppdatera sitt kunnande också under arbetskarriärens gång. Regeringens beslut om att försvaga yrkesutbildningen och dra in vuxenutbildningsstödet främjar inte arbetstagarnas möjligheter att klara sig i ett föränderligt arbetsliv. Dessutom slopar regeringen utbildningsavdraget för arbetsgivare 2025. 

När det gäller det slopade vuxenutbildningsstödet har regeringen erbjudit en mycket lättviktig ersättning. SDP anser att nedläggningsbeslutet var mycket dåligt. Tack vare vuxenutbildningsstödet har arbetstagarna kunnat fördjupa sin kompetens och vidareutbilda sig inom det nuvarande yrket eller skaffa utbildning inom ett helt nytt yrke. Fler än 30 000 personer fick vuxenutbildningsstöd år 2022. 

SDP föreslår att det bereds ett vuxenutbildningsstöd 2.0 i stället. Där har alla rätt till heltidsstudier i minst sex månader, i första hand vid sidan av arbetet, på deltid och under en längre period. Studierna kan också ombildas till heltidsstudier, om studierna eller arbetspraktiken kräver det. Antalet hela stödmånader är sex månader. Personer med låg utbildningsnivå, dvs. på andra stadiet eller lägre, och i yrken eller branscher med brist på arbetskraft, skulle ha rätt till 15 stödmånader. Sysselsättningsfonden skulle fastställa branscherna i fråga utifrån arbetskraftsmyndighetens utlåtande. Stödet skulle finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier och Sysselsättningsfonden skulle administrera stödet. 

Ja till ett bättre arbetsliv 

Det finländska arbetslivet behöver byggas tillsammans, i förtroende och genom avtal. SDP anser att förändringarna i arbetslivet även i fortsättningen måste ske genom förhandlingar mellan arbetsgivarförbunden och arbetstagarförbunden, och staten bör stödja denna process genom sina egna åtgärder. 

I stället för regeringens så kallade exportdrivna lönemodell bör förlikningssystemet utvecklas enligt en genuin nordisk modell. Det innebär att riksmedlarens byrå får en större roll så att den mer aktivt än i nuläget kan stödja möjligheterna att komma överens i de olika skedena av kollektivavtalsförhandlingarna. 

Riksmedlarens byrå kunde redan i inledningsskedet hjälpa arbetsmarknadsparterna att skapa en gemensam lägesbild genom att framföra objektiv information om exempelvis den ekonomiska utvecklingen och löne- och jämställdhetsutvecklingen. Genom ett större stöd från riksmedlarens byrå under hela avtalsprocessen kan parterna i så stor utsträckning som möjligt söka samförstånd sinsemellan. SDP föreslår därför att resurserna för riksmedlarens byrå stärks med 0,5 miljoner euro. 

Arbetarskyddey och bekämpningen av grå ekonomi kräver större satsningar 

Arbetarskyddsmyndigheternas insats, i samarbete med andra myndigheter, är viktig i bekämpningen av arbetsrelaterade fenomen inom den grå ekonomin. Mängden tillsynsuppgifter ökar men arbetarskyddsmyndigheterna tvingas till följd av regeringen Orpos beslut agera med färre resurser när antalet anställda minskar. Det är viktigt att särskilt fästa vikt vid arbetarskyddsmyndigheternas rätt till information och redskap för att upptäcka lönedumpning. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Regeringen fortsätter att försämra socialskyddsförmånerna. Utkomsten för arbetslösa personer minskas genom att den förhöjda förmånen för tiden för aktiva åtgärder slopas. Rehabiliteringsförmånerna skärs ned för de mest utsatta ungdomarna och det partiella arbetsmarknadsstödet försvagas. Människornas boendeförhållanden och möjligheter att klara sig i vardagen försvagas genom att det allmänna bostadsbidraget skärs ned ytterligare och nedskärningarna riktas nu också till de pensionärer som har de allra lägsta inkomsterna och som får bostadsbidrag för pensionstagare. Dessutom upphör utbetalningen av folkpension till utlandet (EU). De sjukas betalningsbörda ökas genom att initialsjälvrisken för och momsen på läkemedel höjs och nivån på sjukdagpenningen och rehabiliteringsdagpenningen sänks. Också indexjusteringar som frysts för fyra år försvagar ytterligare köpkraften hos flera förmåner. Till följd av regeringens nedskärningar ökar det sociala hållbarhetsunderskottet och medför i fortsättningen större kostnader. Att öka ojämlikheten i samhället och fördjupa skillnaderna i hälsa och välfärd blir dyrt. Vi accepterar inte dessa orättvisa nedskärningar i människors sociala trygghet. 

Som en del av de krav på att balansera statsfinanserna som regeringen riktar mot låginkomsttagarna slopas de lagstadgade indexjusteringarna av flera sociala förmåner under 2024—2027. Frysningarna gäller bland annat utkomstskydd för arbetslösa, allmänt bostadsbidrag, bostadsbidrag för pensionstagare, studiepenning, studiepenningens försörjarförhöjning och läromaterialstillägg samt sjuk- och föräldradagpenningar till minimibelopp och FPA:s rehabiliteringsförmåner. Frysningen av indexjusteringarna har begränsats till högst 10,2 procent. Enligt finansministeriets bedömningspromemoria är indexfrysningarnas sysselsättningseffekt cirka 18 600 sysselsatta. För den överlägset största delen av förmånstagarna innebär frysningen av indexen dock bara en nedskärning i vardagsförsörjningen, medan sysselsättningseffekterna lyser med sin frånvaro. Enligt propositionen ökar antalet låginkomsttagare med 41 600 personer, av vilka 3 900 är barn. 

Enligt en rapport från gruppen för bedömning av grundtrygghetens tillräcklighet räcker Finlands grundskyddsförmåner tillsammans med bostadsbidraget inte till för att täcka konsumtionsnivån enligt referensbudgetarna, med undantag för garantipensionen. Också Europeiska kommittén för sociala rättigheter har upprepade gånger redan tidigare bedömt att nivån på Finlands grundtrygghet är för låg för att uppfylla kriterierna för ett tillräckligt minimiskydd. Finland har fått flera anmärkningar av kommittén. Regeringens proposition om att frysa indexen för grundtrygghetsförmåner under flera år försvagar avsevärt och varaktigt nivån på grundtryggheten och försämrar den också i förhållande till utkomststöd som är avsett som sista utväg. En indexhöjning säkerställer köpkraften i anslutning till grundtrygghetsförmånerna och pengarna används för konsumtion samtidigt som de ger välfärd i vardagen. Vi anser att indexjusteringarna av grundtrygghetsförmånerna bör genomföras på det sätt som förutsätts i den normala lagstiftningen. 

Regeringen sparar inom hela den offentliga social- och hälsovårdssektorn och lämnar välfärdsområdena utan tillräcklig finansiering. Samtidigt placerar regeringen stora summor i den privata hälsovårdsbranschen, vilket ytterligare försämrar den offentliga sektorns möjligheter att rekrytera tillräckligt med kompetent social- och hälsovårdspersonal. Regeringen splittrar ansvaret för att ordna och finansiera social- och hälsovårdstjänsterna, vilket försvagar tjänsternas genomslag. Regeringens åtgärder främjar inte målen för social- och hälsovårdsreformen och hotar att ytterligare fördjupa skillnaderna i hälsa och välfärd. Samtidigt har regeringen inte gjort något för att dämpa prisutvecklingen för och behovet av dyra köpta tjänster och inhyrd personal i välfärdsområdena. 

Vi behöver effektiva metoder för att stävja ofoget med dyra köpta tjänster och användningen av inhyrd arbetskraft i välfärdsområdena. Användningen av inhyrd arbetskraft måste minskas genom att regionernas egen serviceproduktion stärks (t.ex. effektivare rekrytering, mer flexibla och arbetstagarvänliga villkor för utförande av arbete) och genom att prissättningen av hyrd arbetskraft regleras exempelvis genom pristak och genom att användningen av och varaktigheten för inhyrd arbetskraft begränsas genom lagstiftning. Vårt mål är en fungerande marknad där den privata tjänsteproduktionen stöder den offentliga tjänsteproduktionen och priserna på köpta tjänster inte stiger okontrollerat. 

Hösten 2023 tillsatte social- och hälsovårdsministeriet ett nätverk för att skapa en lägesbild av användningen av hyrd arbetskraft och köptjänster samt planera åtgärder för att minska användningen av hyrd arbetskraft. Nätverket beräknar att kostnaderna för användningen av hyrd arbetskraft 2023 uppgår till cirka 600—700 miljoner euro. 

Mot denna bakgrund är det häpnadsväckande att de åtgärder som nätverket föreslår inte har främjats av regeringen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Regeringens klimatåtgärder är inte i linje med de åtgärder som enligt klimatlagen skrivits in i klimatplanen på medellång sikt (KAISU) och de gör det svårare att minska utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn, det vill säga till exempel utsläppen från trafiken. Regeringens proposition med förslag till budgetlag om att bromsa upp höjningen av distributionsskyldigheten för biodrivmedel bedöms öka utsläppen avsevärt i förhållande till den utveckling av distributionsskyldigheten som det beslutats om tidigare. Dessutom hotar de kollapsade sänkorna inom markanvändningssektorn att generera en miljardnota för Finland, när vi i framtiden blir tvungna att köpa utsläppsenheter av andra EU-länder. Ökningen av klimatskulden oroar inte Orpos regering, utan det blir en fråga för framtida regeringar och i sista hand för de finländska skattebetalarna. 

Regeringen Orpos inkonsekventa klimat- och naturpolitik försämrar inte bara verksamhetsmiljön i Finland utan också bilden av Finland som en främjare av rena investeringar och en föregångare i världen. Det här torde intressera regeringen som är ute efter tillväxt. 

För att Finlands nationella klimatförpliktelser och de klimatförpliktelser som avtalats inom EU ska nås och målet om klimatneutralitet ska uppfyllas krävs målmedvetna och konsekventa åtgärder i hela samhället. Ytterligare åtgärder behövs särskilt inom ansvarsfördelningssektorn och markanvändningssektorn. Enligt den gällande bedömningen håller Finland på att halka långt efter skyldigheterna inom markanvändningssektorn under perioden 2021—2025. Dessutom ser det ut att bli svårt att nå de trafikrelaterade klimatmålen på grund av regeringens ändringar i lagen om distributionsskyldighet. 

Utöver de förvaltningsområdesspecifika åtgärderna och anslagen behövs det ett brett förvaltningsövergripande samarbete och engagemang samt helt ny reglering som baserar sig på ekonomiska styrmedel. Regeringens inkonsekvens och bromsningen i klimatpolitiken försvagar den ekonomiska tillväxten och investeringarna och äventyrar samtidigt kommande generationers möjligheter till ett gott liv, stabilitet och en hållbar livsmiljö. 

Under den här regeringen hotar klimat- och naturskulden att öka. Utan tillräckliga satsningar framskrider klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald och ökar de skador som dessa leder till. Det leder till ytterligare ökade kostnader för att bekämpa klimat- och naturkrisen och anpassa sig till konsekvenserna. Vid halvtidsöverläggningarna framgår det om regeringen har för avsikt att uppfylla sina löften och besluta om klimatpolitiska åtgärder som verkligen betyder något. Även om nya beslut fattas kommer de ett par år för sent. Varje förlorat år på en allt varmare jordglob försvagar möjligheterna att uppnå målen i klimatavtalet från Paris och hejda förlusten av biologisk mångfald. 

Vi anser att de viktigaste planerna enligt klimatlagen bör uppdateras snabbt. Klimatplanen för markanvändningssektorn måste ses över så att den motsvarar nuläget både på grund av det förändrade läget i fråga om kolsänkorna och på grund av Orporegeringens politik för att öka utsläppen. I planerna bör storleken på utsläppsgapet anges och nödvändiga tilläggsåtgärder utstakas. Bara så får vi en klar bild av det klimatarv som regeringen Orpo lämnar till kommande regeringar att åtgärda. 

Dessutom behövs det en effektivare styrning av utsläppen och nya styrmedel för klimat- och naturpolitiken. Ett sätt som har utretts flera gånger är en avgift för ändring av markanvändningen, som dämpar avskogningen och utsläppen. Vi föreslår införande av en avgift för ändring av markanvändningen för att effektivisera styrningen av utsläppen och förverkligandet av principen att förorenaren betalar. Vi anser att distributionsskyldigheten för biobränslen inom transportsektorn inte bör sänkas. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR

SDP föreslår i enlighet med principerna för god beskattning en skattepolitik som kan bidra till att balansera de offentliga finanserna. Målet är en tät skattebas som möjliggör rimliga skattesatser. Skatterna ska tas ut där det är minst skadligt för den ekonomiska verksamheten samtidigt som skatterna sänks där nyttan för sysselsättningen och tillväxten är störst. Regeringen har inte använt beskattningen som ett verktyg för att balansera eller reformera ekonomin. Tvärtom hotar regeringens reformer den gröna omställningen och Finlands klimatmål. Regeringen har i sina skattepolitiska avgöranden glömt de främsta principerna för ett gott skattesystem: rättvisa och ekonomisk effektivitet. 

I beskattningen förverkligas rättvisan bäst genom att betalningsförmågan beaktas i skattelösningarna. Den ekonomiska effektiviteten fullföljs när beskattningen är jämlik, skattebaserna täta, skattesatserna skäliga och skattelagstiftningen exakt. Den allra nyttigaste verksamheten ska beskattas minst. Det gäller både förvärvsarbetet som grund för samhället och de ekologiskt bästa alternativen som förutsättning för att mänskligheten ska bevaras. Att tyngdpunkten i beskattningen flyttas från beskattning av arbete till beskattning av miljöskador, konsumtion och ackumulerat kapital höjer sysselsättningen och medelinkomstnivån i Finland och erbjuder en stark grund för en bred välfärdsstat. 

Regeringen ökar inkomstskillnaderna, särskilt när man betraktar dem sammantaget: regeringen har försummat att täppa till luckorna i beskattningen av höginkomsttagare och skapar i stället nya skattelättnader särskilt för dem, samtidigt som regeringen har beslutat skärpa beskattningen av låg- och medelinkomsttagare bland annat genom att höja mervärdesskatten. I stället för att täta till skattebasen gör regeringen nya hål i den eller färstprar gamla hål. Regeringen har inte förmått följa neutralitetsprincipen, utan den riktar skattenedsättningar och subventioner slumpmässigt till dess närstående intressegrupper och strävar efter att gynna gamla dieselbilar, öl och nikotinpåsar på bekostnad av läkemedel, litteratur och sport. 

SDP skulle lindra beskattningen av arbete och pensioner för låg- och medelinkomsttagare och förskjuta tyngdpunkten i beskattningen till beskattning av ägande och verksamhet som belastar miljön framför allt genom att täppa till luckorna i skattebasen och utvidga skattebasen för företagsbeskattningen och försvaga möjligheterna till internationell skatteplanering för välbärgade företag och enskilda. En rättvisare beskattning stöder också den ekonomiska tillväxten genom att stärka den inhemska köpkraften och sysselsättningen och på så sätt uppmuntra till företagande. Med färre fripassagerare stärks välfärdsstatens legitimitet samtidigt som drivkraften för populism försvinner. 

Socialdemokraterna är inte beredda att höja mervärdesskatten på tjänster och produkter som omfattas av skattesatsen på 10 procent, eftersom det är motiverat att de har ett lägre pris. Kultur, konst och idrott är centrala finländska näringar som har en betydande roll för medborgarnas välfärd och dessutom har en betydande tillväxtpotential. De har också ett värde för medborgarnas välfärd. Höjningen av mervärdesskatten på läkemedel är grotesk i ett läge där befolkningen åldras, precis som prishöjningarna inom kollektivtrafiken mitt i den gröna omställningen. Att skattelösningarna samtidigt främja öl och bilism är oacceptabelt i hälsovårds-, välfärds-, ekonomi- och allmänpolitiskt hänseende mitt i den tunga anpassningen. 

I vår alternativa budget lindras beskattningen för löntagare med små och medelstora inkomster och pensionärer mer än i propositionen. Efter den höga inflationen betonar vi vikten av att stärka barnfamiljernas köpkraft. När skattebasen koncentreras genom att svart ekonomi och internationell skatteflykt motverkas bidrar det till en rättvis konkurrens och förutsättningar för ekonomisk tillväxt. 

Skatteändringar som främjar företagsverksamhet, sysselsättning och export 

SDP vill stödja företagsverksamheten och sysselsättningen genom att i betydande grad lindra förvärvsinkomstbeskattningen. En skattenedsättning för löntagare med små och medelstora inkomster kompenserar den försvagade köpkraften och förbättrar alltså den inhemska efterfrågan. Som en del av denna helhet utvidgar SDP hushållsavdraget i fråga om omsorgs- och vårdarbete till en klass med högre ersättning, vilket ökar efterfrågan hos serviceföretagarna och underlättar vanliga människors vardag. Barnfamiljernas inkomstnivå bör höjas när vardagskostnaderna ökar. Den skatteåtstramning som riktas till pensionärerna är oproportionell och bör helt återtas. SDP skulle till skillnad från regeringen för andra året i rad göra indexjusteringar till fullt belopp i inkomstskattetabellen och skulle alltså inte sträva efter att göra ekonomisk politik av en vanlig inflationsjustering. 

I stället för nya kryphål i beskattningen förespråkar SDP täta skattebaser, vilket garanterar en rättvis konkurrens. Små och medelstora företag på hemmamarknaden får den största nyttan av att den internationella skatteflykten tyglas. Samtidigt är det dock klart att behovet av att anpassa statsfinanserna är av den arten att ingen kan åka snålskjuts, och därför måste också de som har de största inkomsterna delta. En skälig höjning av arvsskatten på arv på över en miljon euro, en modernisering av skattelättnaden för utdelning till förmögna onoterade företag i enlighet med finansministeriets förslag och ett återinförande av solidaritetsskatten till sin tidigare nivå skulle säkerställa att också den befolkningsdel som har de högsta inkomsterna deltar i större omfattning. 

Uppbyggnaden av energiskatterna ska ses över för att stöden ska inriktas på energieffektivitet, produktivitet och nya energisnåla investeringar. Socialdemokraterna föreslår en kraftig nedskärning av subventionerna till energianvändning: en sänkning av skattestöden för trä och torv. De bevarande och förorenande skattestöden ligger inte vårt nationella intresse, och i en tid av anpassningar kan inte subvention av föroreningar räknas som en nyckeluppgift för staten. 

Det behövs effektiva åtgärder mot svart ekonomi och aggressiv skatteplanering 

Kampen mot svart ekonomi har avancerat på socialdemokraternas initiativ och under partiets ledning. Det är viktigt att förebygga skattefusk, höja risken att åka fast och snabba upp myndigheternas möjligheter att ingripa vid misstanke om brott. Programmet får bättre genomslag, om följder blir allvarligare och vinning av brott kan beslagtas effektivare. Målet bör vara att Finland ligger i framkant i kampen mot svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. SDP föreslår i sin alternativa budget att resurserna för bekämpning av svart ekonomi ökas med 2 miljoner euro. 

Effekterna av åtgärder mot svart ekonomi och internationell skatteplanering är svåra att förutse exakt. På basis av undersökningarna i ämnet uppskattar vi att statens skatteinkomster kommer att öka mycket när Skatteförvaltningen garanteras tillräckliga resurser och arbetsro att koncentrera sig på sin huvudsakliga uppgift, skatteuppbörden. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

INKOMSTER AV BLANDAD NATUR

STATSRÅDETS KANSLI

01. Förvaltning

Centern godkänner regeringens sparpaket för statsförvaltningens uppgifter och skyldigheter. Det är möjligt att öka produktiviteten också vid ministerierna och i synnerhet vid statens centrala ämbetsverk. Centern vill inkludera dessa i sparåtgärderna i större utsträckning än staten har planerat. På så sätt kan man rikta mer pengar till klient- och rådgivningsarbete och till att säkerställa statens närvaro i regionerna. 

I förhållande till regeringen är Centern beredd att skära ner i antalet specialmedarbetare och statssekreterare vid ministerierna. Regeringsprogrammet innehöll helt oväntat ett anslag för specialmedarbetarna och statssekreterarna som var två miljoner högre än i den tekniska ramen vid slutet av förra valperioden, alltså den nivå som på tjänstemannakårens försorg hade planerats för den kommande valperioden. Antalet specialmedarbetare är visserligen färre under innevarande period än under förra mandatperioden, då också regeringspartierna är färre. 

Centern föreslår att regeringen föregår med gott exempel genom att spara in på de politiska kostnaderna för regeringens verksamhet. Centern anser inte att tillägget på två miljoner euro enligt regeringsprogrammet är motiverat och föreslår att utgifterna minskas med detta belopp. 

Vi föreslår 

UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Arbetsmängden har ökat vid myndigheterna inom justitieministeriets förvaltningsområde (domstolar, Åklagarmyndigheten, Utsökningsväsendet, rättstjänsten och fångvården). Flera av de lagstiftningsprojekt eller författningsändringar som bereds eller redan har trätt i kraft ökar arbetsbördan ytterligare. Arbetsbördan ökar också till följd av det förändrade internationella säkerhetsläget, sanktionerna mot Ryssland, den alltmer internationaliserade brottsligheten, den ökade ungdomsbrottsligheten, gängbrottsligheten och organiserade brottsligheten samt den ökande differentieringen, värdepluralismen och sårbarheten i samhället. 

Finansieringen av rättsvårdskedjan har varit instabil (den har minskats och ökats och minskats på nytt). Så fortsätter det också i budgetpropositionen för nästa år — finansieringen ökas bland annat på basis av skrivningarna i regeringsprogrammet och ökade uppgifter, men samtidigt minskas också finansieringen i enlighet med spar- och produktivitetsprogrammet. Det här har vid alla ämbetsverk upplevts utmana hanteringen av arbetet och arbetsbelastningen. Det har inte varit möjligt att med hjälp av de temporära anslagsökningarna planera verksamheten på ett ändamålsenligt och långsiktigt sätt, eftersom basfinansieringen fortfarande är bristfällig. 

Särskilt domstolarna och Åklagarmyndigheten anser att den relativa finansieringen av hela rättsvårdskedjan inte är i balans. Regeringen planera öka antalet poliser till det eftersträvade 8 000 årsverken. Det innebär att arbetsbördan för åklagarna och domstolarna ökar, men det har inte beaktats i finansieringen till dem. I praktiken finns det en risk för att handläggningen av mål drar ut på tiden, åklagare och domare blir utmattade och brottsoffer blir tvungna att vänta oskäligt länge på rättegångar. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

01. Ministeriet och förvaltningen

Centern föreslår ett tilläggsanslag på 130 000 euro för att trygga understöden enligt samiska språklagen. Det är samma summa som regeringen planerar skära ner. Regeringen försämrar därigenom tillgången till tjänster på samiska. Med hjälp av det tillägg som vi föreslår stannar det totala beloppet av språkunderstödet på 250 000 euro, vilket tryggar samiskans livskraft i Finland. 

Tillägget finansieras genom en omfördelning av anslagen för sametingets verksamhet till motsvarande belopp. Effekten av åtgärden skulle alltså vara kostnadsneutral. 

I dispositionsplanen för 2025 beaktas då att det 2025 får beviljas understöd för upprätthållande av samernas kulturella autonomi till ett belopp av sammanlagt högst 4 895 000 euro, varav Sametingets verksamhetsunderstöd till ett belopp av högst 4 645 000 euro och understöden enligt samiska språklagen till ett belopp av högst 250 000 euro. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

20. Utsökning

Under trycket på att snabbt åstadkomma inbesparingar har Riksfogdeämbetet planerat att minska antalet verksamhetsställen inom utsökningsväsendet från nuvarande 64 verksamhetsställen till endast 27 verksamhetsställen. Vid de 37 verksamhetsställen som föreslås bli nedlagda arbetar sammanlagt 164 tjänstemän. Om det genomförs så omfattande nedskärningar av verksamhetsnätet innebär det längre tjänste- och arbetsresor för personalen, vilket oundvikligen påverkar resultatet av utsökningsverksamheten. 

Personalen vid Utsökningsverket är redan nu överbelastad, vilket syns i en ökande sjukfrånvaro. Det utlovas inga tilläggssatsningar. Enligt de uppskattningar som vi fått hotar indrivningen av offentligrättsliga fordringar minska nästan sju gånger mer än den besparing genom uteblivna hyresutgifter (1,6 miljoner euro) som eftersträvas när verksamhetsställena läggs ner. Vi ser en verklig risk för att staten de facto inte kommer att spara, även om det uppstår en "besparing" i fråga om Utsökningsverkets hyresutgifter. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

40. Verkställighet av straff

Beläggningsgraden i de finska fängelserna är rentav 108 procent, alltså är fängelserna redan överbelastade. Antalet fångar beräknas öka jämfört med nuläget bland annat på grund av regeringens lagstiftningsändringar och det ökade antalet allvarliga brott. 

De 200 nya fängelseplatser som fås när tre nya fängelser blir färdiga senast 2026 behövs i första hand att undanröja den nuvarande överbeläggningen och för den ökning av fångar som följer av tidigare lagstiftningsreformer. 

Brottspåföljdsmyndigheten har förutsett att antalet fångar kommer att öka ytterligare de närmaste åren med cirka 250 fångar, även om det inte görs några nya åtstramningar i lagstiftningen som skulle öka antalet fångar. Särskild uppmärksamhet bör därför fästas vid tillgången på personal och ett tillräckligt antal årsverken. 

I budgetpropositionen ställs det som mål för Brottspåföljdsmyndigheten att antalet personer som friges på prov under övervakning ska öka med 25 procent, medan uppskattningen för 2024 var 23 procent. Dessutom är målet i propositionen att också antalet fångar i öppna anstalter ökas till 46 procent, medan uppskattningen 2024 var 44 procent. Det här får en att undra om avsaknaden av tillräckliga resurser ökar antalet fångar som friges på prov eller placeras i öppna anstalter. 

Vi anser att vi i en svår ekonomisk situation inte får pruta på kriterierna för frihet på prov eller placering i öppen anstalt av den orsaken att det skulle kosta mindre för samhället. I nuläget finns det väldigt många sådana fångar som avtjänar fängelsestraff i öppna anstalter, trots att det inte ännu är rätt plats för dem. 

Fångarnas arbete i nationalparkerna bör fortsätta 

Forststyrelsens naturtjänster har kunnat få hjälp av fångar för att underhålla nationalparkernas strövområden. Exempel på arbete som utförts är vedtransporter, tömning av toaletter och reparation av spångar. Denna verksamhet upphör dock på grund av regeringen besparingar. Verksamheten är betydelsefull för fångarna och förbättrar friluftsupplevelserna för många som rör sig i strövområdena. 

Centern godkänner inte förslaget om att slopa detta arbete, som fångar i öppna anstalter utför inom naturtjänsterna, och anvisar därför 1,3 miljoner euro för att verksamheten ska kunna fortsätta. 

Vi föreslår 

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Säkerhetsläget i Finland är allvarligare än på länge på grund av förändringar i världspolitiken, cyberhot och narkotikabrottslighet. Säkerhetsmyndigheternas arbete försvåras inte bara av allt mer omfattande och komplicerade uppgifter utan också av den allmänna kostnadsökningen. Också regeringen Orpo har genom sina nedskärningar som drabbar säkerhetsmyndigheterna del i att trycket ökar. 

De snabba kraven på inbesparingar har redan lett till samarbetsförhandlingar vid åtminstone Skyddspolisen och Räddningsinstitutet i Kuopio, som utbildar brandmän och nödcentralsoperatörer. 

Vid Skyddspolisen är minskningsbehovet rentav 60 årsverken, det vill säga var tionde arbetstagare. Inom Gränsbevakningsväsendet kan produktivitetsprogrammet leda till bland annat personalminskningar, stängning av gränsövergångsställen, gallring av behövliga materialanskaffningar samt sparande i bränslekostnaderna. 

För att trygga säkerhetsmyndigheternas funktionsförmåga och personalens ork och välbefinnande i arbetet föreslår Centern ett tilläggsanslag på 10 miljoner euro för Skyddspolisen. Ytterligare 10 miljoner euro föreslås för gränsmyndigheterna. Vi föreslår vidare tilläggsfinansiering på 4,5 miljoner euro till Räddningsinstitutet i Kuopio. 

Bekämpningen av svart ekonomi måste tas på allvar 

Samlingspartiets och Sannfinländarnas regering är den första regeringen under detta årtusende som inte har ett program för bekämpning av svart ekonomi i regeringsprogrammet. I budgeten för i år skar regeringen ned sammanlagt 3,3 miljoner euro från bekämpningen av svart ekonomi, varav 1,9 miljoner euro gällde Skatteförvaltningen. 

Efter den offentliga debatten förra vintern ändrade sig regeringen dock och inledde ett programarbete för bekämpning av svart ekonomi i mars 2024. Det har inte anvisats någon särskild finansiering för detta i nästa budget. 

Vi anser att bekämpningen av svart ekonomi bör tas på allvar. Svart ekonomi består av brottslig verksamhet som leder till att staten går miste om skatteinkomster och att företag får en ojämlik ställning. Den likgiltighet som regeringen ursprungligen visade undergräver samhällsmoralen. 

Bekämpningen av svart ekonomi handlar om att hitta dem som fuskar. Enligt Skatteförvaltningen förekommer det bland annat i plattformsekonomin sådan skatteflykt som en effektiv bekämpning av svart ekonomi kan upptäcka. Dessutom rentav ökar risken för svart ekonomi till följd av regeringens nedskärningar i hushållsavdraget och höjningar av mervärdesbeskattningen. 

