Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
När representanterna utsetts var det dags att samlas i Helsingfors. Ständerna sammanträdde i det nyligen uppförda Riddarhuset i Kronohagen. Huset var aldrig avsett för så stora evenemang som lantdagen, så redan till nästa lantdag flyttade de ofrälse ständerna till mer ändamålsenliga lokaler.
Kejsar Alexander II anlände sjövägen till ett regnigt Helsingfors den 14 september 1863. Följande dag kallade kejsaren högtidligt samman ständerna. Finska gardets musikkår stämde upp en öppningsfanfar på trappan till senatsborgen (nuvarande statsrådsborgen) och också Vårt land hördes, trots sångens politiska känslighet. Den egentliga konstitueringen av lantdagen inleddes med granskning av lantdagsmännens fullmakter. De första sammanträdena i Riddarhuset hölls den 17 september.
Kejsar Alexander II förklarar ståndslantdagen år 1863 öppnad. Bild: R.W. Ekman, 1863-1865 / Statens konstmuseum, Centralarkivet för bildkonst
Lantdagen öppnades officiellt den 18 september. Efter gudstjänst i Nikolajkyrkan (i dag domkyrkan) öppnades lantdagen i rikssalen i det kejserliga slottet (i dag presidentens slott). Kejsaren höll ett öppningstal på franska. Talet återgavs genast därefter på svenska och finska. Rubrikerna för de 48 nådiga propositioner (propositionerna 49 och 50 gavs senare) som kejsaren överlämnade lästes upp. Avslutningsvis tackade ständerna kejsaren.
Öppningsceremonierna kulminerade i kvällens bal i hallen på den dåvarande järnvägsstationen i Helsingfors. Nästa dag bjöd kejsaren ständerna på en tidig middag i det kejserliga slottet före återresan till S:t Petersburg. När festligheterna var över av kunde det egentliga lantdagsarbetet ta vid.
Helsingin uutiset 21.09.1863 (Historiska tidningsbiblioteket)
Med över femtio år sedan den senaste lantdagen var den allmänna kännedomen om rutiner och procedurer för lantdagsarbetet bristande. Det fanns inte någon "lantdagshandbok”, dvs. lantdagsordning, men den redan nämnda förordningen från våren 1863 gav lantdagsmännen ledning. De viktigaste rättskällorna för förordningen var 1723 års riksdagsordning, 1772 års regeringsform och 1789 års förenings- och säkerhetsakt.
Lantdagen samlade 165 representanter från adelsståndet (viss osäkerhet om det faktiska antalet föreligger), 33 från prästerskapet, 38 från borgarståndet och 47 från bondeståndet. Samtliga representanter var män. Adeln hade kunnat skicka många fler representanter, men närmare 110 ätter avstod. Dessa ätter hade antingen distanserat sig från det politiska livet i Finland eller hade få medlemmar och ingen lämplig man att skicka.
Särskilt inom adelsståndet förekom det att representanten eller fullmaktsinnehavaren ersattes under lantdagens gång, ibland flera gånger. Detta noterades inte alltid officiellt, och det finns därför ingen fullständig förteckning över adelns representation.