Centerns utskottsgrupp betonar att det för bekämpningen av svart ekonomi behövs ett smidigt samarbete mellan skatteförvaltningen, polisen, tullen, åklagarna och domstolarna, och att det måste finnas tillräcklig finansiering för detta. Enligt tidigare års erfarenheter har den tilläggsfinansiering som riktats till bekämpningen gett staten mångfaldiga inkomster. Behovet av öronmärkt tilläggsfinansiering ökar av att regeringens produktivitetsprogram tvingar de ovan nämnda centrala myndigheterna för bekämpning av svart ekonomi att göra betydande besparingar. 

I den svarta ekonomin, inklusive brottslig verksamhet och penningtvätt, rör sig enorma summor. Enligt Skatteförvaltningens uppskattningar betalas enbart svarta löner årligen för över en miljard euro, vilket medför skatteinkomstbortfall på hundratals miljoner euro för staten och kommunerna. 

När skattemyndigheterna råkar ut för intäktsbortfall, känner de som lydigt betalar sina skatter det i skinnet i form av skärpt beskattning. Också ärliga företagare lider av den svarta ekonomin i form av osund konkurrens. 

Centern vill bekämpa svart ekonomi på alla tänkbara sätt. Till skillnad från regeringen föreslår Centern 20 miljoner euro för polisen, Tullen, Skatteförvaltningen, Utsökningsverket, domstolarna och åklagarna för bekämpning av svart ekonomi. Den förebyggande effekten av detta skulle tillsammans med den direkta effekten av åtgärderna mot svart ekonomi ge en intäkt på 120 miljoner euro och en nettoeffekt på 100 miljoner i statsfinanserna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

10. Polisväsendet

Centern stöder regeringens mål att polisens resurser ska stärkas till 8 000 årsverken före utgången av valperioden, vilket inleddes under förra valperioden. Vi betonar också att det ökade antalet poliser måste leda till att nya tjänster inrättas också i glesbygden. 

Under förra valperioden utfördes grundliga utredningar för att fastställa den maximala utryckningstiden vid polislarm i syfte att stärka de svagare serviceområdena för polisen på fältet. För den inre säkerhetens skull uppmuntrar vi regeringen att styra Polisstyrelsen till en jämnare fördelning av de nya tjänsterna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Enligt sakkunniga har alla våra säkerhetsmyndigheter (polisen, Skyddspolisen, Gränsbevakningsväsendet, räddningsväsendet och nödcentralerna) i olika grad svårigheter i fråga om den ökade arbetsmängden och de allt svårare arbetsuppgifterna. 

Regeringens beslut vid budgetförhandlingarna att inom ramen för det så kallade produktivitetsprogrammet rikta stora sparkrav också till alla säkerhetsmyndigheter inom inrikesministeriets förvaltningsområde för åren 2025—2028 hotar redan deras prestationsförmåga. Vi påpekar att produktivitetsprogrammet i praktiken innebär en nedskärning i varje säkerhetsmyndighets basfinansiering. Den ersätts inte av tidsbundna tillägg. Detta förhindrar det långsiktiga utvecklingsarbetet hos säkerhetsmyndigheterna. 

Kraven på snabba sparåtgärder har redan lett till samarbetsförhandlingar åtminstone vid Skyddspolisen, men de besparingar som planeras kan åtminstone den här gången genomföras utan uppsägningar och permitteringar. 

Det sparmål som ursprungligen gällde personalen var 4,4 miljoner euro, vilket motsvarar 60 årsverken. Skyddspolisen beviljades dock fem miljoner euro i den tredje tilläggsbudgeten för 2024. I och med det minskade sparmålet i fråga om personalen till 1,4 miljoner. Förhandlingarna gällde finansieringen för 2025. 

Enligt Skyddspolisen är finansieringsläget ännu svårare från och med 2026. Risken är att personalen 2026 behöver minskas med upp till 100 årsverken om ingen tilläggsfinansiering beviljas. En sådan minskning inverkar oundvikligen på Skyddspolisens förmåga att inhämta och analysera information. Ett så stort finansieringsunderskott gör det svårt, om inte omöjligt, för Skyddspolisen att långsiktigt sitt arbete långsiktigt. 

Centern anser att Skyddspolisen bör ha ändamålsenliga och stabila resurser och de ska vara tillräckliga för de nya uppgifter som ålagts Skyddspolisen. Centern ökar Skyddspolisens finansiering med 10 miljoner euro. 

Vi föreslår 

20. Gränsbevakningsväsendet

Inom Gränsbevakningsväsendet kan produktivitetsprogrammet leda till bland annat personalminskningar, stängning av gränsövergångsställen, gallring av behövliga materialanskaffningar samt sparande i bränslekostnaderna. Dessutom uppkommer det vid varje säkerhetsmyndighet utmaningar för personalens ork och välbefinnande i arbetet. Gränsbevakningsväsendet bör anvisas ett anslagstillägg på 10 miljoner euro. 

Vi föreslår 

30. Räddningsväsendet och nödcentralerna

Bakgrunden till finansieringssvårigheterna vid Räddningsinstitutet i Kuopio är regeringens beslut att börja finansiera Helsingfors räddningsskola ur statsbudgeten. Fram till i år finansierades den av Helsingfors stad och utbildade brandmän för huvudstadsregionens behov. 

En del av den tilläggsfinansiering som reserverats för Räddningsinstitutet i Kuopio styrdes till Helsingfors räddningsskola. Båda utbildningsanordnarna har sin egen administration, även om det minsta man kunde göra är att sammanslå Helsingfors räddningsskola, som är betydligt mindre, med Räddningsinstitutet i Kuopio, och på så sätt spara i administrationskostnaderna. 

Vi föreslår 

40. Invandring

Vi välkomnar alla invandrare som inte är arbetsskygga. 

Försämringen av försörjningskvoten kan stoppas med 40 000 nettoinflyttare på årsnivå. 

Det motsvarar uppskattningen i Statistikcentralens nya befolkningsprognos. Finansministeriet har uppskattat att hållbarhetsundersgapet minskar med 0,3 procent i förhållande till bnp när nettoinvandringen ökar med 7 500 personer. Ministeriet utgår i sin beräkning av hållbarhetsgapet från att en ökning inte leder till förändringar i befolkningens genomsnittliga inkomstnivå, användningen av offentliga tjänster och förmåner eller i sysselsättningsgraden. 

I den tidigare befolkningsprognosen för 2021 var antagandet att nettoinvandringen ökar med 15 000 personer per år. När invandringen antas öka med 25 000 personer jämfört med den tidigare uppskattningen, är inverkan på hållbarhetsunderskottet cirka 1 procent i förhållande till bruttonationalprodukten. Det innebär ungefär tre miljarder euro. Av det återstående hållbarhetsgapet på 2,0 procent enligt finansministeriets uppskattning kan således cirka hälften täckas genom arbetskraftsinvandring. 

Invandrarna bör bli lika väl sysselsatta och få samma uppgifter och samma lön som majoritetsbefolkningen. Vi behöver ett poängsystem enligt kanadensisk och australiensisk modell för att säkerställa att migrationen bidrar till att sanera de offentliga finanserna. 

Vi behöver övergå till företagsspecifik behovsprövning, det vill säga företaget bedömer själv om det behöver utländsk arbetskraft. I stället för att tjänstemän eller politiker gör det. 

Utländska experter och deras familjer ska erbjudas och garanteras ett servicelöfte på två veckor från den tidpunkt då sökanden lämnar in sin ansökan till systemet. Hit hör identifiering, erhållande av arbetstillstånd och alla andra konkreta angelägenheter, allt från att öppna bankkonto till personnummer och vårdplats för barn. 

Propositionen om tremånadersregeln, som försvårar arbetskraftsinvandringen, återtas. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Finansministeriet har konstaterat att en besparing på 100 miljoner euro kan uppnås genom en reform av mottagningen av flyktingar och asylsökande och effektivisering av uppehållstillståndsförfarandet. 

Centern anser att regeringen bör ta denna möjlighet på allvar och effektivisera mottagningstjänsterna. Det kan göras till exempel genom att öka inkvarteringen i kommunernas hyresbostäder eller i privatbostäder i stället för att upprätthålla dyra förläggningar. 

Regeringens linje verkar vara den motsatta, eftersom den år 2024 till och med har begärt mer pengar för mottagningsutgifter för flyktingar och asylsökande och för betalning av mottagningspenning. Centern förstår ukrainarnas situation och de måste få hjälp, men i första hand genom kostnadseffektiva inkvarteringslösningar. 

I årets tredje tilläggsbudgetproposition bad regeringen riksdagen om mer (skuld)pengar för mottagningsutgifter för flyktingar och asylsökande och för betalning av mottagningspenning, eftersom det utdragna kriget i Ukraina leder till att de som beviljats asyl ska flyttas från privat inkvartering till förläggningar med högre kostnader. Det är en utveckling i en märklig riktning. 

Utifrån det som sägs ovan föreslår Centern i sin alternativa budget en besparing på sammanlagt 110 miljoner euro i inkvarteringskostnaderna för asylsökande och flyktingkvoten. 

Vi föreslår 

FÖRSVARSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

När i sig motiverade besparingar inom den offentliga förvaltningen genomförs ser vi till att det inte inom någon sektor orsakar dröjsmål eller andra olägenheter för företagens verksamhet. 

Vi räddar tjänsterna 

Människor har enligt grundlagen rätt till lagstadgad basservice oberoende av boningsort. I fråga om de ytterligare nedskärningarna i social- och hälsovårdstjänsterna lurar regeringen dock både sig själv och finländarna. Nedskärningarna avhjälper inte välfärdsområdenas ekonomiska svårigheter på något sätt, eftersom regeringen håvar in alla kalkylerade besparingar för att täppa till hålen i statsfinanserna. 

I Finland ansvarar kommunerna och välfärdsområdena för den basservice som människorna behöver. Kommunerna har också betydande uppgifter med anknytning till områdets livskraft, såsom planläggning, trafikinfrastruktur och fritidstjänster för invånarna. 

Kommunernas och välfärdsområdenas ekonomiska situation är svår av många orsaker. Situationen har förvärrats ytterligare av regeringens misslyckade ekonomiska politik och sysselsättningspolitik, nedskärningarna i finansieringen och den direkta likgiltigheten när det gäller att trygga de tjänster som människorna behöver. 

Med stöd av vår grundlag har statsmakten det yttersta ansvaret för att tillförsäkra var och en den lagstadgade basservicen oberoende av boningsort. Med stöd av principen om finansieringsansvar måste kommunerna och välfärdsområdena garanteras tillräckliga resurser för att sköta de lagstadgade uppgifterna. 

Centern anser inte att situationen i kommunerna och välfärdsområdena är hopplös. Vi erbjuder ett alternativ till regeringens kortsiktiga politik som behandlar finländarna ojämlikt beroende på förmögenhet och boningsort. Det måste fås ett stopp på den ökande ojämlikheten mellan kommunerna och mellan kommuninvånarna. 

Vi skär inte i social- och hälsovårdstjänsterna 

Nedskärningar i social- och hälsovårdstjänsterna blir dyra, i såväl mänskligt som ekonomiskt hänseende. Till skillnad från regeringen skär Centern inte i social- och hälsovårdstjänsterna – varken nu eller i framtiden. Det är ett val som motsvarar vår linje och våra värderingar. 

Vi ger områdena tid att få ordning på ekonomin 

Vi ger välfärdsområdena mera tid att få ordning på sin ekonomi. Vi förlänger tiden för att täcka underskotten med två år. Regeringens kortsiktiga linje tvingar välfärdsområdena att köra ner närservicen. 

Vi reformera kommunernas finansieringssystem så att basservicen tryggas 

Statsandelsreformen genomförs med målet att var och en oberoende av boningsort ska ha rätt till kommunal basservice genom en skälig skatte- och betalningsbörda. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

89. Finansieringen av välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen

Regeringen har valt att göra de social- och hälsovårdstjänster som människorna behöver. till ett sparobjekt. De ändringar som gjorts i lagen om välfärdsområdenas finansiering har inte haft något att göra med att dämpa kostnadsökningen eller på ett kontrollerat sätt förbättra finansieringens sporrande och styrande egenskaper, för att inte tala om att de föreslagna ändringarna skulle genomföras på ett kontrollerat och förutsägbart sätt så att de grundlagsfästa tjänsterna säkerställs. 

Regeringen har tillägnat sig en dålig lagstiftningskultur när den bitvis överlämnar flera förslag till lagändringar som gäller samma frågekomplex. Riksdagen kan inte bilda sig en samlad uppfattning av konsekvenserna av åtstramningen av välfärdsområdenas finansiering med avseende på 19 § 3 mom. i grundlagen. Enligt bestämmelsen ska det allmänna, det vill säga den sittande regeringen, tillförsäkra var och en tillräckliga social- och hälsovårdstjänster och främja befolkningens hälsa. 

Det är också förvånande att regeringen ständigt vill öka finansieringen av besök hos privatläkare genom att sälja statens egendom, samtidigt som den genom nedskärningar i finansieringen skrotar de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna och tvingar social- och hälsovårdspersonalen i välfärdsområdena till kontinuerliga omställningsförhandlingar. 

Regeringen kommer genom sin kortsynta spariver att orsaka långvarig allvarlig skada för dem som behöver tjänster och för den offentliga ekonomin samt eventuellt också juridiska problem som det tar lång tid att utreda genom rättegångar. 

Utgångspunkten för välfärdsområdenas finansiering 

Under riksdagsdebatten om statsministerns upplysning (SU 4/2024) i oktober 2024 ansåg statsminister Orpo och regeringspartierna att utgångspunkten för bedömningen av välfärdsområdenas utgiftsökning var 22,5 miljarder euro i finansiering som överförts från kommunerna. Det har dock redan tidigare visat sig att det inte har varit en rättvis och skälig utgångspunkt för välfärdsområdena. 

Det verkar som om regeringen antingen har glömt, inte har förstått eller inte vill förstå att den kraftiga höjningen av löner, räntor, energi och pris på förnödenheter, särskilt 2022–2023, också har gällt välfärdsområdena. Dessutom ökar utgifterna för läkemedel och hälsoteknik historiskt sett dubbelt så snabbt som övriga utgifter. Den åldrande befolkningen ökar utgifterna med omkring en procent varje år. Om det här säger regeringen inte ett ord. 

Därför fanns det redan i utgångsläget en miljardlucka i den statliga finansieringen av välfärdsområdena för 2023. Ingen kan anklagas för detta, eftersom orsakerna till snedvridningen har inträffat efter juni 2021, då riksdagen godkände ett lagpaket på över 1 600 sidor som innehöll sammanlagt 52 lagar om välfärdsområden och reform av social- och hälsovården och räddningsväsendet.. 

Den enhälliga slutsatsen av en utredning som riksdagens finansutskott låtit göra med sakkunniga vintern 2024 (EÄ 17/2024 rd) var att orsakerna till kostnadsökningen och underskotten sammanhänger särskilt med den kraftiga inflation som började med Rysslands anfallskrig mot Ukraina, den dyra löneuppgörelsen inom social- och hälsovården samt stafettläkarfirmornas ockerarvoden. 

Kostnadsutvecklingen snedvreds också av covidpandemin, då staten betalade utgifterna till kommunerna till följd av pandemin. Under denna tid tillhandahölls inga icke-brådskande social- och hälsovårdstjänster. Resultatet blev att nettoökningen av de social- och hälsovårdsutgifter som kommunerna betalade avtog 2021–2022. 

Av de orsaker som anges ovan och enligt en statistisk granskning var ökningen av nettodriftskostnaderna under pandemin 290–350 miljoner mindre än ökningen av servicebehovet. Välfärdsområdesindexet, som justerade utgifterna för 2023, var underdimensionerat för att korrigera så kraftiga och samtidiga faktorer i anslutning till kostnadsökningen. Enligt de sakkunnigas bedömning täckte välfärdsområdesindexet endast 17 procent av den faktiska förändringen i kostnadsökningen i välfärdsområdena. 

Under övergångsperioden för social- och hälsovårdstjänsterna från kommunerna till de nya välfärdsområdena 2023 var inflationen högre än vad alla prognoser visat. I konsumentpriserna var den 6,3 procent, men social- och hälsovårdsutgifterna höjdes med procentsatser som var hälften lägre. Enligt lagen om välfärdsområden ska områdena dessutom hyra alla social- och hälsovårdsfastigheter för minst tre år fram till utgången av 2025. De hyresgrunder som fastställts för fastigheter höjde välfärdsområdenas kostnader med hundratals miljoner jämfört med 2022. 

Av ovan nämnda orsaker var välfärdsområdenas statliga finansiering för 2023 minst en miljard euro mindre än det faktiska finansieringsbehovet. Välfärdsområdena kunde inte på något sätt påverka denna situation. Nu har de fått ansvaret för att täcka finansieringsunderskottet, som har synts som stora underskott i alla välfärdsområden. Regeringen har reagerat på nöden främst genom att klandra välfärdsområdena och klandra den förra regeringen utan att göra någonting själv. 

Vid bedömningen av ökningen och stävjandet av välfärdsområdenas utgifter bör utgångsnivån vara de faktiska nettoutgifterna 2023, dvs. 24,6 miljarder, medan regeringen använder siffran 22,5 miljarder euro, som av ovan motiverade skäl är felaktig. 

Utvecklingsutsikterna för välfärdsområdenas finansiering 

Enligt nuvarande prognos uppgår välfärdsområdenas nettoutgifter i år till 25,6 miljarder euro. Om det förverkligas, ökar nettoutgifterna med 4,1 procent. Det är en bra prestation med beaktande av ökningen av social- och hälsovårdsutgifterna historiskt sett och också med tanke på att det normalt tar minst fem år att genomföra stora reformer. Enligt statistiken ökade social- och hälsovårdsutgifterna reellt med 2,1 procent 2010–2018, före social- och hälsovårdsreformen och pandemin. Med beaktande av den årliga inflationen var ökningen således i genomsnitt omkring 4 procent. 

Om välfärdsområdena lyckas pressa ner utgiftsökningen till mindre än 3 procent 2025, nås 26,2 miljarder euro, det vill säga en balans på riksnivå, som har reserverats i statsbudgeten för 2025. Det är fortfarande osäkert, men inte omöjligt. Balansen förutsätter att de områden som senare har inlett stora saneringar når sina mål. Klyftan mellan områdena förblir dock fortfarande stor, vilket är ytterligare ett orosmoment. Centern bekymrar sig, men det verkar inte regeringen göra. 

Av de orsaker som anges ovan har välfärdsområdenas ekonomiska situation redan från början varit svår och obehandlad blir den allvarlig för dem som behöver tjänster. Vi är också oroade över hur den yrkeskunniga social- och hälsovårdspersonalen ska orka i en spiral av ständiga omställningsförhandlingar. 

Normalt ska regeringarna för att lösa svåra situationer göra upp ett åtgärdsprogram, som den av Samlingspartiet och Sannfinländarna ledda regeringen saknar. Det verkar som om regeringen har fastnat i regeringsprogrammet från juni 2023 och skrivningarna i det och inte kan leva i tiden eller reagera på de krav som den aktuella situationen ställer. Det beror i sin tur på att regeringen saknar ett helhetsgrepp om ledningen där det har blivit en dygd att vara hårdhänt. Regeringen ser i huvudsak ut att fokusera på stora ord och tomma löften samt på skuldbeläggande av andra. Men när det kommer till handlingar sysslar regeringen mest som en kamrer och ägnar sig åt fånig populism (t.ex. prat om för stort antal välfärdsområden och nedläggning av välfärdsområdesfullmäktige) och sporadiska experimentidéer som syftar till att hölja den egentliga frågan i dunkel. Å andra sidan är det inte nytt för regeringar ledda av samlingspartiet, när man ser tillbaka på historien. 

Regeringen har dock bevisligen genom denna proposition gjort ett värdeval där kortvariga besparingar helt och hållet åsidosätter tryggandet av social- och hälsovårdstjänsterna och en kontrollerad reform, även om de inte i kunnigare händer skulle vara alternativ till varandra. Som exempel på detta har välfärdsområdenas styrningsmakt koncentrerats till finansministeriet på bekostnad av servicestyrningen inom social- och hälsovården. 

Vi är väl medvetna om att situationen inte är lätt för regeringen. Det underlättas dock inte av att regeringen rycker på axlarna och säger ”går inte” till allt, skär obegränsat i finansieringen och överlåter ansvaret på välfärdsområdena eller den föregående regeringen utan att göra någonting själv. Det finns alltid lösningar på utmaningarna om det bara finns vilja. Hittills har det inte funnits någon vilja. 

Regeringen har visserligen beslutat om enskilda lättnader med tanke på välfärdsområdena (t.ex. uppluckringar av vårdgarantin och dimensioneringen av äldreomsorgen), men samtidigt har regeringen lagt tassarna på de resulterande besparingarna. Detsamma gäller också påtvingade höjningar av kundavgifterna. 

Höjning av klientavgifterna 

Regeringen Orpo har beslutat att höja klientavgifterna inom hälso- och sjukvården med upp till 45 procent. Enligt uppskattningar stiger klientavgifterna för ungefär varannan finländare nästa år på grund av höjningarna. Höjningarna gäller särskilt äldre, låginkomsttagare och kvinnor, eftersom de i genomsnitt anlitar offentliga hälsovårdstjänster mer. Maximibeloppen för klientavgifter inom poliklinikbesök, dagkirurgi, seriebehandling och fysioterapi stiger med 45 procent. Maximibeloppen för avgifterna för hälsovårdscentralers läkarbesök, mun- och tandvård, kortvarig anstaltsvård och tillfällig hemsjukvård stiger med 22,5 procent. 

De påtvingade höjningarna av kundavgifterna underlättar inte välfärdsområdenas finansieringsutmaningar eller skapar funktionella incitament. Den kraftiga höjningen av kundavgifterna kommer att synas som betalningssvårigheter för dem som behöver tjänster samt som kreditförluster för välfärdsområdena. I bästa fall syns höjningen med fördröjning i avgiftsinkomsterna, men regeringen vill omedelbart håva in ett belopp som motsvarar höjningen. 

Centern anser att höjningarna av klientavgifterna är oskäliga. Alla kostnader har stigit betydligt under de senaste åren och en så här stor höjning av klientavgifterna kan leda till att alla människor inte har möjlighet att söka vård i tid. Då kan de totala kostnaderna stiga när besvären förvärras och skötseln av dem försvåras och blir dyrare. Det finns också en risk för att klientavgifterna i allt högre grad överförs till indrivning, även om välfärdsområdena enligt lag ska se till att avgifterna sänks och att avgiften inte alls tas ut, om klienten behöver ansöka om utkomststöd för att kunna betala avgiften. 

Centern anvisar 150 miljoner euro till välfärdsområdena för att återta regeringens förslag. 

Nuläget för välfärdsområdenas finansiering 

Regeringen har också berömt tillägget på 2,2 miljarder euro i välfärdsområdenas finansiering nästa år utan att berätta att cirka 1,5 miljarder består av lagenlig ersättning för finansieringsunderskottet för 2023 och resten av indexhöjning. I praktiken ger regeringen inte välfärdsområdena något äkta tillskott, utan korrigerar utifrån den gällande finansieringslagen den underdimensionerade finansieringen enligt utgångsnivån för 2023. Detsamma upprepas också 2026 och därefter, visserligen genom nedskärning av efterhandsfinansieringen, om propositionen godkänns. 

Utifrån det som sägs ovan är det klart att underskottet 2023 och 2024, uppskattningsvis cirka 3 miljarder euro, inte kan täckas inom den tidsfrist på två år som föreskrivs i lagen, förutom i fråga om på sin höjd några enstaka välfärdsområden. Var och en, också regeringen, bör kunna sluta sig till att det inom den tiden är omöjligt att omvandla resultaträkningarna för 2025 och 2026 till ett så stort överskott att de täcker underskottet under de två första åren. Tiden är alldeles för kort, särskilt som regeringen i denna proposition skär ner finansieringen av välfärdsområdena i efterhand och själv håvar in alla ekonomiska lättnader som ändringarna i lagstiftningen medför för välfärdsområdena. Regeringen gör exakt tvärtom jämfört med vad situationen kräver. 

Därför är en temporär ändring av skyldigheten att täcka underskott så att den träder i kraft först från och med 2025 en nödvändig åtgärd. Det finns inget hinder för detta med tanke på planen för de offentliga finanserna, eftersom en tidsbegränsad förlängning inte ökar den totala statliga finansieringen 2023–2027. Centerns riksdagsgrupp lämnade en lagmotion om detta redan för drygt ett år sedan (LM 6/2023 rd). 

Om regeringen inte mer aktivt deltar i att lösa välfärdsområdenas underskottsproblem 2023 och 2024, utan fortsätter med nedskärningarna i finansieringen och inte går med på att skyldigheten att täcka kostnaderna överförs för viss tid under antagandet att välfärdsområdena minskar sina utgifter så att underskotten blir täckta, hamnar största delen av områdena i ett läge som strider mot grundlagen. 

Till exempel kommer Södra Karelens välfärdsområde på grund av tiden för att täcka underskott att minska sin personal inom social- och hälsovården med 40 procent, och HUS kommer att inleda omställningsförhandlingar som syftar till att minska personalen med 800 personer inom social- och hälsovården. Problemet gäller alltså både stora och små områden. Inte heller det här har fått regeringen att vakna. 

Oundvikligen kan det vid så kraftiga personalminskningar uppstå fall där medborgarna inte har fått de social- och hälsovårdstjänster som de har rätt till enligt grundlagen. Politikerna i välfärdsområdena försätts då i en omöjlig situation samtidigt som regeringen står handfallen. För att följa lagbestämmelserna om tidsfristen för att täcka underskott blir välfärdsområdena antingen tvungna att köra ner social- och hälsovårdstjänsterna för mycket och ställs då till svars för det, eller så kan det bli svårt för dem att få ansvarsfrihet, om de har prioriterat de tjänster som människorna behöver och underskotten inte har kunnat täckas inom den tid som skrivits in i lagen. I sista hand riktas fingret alltid mot statsmakten, det vill säga den ansvariga regeringen. I värsta fall kan det uppstå en ond cirkel och kaos och en serie rättegångar som inte skulle vara till heder för någon. 

Vad regeringen bör fästa uppmärksamhet vid och den bakomliggande orsaken till välfärdsområdenas finansieringsproblem är underdimensioneringen av finansieringen för 2023, som syns som ackumulerat underskott. Och hur ska underskotten kunna täckas utan att de social- och hälsovårdstjänster som människorna behöver riskeras? Underskotten beror i sin tur på anhopning av flera faktorer som kraftigt höjt kostnaderna, vilket vi redogjort för ovan. Situationen har blivit lugnare på den här punkten, trots att kostnaderna har förblivit höga. Den spänning på arbetsmarknaden som regeringen förorsakar kan dock medföra nya finansieringsutmaningar för välfärdsområdena efter de förestående löneförhandlingarna. 

Centern skulle förlänga tiden för att täcka välfärdsområdenas underskott, och vi har föreslagit det redan hösten 2023. Detta skulle göra det möjligt att stabilisera välfärdsområdenas ekonomi på ett kontrollerat sätt utan att närservicen och basservicen plötsligt och felaktigt körs ned. 

Centerns linje för att rädda social- och hälsovårdstjänsterna 

Den största åsiktsskillnaden mellan Centern och regeringen Orpo gäller social- och hälsovårdstjänsterna för finländarna. Centern skulle inte skära ned de kalkylmässiga spareffekterna av lagändringarna från välfärdsområdenas finansiering. Centerns grundprincip är att de lagändringar som bedömts vara ändamålsenliga och som dämpar kostnadstrycket på välfärdsområdena kan genomföras, men välfärdsområdena ska få behålla den finansiering som reserverats för dessa uppgifter och skyldigheter och den ska inte sugas upp till staten. När regeringen Orpo till exempel lindrar vårdgarantin och sänker personaldimensioneringen tar den samtidigt pengarna av välfärdsområdena. Centern vill i sin tur ha avreglering, men vi skulle låta områdena behålla pengarna för att förbättra tjänsterna. 

På basis av detta anvisar Centern i sin alternativa budget ett tillägg på 165,7 miljoner euro till välfärdsområdena jämfört med propositionen. Finansieringslagen bör ändras så att välfärdsområdenas finansiering inte automatiskt minskar när uppgifter och skyldigheter avvecklas. På så sätt kan välfärdsområdena täcka sitt underskott. 

Enligt Centern kan välfärdsområdena minska kostnaderna genom att utnyttja nya rutiner, men regeringens tidsplan och målnivå för välfärdsområdenas besparingar är helt orealistisk. 

Centerns riksdagsgrupp har utarbetat ett konkret åtgärdsprogram till stöd för regeringen. Det innehåller sammanlagt cirka femton konkreta åtgärdsförslag. Tyvärr har inget av våra förslag varit bra för regeringen, även om de flesta av dem inte kostar någonting. Förslagen som gäller social- och hälsovårdstjänsterna behandlas under social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel. 

Vi sätter stopp för inhyrd arbetskraft 

Vi vill få bukt på användningen av inhyrda läkare som nu är utom all kontroll. En lösning är att förplikta medicinstuderande att arbeta endast på sjukhus eller hälsocentraler, eftersom deras utbildning betalas av skattebetalarna. 

Vi ökar utbudet av elektroniska tjänster 

Allt fler hälsorelaterade ärenden måste kunna skötas elektroniskt, oberoende av tid och plats. Samtidigt frigörs det tid för personliga möten vid ett fysiskt verksamhetsställe för den som behöver det. Det ska dock alltid också vara möjligt att besöka sjukskötare, läkare eller annan yrkesutbildad vårdpersonal. 

En yrkesutövarmodell införs med snabb tidtabell i hela landet. 

Med yrkesutövning avses sådan verksamhet där en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inte innehar en offentlig tjänst eller något annat anställningsförhållande, utan producerar tjänsterna självständigt direkt för kunden. Syftet med yrkesutövarmodellen är att koppla läkare i den privata sektorn till långvariga vårdförhållanden som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar. 

Vi inleder ett åtgärdsprogram för att göra lagstiftningen smidigare, avveckla normer och uppnå ändamålsenliga besparingar i välfärdsområdena 

Välfärdsområdena omfattas nu av en stark statlig författnings- och finansieringsstyrning, så områdena kan och bör ges handlingsfrihet när det gäller organiseringen av tjänsterna. 

Principen borde vara att staten ställer upp mål och att välfärdsområdet inom ramen för en flexibel reglering själv får välja de metoder som i området är mest ändamålsenliga och lämpliga. 

Vi återställer kompetenskravet för socionomer till samma nivå som före reformen av dimensioneringen inom småbarnspedagogiken. Skyldigheten att ansöka om dispens för sjukhus med färre än tusen förlossningar slopas. Transporter av avlidna underlättas. Lagstiftningen om underentreprenad, vars beredning framskred långt under förra valperioden, genomförs. 

Besparingar inom social- och hälsovårdstjänsterna eftersträvas i hela landet. Hit hör bland annat att se över vilka paragrafer eller bestämmelser som kan strykas, lättas upp eller automatiseras. Servicestyrningen måste vara fungerande och vårduppläggen sammanhängande. Ineffektiva behandlingar faller bort och god praxis sprids effektivt mellan välfärdsområdena. 

Centern anser att det är rätt åtgärd att rikta FPA-ersättningar till mun- och tandhälsa, kvinnosjukdomar och assisterad befruktning och vill att regeringens anslag för FPA-ersättningar anvisas endast till dessa områden. I tider med historiskt låg nativitet behövs alla metoder för att finländarnas önskan att få barn ska kunna uppfyllas. 

Centern tar i detta skede inte ställning till regeringens planerade modell för FPA-ersättning till personer över 65 år, eftersom det ännu inte finns exakta uppgifter om modellen. Vi varnar dock regeringen för att utlova sådant som man inte kan hålla. År 2023 besökte klienterna inom välfärdsområdena allmänläkare totalt 6,2 miljoner gånger (4,5 miljoner var fysiska besök och 1,6 miljoner distanstjänster). Av dessa gjordes drygt 2,4 miljoner besök (39%) av personer över 65 år (1,65 miljoner fysiska besök och 779 206 distanstjänster). 

Vi vill underlätta användningen av teknik bland annat genom att beakta den vid personaldimensioneringen inom vården. Välfärdsområdena måste modigt söka metoder för att stärka produktiviteten. Det behövs nya förfaranden, till exempel fördomsfri användning av artificiell intelligens och robotteknik. Också lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården måste bli smidigare. Införandet av e-tjänster och digitalisering frigör tid för möten ansikte mot ansikte och gör att man snabbare kan upptäcka och ta tag i hälsoproblem. 

Ett servicelöfte för social- och hälsovården 

Centern anser att finländarna har rätt att få reda på vilket servicelöfte som samhället ger om de högklassiga tjänster som den offentliga hälso- och sjukvården kan erbjuda. Det är fråga om vilka tjänster finländarna kan förvänta sig i utbyte mot sina skattepengar. 

Vi vill öppna en offentlig debatt om vilka tjänster det offentliga social- och hälsovårdssystemet ska producera och vilka tjänster som helt eller delvis överförs på människornas eget ansvar. Faktum är att varken skattepengarna eller arbetskraften räcker till för att täcka de befintliga åtagandena. 

Samhällets servicelöfte kan preciseras till exempel så att vaccinationer av turister slopas bland välfärdsområdenas uppgifter, att de läkarintyg som krävs för körkort i sin helhet överförs till den privata sektorn och att den offentliga finansieringen av läkarintyg som hänför sig till vapenlicenser slopas. 

För att genomföra servicelöftet behövs det också ett systematiskt sätt att kartlägga effekterna av social- och hälsovårdstjänsterna samt att prioritera dessa enligt tjänster som finansieras av skattebetalarna och tjänster som människorna skaffar själva. Klassificeringen skulle göras som expertarbete och uppdateras regelbundet. 

Centern vill rädda finländarnas social- och hälsovårdstjänster, som bekostas med gemensamma skattepengar. Det finns ingen tid att förlora utan regeringen måste agera nu. 

Dessutom godkänner Centern inte regeringens planerade nedskärningar i servicen för personer med funktionsnedsättning. Det var från första början ett ohållbart beslut av regeringen Orpo att senarelägga ikraftträdandet av den lag som godkändes i riksdagen redan 2023 och som har beretts under flera valperioder. Beslutat att senarelägga ikraftträdandet var inte mänskligt för personer med funktionsnedsättning och har försvagat villkoren och de grundläggande fri- och rättigheterna för dem. Man blir ledsen över regeringens beslut. 

Den lag som nu träder i kraft vid ingången av 2025 kommer dock också att drabbas av regeringens nedskärningar. Centern i sin tur föreslår 30 miljoner euro mer än i regeringens budgetproposition till tjänster för personer med funktionsnedsättning. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

90. Stöd till kommunerna

Det måste fås ett stopp på den ökande ojämlikheten mellan kommunerna, som ansvarar för vår grundläggande bildning och den regionala livskraften. Problemet tar sig framför allt uttryck i att den ekonomiska differentieringen mellan kommunerna ökar. Trenden kan brytas genom att det skapas förutsättningar för ekonomisk tillväxt i hela landet, men detta försummar regeringen Orpo. 

Mest oroväckande är att den ekonomiska differentieringen mellan kommunerna ökar. Differentieringen syns tydligast i kommunernas inkomstskattesatser. År 2024 är skillnaden mellan kommunerna mätt med kommunalskattebördan redan över sex procentenheter. Ytterligheterna är 4,4 procent och 10,8 procent. 

Inför nästa år har nästan alla kommuner i Finland talat om trycket på att genomföra medelstora eller betydande anpassningsåtgärder, antingen genom att skära ner tjänsterna eller höja skatterna. Till skillnad från tidigare krissituationer har statsmakten den här gången inte på något sätt hjälpt kommunerna. 

Kommunernas finansieringssystem 

Den effektivaste och snabbaste medicinen för att minska de ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna är statsandelssystemet för kommunal basservice. Regeringen var i färd med att reformera statsandelssystemet men beslutade senarelägga reformen till slutet av valperioden, antagligen på grund av det kommande kommunalvalet. Det är ohållbart att tio finländska kommuner på grund av detta beslut av regeringen blir tvungna att under en ännu längre tid betala negativa statsandelar för att ordna offentliga tjänster. Regeringen har inte gjort något för att rätta till denna orättvisa, utan tvärtom drar man ut på situationen genom att senarelägga det för kommunerna viktigaste lagstiftningsprojektet, reformen av statsandelen för kommunal basservice, med ett år. 

Kommunerna har också genomgått stora förändringar. Social- och hälsovårdsreformen, som genomfördes 2023 och som var nödvändig, förändrade i betydande grad kommunernas uppgifter och finansiering. Kommunernas befolkningsstruktur har också differentierats och utmaningarna är olika i växande kommuner och kommuner som förlorar sitt inkomstunderlag. Reformen av kommunernas finansieringssystem är brådskande och nödvändig. Regeringen genomför dock inte den reform av kommunernas finansieringssystem den utlovat i sitt program. 

Arbets- och näringsreformen och kommunernas uppgifter 

En annan stor förändring som påverkar kommunerna är den arbets- och näringsreform som genomförs 2025. I praktiken genomförs personkund-, arbetsgivar- och företagstjänsterna som närservice för kommuninvånarna. I kommunen, där man har bäst kännedom om områdets arbetssökande och företag. Att sysselsättningen förbättras är viktigt inte bara för den arbetssökande och hans eller hennes familj utan också för kommunernas livskraft och ekonomi. Regeringen har dock i strid med målen för arbets- och näringsreformen försvagat möjligheterna att verkställa reformen bland annat genom att skärpa arbetsvillkoret, slopa utbildningsstödet och skära ned kommunernas finansiering. 

Regeringen skär i kommunernas finansiering samtidigt som överföringen av sysselsättnings- och näringstjänsterna från staten till kommunerna träder i kraft den 1 januari 2025. Regeringen borde ha lättat på kommunernas uppgifter när finansieringen minskar, men nu gör man det motsatta. 

Regeringen handlar inte heller snabbt för att lindra kommunernas uppgifter och skyldigheter, trots att kommunerna har lagt fram cirka 500 förslag om hur man kan avveckla normer och cirka 60 förslag till försök. Genom sin inaktivitet fördjupar regeringen skillnaderna mellan kommuner och kommuninvånare. 

Skrivningarna i regeringsprogrammet verkade lovande för kommunerna. Regeringen lovade att trygga bland annat de växande stadsregionernas investeringsförmåga samt att sörja för förmågan att producera tjänster i de områden som går back. Tyvärr haltar genomförandet av regeringsprogrammet kraftigt. 

Däremot håller regeringen på att underminera den kommunala självstyrelsen. Regeringen vill diktera för kommunerna hur de ska producera tjänsterna och vad de får äga. Den grundskolereform som för närvarande är under utredning samt kraven på underlag för ordnande av grundläggande utbildning ger indikationer på de kommande minimikraven på elevgränser, där det dikteras rätt och fel sätt att ordna tjänster. Inget av exemplen innehåller något erkännande av olikheter mellan kommunerna på det sätt som utlovades i regeringsprogrammet. 

Regeringen har alltså begravt kommunernas viktigaste serviceuppgift, den grundläggande utbildningen och tryggandet av den för varje barn och ung person, i två olika utredningsprojekt. Det är fullständigt oklart om regeringen kommer att få något till stånd i den här frågan heller. I kommuner med långa avstånd är barnen tvungna att spendera långa stunder varje dag på när närskolorna har lagts ned på grund av sparkrav och ett lågt antal barn. På alla ställen har man inte uppnått eller kunnat bevisa att man uppnått några verkliga besparingar genom att lägga ner skolor. 

Löftena håller på att bli tomma ord. Regeringen har under sina ett och ett halvt år vid makten tvingat kommunerna att höja fastighetsskatterna, vilket egentligen har gynnat endast sådana kommuner som har värdefulla fastigheter och vars fastighetsskatt har legat under den nuvarande nedre gränsen. 

Sammanfattning av kommunekonomin 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att regeringen har lämnat kommunerna åt sitt öde. Regeringen genomför inte den reform av kommunernas finansieringssystem som den utlovat i sitt program, den utlovade avvecklingen av kommunernas uppgifter och skyldigheter går trögt och regeringen sviker sitt löfte om att finansiera de nya uppgifterna och skyldigheterna fullt ut. 

Regeringen nästa år ner i den allmänna statsandelen till kommunerna med 145 miljoner euro utan att kommunernas uppgifter minskar i motsvarande grad. Som en sparåtgärd inom statsfinanserna överför regeringen däremot kostnaderna för integration av invandrare på kommunerna. 

Som det nu ser ut förbereder sig inför sin halvtidsöverläggning i april i en situation där regeringsprogrammets samtliga skrivningar och löften som gäller kommunerna är ogenomförda. Indexfrysningen på en procentenhet som bara är en sparåtgärd har genomförts. 

Mot bakgrund av det ovan anförda måste vi konstatera att situationen för kommunerna håller på att bli ohållbar. Inaktivitet vittnar antingen om regeringens ledningsproblem, okunskap eller likgiltighet eller om alla dessa problem. I sista hand blir regeringens inaktivitet en förlust för kommuninvånarna antingen genom högre beskattning eller försvagade tjänster. 

Därför finns det grundad anledning att misstänka att regeringen under ledning av Samlingspartiet håller på att förverkliga Samlingspartiets eviga ideologiska mål där det är ett egenvärde att minska antalet kommuner och koncentrera boende, service och beslutsfattande. Det är oacceptabelt att det huvudsakliga regeringspartiet ensamt dikterar, medan det andra huvudsakliga regeringspartiet passivt följer med, var människan får leva, bo och bedriva företagsverksamhet. Eftersom målet att minska antalet kommuner med fler än 200 inte uppnåddes genom den föregående samlingspartiledda regeringens aktiva lagstiftningsåtgärder under valperioden 2011–2015, försöker regeringen nu rita om kommunkartan genom att vara passiv och utan att göra någonting alls. Vi anser att detta är oansvarigt, eftersom det i slutändan drabbar dem som behöver tjänster: tjänsterna blir sämre och skatterna stiger. Med beaktande av kommunernas uppgifter drabbas framför allt unga och barn. 

Till skillnad från regeringen värdesätter Centern de finländska kommunerna och deras invånare. Den kommunala självstyrelsen har under hela vår tid av självständighet var en garanti för att klara av olika kriser. Kommunerna har utfört underverk. Centern vill att besluten ska fattas nära människorna och att människorna ska ha möjligheter att påverka och vara delaktiga i frågor som gäller dem själva och deras närmaste omgivning. 

Trots löftena i regeringsprogrammet syns tyvärr de största regeringspartiernas ideologiska iver att centralisera boende, tjänster och beslutsfattande också i genomförandet av kommunpolitiken. 

Den hårdnackade och arroganta regeringen är på väg att minska den kommunala självstyrelsen. Regeringen kommer bland annat att lämna lagförslag till riksdagen om hur kommunerna ska producera tjänster för sina invånare. Samtidigt kommer regeringen att tillåta försäljningen av ett naturligt monopol till investerare, till exempel i fråga om vattentjänster. 

Centerns lösningar för att trygga kommunalservicen 

• En övergripande reform av kommunernas finansieringssystem måste inledas utan dröjsmål. 
• Statsandelsreformen genomförs med målet att var och en oberoende av boningsort ska ha rätt till kommunal basservice genom en skälig skatte- och betalningsbörda. Uppmärksamhet ska fästas vid att jämna ut inkomstunderlaget samt skillnaderna i förhållandena och servicebehovet. 
• Kommunernas behovsprövade finansieringsunderstöd för 2025 måste höjas. 
• Kommunerna måste stödjas i genomförandet av arbets- och näringsreformen genom att deras förutsättningar att betjäna arbetssökande och företag tryggas. 

Vi föreslår 

UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Utbildning är människans viktigaste kapital, ända från småbarnspedagogiken till högskoleutbildning och livslångt lärande. Möjligheten till jämlik utbildning av hög kvalitet tillkommer alla barn och unga i hela Finland oberoende av familjens förmögenhet och socioekonomiska bakgrund. Utöver undervisning och forskning har utbildningen och dess tillgänglighet en viktig betydelse för regionernas företagsverksamhet, sysselsättning och livskraft i hela vårt land. 

Centern vill få humankapitalet att växa snabbt. För att humankapitalet ska växa på lång sikt görs en motsvarande parlamentarisk överenskommelse mellan partierna som den som ingåtts för FoUI-satsningarna. 

Ytterligare satsningar på utbildning för de unga åldersklasserna, livslångt lärande och invandring av experter. För att finansiera de här utbildningsinvesteringarna kan man också avyttra en del av statens icke-strategiska egendom i de fall där man uppskattar att den på lång sikt ger bättre avkastning som investering i utbildning. 

Vi vill öka studier som stärker de grundläggande färdigheterna i den grundläggande utbildningen och höja kunskapsnivån inom naturvetenskaper och matematik. Åtgärderna enligt Luma-strategin för naturvetenskaper och matematik genomförs. Utbildning i entreprenörskap ska genomföras på alla utbildningsnivåer bland annat genom att genom att ta med företagsfaddrar i skolans verksamhet. 

I stället för det indragna vuxenutbildningsstödet ska det omedelbart beredas ett nytt incitament för vuxenstudier, och det görs ingen nedskärning i yrkesutbildningen. Det görs en utvärdering av införandet av ett kompetenskonto för att främja kontinuerligt lärande, där man med hjälp av det kapital som samlas in kan skaffa utbildning. 

Utbildning i entreprenörskap stärks på alla utbildningsstadier. På så sätt stärks det finländska samhällets företagarvänlighet och entreprenörskapets betydelse som ett karriäralternativ. 

Det införs incitament för att locka studerande som kommer till Finland att stanna kvar efter studierna för att arbeta. 

Runt om i världen ska det inrättas finländska språk- och kulturskolor, där de som lärt sig finska och finsk kultur kan beviljas uppehållstillstånd för att arbeta i Finland. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

01. Förvaltning, kyrkliga ärenden och gemensamma utgifter inom ansvarsområdet

Centern föreslår att produktionen av lättläst läromedel för barn med intellektuell funktionsnedsättning och andra barn som behöver mycket stöd ska bevaras. Finansieringen för 2025 säkerställdes först i samband med den kompletterande budgeten i fråga om lättläst material på finska och genom riksdagens tillägg även i fråga om lättläst material på svenska. Frågan hann redan skapa oro innan beslut om finansieringen slutligen fattades. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Kyrkorna bör ersättas för begravningskostnaderna 

Förhållandet mellan kyrkorna och staten är unikt och inbegriper att kyrkorna har hand om att sköta samhällsuppgifter, såsom begravningar. Arrangemanget är betydande också med tanke på religionsfriheten och de religiösa samfundens autonomi. 

Regeringens förslag om en nedskärning på cirka 20 miljoner euro är ett ensidigt beslut som minskar finansieringen för skötseln av de samhällsuppgifter som ingår i kyrkornas och statens avtal. Regeringens beslut kommer att leda till att allt fler medlemmar i kyrkan blir tvungna att genom den kyrkoskatt de själva betalar finansiera exempelvis begravningskostnaderna för personer som inte hör till kyrkan. Det är problematiskt med tanke på religionsfriheten och jämlikheten. 

Minskningen av finansieringen fördelas i statsbudgeten för 2025 grovt mellan den evangelisk-lutherska och den ortodoxa kyrkan på basis av fördelningen av kyrkoskatteintäkterna. 

Centern accepterar inte denna nedskärning och reserverar i sin alternativa budget 20 miljoner euro för att återta nedskärningen. 

Centern anser att begravningskostnaderna för personer som inte hör till kyrkan i sin helhet ska täckas enligt självkostnadsprincipen och inte alls med intäkterna från den kyrkskatt som församlingsmedlemmarna har betalat. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

10. Småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning och fritt bildningsarbete

Den finländska grundskolan har varit en framgångssaga. Den har ökat barns och ungas förutsättningar för livet och stött hemmens fostrande uppdrag. Grundskolan har också lagt grunden för Finlands framgång som nation. För närvarande är dock allt inte i sin ordning i fråga om skolor och inlärning. Inlärningsresultaten har försämrats. Enligt de senaste Pisa-resultaten har skillnaderna mellan eleverna också ökat och beroendet mellan elevernas socioekonomiska bakgrund och inlärningsresultat har stärkts. Utbildningen går ganska kraftigt i arv i 2020-talets Finland. Skillnaderna mellan skolorna ökar. Utbildningsnivån bland unga vuxna har sjunkit. En del av barnen och ungdomarna mår dåligt i skolan. 

Det är nödvändigt att bedöma var den grundläggande utbildningen har lyckats och vad som kan förbättras. På grundval av detta måste nödvändiga korrigerande åtgärder vidtas. En bra skola och utbildning kan vara avgörande för att komma på rätt väg för resten av livet. 

Man får inte tillåta att grundskolorna och undervisningen i dem differentieras. Skolavhopp måste förebyggas i tid. Samarbetet mellan hemmet och skolan måste utvecklas vidare. Barnens och de ungas välbefinnande måste stödjas på bred front och mångprofessionellt. Kompetensen hos yrkesutbildade personer inom fostran och undervisning att i ett tidigt skede identifiera barns och ungas problem måste stärkas och metoderna för att hjälpa barn i tid måste förbättras. Lärarna ska ges möjlighet att sköta sina grundläggande uppgifter på ett bra sätt. Skolorna behöver arbetsro i stället för kontinuerliga reformer. 

Mobbning och våld i skolan måste stoppas. Det måste säkerställas att programmen för förebyggande av mobbning används och är fungerande i alla läroanstalter. Inlärningen av emotionella färdigheter och sociala färdigheter måste stärkas i undervisningen. 

Lärarna ska ges sådan utbildning som följer förändringarna i samhället och möjlighet att sköta sina grundläggande uppgifter på ett bra sätt. Skolorna behöver arbetsro i stället för kontinuerliga reformer. 

De allt mindre årskullarna skapar utmaningar för servicenätet inom utbildningen. Man måste dock finna lösningar som tryggar humankapitalet och jämlika utbildningsmöjligheter i hela landet. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid utbildningens övergångsskeden och utbildningens grundläggande uppgift –– bildning. 

Den grundläggande utbildningen och närskoletillägget 

Centerns mål är att förbättra utbildningens tillgänglighet. Vi är särskilt oroade över de förlängda skolresorna för yngre skolelever. Den tid som används för dagliga skolresor får inte bli oskälig och belasta barnet. 

Vi föreslår att ett närskoletillägg tas i bruk som en del av finansieringen av den grundläggande utbildningen. Närskoletillägget stärker verksamhetsförutsättningarna för mindre skolor. Målet är att den grundläggande utbildningen ska kunna ordnas för alla barn som lika närservice runt om i Finland. I en liten skolenhet kan man bygga upp gemenskap, hålla grupperna mindre och beakta varje barns individuella behov. 

Centern anvisar 3 miljoner euro för närskoletillägg till små skolor. Finansieringen för detta måste omfördelas som en del av tilläggsbudgeten genom att man vid undervisnings- och kulturministeriet söker besparingar till motsvarande belopp på annat håll än inom utbildningen. 

Totalreform av klientavgifterna inom småbarnspedagogiken 

Centern föreslår en totalreform av klientavgifterna inom småbarnspedagogiken och en revidering av grunderna för bestämmande av klientavgifterna. Vi föreslår att klientavgifterna inom småbarnspedagogiken som en del av den svåra sparkuren inom de offentliga finanserna höjs för barnen i de familjer som har de högsta inkomsterna. Samtidigt bör avgifterna för barn i familjer med endast en inkomsttagare sänkas i förhållande till avgifterna för småbarnspedagogik för barn i familjer med två inkomsttagare. 

De sänkta klientavgifterna inom småbarnspedagogiken har lett till att allt färre familjer betalar för småbarnspedagogiken för sina barn, även om de skulle ha möjlighet och barnen deltar på heltid i den offentliga småbarnspedagogiken. 

I fjol togs det inte ut någon avgift alls för 53,6 procent av barnen inom småbarnspedagogiken. Även om det i många kommuner är allt fler barn som deltar i småbarnspedagogik, återspeglas det inte i kommunernas avgiftsintäkter. Uttaget av avgifterna kan medföra betydande kostnader i förhållande till de intäkter som fås från avgifterna. Av kommunerna tillhandahöll 36 stycken helt och hållet avgiftsfri småbarnspedagogik för alla barn. Flertalet av dessa kommuner är små med färre än 5 000 invånare. Genom att höja avgifterna för småbarnspedagogik eftersträvar Centern om tilläggintäkter på uppskattningsvis 50 miljoner euro. 

Vi föreslår 

20. Yrkesutbildning och gymnasieutbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för yrkesutbildningen (förslagsanslag) 

Centerns linje främjar ett bildat och kulturellt Finland. Det mänskliga kapitalet är en konkurrensfördel som vi måste skydda för att landet ska klara sig. Om vi inte sörjer för vårt kunskapskapital genom att se till att varje finländare avlägger examen åtminstone på andra stadiet och en majoritet även högskoleexamen, kommer vårt humankapital enligt Finlands Bank att börja minska redan på 2040-talet. 

Centern godkänner inte regeringens nedskärningar på 120 miljoner euro i yrkesutbildningen. Yrkesutbildad arbetskraft är hörnstenen för landets kunnande och behövs i hög grad inom såväl den finländska exportindustrin som servicebranscherna och social- och hälsovården. Det är obegripligt och ohållbart att regeringen Orpo efter att ha slopa vuxenutbildningsstödet ytterligare försvårar möjligheterna för vuxna att utbilda sig och byta bransch genom nedskärningar i yrkesutbildningen och stödet för skolresor för andra än läropliktiga studerande. 

Regeringen motiverar nedskärningarna genom att rikta dem till utbildningen för personer som redan har avlagt examen. I verkligheten inverkar detta också på unga studerande som omfattas av läroplikt, eftersom de minskade resurserna kommer att påverka utbudet av och tillgången till utbildning samt undervisningens mängd och kvalitet och investeringsanslagen för den utrustning och apparatur som behövs i undervisningen. Läroanstalterna har redan fört omfattande samarbetsförhandlingar, sagt upp personal och lagt ned hela utbildningsområden. Det leder till att tillgängligheten till utbildning i regionerna försämras och tillgången på arbetskraft försvåras inom dessa branscher. 

På det stora hela försvagar en så stor nedskärning på ett oskäligt sätt verksamhetsförutsättningarna för de utbildningsanordnare som tillhandahåller utbildning för vuxna som behöver kompetens i arbetslivet eller ny utbildning. De föreslagna nedskärningarna försämrar verksamhetsförutsättningarna i synnerhet för de små utbildningsanordnarna och försvagar tillgången till yrkesutbildning utanför tillväxtorterna. Nedskärningarna i yrkesutbildningen drabbar de specialiserade utbildningsanordnarna så att budgeten för yrkesutbildning minskas med mer än 10 procent vid en del läroanstalter. 

Centern vill slopa alla dessa nedskärningar, det vill säga rikta 120 miljoner till yrkesutbildningen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

40. Högskoleundervisning och forskning

Yrkeshögskolorna har tidigare betalat ersättning för praktik till de anordnare av social- och hälsovårdstjänster och småbarnspedagogik som har erbjudit praktikplatser för studerande. Betalningen av dessa ersättningar för praktik inom social- och hälsovården (12 mn euro) överfördes till staten i budgeten för 2023. Regeringen Orpo och Purra skar ner yrkeshögskolornas finansiering med motsvarande belopp i budgeten för i år. Nedskärningen försämrar finansieringen av social- och hälsovårdsutbildningarna vilket leder till sämre kvalitet på utbildningen och färre utbildningsplatser. 

Centern föreslår en ökning av yrkeshögskolornas finansiering med 12 miljoner euro, vilket motsvarar regeringens nedskärning i yrkeshögskolornas basfinansieringen när ersättningarna för praktik inom social- och hälsovården överfördes till ministeriet. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

70. Studiestöd

Centern föreslår att studielånskompensationen, det vill säga den andel av studielånet som Folkpensionsanstalten betalar om examen avläggs inom utsatt tid, ska höjas med 10 procentenheter för varje barn som den studerande har. En studerande med familj ska också ha möjlighet att överskrida den utsatta tiden för att slutföra studierna utan att förlora rätten till studielånskompensation. Centern anvisar 5 miljoner euro för detta i sin alternativa budget. 

Centret föreslår ett försök med regional studielånskompensation. Syftet med försöket är att få information om hur den regionala studielånskompensationen inverkar exempelvis på tillgången på arbetskraften och livskraften inom det område som försöket omfattar. Försöket genomförs i östra och norra Finland som en del av ett tioårigt försök med en särskild ekonomisk zon. Genom åtgärdspaketet skapas det tillväxtutsikter för landskapen vid östgränsen som lider av följderna av Rysslands krigföring och inleds genomförandet av det så kallade programmet för norra Finland. 

Vi föreslår att de personer som valts med i försöksgruppen och som avlagt högskoleexamen och som bor inom försöksområdet, under på förhand fastställda förutsättningar och på ansökan beviljas regional studielånskompensation. Regional studielånskompensation kan beviljas i högst tre rater och uppgår till sammanlagt högst 8 800 euro, dock så att kompensationen sammanlagt utgör högst 60 procent av lånebeloppet den sista terminsdagen för låntagarens avläggande av en examen som berättigar till regional studielånskompensation. Den regionala studielånskompensationen är skattefri inkomst för mottagaren. 

Syftet med den regionala studielånskompensationen är att förbättra tillgången på kompetent arbetskraft och förbättra livskraften på glesbygden. Det råder parlamentariskt samförstånd om försöket och målet. Den av statsrådet tillsatta parlamentariska arbetsgruppen för glesbygdsområden har övervägt konkreta förslag till lösningar på problemen i glesbygdsområden i Finland, av vilka arbetsgruppen i sin slutrapport oktober 2019 lade fram en regional modell för studielånskompensation som bygger på en norsk modell. För att få kompensationen krävs det att man bor och arbetar tillräckligt eller utövar därmed jämförbar verksamhet inom en viss kommuns område. 

Vid undervisnings- och kulturministeriet bereddes under förra valperioden en proposition med förslag till lagar om ett försök med regional studielånskompensation och om temporär ändring av 92 § i inkomstskattelagen. 

Centern anvisar 6 miljoner euro för försöket med regional studielånskompensation. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Centern strävar efter att familjerna ska kunna skaffa så många barn de vill. Människor måste få stöd för att bilda familj och ha möjlighet att skaffa så många barn de själva önskar. För Centern är varje barn värdefullt. Vi respekterar människornas valfrihet i familjeplanering och barnlöshet. Vi står fast vid kvinnors och barns mänskliga rättigheter. Vi förstår att det finns en mångfald av familjer. 

Centern vill bygga ett bra Finland. Det lyckas inte om inte det uppfostrande arbetet och familjerna uppskattas mer såväl inom politiken som i arbetslivet och ekonomin. Tillgodoseendet av familjernas önskemål om att få barn är en investering i miljardklassen för Finland. Ett barnlöst Finland förtvinar, medan ett Finland med familjer har framtidsutsikter. 

Därför föreslår Centern i sin alternativa budget ekonomiska åtgärder till stöd för familjebildning. Allt prat om stöd för familjebildning får inte bli på utredningsnivå. 

Studiepenningens försörjarförhöjning 

Sipiläs regering återinförde 2018 studiestödets försörjarförhöjning, som hade slopats 1994. Försörjarförhöjningen stöder studerande med familj och hjälper dem fokusera på studierna på heltid. För närvarande betalas försörjarförhöjningen till en studerande med familj till samma belopp oberoende av antalet barn. 

Studerandeorganisationerna och högskolorna bör erbjuda en familjevänlig studiekultur, flexibla studiesätt och stöd för barnomsorgen. Tillräcklig grundtrygghet och flexibilitet är centrala faktorer för att man ska våga drömma om en familj också under studietiden. 

För att öka de ekonomiska incitamenten för familjebildning redan under studietiden föreslår Centern att studiestödets försörjarförhöjning i fortsättningen betalas för varje barn. Det innebär en årlig satsning på 10 miljoner euro i statsbudgeten. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Centern accepterar inte att stödet för skolresor begränsas till studerande som deltar i avgiftsfri läropliktsutbildning. Enligt propositionen upphör stödet för skolresor för cirka 12 000 studerande på andra stadiet. Slopandet av stödet ökar risken för att jämlikheten och möjligheterna att studera försämras för de studerande som inte deltar i avgiftsfri utbildning. Utbildningens tillgänglighet försämras särskilt i områden där utbildningsnivån i genomsnitt är lägre redan nu. 

Nedskärningarna i yrkesutbildningen kommer att minska antalet läroanstalter och utbildningsområden, förlänga avstånden och försämra utbildningens tillgänglighet. Det är viktigt att notera att alla som slutar ha rätt till stödet för skolresor inte kan flytta närmare studieorten. 

Bristfälliga eller dåliga kollektivtrafikförbindelser tvingar studerande i glesbygdsområdena att ordna skolskjuts själva, dvs. i regel att använda egen bil under skolresor. Stödet har beviljats för en skolresa i ena riktningen på högst 100 kilometer, vilket innebär att rätten till stöd inte heller tidigare har varit obegränsad. 

Centern föreslår ett extra anslag för skolresor på 8 miljoner euro. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

80. Konst och kultur

Centern anser att det viktigt med kulturverksamhet som förenar medborgarna och folkbildning som är tillgänglig för alla. Vi behöver verksamhet som bidrar till att immateriellt och materiellt kulturkapital överförs till nya generationer. Det är till stor del kommunerna och organisationerna samt institut och folkhögskolor som bedriver fritt bildningsarbete som upprätthåller och utvecklar det finländska kulturarvet. 

Kultur kan bidra till integration av invandrare och sammanhållning bland ungdomar samt motverka ensamhet i synnerhet bland äldre. Kulturverksamheten främjar det psykiska och fysiska välbefinnandet hos personer i olika åldrar. Olika verksamhetsmodeller kan stärka möjligheterna för personer i olika livssituationer att få tillgång till kulturtjänster. Man måste värna om den regionala tillgången till kultur och kulturens tillgänglighet överallt i Finland och också inom städerna. Nedskärningarna i kulturen och höjningen av den lägsta momssatsen, som höjer biljettpriserna för kulturevenemang, försämrar tillgången till kultur och försätter människorna i en ojämlik ställning. Kulturen tillhör alla oberoende av bostadsort eller förmögenhet. 

Regeringens redan genomförda och planerade sparåtgärder försvagar verksamhetsförutsättningarna för kultursektorn och är fyrdubbla i förhållande till sektorn inom undervisnings- och kulturministeriet. Nedskärningarna i kulturbranschen och höjningen av mervärdesskatten leder till att stadsteatrar, orkestrar och muséer läggs ned och alla kulturformer lider. Aktörerna inom det fria fältet kommer att befinna sig i en mycket svår situation. Gruppernas verksamhet kommer att försvåras och delvis säkert också upphöra när det ekonomiska stödet minskar. 

Centern är oroad över den våg av nedläggningar bland aktörer inom kultur- och konstbranschen som kommer att genomföras genom beslut av undervisnings- och kulturministeriet och Centret för konstfrämjande. I detta ekonomiska läge har kommunerna inte möjlighet att stödja aktörer inom kultur- och konstbranschen i och med att det statliga stödet minskar. Allt detta har stor inverkan på framtiden för hela den finländska kulturen, branschens attraktionskraft samt sysselsättningsmöjligheterna inom branschen och utbudet på kulturtjänster. 

Centern vill minska nedskärningarna som drabbar de organisationer som lyder under undervisnings- och kulturministeriet. På regeringen Orpo-Purras skärbräda finns nu till exempel teatrar, orkestrar och museer i både landskap och städer. 

Centern föreslår 5 miljoner euro mer för dessa aktörer än regeringen. Tillägget anvisas under moment 29.80.50, men är i större utsträckning avsett för att minska besparingarna i undervisnings- och kulturministeriets understöd. Regeringen bör i början av året i samband med tilläggsbudgeten minska besparingarna i organisationsunderstöden inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde i fråga om såväl konst, kultur, idrott som ungdomsarbete. 

Vi föreslår 

90. Idrottsverksamhet

Från motionens och idrottens förvaltningsområde kommer man att skära ned byggandet av idrottsanläggningar, vilket minskar förutsättningarna för motion och idrott på de orter där det vore nödvändigt att renovera grundligt eller bygga nya idrottsanläggningar. 

Regeringen satsar 20 miljoner euro på projektet Finland i rörelse, medan man samtidigt måste spara på organisationernas omkostnader. Centern skulle satsa på redan befintlig och etablerad verksamhet i stället för på projektet. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Trots löftena har jordbruksinkomsten och lönsamheten inom jordbruket inte vänt uppåt under Orpos regering. Lönsamheten är fortfarande svag för största delen av gårdarna, och regeringens åtgärder skapar inga bättre utsikter. I budgetpropositionen saknas de behövliga åtgärderna för att stärka jordbrukets lönsamhet. 

Konkreta förslag som minskar kostnaderna för jordbruket, såsom att slopa fastighetsskatten på produktionsbyggnader, lyser fortfarande med sin frånvaro. Kostnaderna för jordbruket kommer att stiga i och med regeringens beslut. Regeringen har beslutat att nationellt utvidga utsläppshandeln till att gälla också jord- och skogsbruket. 

Den svaga lönsamhetsutvecklingen syns i en alarmerande nedgång i antalet generationsväxlingar. För att trygga kontinuiteten i den inhemska matproduktionen vill vi främja generationsväxlingar genom att lägga till de vid beskattningen beaktade biinkomsterna från jordbruket i beräkningen av företagarinkomsten för unga jordbrukare och genom att utvidga räntestödslånen och statsborgen också till gårdar i aktiebolagsform. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

01. Förvaltning och forskning

Centern anser att det är nödvändigt att ta itu med de långvariga problemen inom jordbruksförvaltningen. 

Att datasystemen inte fungerar äventyrar jordbrukarens rättssäkerhet. Till exempel får det inte på något sätt bli jordbrukaren som ska stå för de kostnader som uppkommit av att Hyrrä-systemet på ett oförståeligt sätt inte fungerar som det ska. Jordbrukaren måste alltid kunna lita på att jordbruksförvaltningen bär ansvaret för fel i informationssystemen. 

Centern kräver att lagstiftningen om jordbruksförvaltningen lättas upp och att onödig byråkrati undanröjs. Överreglering har betydande negativa konsekvenser för jordbruket. Den bristande logiken och orättvisorna i stödet för ekologisk produktion bör korrigeras utan dröjsmål. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid den ökade byråkratin inom ekologisk produktion och de betydande höjningarna av kontrollavgifterna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Exportvillkoren inom livsmedelssektorn stärks. Centern anser att livsmedelsexporten kan tillföra mervärde till hela den finländska livsmedelskedjan. Under ledning av jord- och skogsbruksministeriet bör vi stärka rollen och ansvaret för livsmedelsexporten, särskilt för att aktörerna inom livsmedelsbranschen ska samordna exporten. För närvarande är satsningarna på export för små både i euro och i fråga om åtgärder. 

Vi kräver resurser för exportinsatser enligt regeringsprogrammet och också att exportverksamheten omorganiseras och effektiviseras. Utöver en bättre samordning inom landet måste vårt lands ambassader och konsulat utomlands anlitas för exportverksamhet, så som man framgångsrikt har gjort i till exempel Irland och Danmark. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

10. Utveckling av landsbygden

Den finländska landsbygden behöver vid sidan av jord- och skogsbruket ny tillväxtskapande näringsverksamhet. Centern anser att produktionen av förnybar energi och i en ökad biogasproduktion är betydande med tanke på livskraften på hela den finländska landsbygden. 

Vi stöder inte en försämring av finansieringen till biogasprojekt och inte heller beslut som ökar byråkratin inom biogasproduktionen, till exempel kravet på en dyr verifieringsskyldighet. Regeringens proposition om att sänka tilläggsskyldigheten inom distributionsskyldigheten ökar osäkerheten inom biogasproduktionen. Investeringsmiljön ser för närvarande inte attraktiv ut. En politik som strider mot löftena är skadlig såväl med tanke på utvecklingen av marknaden för hållbara bränslen som med tanke på försörjningsberedskapen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

20. Jordbruk och livsmedelsekonomi

Centern anser att det är nödvändigt att ta itu med de långvariga problemen inom jordbruksförvaltningen. Livsmedelsverket drabbas i betydande grad av uppsägningar och verket kommer inte att kunna tillhandahålla alla tjänster som tidigare. Utöver de försämrade personalresurserna pekar vi på behovet att reformera de datasystem som används inom jordbruksförvaltningen. 

Livsmedelsmarknadsombudsmannens resurser måste tryggas. Centern efterlyser en rättvis livsmedelsmarknad genom strukturella reformer. Kärnan i jordbrukets lönsamhet är att korrigera obalanser i den inhemska livsmedelskedjan. 

Utöver att det andra paketet för översyn av livsmedelsmarknadslagen påskyndas kräver vi också att konkurrens- och upphandlingslagarna revideras. Livsmedelsmarknadsombudsmannens befogenheter utvidgas, men samtidigt bör vi se till att den byrå som leds av ombudsmannen har tillräckliga resurser för tillsynsarbetet. 

Centern anvisar tilläggsfinansiering på 2 miljoner euro till livsmedelsmarknadsombudsmannen. 

Vi föreslår 

40. Naturresursekonomi

Vi anser att stamvårdande jakt på storvilt bör tillåtas igen. På grund av högsta domstolens tolkning av lagen är stamvårdande jakt i praktiken omöjliggjord. För att stamvårdande jakt ska vara tillåten krävs det att den nationella lagstiftningen ses över. 

Centern är besviken över de åtgärder som arbetsgruppen för stora rovdjur, som tillsatts av jord- och skogsbruksministern, föreslagit i sin rapport. Trots löftena föreslås det inte att en gynnsam bevarandestatus för stora rovdjur ska skrivas in i lagen. Vi påminner om att ersättningarna för rovdjursskadegörelse ökar och ersättningsbeloppet närmar sig redan den övre gränsen för den betalningsfullmakt som EU beviljar. Om stamvårdande jakt möjliggörs minskar avsevärt kostnaderna för statsfinanserna i och med att ersättningarna för skadegörelse och behovet av olika vargprojekt minskar. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

01. Förvaltning och verksamhetsområdets gemensamma utgifter

Som en sparåtgärd har regeringen ställt stora sparkrav på alla ämbetsverk inom varje förvaltningsområde åren 2025—2028. De är till sin natur nedskärningar i basfinansieringen. 

Inom Transport- och kommunikationsverkets förvaltningsområde är sparkravet för nästa år sammanlagt 20,4 miljoner euro. När sparkrav införs med så kort varsel går det inte att undvika omställningsförhandlingar, uppsägningar av personal och negativa konsekvenser för skötseln av lagstadgade uppgifter. 

Regeringen ställer upp stora ämbetsverksspecifika sparkrav samtidigt som den genom lagändringar ökar ämbetsverkens uppgifter. Inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde gäller sådana lagändringar bland annat elsparkcyklar och taxibilar samt ökade och mer krävande säkerhetsuppgifter till följd av det instabila världspolitiska läget särskilt inom cybersäkerheten. Enligt utskottets sakkunnigutfrågning uppkommer de största utmaningarna inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde vid Transport- och kommunikationsverket och Meteorologiska institutet. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Under regeringsperioden ökar det eftersatta underhållet av landsvägarna i Finland med cirka 500 miljoner euro före utgången av 2027. Samtidigt som skicket på de befintliga järnvägarna och vägarna försämras ytterligare verkar regeringen ändå ha tillräckligt med pengar för att främja entimmeståget. Man kan inte annat än förundras. 

Regeringen planerar föreslå att kommunikationsministeriet bemyndigas att underteckna aktieägaravtalet om byggfasen för Västbanan Ab, så att statens finansieringsandel av kostnaderna för projektet är högst 400 miljoner euro, förutsatt att de övriga ägarna finansierar projektet med minst 400 miljoner euro. Av skattebetalarnas pengar riktas redan under denna valperiod 800 miljoner euro till projekt, och av dem kommer hälften från staten. Det kan Centern inte godkänna. Centern ser inga förutsättningar för att bygga entimmeståget, det vill säga Västbanan. 

Regeringen har försummat att hjälpa östra Finland, trots att Rysslands olagliga krig mot Ukraina har störst inverkan på områdena nära Finlands östgräns. Centern vill underlätta situationen i östra Finland med 130 miljoner euro och rikta 30 miljoner euro till norra Finland. Genom åtgärdspaketet skapas det tillväxtutsikter för landskapen vid östgränsen som lider av följderna av Rysslands krigföring och inleds genomförandet av det så kallade programmet för norra Finland. Finansieringen fås genom att rekapitaliseringen av snabbjärnvägen mellan Åbo och Helsingfors på 400 miljoner euro återtas. 

Vi föreslår 

10. Trafik- och kommunikationsnäten

En stor utmaning för den finländska trafikledspolitiken har varit att den inte haft någon klar linje. Syftet med den gällande trafiksystemplanen Trafik 12 har varit att göra trafikledspolitiken mer långsiktig och förutsägbar samt att trygga tillräcklig finansiering för utveckling, underhåll och reparation av de finländska trafiklederna. Tyvärr urvattnar regeringen genom sitt program genomförandet av Trafik 12. 

Regeringen har för avsikt att åtgärda det eftersatta underhållet av trafikleder i dåligt skick (vägnät, järnvägar och hamnar) genom att sänka utgiftsramen för bastrafikledshållningen, som regeringen försöker ersätta med försäljningsintäkter från statens egendom. En satsning av engångsnatur under valperioden skulle uppgå till sammanlagt 520 miljoner euro. Trots detta är den totala finansieringen av basunderhållet av transportinfrastrukturen enligt våra kalkyler på väg att minska med cirka 110 miljoner euro jämfört med finansieringen för 2019–2023. Den är också betydligt mindre än vad som har skrivits in i den riksomfattande 12-åriga trafiksystemplanen. 

I bästa fall fortsätter reparationerna av de vägar som är i sämst skick i lika ryckig takt som tidigare. Regeringen har under sina två första budgetår nästan helt använt den särskilda finansieringen på 520 miljoner euro för att reparera dåliga trafikleder. Pengarna är avsedda att användas helt och hållet för beläggning av vägnätet i de livligaste trafiklederna. Det så kallade sekundära vägnätet, som är viktigt för näringslivets transporter och försörjningsberedskap, låter man förfalla. 

Trots tilläggsfinansieringen förblir det eftersatta underhållet oförändrat i år. Nästa år kommer det att öka med omkring 100 miljoner euro. Under valperiodens två sista år kommer det inte längre att finnas någon tilläggsfinansiering, varvid det eftersatta underhållet av vägnätet vänder kraftigt uppåt. Enligt Trafikledsverkets uppskattning uppgår det eftersatta underhållet av vägnätet i slutet av 2027 till 3,1 miljarder euro, vilket är 500 miljoner euro mer än vid regeringsperiodens början. 

Centern betonar att de investerings- och utvecklingsprojekt för farlederna som regeringen beslutat om och inlett genom sitt investeringsprogram automatiskt kommer att öka behovet av finansiering för basunderhållet av transportinfrastrukturen, eftersom antalet nya leder som kräver underhållning kommer att öka. Regeringen har inte på något sätt förberett sig på detta i sin plan för de offentliga finanserna. Tvärtom minskar finansieringsramen för basunderhåll av transportinfrastrukturen. 

Det arv som samlingspartiets och sannfinländarnas regering genom sin trafikledspolitik lämnar efter sig för nästa regeringsperiod är bedrövligt: minskade ramar för trafikledsfinansieringen och ett eftersatt underhåll som ökat kraftigt. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Finansieringsnivån för enskilda vägar måste tryggas 

Vi har cirka 370 000 kilometer enskilda vägar i vårt land. Invid dem finns det uppskattningsvis cirka 30 000 företag, 40 000 lantbruksföretag, 250 000 egnahemshus och 190 000 fritidshus samt ett stort antal skogslägenheter. 

Regeringen Orpo har redan skurit i understöden till enskilda vägar. Nu föreslås det att understöden minskas ytterligare, varvid anslaget för 2025 är endast 6,2 miljoner euro. År 2023 beslutade den föregående regeringen att statsunderstödet för enskilda vägar ännu uppgick till 25 miljoner euro för att trygga virkesförsörjningen. 

Behovet av satsningar på enskilda vägar har inte försvunnit. Däremot håller regeringen målmedvetet på att försvaga den infrastruktur som är kritisk med tanke på försörjningsberedskapen och låta väglagens delägare bekosta statsmaktens centrala skyldighet att stärka och underhålla enskilda vägar som är viktiga för försörjningsberedskapen och funktionssäkerheten i hela Finland. 

På grund av sanktionerna mot Ryssland och motsanktionerna är det viktigare än någonsin att se till att transporterna fungerar. Till exempel de råvaror som jord- och skogsindustrin behöver finns ofta invid enskilda vägar. Med beaktande av den svåra situationen inom den finländska skogsindustrin kommer det framtida behovet att vara minst lika stort. 

Centern föreslår 1,8 miljoner euro mer än regeringen för understöden till enskilda vägar. 

Vi förbättrar trafiksäkerheten genom att främja gång och cykling 

Kommunerna har beviljats statsunderstöd för infrastrukturprojekt som främjar gång och cykling och andra projekt som främjar förhållandena för gång och cykling. Kommunerna har aktivt utnyttjat stödet. 

Regeringen föreslår en nedskärning på 0,5 miljoner euro nästa år, även om regeringen i sitt eget program har förbundit sig att främja den fysiska aktiviteten. 

Regeringen har dock redan riktat nedskärningar också mot den fysiska aktiviteten, och det finns risk för att finansieringen minskas till nästan hälften för 2025. Anslaget ligger således endast på 1,8 miljoner euro. 

För att säkerställa att människor kan röra sig tryggt föreslår Centern därför ett tillägg på 1 miljon euro för att främja gång och cykling. Lederna för gång-, cykel- och mopedtrafik är en viktig del av en trygg vardag och främjandet av hållbar mobilitet. 

Ett annat problem har varit att stöd för byggande av gång- och cykelleder endast har kunnat beviljas för trafikleder som ägs av kommunen. I Finland finns det dock många landsbygdskommuner som ligger invid det statsägda vägnätet. Stöd har inte kunnat beviljas sådana områden, även om det skulle behövas för att förbättra trafiksäkerheten och främja möjligheterna att röra sig. Även dessa områden bör kunna få stöd. 

Vi föreslår 

Regeringen har i sitt regeringsprogram och i sina ram- och budgetförslag utsett nya investerings- och utvecklingsprojekt samt projekt vars planering måste inledas i brådskande ordning. Alla beslut om genomförande via investeringsprogrammet och normal rambudgetering har nästan fattats. 

Det största investeringsprojektet är entimmeståget till Åbo, som på alla sätt konstaterats vara en onödig investering, och som regeringen rekapitaliserar med 400 miljoner euro. De sex delägarlagens andel är ungefär lika stor. Dessutom ska projektbolaget ta ett lån på 500 miljoner euro. EU har inte beviljat någon finansiering för projektet. Delägarlagen har ansett att deras betalningsandelar är för stora. 

Centern anser att det med tanke på en långsiktig trafikledspolitik är ytterst problematiskt att i en situation där finansieringsramen pekar neråt och kostnaderna stiger i så stor utsträckning inleda nya och stora investeringsprojekt vars slutfinansiering inte på något sätt kan anses vara garanterad. De trafikledsprojekt på sammanlagt cirka tre miljarder euro som det fattats beslut om genom investeringsprogrammet finansieras i huvudsak med försäljningsintäkter av statens egendom, medan den normala budgetfinansieringen är mycket liten. Regeringen håller således på att vältra över ansvaret för finansieringsproblemet i fråga om projekt för utveckling av trafikledsnätet till kommande regeringar. 

I detta läge är det rentav oansvarigt att sätta satsa betydande summor på ett entimmeståg (Västbanan) till Åbo, som vid sakkunnigbedömningar har klassificerats som en onödig investering, när det med samma pengar hade varit nationalekonomiskt betydligt nyttigare att åtgärda det eftersatta underhållet av trafiklederna i hela Finland. I fråga om entimmeståget bör man också notera att regeringen främjar och finansierar byggandet av nya spår på sträckorna Åbo—Salo och Lojo—Esbo. Regeringen har inte för avsikt att alls främja den dyraste delen av projektet (1,9 md euro), alltså direktbanan Salo—Lojo, som de facto skulle möjliggöra ett entimmeståg till Åbo. 

Centern fäster också med allvar uppmärksamhet vid att nya utvecklingsprojekt endast riktas till stora stadsområden i södra Finland och till västra Finland. För hela det vidsträckta Östra Finland, som med tanke på försörjningsberedskapen och säkerheten är viktigare än förr, har regeringen förmått anvisa endast ett vägprojekt till Norra Savolax, ett vägprojekt till sydöstra Finland, ett broprojekt till Norra Karelen, ett banprojekt till Södra Karelen och anslag för planering av den långa Savolaxbanan. Regeringen främjar inte alternativa rutter som är livsviktiga för utrikeshandeln och försörjningsberedskapen ifall fartygstrafiken på Östersjön störs eller avbryts helt och hållet. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

20. Tjänster inom trafik, transport och kommunikation

Rederistöd endast till arbete som hänför sig till egentlig sjöfart 

Centern föreslår en nedskärning av rederistödet i fråga om underhållningstjänster, eftersom stödet snedvrider konkurrensen, eftersom hotell- och restaurangbranschen på fastlandet inte får motsvarande stöd. Stödet kan bevaras i fråga om uppgifter som hänför sig till den egentliga sjöfarten. 

Enligt finansministeriets utgiftskartläggning är besparingen 30 miljoner euro om stödet riktas endast till arbete som hänför sig till egentlig sjöfart. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Samlingspartiets och Sannfinländarnas regering lade i år ned det riksomfattande bredbandsprogrammet. Beslutet är helt absurt i en tid där fungerande nätförbindelser ger grundläggande trygghet i vardagen och digitaliseringen går allt snabbare framåt i samhället. Beslutet fattades samtidigt som man började lägga ner 3G-nätet för att bereda rum för nyare generationers nät. 

Regeringen beslutade alltså i praktiken att slopa det statliga stödet för byggande av bredband i år och stryka understödsmomentet i fråga ur budgetpropositionen, varvid det är omöjligt att föreslå anslagsfinansiering i fortsättningen. 

Centern anser att regeringens handlingar kraftigt strider mot regeringens eget program. Regeringsprogrammet utarbetades innan regeringen hade låtit göra en bedömning utifrån den aktuella utredningen. Dessutom ska regeringen enligt sitt program främja digitaliseringen av de offentliga tjänsterna. I den pågående reformen av social- och hälsovårdstjänsterna har man i hög grad förlitat sig på digitaliseringen. Myndighetskommunikationen håller också på att digitaliseras. 

Centern påminner om att 3G-nätet körs ned från de frekvenser som krävs för det nya 5G-nätet som är under utbyggnad. Detta kommer att leda till att människors terminalutrustning och telefoner slutar fungera utan att regeringen visar något intresse, vare sig för att främja en ökad tillgång till fungerande bredbandsanslutningar, eller för att säkerställa bredbandsanslutningar för dem vars terminalutrustning har upphört att fungera i och med nedläggningen av 3G-nätet. Således är det väsentligt att stödet fortsätter också med tanke på jämlikheten. 

Den bredbandsutredning som skrivits in i regeringsprogrammet blev klar i mars 2024. Av den utvärdering som gjordes i efterhand framgick att de tidigare stödprogram som fanns mellan 2010 och 2023 var framgångsrika. I utredningen konstateras också att stödordningarna inte ansågs störa byggandet på marknadsvillkor. Man har lyckats med att rikta stöden till områden där näten inte skulle ha byggts på marknadsvillkor. I utredningen sägs det rakt ut att telekommunikationsnät inte kommer att byggas på marknadsvillkor i alla glesbygdsområden. Samhälleligt sett är de dock ytterst viktiga bland annat för turister och stugägare samt för Finlands säkerhet och försörjningsberedskap. 

I motsats till vad som utlovades i kommunikationsministeriets meddelande av den 13 mars 2024 har det ingenting sagts i offentligheten om vilken slutsats ministerarbetsgruppen för samhällsförnyelse, som leds av kommunikationsminister Lulu Ranne, drog på basis av utredningen den 15 mars 2024. Däremot har man under året fått budskap från olika håll i Finland om telefonnät och datakommunikationsförbindelser som inte fungerar. Folk har bland annat tvingats klättra upp på sina hustak för att tala i telefon. Man har inte lyckats nå nödcentralerna i nödsituationer. Trots detta har den ansvarige ministern avfärdat problemet och menat att allt är bra i Finland. 

Vi accepterar inte en sådan linje. Det är inte rätt att man försämrar vardagen för vanliga människor på basis av deras boningsort. Vi återinför stödet för bredband och reserverar 5 miljoner euro för detta i vår alternativa budgeten. 

Samtidigt beslutade regeringen Orpo att stoppa ett projekt för att förbättra hörbarheten på tågen, som påbörjats av den förra regeringen. Alla som arbetat ombord på tåget vet att nätförbindelserna kunde vara mycket bättre. Också telefonsamtalen bryts. Detta problem har regeringen överfört på VR, trots att problemet gäller brister i bredbandsnätet och VR inte är den som har ansvaret för byggandet av nätanslutningarna. 

Center föreslår i sin tur ett extra anslag på 5 miljoner euro för att förbättra hörbarheten på tågen. Vi stöder pendlarna och en fungerande kollektivtrafik. 

Problemen med hörbarheten har alltså bara förvärrats i och med regeringens linje. I en nationell bredbandsutredning sägs det rent ut att näten i de minst bebyggda områdena sannolikt inte byggs på marknadsvillkor, utan att det behövs ytterligare åtgärder för att bygga dem. Jämlika möjligheter till kommunikation och digitala tjänster verkar inte vara viktiga för regeringen. Därför behöver Finland även i fortsättningen ett riksomfattande bredbandsprogram. 

Centern anvisar sammanlagt 10 000 000 euro för genomförandet av det riksomfattande bredbandsprojektet, varav 5 miljoner euro för byggande av fungerande bredbandsförbindelser och 5 miljoner euro för förbättrande av hörbarheten på tågen. 

Vi föreslår 

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

För att de offentliga finanserna ska kunna saneras krävs det inte bara att arbetsmarknaden reformeras och anpassas utan också att förutsättningarna för ekonomisk tillväxt stärks. Så som Centern ser på saken så är ekonomisk tillväxt inte att man använder naturresurser på ett ohållbart sätt, utan tillväxten är hållbar och baserar sig på grön teknik och beaktar naturens bärkraft. 

Centern stöder regeringens linje att målmedvetet öka satsningarna på forskning och utveckling (FoU) på det sätt som riksdagspartierna parlamentariskt kom överens om under den föregående valperioden. Regeringens mål att göra tillståndsförfarandena smidigare är också ett steg i rätt riktning. Genomslagskraften för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (FoUI) bör ökas och stöden för det bör riktas till hela landet. Det förutsätter ett aktivt samarbete mellan företag och högskolor överallt i Finland. Det räcker dock inte enbart med satsningar på FoU-verksamhet, om inte regeringen samtidigt säkerställer att det finns tillgång till kompetent arbetskraft. 

Utöver att öka det humankapitalet måste Finland också öka företagsamheten bland alla åldersgrupper. Centern kräver bättre förutsättningar för personer med små barn att starta upp företag och stödåtgärder från regeringen för företagare med barn. 

Finland måste ta ett produktivitetssprång genom att bli ett stort land inom utnyttjandet och tillämpningen av artificiell intelligens. Målet är att bli föregångare på etisk användning av artificiell intelligens. 

I arbetslivet måste man säkerställa att chefer och direktörer erbjuds utbildning i internationella arbetsgemenskaper och att det inte förekommer rasism på de finländska arbetsplatserna eller i det finländska samhället. 

Biogasproduktionen bör påskyndas 

I regeringsprogrammet lovar man att utveckla och inleda biogasproduktion samt främja en mångsidig användning av biogas. För att det här ska lyckas behövs på en och samma gång åtgärder för att främja både produktionen och användningen av biogas. Budgeten för 2025 förbättrar inte incitamenten för biogasproduktion. 

Det är väsentligt att regeringen ser till att man med de anslag som reserverats i budgeten verkligen kan genomföra nya investeringar i biogasanläggningar och återvinningsgödsel i Finland. Vi har efterlyst en samlad bedömning av biogasproduktionen och användningen av biogas. 

Produktionen av biogas måste påskyndas och man måste se till att elnäten möjliggör diversifierad produktion av förnybar energi i hela landet. 

Särdragen hos näringslivet i de olika regionerna måste beaktas. 

Regeringen bör återta ändringen av stödregionskartan och bygga upp en hållbarare modell för fördelningen av regionstöden. Finland bör påverka i EU för att sätta stopp för nollsummespelet på kartan över stödområden och erkänna regionernas särdrag i fråga om befolkningsutvecklingen, näringslivets behov och strukturomvandlingen. 

Nu stryker regeringen följande kommuner ur stödområde II: Alavo, Kuortane, Etseri, Alajärvi, Evijärvi, Lappajärvi, Soini, Vindala, Hartola, Heinola, Sysmä, Padasjoki och Juupajoki. Dessa kommuner togs med i stödområde II år 2022. Regeringens osammanhängande linje möjliggör inte några långsiktiga utsikter för näringsverksamhet i företag och kommuner i en utmanande omvärld och försämrar således regionernas möjligheter ytterligare. 

Ambitioner att påskynda tillståndsprocesserna 

Vi gör tillståndsförfarandena till en konkurrensfaktor för Finland genom att ställa som mål att Finland ska ha de snabbaste tillståndsprocesserna i Europa före 2027 (garantitider för handläggningen och all service från en ett enda ställe). Storstädning inleds för att effektivisera förvaltningen och avveckla onödig reglering. 

Färdplaner behövs för tillväxtbranscherna 

Vi utarbetar parlamentariskt långsiktiga färdplaner för tillväxtbranscherna för att aktörerna i tillväxtbranschernas ekosystem ska kunna lita på stöd för den offentliga sektorn och att det finns vilja att påskynda utvecklingen av branscherna över valperioderna. Företagsutvecklingen har försvårats av programarbete som varierar varje valperiod och av att sammanslutningar som redan varit fungerande har splittrats och arbetet gått förlorat. 

Vi gör upp en ambitiös tillväxtstrategi för turismen. Målet är att fördubbla turismen före 2030 och återställa resebalansen så att det skulle komma lika mycket pengar från turismen i Finland som finländska turister för utomlands. Underskottet i Finlands resebalans var 1,6 miljarder euro 2023. 

Centern godkänner inte en nedskärning i finansieringen av Business Finlands omkostnader eftersom det skulle inverka menligt på utsikterna för en av våra tillväxtbranscher. Vi accepterar inte heller en höjning av den nedsatta mervärdesskattesatsen. En starkare turism medför omfattande inkomster för regionen och människorna, inklusive biinkomster. Resebranschen kan också utvecklas i större helheter. 

Vi inleder ett tillväxtprogram för byggande i trä och i synnerhet byggande i timmer eftersom vi på så sätt samtidigt kan bidra till att minska utsläppen och få Finlands exportindustri att öka. Samtidigt börjar också byggandet på den inhemska marknaden öka. 

Vi genomför en färdplan för de kreativa branscherna och påverkar en förnuftig reglering i EU för att också små europeiska företag ska klara sig på marknaden mot stora multinationella företag, bland annat företag inom de kreativa branscherna och bolagsjättar inom sociala medier och digitalisering. 

Svart ekonomi 

Regeringen Orpo vaknade upp till att bekämpa den svarta ekonomin först mitt under valperioden. Vid arbets- och näringsministeriet har det tillsatts en arbetsgrupp för att revidera programmet för bekämpning av svart ekonomi, men arbetet dröjer. Det är oroväckande att detta arbete har försenats. Centern föreslår att programmet för bekämpning av svart ekonomi ska fortsätta. Det är då viktigt att de ansvariga myndigheterna anvisas tillräckliga resurser för att få fast bedragare och återkräva vinningen av brottslig verksamhet. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

01. Förvaltning

Det lönar sig att främja turismen i hela Finland. 

Turismen är en bransch som borde växa i hela Finland från havsstränderna till Insjöfinland, Lappland inte att förglömma. Vi godkänner inte regeringens nedskärning i Visit Finlands finansiering för främjande av turism, utan anvisar 2 miljoner euro för detta. 

Vi föreslår 

20. Förnyelse och koldioxidsnålhet

Forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet stöder tillväxt 

Vi ökar målmedvetet satsningarna på forskning, utveckling och innovationer. Vi inriktar dem inte enbart på forskning och produktutveckling utan också på innovationer så att resultatet av utvecklingsarbetet syns konkret i form av tillväxt. 

Vi riktar en större del än i nuläget av FoU-finansieringen till små och medelstora företag. Vi inkluderar startfinansieringen i högskolesamfundens verksamhet. Livskraftscentralernas roll i att möjliggöra tillväxt för små och medelstora företag stärks. 

FoU-satsningar inriktas på tillämpning av omstörtande teknik inom olika sektorer, till exempel väte, förnybara energikällor och cirkulär ekonomi, kvantteknik, bioteknologi, artificiell intelligens och rymden. Vi reserverar finansiering för demor och pilotprojekt. 

Vi anvisar FoU-finansiering för att på ett kostnadseffektivt sätt lösa vårt lands social- och hälsoutmaningar med hjälp av forskning och utveckling i välfärdsområdena och säkerställer att lösningarna tas i bruk runt om i Finland. 

Främjandet av forskning, produktutveckling och innovationer bör beaktas vid offentlig upphandling i högre grad än för närvarande. I Finland görs det årligen upphandlingar till ett belopp av tiotals miljarder euro inom den offentliga sektorn. Det är således av stor betydelse hur upphandlingarna görs. 

Genom att utnyttja innovationer kan den offentliga sektorn producera bättre tjänster för medborgarna till lägre kostnader. Därför bör man också kräva fler nya innovationer av dem som levererar tjänster och produkter. I bästa fall kan den offentliga sektorn genom att erbjuda en utvecklingsmiljö och fungera som första köpare av en lösning i bästa fall bidra till att skapa en ny marknad när man stöder uppkomsten av innovationer. 

Business Finlands beslut att upphöra med ansökningen till de finansiella tjänsterna Innovationssedel och Group Explorer är en påtaglig försämring, särskilt när det gäller små och medelstora företags möjligheter att inleda innovationsverksamhet. Genom beslutet bereder man sig på en ändring av tyngdpunkten i Business Finlands finansieringsfullmakt från ingången av 2025. Vi anser inte att det är vettigt att glömma de små och medelstora företagens FoUI-arbete. FoUI-satsningar bör möjliggöras för företag av alla storlekar. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

30. Sysselsättning och företagsamhet

Med hjälp av regionalt transportstöd minskas transportkostnader som föranleds av långa transportsträckor för varor som tillverkas av små och medelstora företag i glesbygden. På så sätt förbättras förutsättningarna för företagsverksamhet och företagens konkurrenskraft. Stödet beviljas till största delen till östra och norra Finland där avstånden är långa. 

Centern godkänner inte att det regionala transportstödet minskas, eftersom det försvårar läget för exportindustrin i och med att transportkostnaderna stiger i vårt land med långa avstånd. 

Vi anvisar ett tillägg på 1 miljon euro för stödet, genom vilket stödet bibehålls på 2024 års nivå. 

Vi föreslår 

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Rådgivningsbyråerna, familjecentralerna, hälsostationerna, vårdhemmen, bäddavdelningarna och andra för finländarna viktiga social- och hälsovårdstjänster är närtjänster som ger trygghet i vardagen. Centern försvarar människornas rätt till dessa tjänster och vill rädda dem. 

Det är viktigt att tjänsterna sköts gemensamt av såväl den offentliga sektorn som i synnerhet små och medelstora företag och organisationer inom vård- och omsorgssektorn. Det är i sista hand landets regering som bär ansvaret för jämlika tjänster. 

I välfärdsområdena har man därför väntat på att regeringen vidtar konkreta åtgärder för att hjälpa områdena klara av det svåra ekonomiska läget så att man kan börja utveckla tjänsterna. Några sådana åtgärder ser inte ut att vara på väg. Däremot skär regeringen ner finansieringen till välfärdsområdena. Nedskärningen av finansieringen leder inom välfärdsområdena till en nedåtgående spiral av försämringar när välfärdsområdena blir tvungna att lägga ned verksamhetsställen, begränsa tillgången till tjänster och minska den värdefulla personalen. 

Det leder till att man måste vänta längre än tidigare på att få vård eftersom vårdköerna blir längre och tidsfristerna för att få vård förlängs. Många människors sjukdomar förvärras och behandlingen blir dyrare. När man inte får vård i tid och problemen försvåras under väntetiden, ökar behovet av tjänster på specialnivå. 

Tillgången till tjänster försvåras också när närservicen slopas i hopp om snabba besparingar och människornas resor till serviceställena blir längre. På grund av de allt längre resorna söker sig en del av dem som behöver hjälp inte i tillräckligt god tid till vård, vilket försvårar problemen och gör det ännu dyrare att sköta dem. En del av besvären förblir obehandlade helt och hållet. Tillgången till vård fördröjs också när jourmottagningarna dras in och patienterna hamnar åka längre för att få akut vård. 

Likaså försvåras förnyandet av produktionssätten för tjänster när det inte är möjligt att reservera tillräcklig finansiering för investeringar. Till exempel införandet av digitala tjänster och mobila tjänster kräver betydande inledande investeringar. Det skulle dock vara möjligt att både förnya och förbättra tjänsterna, föra tjänsterna närmare människorna oberoende av tid och plats. På så sätt kan det också uppstå betydande besparingar på längre sikt. 

Centern accepterar inte regeringens linje som utarmar social- och hälsovården. Centern har sedan början av valperioden gett regeringen ett flertal åtgärdsförslag som kan trygga en tillräcklig finansiering av välfärdsområdena, svara på bristen på arbetstagare inom social- och hälsovården samt ge välfärdsområdenas anställda och förtroendevalda arbetsro och förutsättningar att förnya tjänsterna. Våra förslag har fått gensvar också av välfärdsområdena. Det finns ett alternativ till regeringens nedskärnings- och centraliseringspolitik. 

Vi övergår till en modell med familjeläkare 

Vi inför en modell med husläkare och egen sjukskötare. Det går snabbt att komma till husläkaren samtidigt som det skapas kontinuitet i vården och man vet vilken läkare som behandlar en när det behövs. Därför ska läkarna i välfärdsområdena i huvudsak stå i tjänsteförhållande. 

Centerns mål är att varje finländare ska kunna välja sin egen familjeläkare under välfärdsområdesfullmäktiges inkommande mandatperiod. De pengar som reserverats för att öka FPA-ersättningarna ska användas för att införa systemet med familjeläkare på riksnivå. 

Lagstiftningen lättas upp Vi vill lätta upp lagstiftningen om social- och hälsovårdstjänsterna. Det ger välfärdsområdena ekonomiskt spelrum. Samtidigt ges regionerna större beslutanderätt till exempel när det gäller skötseln av tjänster inom den specialiserade sjukvården. 

Vi förbättrar primärvården Den pengarna som nu används för att stödja privata vårdjättar använder vi för att förbättra den offentliga social- och hälsovården på basnivå. På så sätt kan vårdköerna förkortas och överbelastningen på jourmottagningarna lindras. 

Vi vill att pensionstillgångar används för samhällsekonomisk tillväxt i Finland genom att stärka förutsättningarna att investera i företag i tillväxtfasen. 

I nuläget är de finländska pensionsbolagen så stora aktörer att de finländska tillväxtföretagen är för små som investeringsobjekt. Man bör tillsammans med pensionsbolagen finna redskap för att kapital ens i lite högre grad än i nuläget ska kanaliseras till finländska start up-företag och andra tillväxtföretag. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

10. Utjämning av familje- och boendekostnader, grundläggande utkomststöd samt vissa tjänster

För att befolkningens välstånd ska öka snabbare föreslår Centern att det för varje nyfött barn öppnas ett placeringskonto till vilket staten kanaliserar ett startkapital. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Det allmänna bostadsbidraget måste reformeras 

Det allmänna bostadsbidraget behöver ses över i sin helhet så att bidraget sänks med hänsyn till dem som har de lägsta inkomsterna och som behöver bidraget mest. Genom reformen skulle Centern eftersträva besparingar på 125 miljoner i stödet. Dessutom vill Centern överföra kommungrupp I till samma nivå som kommungrupp II, vilket ger besparingar på 36 miljoner euro. Centern riktar inga nedskärningar i bostadsbidraget för barnfamiljer. 

Bostadsbidraget för pensionstagare måste reformeras 

Bostadsbidraget för pensionstagare behöver reformeras i fråga om de förmögnaste pensionärerna samt genom en allmän nedskärning av nivån på bostadsbidraget till ett belopp av 75 miljoner euro. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

30. Sjukförsäkring

De flesta personer som betalar höga läkemedelskostnader och får ett läkemedelstak är tvungna att i stor utsträckning använda också olika hälsovårdstjänster. Således träffar regeringens beslut att höja klientavgifterna inom hälso- och sjukvården samma personer. Många långtidssjuka människor med låga inkomster har redan nu varit tvungna att pruta på att köpa läkemedel när kostnaderna stiger. En del som använder mycket läkemedel kan behöva välja mellan köp av läkemedel och andra nödvändiga inköp eller fakturor när regeringen samtidigt höjer mervärdesskatten på läkemedel. Centern skulle inte höja den nedsatta mervärdesskattesatsen för läkemedel. 

Centerns mål är att varje finländare ska kunna välja sin egen familjeläkare under välfärdsområdesfullmäktiges inkommande mandatperiod. De pengar som reserverats för att öka FPA-ersättningarna ska användas för att införa systemet med familjeläkare på riksnivå. 

Centern ogillar regeringspartiernas sätt att rikta finansieringen till privata läkarcentraler genom att höja deras FPA-ersättningar i stället för att stärka finansieringen av välfärdsområdena. Detta är ett medvetet värdeval: att gynna privat tjänsteproduktion på bekostnad av offentlig tjänsteproduktion. Tvärtemot regeringens planer har läget med vårdköerna inte lindrats och antalet privata besök har inte ökat. Trots högre ersättning har alla inte råd med en privatläkare. 

FPA-ersättningarnas genomslag ökas på ett riktat sätt 

Centern vill genomföra en strukturell förändring i FPA-ersättningarna för privat sjukvård genom att den befintliga finansieringen skulle omfördelas så att den begränsas till tandvård, kvinnosjukdomar och assisterad befruktning och så att ersättningsnivån skulle stiga jämfört med nuläget. Övriga tjänster skulle helt och hållet falla utanför FPA-ersättningen. 

Vi minskar på taxiåkandet och håller tjänsterna nära människorna 

Centret vill överföra Folkpensionsanstalten reseersättningar till välfärdsområdena. En okontrollerad användning av taxi kostar pengar. Det är på alla sätt bättre att hålla tjänsterna nära människorna än att i värsta fall transportera hundratals kilometer för att få vård. 

Apoteksnätverket måste tryggas 

Enligt regeringsprogrammet ska apoteksregleringen reformeras ansvarsfullt så att högklassiga och trygga apotekstjänster säkerställs i hela Finland. Det finländska apoteksnätverket är för närvarande tämligen täckande. Centern uttrycker sin oro över regeringens sätt att till riksdagen lämna separata propositioner om apoteksregleringen, varvid det finns risk för att de totala konsekvenserna inte bedöms och för att det heltäckande apoteksnätverket kan äventyras. 

Nedskärningarna i apoteksekonomin är på väg att leda till att en del apotek inte kan fullgöra sina lagstadgade skyldigheter. Ett fungerande apotekssystem och tillgången på läkemedel måste tryggas i hela landet också i fortsättningen, också i glesbygdsområden och såväl i normala situationer som vid störningar och exceptionella situationer. Regeringens nedskärningar som gäller apoteken och författningsändringar som gäller apoteksverksamheten bör bedömas utifrån de samlade konsekvenserna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

40. Pensioner

Finland har med framgång fattat beslut om att höja pensionsåldern, men det finns fortfarande vissa möjligheter till tidig pensionering. Beslut om sjukpension för 60 år fyllda arbetstagare inom den privata sektorn fattas på lindrigare villkor än i fråga om yngre åldersgrupper. 

Genom att slopa de särskilda bestämmelserna om sjukpension för äldre kan sysselsättningen öka med cirka 2 800 personer i enlighet med finansministeriets kostnads- och strukturkartläggning för den offentliga ekonomin. Centern framför detta i sin alternativa budget, vilket skulle stärka de offentliga finanserna med nästan 80 miljoner euro. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

90. Understöd för främjande av hälsa och social välfärd

Centern uttrycker också oro över de stora nedskärningarna i understöden till organisationerna inom social- och hälsovården. Nedskärningarna kommer att ta sig uttryck i välfärdsområdena i form av ett ökat servicebehov när organisationerna blir tvungna att lägga ned eller gallra bland sina tjänster. 

Centern vill jämka denna svåra nedskärning och anvisar organisationerna 15 miljoner euro mer finansiering 2025. 

Vi föreslår 

MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR

Balansering av ekonomin genom måttliga, hållbara och mänskliga skatteanpassningar – Centern säger nej till regeringens oförutsägbara och ivriga sätt att öka höja skatterna för vanliga människor 

När budgeten utarbetades för ett år sedan förklarade regeringen Orpo-Purra att den inte behöver göra några större justeringar i beskattningen som en del av balanseringen av de offentliga finanserna. Däremot ansåg regeringen att det var viktigt att rentav sänka beskattningen av öl och lindra inkomstbeskattningen för dem som har de högsta inkomsterna. 

Regeringens ord åldrades inte med värdighet. Det tog några månader till finansministern blev tvungen att äta upp sina ord i fråga om att skattepolitiken inte skulle inverka negativt på den ekonomiska aktiviteten. Den bild som man har målat upp för finländarna är dyster och hushållen vågar inte konsumera. Åtgärderna för att öka den ekonomiska tillväxten har glömts bort när man har viftat med saxen. 

Regeringen började alltså mitt under budgetåret söka besparingar på tre miljarder euro. Således trädde till och med en del av skatteskärpningarna i kraft mitt under året. Många företagare och finländare blev upprörda: är detta Samlingspartiets och Sannfinländarnas ekonomiska politik? 

Regeringen tryckte på panikknappen och började gå åt beskattningen i strid mot vad man ursprungligen utlovat. Mervärdesskatten höjdes mitt under året till den högsta nivån i Europa, då den allmänna momssatsen steg till 25,5 procent den 1 september 2024. Den relativt sett tyngsta bördan av denna höjning bärs av finländare med låga inkomster samt mikroföretag och små och medelstora företag. 

Den skattecocktail som Orpos regering blandat till är särskilt bitter för små och medelstora företag. De sammantagna konsekvenserna av skattebesluten för exempelvis sysselsättningen kan vara oförutsägbara, med tanke på att regeringen håller fast vid sitt beslut om kraftiga skattehöjningar för inkvartering, taxi- och kollektivtrafik, kultur, idrott, böcker och läkemedel. 

Centern visade redan i våras att det också finns en väg till rättvis tillväxt. Det är uppenbart att det behövs åtgärder såväl i fråga om beskattningen som utgifterna för att balansera statsfinanserna. Regeringens oberäkneliga linje utarmar finländarnas basservice och företagsamheten i vårt land och kommer ännu att bli dyr. 

Centern skulle bära ansvaret för att balansera statsfinanserna och använda en måttfull skatteanpassning som ett verktyg för att åtgärda det kroniska underskottet i de offentliga finanserna. Skattepolitiken måste dock vara stabil och förutsägbar. Som en del av den alternativa budgeten föreslår Centern därför inte längre någon ändring i den allmänna mervärdesskattesatsen, eftersom den ändring som regeringen föreslagit redan har trätt i kraft. 

Finland står vid en vägkorsning och Centerns val är den väg som leder till arbete och tillväxt. 

Vi förlänger tiden för avdrag av förluster 

Tiden för avdrag av förluster förlängs från nuvarande 10 år till exempelvis 20 år. Finlands gräns på 10 år är rätt så sträng i förhållande till jämförelseländerna. 

Gränsen för förlustutjämningen är ofördelaktig för företag vars resultat varierar kraftigt från år till år, eftersom deras effektiva beskattning i praktiken är strängare än för företag med jämn vinst. Ett otillräckligt system för förlustutjämning kan alltså styra investeringarna till stabila företag och branscher i stället för till företag och branscher som är förenade med en större risk. 

Skattefrihet för allmännyttiga samfunds riskkapitalfonder i kb-form 

Skattefrihet för de allmännyttiga samfundens investeringar i riskkapitalfonder i kb-form genomförs omedelbart, vilket underlättar investeringar i icke-noterade tillväxtbolag. 

I nuläget kan finländska allmännyttiga samfund inte skatteneutralt investera i inhemska kapitalplaceringsfonder i kommanditbolagsform. 

Det försvagar möjligheterna för finländska allmännyttiga aktörer att finansiera i tillväxten för finländska företag. 

Vid investeringar i fonder i kb-form tas det ut en näringsskatt på 20 procent på avkastningen av investeringen. Detta sker inte vid investeringar i andra placeringsfonder eller i börsnoterade och onoterade bolag. 

Vi inför en skatt på ultrasnabbt mode och krimskrams 

Vi utreder en miljöskatt för ultrasnabbt mode (enligt fransk modell) och billiga importvaror från Kina och lindrar på motsvarande sätt beskattningen av återanvändbara produkter, såsom mervärdesskatten på kläder och tjänster för reparation av skor samt begagnade produkter. 

Dessutom vill vi förbjuda marknadsföring på nätet av företag som säljer ultrasnabbt mode, till exempel Shein och Temu. Målet är att skydda den finländska klädindustrin och främja mer ansvarsfulla konsumtionsval. 

Dessa åtgärder syftar till att begränsa snabbmodets negativa konsekvenser för miljön och den inhemska ekonomin. 

Försök med turismskatt 

För kommuner som har intresse för saken införs ett försök med en sådan turismavgift som tillämpas på andra håll i världen och vars avkastning används för att utveckla den lokala turisminfrastrukturen. 

Avgiften kan till exempel uppgå till fyra euro per natt. 

Exempelvis i Lappland registrerades 2023 över 3,3 miljoner övernattningar. Det innebär att i Lapplands kommuner kan intäkterna från avgiften uppgå till sammanlagt cirka 13 miljoner euro. Avsikten är att avkastningen kan användas för att utveckla den lokala turisminfrastrukturen. En liknande avgift tas också i bruk i Norge. 

Svart ekonomi och effektiviserad beskattning av plattformsekonomin 

I den svarta ekonomin, inklusive brottslig verksamhet och penningtvätt, rör sig enorma summor. Enligt Skatteförvaltningens uppskattningar betalas enbart svarta löner årligen för över en miljard euro, vilket medför skatteinkomstbortfall på hundratals miljoner euro för staten och kommunerna. När skattemyndigheterna råkar ut för intäktsbortfall, känner de som lydigt betalar sina skatter det i skinnet i form av skärpt beskattning. Också ärliga företagare lider av den svarta ekonomin i form av osund konkurrens. 

Därför är det besynnerligt att Samlingspartiets och Sannfinländarnas regering är den första regeringen under detta årtusende som inte har ett program för bekämpning av svart ekonomi i regeringsprogrammet. Efter den offentliga debatten ändrade sig regeringen Orpo dock och inledde ett programarbete för bekämpning av svart ekonomi i mars 2024. Arbetet har dock inte anvisats någon särskild finansiering för 2025. Dessutom rentav ökar regeringen risken för svart ekonomi till följd av sina nedskärningar i hushållsavdraget och höjningar av mervärdesbeskattningen. 

Centern vill bekämpa svart ekonomi på alla tänkbara sätt. Till skillnad från regeringen föreslår Centern 20 miljoner euro för polisen, Tullen, Skatteförvaltningen, Utsökningsverket, domstolarna och åklagarna för bekämpning av svart ekonomi. 

Den förebyggande effekten av detta skulle tillsammans med den direkta effekten av åtgärderna mot svart ekonomi ge en intäkt på 120 miljoner euro och en nettoeffekt på 100 miljoner euro i statsfinanserna. Centerns förslag till uttalande om svart ekonomi behandlas i samband med huvudtitel 26. 

Dessutom är det möjligt att ta ut skatteintäkter på uppskattningsvis 100 miljoner euro av aktörerna inom plattformsekonomin. Vi föreslår därför att rapporteringsskyldigheten ska förbättras genom ändringar i lagstiftningen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

För att anpassa statsfinanserna föreslås ytterligare besparingar på sammanlagt 115 miljoner euro för 2025. Besparingarna riktas till omkostnader, husbyggnader, utvecklingssamarbete, civil krishantering, samarbete i Östersjöområdet, Barentsregionen och den arktiska regionen samt till förvaltningsområdets frivilliga finansieringsandelar till internationella organisationer. När freden rubbas i Europa och i världen bör säkerheten stärkas också genom aktiv diplomati och internationell politik. Man bör inte fortsätta med att rikta nedskärningar till utrikesförvaltningen. 

De viktigaste målen för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik är enligt budgetpropositionen att trygga Finlands självständighet och territoriella integritet, förhindra att Finland hamnar i en territoriell konflikt och garantera finländarnas säkerhet och välfärd. Grunden för utrikes- och säkerhetspolitiken utgörs av rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna, jämlikhet och demokrati. Europeiska unionen och försvarsalliansen Nato utgör den samarbetsbaserade kärnan i Finlands utrikespolitik. 

Finland är år 2025 ordförande för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Nordiska ministerrådet och de nordiska ländernas N5-samarbetsgrupp. Dessutom kandiderar Finland för att bli medlem i FN:s säkerhetsråd för perioden 2029—2030. De Gröna anser att det är viktigt att dessa ordförandeskap bereds och sköts väl och att de tilldelas tillräckliga resurser, så att påverkningsmöjligheterna kan utnyttjas maximalt. 

JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Till justitieministeriets förvaltningsområde riktas besparingar på sammanlagt 19,8 miljoner euro. Av beloppet utgör 1,9 miljoner euro besparingar i understöd. Besparingarna i understöden bör återkallas. 

Med anslagen inom justitieministeriets förvaltningsområde finansieras kärnfunktionerna i vår demokratiska rättsstat. Ett stabilt och tillförlitligt rättssystem är en grundläggande förutsättning för samhällets och samhällsekonomins gynnsamma utveckling. Det är av vikt att var och en kan lita på att hans eller hennes rättigheter tillgodoses och på att alla är jämställda och lika inför lagen samt på att rättsprocesserna förlöper smidigt. Man har satsat på resurserna i enlighet med redogörelsen och justitieministeriets förvaltningsområde har besparats från omfattande inbesparingar. Det är viktigt att man i fortsättningen satsar ännu mer på att förkorta behandlingstiderna, särskilt när det gäller ungdomar. 

01. Ministeriet och förvaltningen

Med grå ekonomi avses laglig företagsverksamhet, där lagstadgade avgifter och skatter ändå försummas. Den grå ekonomin orsakar ekonomiska förluster för samhället när skatter och avgifter av skattenatur uteblir. Uppskattningarna av dessa förluster varierar från några hundra miljoner euro till fem miljarder euro per år. 

För att bekämpa grå ekonomi bör man utvidga användningen av skattenummer till fastighets- och restaurangbranschen, införa ett fiskalt kassasystem och effektivisera bekämpningen av grå ekonomi bland annat genom att öka resurserna för verksamheten vid Enheten för utredning av grå ekonomi. 

Vi föreslår 

Genom fredsarbete främjas kännedomen om internationell regelbaserad ordning och internationell rätt, nedrustningen och förtroendeskapande metoder samt framför allt utbildas finländare till att kunna delta i den omfattande verksamheten för mänsklig säkerhet. Den största delen av de finländska fredsorganisationernas finansiering härstammar från statens "fredsmedel". Regeringen skär dock ned dessa pengar. 

Ett mål i regeringsprogrammet är att Finland i all sin verksamhet ska främja principerna om demokrati, civilsamhället, de grundläggande och mänskliga rättigheterna samt rättsstaten. I regeringsprogrammet förbinder man sig att främja utvecklingen av god praxis i fråga om fostran till demokrati och mänskliga rättigheter. Nedskärningen i finansieringen för fredsarbetet och främjande av de mänskliga rättigheterna strider mot dessa mål. 

Vi lyfter fram vikten av att stödja brottsoffer samt att bekämpa våld i hemmet och våld i nära relationer. Understöden till Brottsofferjouren, Nollinjen och Kvinnolinjen bör besparas från anpassningsåtgärder. Brottsofferjouren ger stöd och rådgivning till brottsoffer under belastande rättsprocesser. Den finansiering som i budgetpropositionen anvisats Brottsofferjouren är dock inte tillräcklig för att upprätthålla den nuvarande servicenivån under 2025 på grund av ökade kostnader och klientmängden. Även det separata bidraget till vittnesstödsverksamheten vid Brottsofferjouren upphör och finansieringsläget är osäkert också i fråga om Brottsofferjourens särskilda tjänst för offer för människohandel. Vi betonar också vikten av bland annat understöden till hjälp för offer för människohandel, som nu helt och hållet upphör. 

Vi föreslår 

20. Utsökning

Den grå ekonomin orsakar ekonomiska förluster för samhället. Samhället går miste på skatter och avgifter av skattenatur för minst flera hundratals miljoner euro. 

För att uppnå resultat är det väsentligt att trygga resurserna för alla aktörer som deltar i bekämpningen av grå ekonomi, såsom Tullen, Skatteförvaltningen, polisen och Utsökningsverket. 

Vi föreslår 

40. Verkställighet av straff

Vi är bekymrade över hur utmaningarna med antalet fängelseplatser kan lösas. Byggandet av fängelser kräver utöver ekonomiska resurser också tid, vilket bör beaktas när beslut om lösningar fattas. Man bör också tänka på tillgången på personal och tillräckliga personalresurser för att trygga såväl personalens välbefinnande i arbetet som säkerheten i fängelserna. Det är viktigt att orsakerna bakom antalet fångar utreds. 

Brottspåföljdsmyndigheten bör fortsätta samarbetet med Forststyrelsens naturtjänster så att fångarbetet utnyttjas i byggandet och underhållet av och annat motsvarande arbete i anslutning till friluftsinfrastrukturen i nationalparker och andra naturskyddsområden. Arbetet främjar fångarnas rehabilitering och ökar naturtjänsternas möjligheter att upprätthålla friluftsinfrastrukturen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Regeringen föreslår totalt 2,2 miljarder euro under inrikesministeriets huvudtitel. Det är cirka 356,1 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2024. Minskningarna beror närmast på slopandet av ökningar av engångsnatur och sänkningen av anslagen för invandring samt de besparingar som regeringen beslutat om. De största tilläggsanslagen föreslås för polisen och Gränsbevakningsväsendet. Finansieringen för tillståndsprocesserna för invandring bör ökas i stället för att minskas och man bör också i fortsättningen se till att polisen, räddningsverket, nödcentralerna och Gränsbevakningsväsendet har tillräckliga resurser. 

10. Polisväsendet

Tillsynen över djurskyddslagen och över vanvård av djur är förenad med betydande brister. Resurserna för de tillynsveterinärer som utför inspektioner på gårdar är otillräckliga och veterinärernas arbetsbörda enorm. 

Djuren har rätt till välbefinnande och att bli värdigt behandlade. En utvidgning av djurskyddspolisens verksamhet skulle vara ett steg i rätt riktning. Det är ytterst viktigt att polisens resurser styrs till utveckling och utvidgning av djurskyddspolisens verksamhet till olika områden för att man ska kunna trygga ett fungerande och effektivt djurskydd och minska djurens lidande. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Under momentet föreslås 75,2 miljoner euro, vilket är cirka 8,4 miljoner euro mer än i den ordinarie budgeten för 2024. Av anslaget föranleds 10,0 miljoner euro av en ombudgetering av det anslag som anvisats för IKT-utrustning i nya lokaler. Projektet försenades och ett motsvarande anslag minskades under momentet i tredje tilläggsbudgeten för 2024. Skyddspolisens ekonomiska situation är krävande, eftersom upprätthållandet av kapaciteten och det antal anställda som krävs för de senaste årens ökade uppgifter samt höjningen av kostnadsnivån kräver anslagsökningar. Merkostnader föranleds också av bland annat Nato-samarbetet, fördröjningen av lokalprojektet och de kommande driftsutgifterna i anslutning till lokalprojektet. Skyddspolisens tillräckliga finansiering bör snabbt tryggas i en tid då olika former av hybridpåverkan ökar. 

20. Gränsbevakningsväsendet

Under momentet föreslås cirka 312,7 miljoner euro, vilket är cirka 21,0 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2024. De minskade anslagen beror bland annat på att tillfälliga anslagsökningar slopas. Det mest betydande av dem är det beredskapspaket som beviljade 2023–2024 (29,6 miljoner euro). Tillsammans med produktivitetsfrämjande åtgärder och besparingar i omkostnaderna (2,8 miljoner euro) medför de minskade anslagen ett behov av att anpassa verksamheten betydligt, trots att verksamhetsmiljön förutsätter att det finns tillräckliga resurser och tillräcklig kapacitet för gränssäkerheten. Gränsbevakningsväsendets tillräckliga resurser för att stärka säkerheten måste tryggas. 

30. Räddningsväsendet och nödcentralerna

Under momentet föreslås cirka 2,4 miljoner euro, alltså ungefär 550 000 euro mindre än för 2024. Genom finansieringen stärks räddningsväsendets kapacitet att under alla omständigheter fungera som en lokal, regional och riksomfattande helhet. Räddningsväsendet hör till välfärdsområdenas ansvarsområde. Det finns en stor oro över att den allmänna finansieringen av räddningsväsendet inte når upp till de uppställda kriterierna i välfärdsområdena, och det är nödvändigt att inrikesministeriet noga följer upp de resurser som anvisats räddningsväsendet i områdena. Det är viktigt att ingripa om det behövs. 

Enligt uppgift kommer Nödcentralsverket inte med nuvarande utbildningsvolym att nå det för verket uppsatta målet på 630 årsverken, eftersom personalavgången har varit större än beräknat. De två kurser för nödcentralsoperatörer som ordnas årligen bör utvidgas så att de istället för 24 studerande rymmer 30 studerande. 

Finland lider av brist på räddningsmän och det syns redan i räddningsväsendets vardag. Räddningsverken står inför utmaningar vid rekryteringen av ny personal, och ställvis är servicenivån inte längre på den nivå som lagen förutsätter. 

Bristen på räddningsmän kan endast lösas genom en ökning av utbildningsvolymen för räddningsmän. Det är motiverat att svara på bristen på räddningsmän också med tanke på beredskapen. De kritiska funktionerna, såsom räddningsväsendet, ska ha tillräckliga materiella förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta uppgifterna under alla omständigheter. 

Vi föreslår 

40. Invandring

Finland behöver invandring. Finlands befolkning åldras och bristen på arbetskraft ökar. Bristen på arbetskraft hotar såväl förutsättningarna för företagsverksamhet som tryggandet av välfärdstjänsterna i Finland. 

Ökad invandring som leder till arbete skulle ha en betydande positiv inverkan både på den ekonomiska utvecklingen och på hållbarheten i de offentliga finanserna. Invandring som leder till arbete sker dock inte av sig själv, utan kräver aktiva åtgärder. Men regeringen Orpo har nu siktet inställt i helt motsatt riktning. 

Invandrarnas integration måste stödjas och den misär som papperslösheten medför måste minskas. Det är viktigt att de som bor här verkligen är en del av samhället, kan studera, få arbete och känna sig välkomna. 

Samtidigt måste man skapa fler lagliga rutter för att söka skydd. Mottagande av kvotflyktingar är ett av de viktigaste och mest effektiva sätten att hjälpa de mest utsatta människorna, till exempel barn, ungdomar och personer som tillhör minoriteter. Samtidigt är det ett effektivt sätt att hjälpa de länder som utsätts för det största migrationstrycket. 

Man bör avstå från projekt som bromsar invandringen som leder till arbete och man bör inte sänka flyktingkvoten till en historiskt låg nivå. 

Vi föreslår 

Väpnade konflikter, våldshandlingar och miljökriser tvingar människor att söka skydd på annat håll. Antalet flyktingar i världen är för närvarande högre än någonsin sedan andra världskriget. 

Därför bör de lagliga inresevägarna, såsom flyktingkvoten, stärkas. Genom att stärka de lagliga inresevägarna kan man samtidigt bekämpa brottslighet såsom människohandel och smuggling. 

Vi föreslår 

FÖRSVARSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

De viktigaste målen för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik är att säkra Finlands självständighet och territoriella integritet, förhindra att Finland hamnar i en militär konflikt och att garantera finländarnas säkerhet och välfärd. Som medlem i Nato upprätthåller Finland en trovärdig försvarsförmåga under alla omständigheter och bereder sig på att i enlighet med sina skyldigheter stödja de övriga Natoländerna. 

För försvarsministeriets förvaltningsområde föreslås 6,5 miljarder euro, vilket är cirka 534,196 miljoner euro mer än i den ordinarie budgeten för 2024. Tillägget föranleds främst av ändringar i betalningsprofilen för anskaffningen av jaktplan F-35 (251 miljoner euro), justeringar av pris- och kostnadsnivån (286 miljoner euro) och Natos närvaro i Finland (67 miljoner euro). De sparåtgärder som regeringen dragit upp riktas till förvaltningsområdet till ett belopp av cirka 22 miljoner euro. Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten uppskattas vara cirka 2,5 procent. Enligt utredning förutspås försvarsutgifternas andel ligga kvar på över 2 procent under hela ramperioden, vilket är i linje med Natos rekommendation. Medlemsländerna i Nato har också förbundit sig att använda 20 procent av försvarsbudgeten för materielanskaffningar. Finland överskrider klart också detta mål. 

Tillräcklig och kompetent personal är en förutsättning för Försvarsmaktens prestationsförmåga vid sidan av den materiella kapaciteten. Det har i flera års tid lyfts fram att det bland Försvarsmaktens personal förekommer utmaningar med att orka i arbetet, till följd av de ökande kraven och utvidgade arbetsuppgifterna. 

Reservisternas frivilliga verksamhet har en viktig roll när det gäller att upprätthålla och utveckla reservens militära kompetens och funktionsförmåga. För att försvarsviljan ska kunna bevaras måste militärtjänsten reformeras i en mer jämställd riktning. 

FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Finlands framgång har alltid baserat sig på jämlik utbildning, på att vi får med alla. Utbildningen är en grundsten i välfärdsstaten, genom vilken varje barn och ungdom får de redskap som behövs för att sträva efter sina drömmar. 

Regeringen verkar dock inte inse detta, utan gör betydande nedskärningar i utbildningen. Regeringen skär ned särskilt de studerandes utkomst och yrkesutbildningen. Betydande nedskärningar riktas också till fortbildning av lärare och finansiering av kommunerna. Vi noterar dessutom att många åtgärder som görs under avregleringens täckmantel i praktiken är nedskärningar i utbildningen. Regeringen ser inte heller kultursektorns och de kreativa branschernas potential. 

De Gröna skulle ställa in regeringens alla nedskärningar i utbildningen. Samtidigt skulle vi satsa stort på utbildningen från daghem till universitet. Att höja utbildningsnivån och satsa på kompetensutvecklingen är av avgörande betydelse i en situation där befolkningen åldras och där det finns brist på kompetent arbetskraft i hela landet. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

01. Förvaltning, kyrkliga ärenden och gemensamma utgifter inom ansvarsområdet

Fortbildningen av lärare är ytterst viktigt för kontinuerlig kompetensutveckling hos lärare och personer som arbetar inom undervisningssektorn samt för upprätthållandet av utbildningens kvalitet. Nedskärningen äventyrar såväl utbildningens kvalitet som förutsättningarna för lärarnas yrkesmässiga utveckling, vilket kan försämra inlärningsresultaten och utbildningssystemets funktion på lång sikt. 

De konkreta konsekvenserna av nedskärningarna är omfattande och långvariga, och de har konsekvenser både för lärarnas ork i arbetet och för inlärningsresultaten. 

Nedskärningarna hotar lärarnas möjligheter att upprätthålla sin yrkesskicklighet. Bristen på fortbildning försämrar lärarnas förmåga att svara mot dagens elevers och samhälles behov. Nedskärningen kan ha negativa konsekvenser för lärarnas ork och engagemang i arbetet. För att förbättra inlärningsresultaten är det nödvändigt att lärarnas kompetens utvecklas kontinuerligt. 

Samtidigt är det fråga om en investering i immateriellt kapital när kompetensnivån stiger. 

Vi föreslår 

Det allmänna ska, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv. Regeringen försämrar dock avsevärt möjligheterna till kontinuerligt lärande. Regeringens nedskärningar i yrkesutbildningen och det fria bildningsarbetet i kombination med det tidigare avskaffade vuxenutbildningsstödet till och med hindrar en del vuxna från att utbilda sig. 

Vi föreslår 

Det kommer nu minskningar från flera olika håll som drabbar verksamheten inom den kreativa branschen och litterära upphovsmän. Regeringen kommer också att höja mervärdesskattesatsen för litteratur och ersättningen för utlåning och därmed minska författarnas inkomster från sitt eget arbete. Dessutom fungerar nedladdningen av litteratur i det statliga specialbiblioteket Celia fortfarande enligt principen om gratis användning, och beslutet att lägga ned utlåningen av ljudböcker i CD-format år 2025 flyttar nästan alla resterande lån bort från ersättningens omfattning. 

Priset på att respektera upphovsmännens rättigheter och behovet av tilläggsbudget är på nuvarande ersättningsnivå endast cirka 360 000 euro. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

I propositionen föreslås det att den statliga finansieringen till den evangelisk-lutherska kyrkan för samhälleliga uppgifter minskas med 19,6 miljoner euro. Anslaget får användas för finansiering enligt lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter (430/2015, finansieringslagen). Som kyrkans samhälleliga uppgifter enligt finansieringslagen betraktas kyrkans lagstadgade uppgifter i anslutning till begravningsväsendet, folkbokföringen och underhållet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och av kulturhistoriskt värdefullt lösöre. Minskningen av finansieringen hänför sig enligt propositionen till slopandet av förvärvsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen och den ökning av intäkterna från kyrkoskatten som föranleds av sänkningen av arbetslöshetsförsäkringspremierna. Kyrkoskatteintäkterna får enligt kyrkolagen inte användas annat än för finansieringen av församlingens, den kyrkliga samfällighetens och kyrkans uppgifter. Enligt samma kyrkolag hör inte kyrkans samhälleliga uppgifter till dessa uppgifter. Denna nedskärning i kyrkans samhälleliga uppgifter bör åtgärdas. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

10. Småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning och fritt bildningsarbete

De Gröna har som mål att varje daghem och skola i Finland ska vara bäst i världen. Vi måste se till att varje elev och studerande kan utbilda sig precis så långt han eller hon själv önskar och vill. 

Läget inom den kommunala ekonomin är på det stora hela utmanande och ser olika ut i olika kommuner. De allt mindre årskullarna återspeglas i statsandelarna och befolkningsförändringen utmanar ordnandet av undervisningen i såväl mindre och mer avlägsna kommuner som i de stora städerna, om än av olika orsaker. Utskottet konstaterar att till den del tilläggsfinansieringen av den grundläggande utbildningen hänför sig till statsandelen för kommunal basservice är finansieringen till kommunerna generell finansiering och kommunerna har prövningsrätt när det gäller hur finansieringen ska riktas. Därför är det viktigt att följa upp att reformen av stödet för lärande kan implementeras i kommunerna och skolorna i enlighet med målen för reformen. Också antalet årsveckotimmar måste följas upp. 

I daghem och skolor muras varje dag grundstenen i välfärdsstaten, och varje barn och ungdom får de redskap som de behöver för att — tillsammans med andra — sträva efter sina drömmar. Det är en besvikelse att regeringen Orpo inte satsar på början av barnens utbildningsväg och till exempel på tillgången till personal inom småbarnspedagogiken. Daghemmet och skolan kan skydda och bära barnet när det är svårt hemma. 

I stället för nedskärningar skulle vi anställa fler lärare och handledare vid de skolor och daghem där elevernas utgångsläge är allra svårast. Inledningen av utbildningsvägen bör stärkas genom att trygga fortsättningen av den tvååriga förskoleundervisningen och genom att utveckla förskoleundervisningen och den inledande utbildningen för 5–8-åringar som en helhet och genom att reservera 30 000 000 euro för den. Dessutom bör personaldimensioneringen enligt lagen om småbarnspedagogik förbättras också i fråga om barn på deltid och reservera 39 000 000 euro för den. Dessutom måste tillgången till dagvårds- och skolplatser på engelska ökas. De Gröna vill arbeta för att småbarnspedagogiken ska vara en trygg miljö för både barn och yrkesverksamma inom branschen i alla situationer, överallt i Finland. 

Vi föreslår 

Det fria bildningsarbetet erbjuder öppna högskolestudier på flera orter där det annars inte finns något högskoleutbud. Det fria bildningsarbetet främjar till exempel äldres rörlighet, bekämpar ensamhet och stärker gemenskapen. Vid utskottets utfrågning har det framförts att efterfrågan på utbildning för ukrainare har varit klart större än vad det finns finansiering för. I synnerhet 2023 genomfördes mer utbildning än det hade reserverats finansiering för i budgeten, vilket har lett till ett finansieringsunderskott. 

Vi föreslår 

20. Yrkesutbildning och gymnasieutbildning

Det särskilda skydd av utbildningen som regeringen lovat har misslyckats särskilt i fråga om yrkesutbildningen. Regeringen håller på att skära ned 120 miljoner euro i yrkesutbildningen. Undervisningsbranschens fackorganisation OAJ har räknat ut att en besparing på 120 miljoner euro kalkylmässigt skulle innebära att 1 600 läraruppgifter dras in. 

Regeringen hävdar att nedskärningarna riktas till vuxna som redan har en examen, men när läropliktiga och vuxenstuderande får samma undervisning är det i praktiken omöjligt att rikta nedskärningarna endast till vuxenstuderande. Nedskärningarna kommer därför oundvikligen att påverka kvaliteten på all yrkesutbildning. 

Regeringens nedskärning i yrkesutbildningen bör återkallas och när styrningen och finansieringen av yrkesutbildningen reformeras på annat sätt bör möjligheterna för dem som behöver fortbildning och tilläggsutbildning att avlägga endast delexamina stärkas. En stor faktor när det gäller att uppdatera och stärka kompetensen hos vuxna utan att avlägga en ny examen vore också arbetsgivarnas större öppenhet än för närvarande när det gäller att påvisa färdigheter och kunnande också på annat sätt än i form av examina. Det skulle också underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Gymnasiernas finansiering drabbas även nästa år av en nedskärning på över 100 miljoner euro, då man inte rör vid gymnasiernas så kallade nedskärningselement. Varken regeringens budgetproposition eller regeringsprogrammet tar hänsyn till behovet av att åtgärda detta. Bestämmelsen om nedskärningselementet blev till för mer än 10 år sedan som en temporär ändring i lagen. På grund av det avdrag som görs motsvarar finansieringen av gymnasieutbildningen inte de faktiska kostnaderna för utbildningen. 

Det finansieringsunderskott som nedskärningselementet medför syns i gymnasiernas vardag bland annat i att utbudet av studier minskar, gruppstorlekarna ökar, stöd för lärande saknas, de studerande mår sämre och undervisningens kvalitet försämras. Dessa brister återspeglar sig också i de fortsatta studierna när de studerandes färdigheter försämras. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

40. Högskoleundervisning och forskning

Bristen på kompetent arbetskraft löses inte utan satsningar på utbildning. Vi ligger efter både våra nordiska jämförelseländer och våra nationella ambitioner att höja utbildningsnivån. Utbildningen är också ett viktigt verktyg för att öka produktiviteten. Regeringen Orpos nedskärningar i utbildningen leder Finland i fel riktning och de bör inte godkännas. 

Regeringen ökar högskolornas nybörjarplatser inom behövliga branscher, bland annat inom småbarnspedagogiken och medicinen. För att höja utbildningsnivån till det mål på 50 procent av befolkningen som uppställts i redogörelsen eller till 60 procent som bedömts motsvara behovet behövs det dock betydligt fler nybörjarplatser. Det är brist på t.ex. skolpsykologer och speciallärare samt lärare i naturvetenskaper. 

Planerna på att studerande från länder utanför EU och EES själva ska täcka kostnaderna för utbildningen genom läsårsavgiften kommer enligt högskolornas och undervisnings- och kulturministeriets egna bedömningar att inverka negativt på antalet internationella studerande. Det är inte realistiskt att vänta sig att de förväntade inkomsterna förverkligas eller att antalet utländska experter ökar i tillräcklig mån. De förväntade intäkterna från avgifterna är spekulativa och kommer sannolikt att leda till att finansieringen, och därmed också verksamheten, minskar. 

Vi föreslår 

Praktiken är för många studerande den första konkreta kontakten med arbetslivet. Det är viktigt inte bara för den studerande utan också för samhället att man under praktiken får mångsidigt och tillräckligt stöd. Den underdimensionerade ersättningen för praktik leder till att handledningen och stödet minskar, vilket inverkar på social- och hälsovårdssektorns attraktionskraft. När det råder brist på personal inom social- och hälsovården har vi inte råd med dåliga erfarenheter av praktik och bristfällig handledning och bristfällig kompetensbildning, eftersom dessa för sin del kan leda till byte av bransch. 

70. Studiestöd

Regeringen har föreslagit att andra studerande än sådana som är vårdnadshavare till ett barn ska överföras från det allmänna bostadsbidraget till studiestödets bostadstillägg den 1 augusti 2025. Målet har varit att förnya bostadstillägget så att det gynnar samboende och blir ekonomiskt attraktivt. Studiestödets bostadstillägg är beroende av hur den studerandes studier framskrider och det betalas inte under sommaren. Utöver denna proposition har regeringen fryst indexhöjningarna av studiestödet och höjt studielånets maximibelopp från 650 euro till 850 euro i månaden. 

Till följd av överföringen minskar stödet för studerandenas boende med 98 euro i månaden. När man också beaktar nedskärningen av bostadstillägget 2024 är skillnaden i den studerandes utkomst till och med 170 euro i månaden jämfört med 2023. När man dessutom beaktar indexfrysningen av studiepenningen, är den sammanlagda effekten för en ensamboende myndig studerande 200 euro per månad år 2027. 

Var tredje högskolestuderande lider av symtom på ångest och depression. De studerandes psykiska symptom och belastning var relativt sett större än hos hela vuxenbefolkningen. Cirka en femtedel av de studerande uppgav att deras utkomst hade varit mycket knapp och osäker under de senaste 12 månaderna. Under det senaste året uppgav en fjärdedel att de varit rädda för att maten skulle ta slut på grund av brist på pengar och nästan var femte studerande uppgav att de prutat ned sina läkemedelsutgifter. Nu är det inte rätt tid att skära ned de studerandes försörjning. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Som ett led i regeringens utbildningsnedskärningar håller regeringen också på att skära ned stödet för skolresor. Regeringen minskar stödet för skolresor med 4 miljoner euro och begränsar det endast till studerande i avgiftsfri utbildning. 

Begränsningen av stödet för skolresor endast till studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning kommer att öka hindren för utbildning för dem som inte omfattas av avgiftsfri utbildning och ytterligare försämra deras ställning på arbetsmarknaden. 

Nu är en del tvungna att använda studiestöd för att täcka kostnaderna för resor mellan hemmet och läroanstalten. Det primära syftet med studiestödet är dock att trygga den studerandes försörjning och möjligheter till heltidsstudier. 

Den föreslagna reformen försämrar tillgången till utbildning och ökar risken för utslagning bland unga. De Gröna anser att nedskärningar i utbildningen inte bör godkännas. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

80. Konst och kultur

Konst och kultur har en viktig roll i det finländska samhället. De kreativa branschernas och kulturens betydelse är central med tanke på Finlands framtid, eftersom de skapar innovationer och företag, de skapar nytt och vaskar fram nya talanger. I Finland sysselsätter de kreativa branscherna redan nu över 120 000 personer, av vilka nästan en tredjedel är företagare. 

Regeringen Orpos nedskärningar äventyrar den finländska konstens och kulturens livskraft samt deras tillgänglighet och utvecklingsförutsättningar. I och med höjningen av den lägre mervärdesskattesatsen försvåras tillträdet till kulturtjänster oskäligt mycket för allt fler barn, ungdomar och personer i en svagare ekonomisk ställning. De Gröna kräver att nedskärningarna i konst och kultur ställs in. 

Vi föreslår 

Regeringen riktar en nedskärning mot kompensationen för kopiering för enskilt bruk. Nedskärningen av kompensationen innebär att upphovsrättsersättningarna till upphovsmännen inom den audiovisuella branschen kommer att vara mindre i framtiden. När regeringen riktar även flera andra nedskärningar till kulturbranschen är det klart att nedskärningen av kompensationen för kopiering för enskilt bruk bör återtas. 

Vi föreslår 

Till de understöd som undervisnings- och kulturministeriet delar ut riktas också en nedskärning på 6,5 miljoner euro som gäller riksomfattande sammanslutningar inom konst- och kulturbranschen, investeringar i kulturlokaler, främjande av film, audiovisuell kultur och kreativt innehåll, internationellt samarbete och dialog mellan olika kulturer samt museer. Till exempel Museiverkets anslag till organisationerna inom musei- och kulturarvssektorn minskar med 90 000 euro. 

Dessa nedskärningar är ett hårt slag mot branschen, som ändå förbättrar människornas välbefinnande och bidrar till att upprätthålla försörjningsberedskapen och bevara kulturarvet. De Gröna anser att nedskärningarna bör återtas. 

Vi föreslår 

Utan konstnärens arbete finns det inte heller konst: konstnärligt arbete är grunden för all konst, kultur och kreativa branscher. Ett av de viktigaste sätten för staten att stödja konsten är att göra det möjligt för konstnärerna att ägna sig åt konstnärligt arbete på heltid. Statens konstnärsstipendier är en viktig stödform för att ge konstnärer möjligheter att arbeta och den sysselsättande effekten kommer direkt. 

Konstrådet har föreslagit 100 fler konstnärsstipendier. Detta stärker särskilt de ungas verksamhetsmöjligheter och säkerställer tillgången och tillgängligheten till konst och kultur också i framtiden. 

Vi föreslår 

90. Idrottsverksamhet

Regeringen gör betydande nedskärningar i motion och idrott. Fysisk inaktivitet kostar årligen över 3 miljarder euro och det att befolkningen rör sig allt för lite är en av de centrala utmaningarna för det finländska samhället redan nu, och i framtiden kommer utmaningen att till och med fördubblas. Bara cirka en tredjedel av barnen och de unga, en fjärdedel av de vuxna och bara färre än en femtedel av de äldre motionerar tillräckligt mycket med tanke på hälsan. 

De nedskärningar som riktas mot motion är därför nedskärningar i förebyggandet. Därför bör de nedskärningar som riktas mot motion och idrott återkallas. 

Vi föreslår 

91. Ungdomsarbete

Inom ungdomsarbetet utförs ovärderligt arbete med mycket små resurser. Det är ungdomsarbetaren som för många kan vara den första trygga och pålitliga vuxna. Särskilt det uppsökande ungdomsarbetet når unga som inte nödvändigtvis nås på något annat sätt. 

Vi föreslår att regeringen slopar nedskärningarna som riktas till unga, och att det uppsökande ungdomsarbetet, arbetsverkstadsverksamheten och arbetet för att förebygga utslagning av unga stärks. Detta inbegriper också till exempel kulturfostran i regioner som lider av segregation samt stärkande av ungdomsarbete som stöder integration och delaktighet. 

Vi föreslår 

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Jordbruket har en central roll i Finlands strävan att nå klimatmålen. Ekologiskt hållbar matproduktion är också avgörande för att förbättra livsmedelstryggheten. Jordbruket måste förnyas så att det blir hållbart både för miljön och för producenterna. Det är viktigt att Finland gör påverkansarbete för ekologiskt jordbruk inte bara i Finland utan också på EU-nivå. 

Det viktigaste sättet att förbättra jordbrukets ekologiska hållbarhet är att i allt högre grad gå från köttproduktion till växtbaserad matproduktion och på så sätt göra det lättare för människorna att göra hållbarare val i sin vardag. Konsumtionen av animaliska produkter måste halveras senast 2030. 

Finland har möjlighet att skapa tillväxt inom växtbaserad matproduktion och export, men det kräver inte bara ett tankesätt utan också en ändring av stödpolitiken. 

Djurens rättigheter måste också stärkas målmedvetet. 

Inom jordbruket finns det många möjligheter till olika klimatlösningar. Exempelvis klimatåtgärderna på torvmarker är en av de mest effektiva typerna av klimatåtgärder. I Finland finns också oanvända torvmarker vars utsläpp kan minskas genom vätning. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

10. Utveckling av landsbygden

Pälsdjursuppfödningen orsakar pälsdjuren omfattande och onödigt lidande. På pälsdjursfarmer lever djuren i små burar utan möjlighet till arttypiskt beteende. Till följd av uppfödningen utvecklas sjukdomar och beteendestörningar hos djuren. 

Pälsfarmerna utgör också en hälsorisk. De sakkunniga har upprepade gånger varnat för att pälsdjursgårdarna utgör en betydande risk för uppkomsten av nya epidemier och pandemier. 

Dessutom har pälsdjursuppfödningen stora problem med lönsamheten. På grund av den sjunkande efterfrågan på pälsar och opinionen för djurens rättigheter kommer verksamheten inom pälsbranschen upphöra i Finland i framtiden i vilket fall som helst. En kontrollerad nedläggning av pälsdjursuppfödningen bör därför inledas så snart som möjligt. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

20. Jordbruk och livsmedelsekonomi

Djuren kan inte själva delta i beslut och diskussioner som direkt påverkar deras välbefinnande. Därför behövs det ett djurskyddsombud som ser samhället med utgångspunkt i djurens välbefinnande och tar ställning till det ur denna synvinkel. För att djurskyddet och djurvälfärden ska kunna främjas på ett kontinuerligt och förutsägbart sätt måste uppdraget permanentas och tillräckliga resurser årligen reserveras för verksamheten. 

Djurskyddsombudet ska främja och förbättra djurens välbefinnande genom uppföljning, initiativ, förslag, utlåtanden och annan påverkan. Till uppgiften hör också att stödja och främja samarbetet mellan olika aktörer med anknytning till djurvälfärd i syfte att förbättra djurens välbefinnande samt att delta i arbetet i de olika delegationer och arbetsgrupper som har samband med uppgiften. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reformen av jordbruket kräver betydande förändringar i jordbruksstöden. Stödsystemet måste ses över så att stöden vid sidan av matproduktionen styr och sporrar till att minska klimat- och näringsämnesutsläppen, binda kol och stärka den biologiska mångfalden. 

Ett av de viktigaste sätten att förbättra jordbrukets ekologiska hållbarhet är att i allt högre grad övergå till växtbaserad matproduktion. Målet måste vara att åtminstone halvera konsumtionen av produkter av animaliskt ursprung fram till 2030. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Kompensationsersättningen är ett miljöskadligt stöd, eftersom det upprätthåller ineffektiv åkerareal och på så sätt ökar klimatutsläppen. Kompensationsersättningarna bör minskas och de medel som sparas in bör riktas till exempel till våtmarksodling. Vi föreslår att kompensationsersättningen minskas med 30 000 000 euro. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

40. Naturresursekonomi

En stor del av de hotade fiskarterna i Finland är beroende av strömmande vatten utan vandringshinder. Det nationella programmet för vandringsfisk (Nousu) förbättrar levnadsförhållandena för vandringsfiskbestånden och har som mål att återställa vandringsfiskarnas naturliga förökning i strömmande vatten. Förbättringen av vandringsfiskarnas livsmiljöer är till nytta för hela ekosystemet och för regionernas livskraft. 

Vi föreslår 

Nivån på kolsänkorna i Finland har rasat och tillståndet i skogsnaturen har försämrats. Bakom båda fenomen ligger mänsklig verksamhet och för stor användning av skogarna, dvs. avverkningar. För att kolsänkorna och skogsnaturen ska kunna stimuleras behövs det både tilläggssatsningar på skydd av skogarna och en sänkning av avverkningsnivån. Inom skogsskyddet har Metso-programmet gett goda resultat. Ett fungerande sätt att minska avverkningarna och överutnyttjandet av skogarna är för sin del att minska stöden för virkesproduktion. 

Vi föreslår 

Den finländska naturens tillstånd har försämrats. Det syns överallt, men framträder tydligt också i våra skogar. Av alla biotoper i vår skogsnatur är 76 procent hotade, vilket är alarmerande. Utan betydande tilläggssatsningar kommer Finland inte att nå sina mål att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden fram till 2030. 

Vi föreslår 

När Metka-anslagen minskas minskar också Skogscentralens administrativa börda. Därför kan understöden till Skogscentralens verksamhet minskas som sparåtgärd. På motsvarande sätt kräver de tilläggssatsningar som behövs för Metso- och Helmi-programmen ökade resurser också för Skogscentralens del. 

Vi föreslår 

Snabba åtgärder behövs för att den kollapsade kolsänkan i Finland ska återhämta sig. En åtgärd är att öka skogstillväxten på impedimentmark. 

Genom att stödja skogstillväxten på impedimentmark kan kol bindas i områden där det annars inte skulle ske på samma nivå. Största delen av impedimentmarken är åkrar som tagits ur bruk. Av dem ligger omkring tre fjärdedelar på mineraljordar och en fjärdedel på torvmark. Den största klimatnyttan uppnås genom beskogning av åkrar på torvmark och tidigare torvutvinningsområden. 

Vi föreslår 

64. Forststyrelsen

Regeringen har kraftigt skurit ner finansieringen av friluftsliv. Friluftsliv har ökat kraftigt i popularitet under de senaste åren och därför är det nödvändigt att utveckla strövområdenas tjänster. Den sjunkande finansieringen försämrar möjligheterna till friluftsliv och ökar slitaget i de områden där tjänsterna finns kvar. 

Vi föreslår 

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Finland har som mål att halvera utsläppen från trafiken före 2030. Utsläppen från trafiken har inte minskat nämnvärt under de senaste åren. Trafiken är en stor utsläppskälla i Finland, och regeringens politik för närvarande tar oss allt längre bort från målen om minskade utsläpp. 

Samtidigt är mobilitet en grundläggande rättighet för människor. I beslut som gäller bekämpning av klimatförändringen är det nödvändigt att se till att omställningen är rättvis och att bördan inte blir oskälig för någon. Alla ska ha möjlighet att ta sig smidigt och på ett miljömässigt hållbart sätt till exempel till arbetsplatsen och till sina fritidsaktiviteter. Transportfattigdomen är ett genuint problem som vi bör ingripa i. 

För att allt fler ska ha faktisk möjlighet att välja ett mer hållbart färdmedel än bil med förbränningsmotor lönar det sig fortfarande att stödja anskaffningen av elbilar. Laddningsnätet för elfordon måste utvecklas i hela landet. Beskattningen av trafiken bör reformeras så att den i högre grad än för närvarande blir ett incitament för förnyelse och elektrifiering av bilbeståndet. 

Samtidigt måste förutsättningarna för kollektivtrafik, gång och cykling utvecklas aktivt i hela landet. Kollektivtrafiken ska vara ett förmånligt och lättillgängligt alternativ till bilism. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

10. Trafik- och kommunikationsnäten

Finlands ekonomi står inför stora utmaningar. Trots otaliga löften ökar Orpos regering Finlands skuldsättning betydligt under de kommande åren. Samtidigt riktas betydande anpassningsåtgärder särskilt till unga, barn och utsatta. 

Statsfinanserna måste balanseras, men det måste göras på ett socialt rättvist sätt så att bördan inte blir oskäligt stor för någon. En stabil offentlig ekonomi säkerställer att tjänster som är viktiga för människorna kan tryggas och att människorna mår bra. 

Vi föreslår 

Att smidigt kunna röra sig i vardagen är en förutsättning för ett gott liv. Den måste tryggas överallt i Finland. Samtidigt måste trafiken snabbt och effektivt frigöras från fossilberoendet för att man ska kunna minska klimatutsläppen och trygga försörjningsberedskapen. 

Minskningen av finansieringen för investeringsprogrammet för gång och cykling påverkar i betydande grad kommunernas förmåga att i ett allt svårare ekonomiskt läge genomföra investeringar som berör gång och cykling. Gång och cykling är inte bara färdsätt som är bra för klimatet och miljön, utan de förbättrar också folkhälsan. Förutsättningarna för gång och cykling bör förbättras. 

Flygtrafiken är det mest förorenande transportslaget. Det är varken ekonomiskt eller miljömässigt motiverat att stödja flygtrafiken. 

Vi föreslår 

Det ekonomiska läget i Finland är utmanande. Befolkningen åldras, de ekologiska kriserna ackumuleras, statsskulden växer och det geopolitiska läget ökar osäkerheten. Trots den oroväckande skuldutvecklingen ökar regeringen Finlands skuldbörda betydligt under de kommande åren. 

De Gröna anser att utgifterna bör ställas i prioritetsordning och att man måste hitta sparobjekt som är rättvisa ur ett socialt perspektiv. De Gröna gör till exempel inga nedskärningar i naturvård, klimatåtgärder, barn och unga samt de mest utsatta, utan vi söker sparobjekten på annat håll. 

Vi föreslår 

20. Tjänster inom trafik, transport och kommunikation

Stöden för inrikes flygtrafik är miljöskadliga stöd. De är inte kostnadseffektiv trafik- och näringspolitik. Att flyga är det färdsätt som är mest skadligt för miljön och klimatet. Ändå stöder staten flygtrafiken med stora summor. 

Den regionala tillgängligheten bör därför i första hand säkerställas genom spårförbindelser, vilket förutsätter att tyngdpunkten flyttas till utveckling av spårtrafiken från offentliga stöd till flygtrafiken. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Syftet med stödet för arbetskraftskostnader är att förbättra försörjningsberedskapen och stödja finska fartygs konkurrenskraft i utrikestrafiken genom att sänka besättningskostnaderna. Det anslag som syftar till att stödja försörjningsberedskapen inom fraktfarten är motiverat, men en stor del av stödet riktas numera till så kallad nöjessjöfart. 

Stödet till nöjessjöfart är inte motiverat med tanke på såväl den fria konkurrensen som statsfinanserna. En gallring av stödet stärker statsfinanserna med 35 000 000 euro. Dessutom kan stödet anses vara skadligt för miljön. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

En av de största stötestenarna i regeringens ekonomiska politik är attityden till arbetskraftsinvandring. Regeringens politik som bromsar invandringen är skadlig på många sätt med tanke på Finlands ekonomi och sysselsättning. Regeringen skärper till exempel villkoren för naturalisation och tvingar personer som vistas i Finland med uppehållstillstånd på grund av arbete att lämna landet, om personens anställningsförhållande upphör och personen inte inom tre eller sex månader har ingått ett nytt anställningsförhållande. 

Regeringen gör också en betydande nedskärning i ersättningarna för integration. Nedskärningarna kan till exempel leda till att stödet till språkutbildning och sysselsättning minskar, vilket försvagar invandrarnas möjligheter att integreras i det finländska arbetslivet. 

Nedskärningarna i integrationen, lönesubventionen som försvinner från kommunernas verktygsback samt nedskärningarna i yrkesutbildningen och vuxenutbildningen gör det svårt för kommunerna att lyckas med arbets- och näringsreformen. I ett läget där vi vår sysselsättning har utvecklats sämst i Europa skulle det tvärtom krävas goda metoder och arbets- och näringstjänster som utgår från kundens behov. Behovet av tjänster är olika. Det är dumt att förstöra en förnuftig reform genom nedskärningar. 

Regeringens politik är otillräcklig med tanke på naturen och klimatet. Exempelvis sänker regeringen distributionsskyldigheten för biodrivmedel och lägger inte fram tillräckliga ersättande förslag. En inkonsekvent klimatpolitik och passivitet kan medföra betydande kostnader om Finland blir tvunget att köpa stora mängder utsläppsenheter av andra länder för att nå målen. 

Regeringens politik drabbar också på ett oskäligt sätt små och medelstora företag. Vi föreslår att regeringen i anslutning till Business Finland upprättar ett nytt program vars syfte är att stödja mikro- och ensamföretagens tillväxt och internationalisering. Dessutom föreslår vi att regeringen skapar en hjälptjänst för små företag (Helpdesk) som ger små företag företagsspecifik rådgivning och stöd vid anställning av arbetstagare. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

01. Förvaltning

Konkurrensrätten som gäller företags och branschorganisationers verksamhet är komplicerad och i vissa fall är det svårt att tolka konkurrenslagen. 

Även mindre företag bör kunna få tillräcklig rådgivning och visshet om att deras verksamhet är förenlig med konkurrenslagen. För närvarande stöder konkurrensmyndigheternas rådgivning inte företagens rättssäkerhet i tillräcklig utsträckning. Företagen kan inte få någon bindande syn på huruvida konkurrenslagstiftningen är tillämplig och kan inte senare på behörigt sätt åberopa de diskussioner som förts. 

Konkurrensmyndigheten ska inte bara övervaka förbjuden verksamhet, utan genom sin rådgivning aktivt sträva efter att förhindra uppkomsten av konkurrensöverträdelser. Effektiva föregripande råd från myndigheterna skulle bidra till att skapa företagssamarbete och effektivitetsfördelar till nytta för marknaden och undanröja rådande osäkerhetsfaktorer. 

Vi föreslår 

20. Förnyelse och koldioxidsnålhet

Produktionsincitamentet inom den audiovisuella sektorn är ett effektivt och riskfritt sätt att skapa tillväxt och hjälpa finländska små och medelstora företag att skapa inhemskt innehåll av god kvalitet. De audiovisuella produktionerna har dessutom positiva effekter på det breda spektrumet av underleverantörstjänster, på inkvarterings- och turisttjänsterna samt på Finlandsbilden. Produktionerna främjar också exporten av musik och litteratur samt kunnandet inom spelindustrin. 

Den fullmakt som föreslås för av-incitamentet verkar otillräcklig i förhållande till behovet och potentialen. Ett försvagat incitament innebär en nedskärning i tillväxten, skatteinkomsterna och sysselsättningen. 

Vi föreslår 

Elektrifieringsstödet trädde i kraft 2022 och syftet med det är att ersätta en del av de extra kostnader som utsläppshandeln orsakar i elpriset för vissa industrisektorer som löper risk för koldioxidläckage. Särskilt under ekonomiskt svåra tider är det inte motiverat att använda statliga medel för miljöskadliga stöd, och därför föreslår vi som en sparåtgärd att hela stödet dras in. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

30. Sysselsättning och företagsamhet

Finland har inte råd med att människor blir utbrända eller att den potential som finns att tillgå på arbetsmarknaden inte nyttjas för sysselsättning med tillräckligt stöd. Därför vill vi se till att det finns effektiva tjänster som stärker sysselsättningen. Parallellt med en flexibel arbetsmarknad behövs en språngbräda som hjälper folk att hålla fast vid jobbet och ta sig ur fattigdomen också när livet tar sig oväntade vändningar. 

Fler människor än för närvarande bör oberoende av sina utgångspunkter kunna hitta arbete och utkomst på den öppna arbetsmarknaden. Därför satsar vi på lönesubvention, med hjälp av vilken man till exempel kan lära sig finska eller avlägga yrkesstudier på läroavtalsarbetsplatsen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

50. Integration och internationell kompetens

Det föreslås att de integrationsersättningar som betalas till kommuner och välfärdsområden inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde minskas med 58 miljoner euro. Integrationstiden och ersättningen för den är redan nu otillräckliga. Nedskärningen av nivån på de kalkylerade ersättningarna, i kombination med en förkortning av ersättningstiden och sänkning av ersättningarna för tolkningskostnader, inverkar i betydande grad på kommunens möjligheter att ordna sådana tjänster som stöder invandrarnas integration i en situation där kommunernas lagstadgade integrationsskyldigheter håller på att öka. När den längsta tiden för den kalkylerade förkortas utan någon flexibilitet i enskilda fall behandlas också de som tar del av integrationstjänsterna olika. Samtidigt är de föreslagna lindringarna av kommunernas uppgifter helt oproportonerliga i förhållande till den föreslagna nedskärningen av de kalkylerade ersättningarna. De ändringar som föreslås minskar till många delar de facto inte alls kommunernas integrationsuppgifter. 

Trots att ersättningarna försämras bör kommunerna dock sörja för exempelvis klientens rätt till tolkning. Staten har uppmuntrat kommunerna att få ukrainare att bli kommuninvånare och omfattas av kommunens tjänster i stället för att det i lagstiftningen har gjorts sådana ändringar som skulle ha fått de ukrainare som fortfarande är inskrivna på förläggningarna att bo i kommunerna på lika villkor som andra kommuninvånare och på ett heltäckande sätt omfattas av integrationsfrämjande tjänster. Mottagningssystemet är inte avsett att stödja integrationen eller för boende och ordnande av tjänster för invandrare som fått uppehållstillstånd. Efter att ha fått hemkommun är utkomststödet i praktiken det primära utkomstskyddet för de ukrainska medborgare som inte kan försörja sig med löneinkomster. Utkomststödet ska vara ett utkomstskydd i sista hand. Också ukrainarna behöver stöd för sysselsättning och integration. 

Om regeringen verkligen hade för avsikt att påskynda integrationen av invandrare, skulle den lägga fram förslag om att förbättra tillgången till tjänster för invandrare, förkorta väntetiderna, satsa på delaktighet och eliminera rasismen i samhället. De Gröna anser att det inte ska göras nedskärningar i integrationen. På motsvarande sätt vill vi också återta nedskärningarna i tolkningskostnaderna. 

Regeringens flyktingkvot är 500 personer för 2024. Det är alldeles för lite i en situation där det finns fler flyktingar ute i världen än någonsin sedan andra världskriget. Flyktingkvoten är ett effektivt sätt att hjälpa de mest utsatta. 

Flyktingkvoten säkerställer att flyktingarna har en trygg väg till internationellt skydd. Flyktingkvoten bör inte minskas, utan tvärtom ökas. 

Vi föreslår 

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Regeringen skär i den sociala tryggheten och fryser indexen för flera socialskyddsförmåner. Nedskärningar har gjorts bland annat i bostadsbidraget och det grundläggande utkomststödet. Regeringens nedskärningar drabbar dem som redan har det sämst ställt. Genom att slopa barnförhöjningen kommer ett allt större antal redan utsatta barnfamiljer, ensamboende och låginkomsttagare att hamna i trångmål. Samtidigt försvagar slopandet av de skyddade delarna av utkomstskyddet incitamenten för att ta emot arbete. De Gröna vill återta frysningen av indexjusteringen av förmånerna, nedskärningarna i bostadsbidragen och slopandet av barnförhöjningarna och det skyddade beloppet inom utkomstskyddet för arbetslösa. 

Regeringens betydande nedskärningar i social- och hälsovårdstjänsterna är ohållbara. De innebär inga besparingar på lång sikt, utan undergräver tvärtom en rad förebyggande åtgärder. Det handlar om åtgärder som det kan ta flera år att korrigera. De negativa effekterna av de många stora nedskärningsbesluten syns i huvudsak först senare och kan visa sig vara mycket dyra. 

En basinkomst har länge varit ett mål för De Gröna för att lösa många utmaningar som gäller den sociala tryggheten. Tidigare försök med basinkomst har på många sätt blivit på hälft. Därför föreslår vi att det reserveras 20 miljoner euro för ett nytt försök med basinkomst som genomförs före 2027. 

Regeringen utvecklar inte stödet för hemvård av barn, trots att det är mycket ojämnt fördelat mellan föräldrarna och inverkar negativt på barnfamiljernas utkomst och i synnerhet på mammornas karriärutveckling. Stöden för barnavård bör genomgå en långsiktig, kostnadsneutral reform där stödet för hemvård ändras till ett flexibelt stöd för barnavård. Målet bör vara att bättre än för närvarande göra det möjligt att vårda barnet hemma till 1–2 års ålder, höja deltagarfrekvensen i småbarnspedagogiken för barn i åldern 2 år och äldre samt förbättra sysselsättningen särskilt bland mammor. 

Finlands framgång är beroende av hur kommande generationer kan upprätthålla och förnya det finländska samhället. För kommande generationers välfärd behöver vi en bättre avvägd barn- och familjepolitik. 

Vi föreslår att regeringen inrättar ett bedömningsråd för barn- och familjepolitiken. Det är fråga om en aktör av samma slag som rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken och klimatpanelen, som består av forskare inom branschen och är oberoende av det politiska beslutsfattandet. Bedömningsrådet skulle ha till uppgift att samla och analysera vetenskaplig information och identifiera informationsbehov för att förbättra ställningen för och välbefinnandet hos barn, unga och familjer. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

03. Forskning och utveckling

Internationellt sett är Finland ett mycket våldsamt land för kvinnor. Det behövs omedelbart mer resurser för att bekämpa könsrelaterat våld. 

Finland har åtagit sig att iaktta Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (den så kallade Istanbulkonventionen). 

Konventionen förpliktar de länder som ratificerat den att agera långsiktigt och samordnat för att minska våldet mot kvinnor och det könsrelaterade våldet. Den förpliktar Finland att också arbeta för att främja jämställdheten mellan könen inom olika samhällssektorer. Våld mot kvinnor definieras i konventionen som strukturell diskriminering av kvinnor. För närvarande är Finland dock långt ifrån att fullgöra de skyldigheter som anges i Istanbulkonventionen. Regeringen föreslår att anslaget för genomförande av Istanbulkonventionen ska minskas jämfört med 2024. 

MARAK är en multidisciplinär metod för hjälp till personer som är offer för allvarligt våld eller hot om våld i parrelationer. Syftet med metoden är att bedöma riskerna för våld, förbättra offrets säkerhet och samordna myndigheternas och organisationernas stöd. MARAK samlar aktörer från olika sektorer och ser till att offret snabbt och enkelt får den hjälp han eller hon behöver. Regeringen föreslår att anslaget till MARAK minskas jämfört med 2024. 

Kvinnlig könsstympning är en form av könsrelaterat våld som utgör ett brott mot de internationella människorättskonventionerna. Enligt Institutet för hälsa och välfärd lever det i Finland cirka 10 000 flickor och kvinnor som har genomgått könsstympning. Dessutom riskerar 6503 080 flickor att utsättas för könsstympning. Könsstympning kränker de mänskliga rättigheter och försvagar kvinnors jämställdhet och självbestämmanderätt samt orsakar hälsorelaterade och sociala olägenheter. Riksdagen godkände ett lagförslag om straffbarhet för kvinnlig könsstympning, men arbetet för att förebygga könsstympning måste fortsätta. Målet ska vara att flickor som bor och vistas i Finland inte utsätts för stympning eller skickas utomlands för att bli stympade. För att nå detta mål måste professionella utbildas i att ta upp frågan och förbättra samarbetet mellan alla berörda aktörer och medlemmar i kretsar som utövar traditionen. Regeringen föreslår att anslaget för bekämpning av könsstympning av flickor och kvinnor ska minskas jämfört med 2024. 

Seri-stödcentren erbjuder medicinsk och rättsmedicinsk hjälp, traumatiskt stöd och rådgivning till våldtäktsoffer. Det finns 21 center och Finland har fått internationellt erkännande för sin modell. Verksamheten kräver finansiering bland annat att för att säkerställa yrkesutbildade personers specialkompetens och för att svara på det ökande antalet klienter och ordna fortsatt vård. Den särskilda finansiering som social- och hälsovårdsministeriet beviljat centralerna upphörde 2023, och regeringen har inte anvisat nya resurser för verksamheten. Den nuvarande finansieringen är i huvudsak beroende av sjukhusen. Finansieringen är nödvändig för att förpliktelserna enligt Istanbulkonventionen ska uppfyllas och för att de långtgående konsekvenser som sexuellt våld orsakar både i mänskligt och ekonomiskt hänseende ska kunna undvikas. 

Regeringen har också föreslagit att anslagen för förebyggande av våldsam radikalisering och extremism minskas. De Gröna anser att dessa nedskärningar inte bör genomföras. 

Vi föreslår 

Enligt Institutet för hälsa och välfärd använder uppskattningsvis 6 procent av de gravida berusningsmedel, men i många fall upptäcks inte missbruket och mamman eller familjen får inte de tjänster de behöver. Vi bör satsa på kontinuiteten i vården av gravida och spädbarnsfamiljer med missbruksproblem. Därför föreslår vi anslag för att utveckla och trygga tjänsterna för mammor och spädbarnsfamiljer med missbruksproblem. 

Vi föreslår 

10. Utjämning av familje- och boendekostnader, grundläggande utkomststöd samt vissa tjänster

Det finns fler människor i världen som behöver hjälp och skydd än någonsin på grund av klimatkrisen, konflikter och förföljelse. Av dem är till och med 40 procent barn. Regeringens planer på att drastiskt skära ned på utvecklingssamarbetet och samtidigt sänka flyktingkvoten till en historiskt låg nivå är därför helt oansvariga. Finland måste bära sitt strå till stacken när det gäller globalt ansvar och kunna hjälpa dem som kommer hit och som redan är här. Kvotflyktingssystemet är ett effektivt sätt att hjälpa de mest utsatta människorna att få skydd. Därför måste regeringens nedskärningar av flyktingkvoten återtas och kvoten höjas till 1 500 personer. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Regeringens politik är ojämlik på många sätt. Omkring 120 000 barn i Finland lever i fattigdom. Om en eller flera vuxna i familjen kämpar med försörjningen, ger fattigdomen återverkningar i barndomen och ungdomen. Regeringen Orpo skär ner familjernas försörjning och bostadsbidrag trots att vi vet att de pengarna betyder mindre vardagstrygghet, mat och kläder för barnen. Mest utsatta är de ensamboende unga under 35 år. 

Vi föreslår att nedskärningarna i bostadsbidraget återtas. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

30. Sjukförsäkring

Regeringen försvagar sysselsättningen genom att skära ned på effektiv yrkesinriktad rehabilitering. Genom rehabiliteringsstödet för unga stärks de ungas motivation för rehabilitering och minskas sjukpensioneringen, vilket återspeglas även i sysselsättningen. 

Regeringen lägger bördan särskilt på de unga och låter nedskärningarna drabba dem som har stort behov av att få framtidsutsikter. Nedskärningen av rehabiliteringsstödet till unga strider också mot regeringens sysselsättningsmål. 

I Finland lider var femte också av ofrivillig barnlöshet. Därför bör tillgängligheten till barnlöshetsbehandlingar ökas på lika villkor för alla. Regeringen har föreslagit FPA-ersättningar för assisterad befruktning inom den privata sektorn på grund av sjukdom. Förslaget är diskriminerande och utesluter personer som av sociala skäl behöver vård, till exempel ensamstående kvinnor och regnbågsfamiljer. Propositionen förkortar inte vårdköerna inom den offentliga sektorn, eftersom det är främst ensamstående kvinnor (70 %) och samkönade par (25 %) söker sig till assisterad befruktning med donerade könsceller. Dessutom skulle en allokering av FPA-ersättningar också till den privata sektorns uppföljning under graviditeten och undersökning av missfall avsevärt stödja nativiteten och stärka välbefinnandet för dem som drömmer om att få barn. I regeringens modell stöder FPA-ersättningarna i första hand de stora privata hälsoföretagen. De pengar som är avsedda för FPA-ersättningar bör i stället riktas till välfärdsområdena, vilket också förkortar vårdköerna. 

Regeringens proposition om höjning av initialsjälvrisken för läkemedelsersättningar medför oskäliga tilläggskostnader för sjuka människor. Höjningen ökar risken för att människor låter bli att använda eller använder mindre läkemedel, vilket försämrar behandlingsresultaten och ökar de övriga kostnaderna för hälso- och sjukvården. Regeringen Orpo har redan tidigare skurit i socialskyddsförmånerna, förlängt vårdgarantin och höjt klientavgifterna. De samlade konsekvenserna av nedskärningarna drabbar i synnerhet låginkomsttagare, äldre och personer med funktionsnedsättning, som är beroende av offentliga tjänster och läkemedelsersättningar. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

40. Pensioner

Höjningen av åldersgränsen för folkpension och rehabiliteringspenning till 18 år drabbar de mest utsatta barnen och unga personerna som har en funktionsnedsättning eller en långtidssjukdom. Ändringen försämrar försörjningen för många familjer när förmånerna minskar. De Gröna anser att höjningen av åldersgränsen bör slopas. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

60. Stödjande av social- och hälsovården

I Finland finns för närvarande 29 skyddshem med totalt 228 familjeplatser för familjer eller ensamkommande kunder. Finland har dock redan 2015 åtagit sig att följa Istanbulkonventionen, enligt vilken det ska finnas 500 skyddshemsplatser. Den regionala ojämlikheten är stor, och särskilt i norra Finland och glesbygden är resorna till närmaste skyddshem oskäligt långa. Regeringen har i sin budget anvisat tilläggsresurser för skyddshemsverksamheten, men alldeles för lite. Genom höjningen täcks endast ökningen av lönekostnader och andra kostnader för producenter av skyddshemstjänster. 

Vi föreslår tillräckliga resurser för skyddshemsverksamhet för att skyldigheterna enligt Istanbulkonventionen ska kunna uppfyllas. 

Vi föreslår 

70. Främjande av hälsan och funktionsförmågan

Finland har förbundit sig att iaktta de internationella konventioner som vi varit med och ratificerat, såsom FN:s konvention mot tortyr och FN:s konvention om barnets rättigheter. Finland har en multidisciplinär arbetsgrupp som specialiserat sig på undersökning, vård och rehabilitering av trauma till följd av tortyr. Arbetsgruppen tillhandahåller psykiatrisk specialistvård till barn, unga och deras familjer som flytt från krigs- och konflikthärjade områden. Ansvaret för att ordna verksamheten ligger på finska staten, men verksamheten har finansierats med projektfinansiering som har varit ojämn och osäker. 

Vi föreslår 

90. Understöd för främjande av hälsa och social välfärd

Nedskärningarna i social- och hälsoorganisationerna försvagar det förebyggande stödet, hjälpen och rådgivningen, vilket ökar de framtida social- och hälsovårdsutgifterna. Organisationernas verksamhet, såsom mentalvårdsarbete, stödtjänster för unga och våldsförebyggande arbete, är till stor nytta för samhället. Nedskärningarna äventyrar de kritiska tjänsterna, såsom Psykisk hälsas Finlands kristelefon och stödnätverket för unga med ADHD. Samtidigt ökar riskerna till exempel för illabehandling av spädbarn och omhändertagande. Finansieringen av organisationerna måste tryggas, eftersom de främjar hälsan, förebygger problem och åtgärdar bristerna i den offentliga social- och hälsovården. 

Organisationerna inom social- och hälsovården har en viktig roll när det gäller att främja människors välbefinnande och arbetsförmåga i förebyggande och rehabiliterande syfte. Vi anser att organisationernas kompetens bättre bör utnyttjas i arbete som stöder personer med anpassad arbetsförmåga så att allt fler självständigt kan få arbete på den öppna arbetsmarknaden. När man får arbete förbättras livskvaliteten och utanförskapet minskar. De Grönas mål är att öka sysselsättningen, och stärkt sysselsättning för personer med anpassad arbetsförmåga är en väg till målet. 

Vi föreslår 

MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Finland har förbundit sig att stoppa förlusten av biologisk mångfald fram till 2030 samt att vara klimatneutralt 2035 och klimatnegativt kort därefter. 

Av de kända arterna i Finland har 11,9 procent bedömts vara utrotningshotade. Hälften av naturtyperna i Finland, 48 procent, är hotade och i genomsnitt 60 procent av naturtillståndet har gått förlorat. Särskilt oroväckande är takten med vilken naturens arter och livsmiljöer i Finland på många ställen har försvagats. Finland har förbundit sig att vända utvecklingens riktning med hänsyn både till FN:s habitatkonvention och EU:s mål för biologisk mångfald. 

När det gäller naturvården är situationen inom vattenvården en stor smärtpunkt. Den mycket betydande minskningen av finansieringen av vattenvården som genomfördes 2024 har varit en stor försämring av vattenskyddets tillstånd. Regeringens budgetproposition för 2025 försämrar situationen ytterligare. 

Finland håller på att sacka efter i fråga om målet om klimatneutralitet. Situationen är särskilt dålig inom markanvändningssektorn. Även om situationen i fråga om kolsänkorna enligt förhandsinformation hade förbättrats från året innan och markanvändningssektorn som helhet utgjorde en kolsänka på -1 miljon ton koldioxidekvivalenter, är den inte tillräcklig för att Finland ska nå sitt klimatmål. 

Det är klart att situationen inom markanvändningssektorn i Finland utan betydande tilläggsåtgärder kommer att förhindra uppnåendet av Finlands klimatneutralitetsmål. Av de åtgärder som behövs för att stödja kolsänkan och utsläppsminskningarna inom markanvändningssektorn behövs det mer stöd för beskogning av impedimentmark och våtmarksodling, som är kostnadseffektiva klimatåtgärder. För att minska utsläppen från torvmarker bör de återställas genom att avveckla dikningar och minska antalet dikningar. Den ökade användningen av skogarna ligger bakom kollapsen av kolsänkorna. Därför borde skogsavverkningarna minskas genom att minska Forststyrelsens avkastningsmål som höjs igen i propositionen. Ett möjligt sätt att stödja utsläppsminskningarna inom markanvändningssektorn och den biologiska mångfalden och att också generera mer inkomster till de offentliga finanserna vore införandet av en avgift för ändring av markanvändningen. En förbättring av situationen inom markanvändningssektorn förutsätter också att klimatplanen för markanvändningssektorn uppdateras. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

01. Miljöförvaltningens omkostnader

Miljöorganisationerna har en viktig roll i bekämpningen av förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringen. De har en viktig roll när det gäller att stödja lagberedningen och sprida expertis. 

Finland har förbundit sig att bekämpa förlusten av biologisk mångfald före 2030 och att uppnå klimatneutralitet före 2035. Organisationernas understöd bör ökas för att främja dessa mål. 

Vi föreslår 

10. Miljö- och naturvård

Med miljöskada avses en plötslig händelse där ett ämne som är skadligt för miljön släpps ut eller hotar att släppas ut i miljön så att det orsakar fara eller skada för miljön eller människors hälsa. Det är viktigt att säkerställa tillräcklig finansiering av förebyggande och eftervård av miljöskador för att resurserna ska räcka till för att avvärja allvarliga miljöskador. 

Läget för Finlands natur är oroväckande. Miljöskador bör förebyggas målmedvetet och eftervården efter miljöskadorna bör skötas omsorgsfullt. 

Vi föreslår 

Den sjunkande finansieringen för skydd av skogar försvårar skyddet av Finlands få återstående skogar i naturligt tillstånd och tillstånd som liknar det naturliga tillståndet. Var nionde art i Finlands skogsnatur är hotad och 76 procent av skogsnaturtyperna är hotade. Graden av hot för hotade skogsnaturtyper är störst i Södra Finland. 

Skogarna är viktiga också med tanke på bekämpningen av klimatkrisen. För att klimatmålen ska nås är det viktigt att skydda skogarna, eftersom exempelvis klimatpanelen har framställt för stora avverkningsvolymer som den främsta orsaken till kollapsen av kolsänkorna. För att klimatlagens klimatneutralitetsmål ska nås behövs snabba åtgärder för att öka kolsänkorna i skogarna. 

Finansieringen av skogsskyddet bör ökas för att Finland ska kunna nå sina mål att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden och uppnå klimatneutralitet. 

Vi föreslår 

Läget för vattendragen är oroväckande. Av livsmiljötyperna i Östersjön är 24 procent hotade, medan 58 procent av livsmiljötyperna vid Östersjöns kust är hotade. Situationen i insjöarna är inte mycket bättre, eftersom en fjärdedel av naturtyperna i insjöarna och stränderna är hotade. 

En av de viktigaste orsakerna till att vattenlivsmiljöer är hotade är näringsbelastningen. Återvinningen av näringsämnen bör utvecklas för att näringsbelastningen ska minska. 

Vi föreslår 

Nationalparkerna är stora naturskyddsområden, vars viktiga uppgift är att trygga den biologiska mångfalden och ge människorna möjlighet att vistas i naturen för nöje och rekreation. Naturskyddsområdena tryggar arternas och naturtypernas mångfald. Dessutom ska de bevara det nationella landskapet, kulturarvet och rekreations- och strövområdena. 

Regeringens nedskärningar riskerar att avsevärt minska möjligheterna till friluftsliv i Finland. Att röra sig i naturen har många positiva hälsoeffekter. Att minska servicen innebär att många inte rör sig i naturen och kommer i beröring med miljön, vilket försvårar uppbyggnaden av ett naturförhållande för många finländare. 

Vi föreslår 

Våtmarkernas och vattnens status är svag i Finland. När finansieringen av vattenvården minskar kan naturförlusten i fråga om vattennaturen inte stoppas. Däremot riskerar en drastisk minskning av finansieringen att försämra tillståndet för vattennaturen. För att Finland ska kunna nå sina mål i anslutning till naturskyddet bör finansieringen av skyddet av våtmarker och vattendrag ökas. 

Vi föreslår 

I den nationella klimatlagen finns inskrivet Finlands mål att vara klimatneutralt 2035 och uppvisa negativa koldioxidutsläpp kort därefter. Med tanke på Finlands mål för klimatneutralitet är det viktigt att kolsänkorna hålls på en hög nivå. Men nu har deras nivå rasat. 

Finland behöver en hel del nya åtgärder för att uppnå målet. En av de effektivaste åtgärderna för att öka kolsänkorna är skogsskyddet. Exempelvis klimatpanelen har konstaterat att en minskning av avverkningarna är den viktigaste åtgärden för att öka kolsänkorna. 

Samtidigt måste skogarna skyddas för att trygga naturens mångfald. Var nionde art i Finlands skogsnatur är hotad och 76 procent av skogsnaturtyperna är hotade. Finland har som mål att stoppa förlusten av biologisk mångfald före 2030. 

Vi föreslår 

20. Samhällen, byggande och boende

Boenderådgivning är bevisligen ett fungerande sätt att förebygga bostadslöshet. Boenderådgivningen har konstaterats vara en lyckad förebyggande service exempelvis när det gäller att minska hyresskulder, störningar i boendet och vräkning och att trygga kontinuiteten i boendet. Boenderådgivning är en kostnadseffektiv service som ger besparingar för såväl kommuner, hyreshusbolag som staten och hjälper invånarna innan problemen tillspetsas. 

Minskningen av anslaget för boenderådgivning står i strid med regeringens centrala mål att eliminera långtidsbostadslösheten före 2027. 

Vi föreslår 

Syftet med reparationsunderstödet är bland annat att förbättra möjligheterna för äldre och personer med funktionsnedsättning att bo hemma. Nedskärningarna i reparationsunderstöden innebär i praktiken till exempel att allt fler äldre under de kommande åren behöver serviceboende med heldygnsomsorg när de inte kan göra behövliga ändringsarbeten i sitt eget hem. 

Vi föreslår 

Nedskärningen av investeringsunderstöden för boende för grupper med särskilda behov försämrar tillgången till boende till rimligt pris och situationen inom byggbranschen ytterligare. Det är fråga om understöd som är avsedda för stödjande av boende för äldre, personer med utvecklingsstörning, studerande, rehabiliteringsklienter inom mentalvården och långtidsbostadslösa, vars behov inte alls har minskat. 

Med investeringsunderstöd för boende för grupper med särskilda behov har man också stött överkomligt studentboende. Regeringen har som mål att de studerande ska flytta till studentbostäder, men samtidigt skär regeringen ner byggandet av studentbostäder. De Gröna anser tvärtom att man bör satsa på produktionen av bostäder till överkomligt pris. 

Vi föreslår 

SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR

Vi anser att Finland bör genomföra en grön skattereform som förbättrar arbetets lönsamhet och prissätter natur- och klimatskadlighet rätt. Som ett led i den gröna skattereformen vill vi lindra beskattningen av förvärvsinkomster med 160 miljoner euro mer än regeringen föreslår, med särskild fokus på barnfamiljer med låga inkomster samt långtidsarbetslösa och unga som får jobb. 

Samtidigt ser vi till att Finlands totala skatteuttag inte sjunker, även om beskattningen av arbete lindras. I det svåra ekonomiska läget är skattelättnaderna för de rikaste inte motiverade. De Gröna vill hålla solidaritetsskatten på 2023 års nivå. 

Användningen av naturresurser beskattas nästan inte alls i Finland. Direkt utnyttjande av naturresurser och anknytande förändringar i markanvändningen är trots det de största drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald och en betydande källa till klimatutsläpp. 

En marktäktsskatt skulle förbättra återvinningsmaterialens konkurrenskraft i förhållande till jungfruliga material och på så sätt bli ett incitament för att hålla materialen i omlopp en längre tid. En marktäktsskatt kan ge staten skatteintäkter på uppskattningsvis 50 miljoner euro. 

Beskattning kan också vara ett sätt att påverka folkhälsan. Till exempel har Institutet för hälsa och välfärd tillsammans med Folkpensionsanstalten föreslagit att hälsoskatt bör införas. Det lönar sig att börja bereda en hälsoskatt på tillsatt socker och utvidga den till exempelvis salt och hårda fetter. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

RÄNTEINKOMSTER, INKOMSTER AV FÖRSÄLJNING AV AKTIER OCH INTÄKTSFÖRING AV VINST

STATSRÅDETS KANSLI

UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

I en rättsstat grundar sig utövningen av offentlig makt på lag, alla är lika inför lagen och individernas och minoriteternas rättigheter tryggas. I en rättsstat har var och en rätt att få sina mål behandlade. 

Det är positivt att regeringen i likhet med alla riksdagspartier i enlighet med redogörelsen för rättsvården (SRR 13/2022 rd) har förbundit sig att stärka resurserna för rättsvården och att anslagsnivån inom justitieministeriets förvaltningsområde höjs i sin helhet. Rättegångarnas längd och problemen med rättsvården utgör ett hot mot rättsstaten och medborgarnas tillgång till rättvisa. Problemet angår de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och för att lösa det måste finansieringen av rättsvården stärkas avsevärt och konsekvent. 

Vänsterförbundet uttrycker oro över det så kallade produktivitetsprogrammet, som genomförs samtidigt och enligt vilket det föreslås besparingar på 17,9 miljoner euro för justitieministeriets förvaltningsområde nästa år. Man kan fråga sig hur besparingarna skulle kunna göras utan att de påverkar antalet anställda, personalens välbefinnande och uppnåendet av målen i redogörelsen för rättsvården. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Ankarverksamheten är multidisciplinärt arbete för att främja de ungas välbefinnande och förebygga brott. Syftet med verksamheten är att på ett tidigt stadium ingripa i ungas brottsliga beteende eller beteende som annars väcker oro. 

Ankarteamet består av experter från polisen, socialväsendet, ungdomsväsendet och hälso- och sjukvården. Det finns 47 ankarteam runt om i Finland, på varje polisinrättnings område. Inrikesministeriet svarar på statsrådsnivå för samordningen av ankarverksamheten. 

Enligt undersökningen löper unga som deltagit i multiprofessionell ankarverksamhet mindre risk än jämförelsegruppen att begå nya brott inom ett år från föregående brott. Ankarverksamheten bör utvidgas. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Under de kommande åren utmanas det finländska utbildningssystemet särskilt av den differentiering mellan skolor och kommuner i Finland som följer av urbaniseringen och av att årskullarna minskar. Ojämlikheten ökar också inom de stora städerna. Det viktigaste för vänstern är att tillförsäkra alla barn lika rätt att lära sig och gå i skola oberoende av kön, modersmål, föräldrarnas förmögenhet eller utbildningsbakgrund eller elevens behov av stöd för lärande. Varje barns närskola ska vara världens bästa skola. 

Finlands existens är beroende av kompetens, och därför är det också samhällsekonomiskt viktigt att satsa på högskoleutbildning, vetenskap och innovationer. I framtiden är målet att minst 50 procent av de unga vuxna ska avlägga högskoleexamen. För att uppnå detta måste antalet nybörjarplatser ökas ytterligare och högskolornas basfinansiering höjas till en nivå som motsvarar antalet nybörjarplatser. Även de studerandes välbefinnande och möjligheter att fokusera på sina studier på heltid måste garanteras. 

Tryggandet av högskolornas basfinansiering spelar en avgörande roll när det gäller att bedriva högklassig och fri vetenskap och forskning samt utbilda sakkunniga för arbetslivets behov. Friheten till vetenskap och forskning samt utbildning är ett livsvillkor för hela det civiliserade samhället och demokratin. 

Det blir framöver betydligt vanligare att komplettera kompetensen eller studera till ett nytt yrke under karriären, och samhället bör också uppmuntra till detta. Därför behöver vi en politisk vision för vuxenutbildningen där ett av målen är att alla i alla skeden av livet ska kunna avlägga studier som utvecklar enskilda färdigheter, studier inom enskilda examensdelar och studier som leder till examina. Ett fungerande utbildningssystem är en förutsättning för att vi ska kunna åtgärda bristen på kompetent arbetskraft. Regeringens politik går i helt fel riktning, eftersom studierna för personer i yrkesverksam ålder försvåras på många sätt. 

Ett mångsidigt konst- och kulturliv samt ett aktivt civilsamhälle är en grundläggande förutsättning för en fungerande demokrati och en del av ett civiliserat samhälle. Konst och kultur är grundläggande behov för ett drägligt liv och sociala relationer och bör höra till de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vänstern anser att alla ska ha rätt av att njuta av kultur och att utveckla sin egen kreativitet och förmåga att uttrycka sig. Konst och kultur måste allt mer nå ut till de områden där människor bor och rör sig. En tillräcklig utkomst för konstnärerna måste tryggas. 

Att utöva kultur, konst och motion har stor betydelse för människans välbefinnande och hälsa. Samhället måste trygga vars och ens möjlighet att utöva kultur, konst och motion, även för personer med funktionsnedsättning, långtidssjuka och äldre. Satsningar på idrott och motion lönar sig eftersom de kostnader som uppstår för samhället på grund av stillasittande är enorma. Åtgärderna för att sänka kostnaderna särskilt för barns och ungas fritidsaktiviteter bör ökas inom alla förvaltningsområden. Barn och unga ska överallt i Finland ha rätt till åtminstone en avgiftsfri hobby. 

Vuxenutbildningsstödet bör återinföras 

Utöver nedskärningarna i det fria bildningsarbetet har också slopandet av vuxenutbildningsstödet försvårat förutsättningarna för livslångt lärande. 

Avskaffandet av vuxenutbildningsstödet hotar att förvärra bristen på arbetskraft särskilt inom social- och hälsovårdstjänsterna samt fostrings- och utbildningssektorn. Inom social- och hälsovården utbildar sig till exempel närvårdare med hjälp av vuxenutbildningsstöd till sjukskötare och inom fostrings- och utbildningsbranschen använder man sig av vuxenutbildningsstöd till exempel för att bli lärare och speciallärare inom småbarnspedagogiken. Enligt Sysselsättningsfondens statistik skaffade sig nästan 6 364 personer från andra branscher en utbildning inom social- och hälsovården med hjälp av vuxenutbildningsstöd år 2022. Bland dem som redan hade en utbildning inom social- och hälsovårdsbranschen vidareutbildade sig 3 572 personer med hjälp av stödet. Avskaffandet av vuxenutbildningsstödet gör det alltså bara inom social- och hälsovårdsbranschen omöjligt för cirka 10 000 personer att utbilda och vidareutbilda sig inom områden som lider brist på arbetskraft. 

Inom dessa områden är lönenivån sådan att det inte är realistiskt att tro att människor i alla situationer kan vidareutbilda sig med egna pengar eller ta lån för detta ändamål. 

Avskaffandet av vuxenutbildningsstödet motiverades till exempel med att det används av högutbildade personer och att det därför inte riktas rätt. Situationen inom social- och hälsovården och fostrings- och utbildningssektorn visar dock att vuxenutbildningsstödet också riktas till branscher som har brist på arbetskraft och att slopandet av stödet förvärrar situationen inom dessa branscher. I stället för att försvåra någons studier bör man undanröja hindren för dem som inte studerar. 

För att undanröja hindren för livslångt lärande och bättre än i nuläget möjliggöra jämlika studiemöjligheter är det bland annat viktigt att bättre identifiera inlärningssvårigheterna hos personer i yrkesverksam ålder och stärka stödet för dem. 

Överföring av integrationsutbildningen till undervisnings- och kulturministeriet 

Syftet med integrationsutbildningen för invandrare är att de ska lära sig språket och utveckla färdigheter som behövs för att få en arbets- eller studieplats samt få kontakter med det finländska samhället. Integrationsutbildningen lyder under arbets- och näringsministeriet och kan ordnas av läroanstalter som har tillstånd att ordna utbildning eller av privata, vinstdrivande företag. 

Integrationsutbildningen fungerar dock inte på bästa möjliga sätt. I flera utredningar har det konstaterats att en stor del av deltagarna i utbildningen inte får de språkkunskaper som behövs och att utbildningen är splittrad. Riksdagens kulturutskott har 2018 påpekat att den tidskrävande processen för att upphandla utbildning och ett ekonomiskt styrt upphandlingsbeslut kan leda till att utbildningen inte i tillräckligt hög grad tillgodoser utbildningsbehovet vad beträffar kvalitet, tillgänglighet, lärarnas kompetens och utbildningens kontinuitet. 

Utöver riksdagens kulturutskott har till exempel Undervisningssektorns fackorganisation OAJ och Utvecklingsföreningen för yrkeskunnande (AMKE) krävt att integrationsutbildningen för vuxna invandrare i sin helhet ska samordnas av undervisnings- och kulturministeriet. På så sätt kan man bättre än i nuläget utveckla integrationsutbildningen på lång sikt och förbättra utbildningens kvalitet. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Jordbruket och livsmedelssystemet i vidare bemärkelse har stor betydelse dels för livsmedelssäkerheten, dels för miljöhållbarheten i vårt samhälle. Jordbruket måste styras i en miljöhållbar riktning samtidigt som branschens lönsamhet utvecklas. Matproduktionen ger upphov till stora utsläpp, och å andra sidan är livsmedelsproduktionen och markanvändningen i anslutning till den av stor betydelse för utsläppen från mark och för kolsänkorna i mark. 

Behovet av att dämpa avskogningen i Finland är akut. Förändringar i markanvändningen, från skog till åker eller från naturområde till bebyggd miljö, kan styras genom reglering och olika styrmedel, såsom en avgift för ändring av markanvändningen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

20. Jordbruk och livsmedelsekonomi

Den myndighet som bevakar djurens intressen gjorde under den senaste regeringsperioden en ekonomiskt liten men symboliskt och praktiskt effektiv satsning på djurens välbefinnande. Det framgår av att både delegationen för produktionsdjurens välbefinnande och delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande förordade en förlängning av tjänsten. När ekonomin är svag ökar riskerna för att djurens välbefinnande försämras. Därför är tjänsten som djurskyddsombudsman allt mer motiverad i sig i det nuvarande ekonomiska läget. 

Miljöutskottet har påpekat att det är viktigt att tjänsten permanentas och att tillräckliga medel reserveras för den. Likaså har jord- och skogsbruksutskottet lyft fram att tjänsten är viktig och tillstyrkt en utredning om förlängning av tjänsten samt tillräckliga resurser för att trygga ett tillräckligt omfattande kunnande som täcker mycket olika djurarter. 

Vi föreslår 

Våtmarksodling är en effektiv klimatåtgärd inom markanvändningssektorn. Där odlas våt torvmark upp eller höjs vattenytan på torvmark så att klimatutsläppen minskar. Samtidigt kan man odla växter som trivs i våt mark. Också den biologiska mångfalden växer genom att våtmarksarealen utökas i de områden som lämpar sig för den. 

Markanvändningssektorn och jordbruket är i stort behov av nya åtgärder som minskar utsläppen och å andra sidan av olika sätt att producera nya varor. Kolbindning är en viktig produkt för det nuvarande och det framtida jordbruket, liksom produktionen av mångfald. Utöver dessa kan de odlade växterna säljas som råvara, medicinalväxter eller livsmedel. Våtmarksodling behöver statligt stöd för att komma igång och möjligen också senare. Det är dock statsekonomiskt förnuftigt och effektivt för att avhjälpa underskottet i kolsänkorna. 

Regeringen Orpo slopade det stöd för våtmarksodling som bereddes under den förra regeringen innan man ens hunnit dela ut stödet. Stödet för våtmarksodling bör återinföras. 

Vi föreslår 

För att uppnå klimat- och miljömålen är det avgörande att man övergår till ett ekonomiskt system som baserar sig på cirkulär ekonomi. Genom att främja återvinning av näringsämnen kan man bättre få igång återcirkuleringen av de värdefulla näringsämnena i gödsel. I det skärpta geopolitiska världsläget handlar det också om försörjningsberedskap. Återvinningen av näringsämnen gör vår matproduktion mindre sårbar. 

Vi föreslår 

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

I budgeten för 2025 fortsätter regeringen Orpo sina historiskt kraftiga nedskärningar i den sociala tryggheten och höjer medborgarnas levnadskostnader. Samtidigt växer arbetslösheten snabbt och ojämlikheten ökar. Regeringens politik ökar finländarnas levnadskostnader på ett oskäligt sätt och försvårar verksamhetsförutsättningarna i synnerhet för små företag mitt i en konkursvåg. 

Höjningarna av mervärdesskatten höjer priserna, klientavgifterna inom social- och hälsovården, läkemedelskostnaderna och övriga sjukkostnader. Likaså blir boendet och kollektivtrafiken dyrare. Allt fler av regeringens mål försvinner allt längre bort i fjärran, vilket berättar om hur regeringens ekonomiska politik har misslyckats fullständigt. 

Regeringen lovade att sysselsättningen skulle öka med 100 000 nya sysselsatta. Trots det ökar arbetslösheten i rask takt och allt fler är långtidsarbetslösa. Det har uppskattats att regeringens politik leder till att till och med 100 000 fler finländare än tidigare blir beroende av utkomststöd. Antalet arbetslösa arbetssökande har ökat med nästan 30 000 under årets gång och det finns över 50 000 färre lediga jobb än för ett år sedan. 

Regeringens nedskärningar i den sociala tryggheten har inte haft de positiva effekter på sysselsättningen som det utlovades. De har bara ökat osäkerheten, ojämlikheten och fattigdomen. Nedskärningarna i den sociala tryggheten drabbar också till många delar samma hushåll och de negativa konsekvenserna hopar sig. I synnerhet många ensamförsörjarfamiljer har förlorat hundratals euro i månaden av sin försörjning. 

Enbart de nedskärningar i den sociala tryggheten som trädde i kraft 2024 leder till att uppskattningsvis 17 000 barn hamnar i fattigdom. Barnfamiljsfattigdom är den mest skadliga formen av fattigdom. Undersökningar visar att fattigdom i barndomen ofta påverkar hela resten av livet negativt. Därför är det oansvarsfull politik att avsiktligt öka fattigdomen. När regeringen har beslutat att för hela regeringsperioden frysa många av de förmåner som är bundna till folkpensionsindex, blir de kumulativa nedskärningarna allt kraftigare under regeringsperioden. 

Regeringens politik har också ökat fattigdomen bland de arbetande och behovet av utkomststöd. Regeringen har kraftigt försvagat incitamenten särskilt för deltidsarbete och kortvarigt arbete genom att slopa de så kallade skyddade delarna av förmånerna. De enorma nedskärningarna i bostadsbidraget har gjort det svårt också för sådana låginkomsttagare som arbetar heltid, eftersom inte ens lönen för heltidsarbete nödvändigtvis är tillräcklig för att täcka levnadskostnaderna, särskilt inte i de stora städerna. På fältet för bostadslöshetsarbete har man redan identifierat sysselsatta låginkomsttagare som en betydande ny målgrupp som har förlorat sina hem på grund av regeringens nedskärningar. 

Vänsterförbundet vill förbättra medborgarnas försörjning och sänka levnadskostnaderna. Vi återtar de nedskärningar i den sociala tryggheten som regeringen genomfört och som leder till att många låginkomsttagare, barnfamiljer, arbetslösa och studerande får det kärvt. Vi vill sänka levnadskostnaderna och göra sådana förbättringar i den sociala tryggheten som skulle underlätta samordningen av arbete och social trygghet och förbättra de studerandes ställning. Vi vill också återinföra det vuxenutbildningsstöd och den alterneringsledighet som regeringen beslutat att avskaffa. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

02. Tillsyn

Utsugningen och utnyttjandet av utländsk arbetskraft måste utrotas målmedvetet bland annat genom att lönedumpning kriminaliseras, fackförbunden ges rätt att väcka talan och genom satsningar på arbetarskyddstillsynen. Anslagen för arbetarskyddstillsynen måste höjas och myndighetssamarbetet och utbudet av metoder för tillsynen utvecklas. 

Vi föreslår 

03. Forskning och utveckling

Pilotförsök med rådgivningsverksamhet för tonåringar 

Stödet för föräldraskap fokuserar för närvarande på småbarnstiden. Ofta minskar också samarbetet mellan skolan och hemmet när barnet växer. Även föräldrarna kan behöva stöd när tonåringarna blir mer självständiga och prövar sina gränser, ibland under häftiga former. 

Tanken med den så kallade tonårsrådgivningen är att ge tonåringar och deras familjer stöd, råd och hjälp i så tidigt som möjligt för att undvika svårare problem. Effektivare förebyggande tjänster är också det bästa sättet att få ned det under de senaste åren ökande antalet omhändertagna tonåringar. Riksdagen förutsätter att regeringen inleder ett pilotförsök för att ta fram förfaranden för rådgivningsverksamhet för unga och anvisar finansiering för detta 2025. 

Vi föreslår 

MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR

Beskattningens uppgift är att trygga finansieringen av välfärdssamhället, jämna ut förmögenhets- och inkomstskillnader och styra människors beteende i en riktning som leder bort från skadliga och ohållbara förfaringssätt. Vänsterförbundet anser att den grundläggande utgångspunkten är att skatt ska betalas enligt betalningsförmåga. 

Finlands totala skattegrad och skatteinkomster har minskat under flera år. Enligt finansministeriets senaste prognos sjunker den totala skattegraden ytterligare med 0,8 procentenheter från 2022 till 2026. Det innebär miljarder euro i förlorade skatteinkomster. Syftet med regeringens höjning av mervärdesskatten var att kompensera för de minskade skatteinkomsterna med cirka en miljard euro per år, men under 2024 har regeringen inte alls lyckats höja intäkterna från mervärdesskatten. Det beror sannolikt på att höjningen av mervärdesskatten dämpat totala efterfrågan. Momshöjningen drabbar låginkomsttagare hårdast. Det finns många rättvisare och effektivare sätt att kompensera för statens minskande skatteinkomster. 

För Vänsterförbundet är en rättvis skattepolitik ett centralt verktyg för att stärka de offentliga finanserna, utjämna inkomst- och förmögenhetsskillnaderna och stödja ekonomisk tillväxt. Vänsterförbundet vill återställa den allmänna mervärdesskattesatsen till 24 procent för att stödja köpkraften hos låg- och medelinkomsttagare och för att stödja den totala efterfrågan och den ekonomiska tillväxten. Genom att återställa den allmänna mervärdesskatten till 24 procent stöds också företagen. Vänsterförbundet vill också stödja småföretagare genom att höja den nedre gränsen för momsskyldig affärsverksamhet till 30 000 euro. Vänsterförbundet höjer till skillnad från regeringen inte heller beskattningen av tjänster och varor, såsom läkemedel. Höjningen drabbar låginkomsttagare hårdast och i synnerhet en höjning av beskattningen av läkemedel är omänsklig i nuläget, eftersom regeringen också i övrigt har ökat sjukkostnaderna. 

Vänsterförbundet anser att alla inkomster bör behandlas lika i beskattningen. Därför vill Vänsterförbundet i sin alternativa budget samordna beskattningen av förvärvsinkomster och kapitalinkomster så att förvärvsinkomster och kapitalinkomster beskattas på samma sätt. Det förenklar beskattningssystemet. Det skulle också innebära en sänkning av kapitalskatten på mer än tio procentenheter för sådana småföretagare som tjänar mindre än 31 500 euro. Tillsammans med höjningen av gränsen för momsskyldighet stöder vårt alternativ småföretagarna på ett betydande sätt.