Regeringen föreslår att lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) och lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) ändras. Enligt propositionen slopas förhöjningsdelen till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd som betalas för tiden för sysselsättningsfrämjande service och den förhöjda förtjänstdelen till inkomstrelaterad dagpenning. Enligt förslaget ska det under tiden för sysselsättningsfrämjande service i fortsättningen betalas en arbetslöshetsförmån som är lika stor som den som betalades under arbetslösheten. Dessutom föreslås det att rörlighetsunderstöd inte längre kan betalas förhöjt enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om arbetsplatsen eller den plats där utbildning ordnas finns över 200 kilometer från personens faktiska boendeplats eller från den faktiska boendeplatsen före en flytt som gjorts på grund av arbete eller anknuten utbildning. I fortsättningen uppgår rörlighetsunderstödet alltid till beloppet av grunddagpenningen. 

Det föreslås att arbetsmarknadsstödets belopp ändras så att minimibeloppet av partiellt arbetsmarknadsstöd i stället för nuvarande 50 procent är 35 procent av det arbetsmarknadsstöd som annars betalas till den som ansöker om stöd. Därtill föreslås en ändring av de inkomster som ska beaktas som inkomster för föräldrarna till en person som ansöker om arbetsmarknadsstöd, då sökanden bor i deras hushåll. Som föräldrarnas inkomster beaktas enligt propositionen inte vårdarvode till en närståendevårdare enligt lagen om stöd för närståendevård (937/2005) eller vårdarvode till en familjevårdare enligt familjevårdslagen (263/2015), om uppdragsavtalet inte ingåtts i förvärvssyfte. 

Propositionen grundar sig på regeringsprogrammet, enligt vilket regeringen genomför en reform av grundskyddet som förbättrar arbetets lönsamhet, gör den sociala tryggheten smidigare och förenklar förmånerna med beaktande av rekommendationer och utredningar i mellanrapporten av kommittén för social trygghet. Syftet med reformen är att ta fram en modell med ett allmänt stöd. Avsikten är att man ska övergå till en enda grundskyddsförmån stegvis genom att kombinera bestämningsgrunderna för de olika stöden. I anslutning till detta ska man enligt regeringsprogrammet förenhetliga miniminivån på arbetsmarknadsstödet, grunddagpenningen, sjukdagpenningen, Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning och föräldradagpenningarna och slopa barnförhöjningarna, förhöjningsdelarna och de skyddade beloppen. Syftet med propositionen är dessutom att stärka de offentliga finanserna med 26 miljoner euro. 

Incitament att delta i sysselsättningsfrämjande service

Slopandet av förhöjningsdelarna som betalas för tiden för sysselsättningsfrämjande service inverkar på den arbetslösas inkomstnivå under tiden för servicen. Grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet uppgår till 37,21 euro per dag, vilket är i genomsnitt 800 euro per månad. I fråga om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd uppgår förhöjningsdelen för tiden för service till 5,29 euro per dag, vilket innebär i snitt 113,74 euro per månad. I förtjänstskyddet beror storleken på förtjänstdelen på de inkomster för personen enligt vilka den inkomstrelaterade dagpenningen fastställs. 

Rörlighetsunderstödet är lika stort som grunddagpenningen. Förhöjningsdelen till rörlighetsunderstödet är lika stor som förhöjningsdelen till grunddagpenningen. Rörlighetsunderstöd betalas för högst 60 dagar. När förhöjningsdelen slopas innebär det en total förlust på högst 317,40 euro för en enskild stödmottagare. 

I propositionen bedöms det att slopandet av förhöjningsdelarna kan försvaga incitamenten för en arbetssökande att delta i sysselsättningsfrämjande service. Utskottet instämmer i den bedömningen, men påpekar dock att arbetskraftsmyndighetens tjänster också i fortsättningen i princip är förpliktande för en mottagare av en arbetslöshetsförmån och att vägran att delta i tjänsterna eller annan försummelse av tjänsten kan leda till förmånspåföljder. 

Enligt uppgift till utskottet finns det ingen evidensbaserad kunskap om hur förhöjningsdelarna påverkar arbetslösa arbetssökande. Slopandet av de ekonomiska incitamenten antas dock minska efterfrågan särskilt på sådana tjänster som sannolikt inte leder till sysselsättning. Med andra ord beräknas effekten vara inriktad på tjänster vars efterfrågan för närvarande har ökat uttryckligen på grund av den tilläggsförmån som fås till följd av deltagandet snarare än på grund av andra fördelar som tjänsten ger. 

Enligt propositionen är det sannolikt att slopandet av de förhöjningsdelar som betalas ut för tiden för sysselsättningsfrämjande service har ringa betydelse för sysselsättningen. Likaså beräknas effekten av slopandet av förhöjningsdelen för rörlighetsunderstöd vara liten. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer till denna del i propositionens bedömningar. Utskottet påpekar att de arbetslösa också efter ändringen kan få rörlighetsunderstöd till ett belopp som motsvarar grunddagpenning utan förhöjningsdel. Dessutom noterar utskottet att det trots slopandet av förhöjningsdelarna fortfarande är möjligt att få kostnadsersättning för deltagandet i de flesta sysselsättningsfrämjande tjänster som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Service som inletts före lagens ikraftträdande

I propositionen föreslås det att om tiden för sysselsättningsfrämjande service inletts innan lagen trätt i kraft, är det möjligt att för den tiden betala en förhöjningsdel till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd eller förhöjd förtjänstdel fram till slutet av servicen under tiden efter att lagen trätt i kraft, dock sammanlagt för högst 200 dagar. Om servicen dock ordnas i perioder med olika helheter så att perioderna inte oavbrutet är kopplade till varandra, betalas en förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel inte för en serviceperiod som börjar före lagens ikraftträdande. Dessutom föreslås det att förhöjningsdelen till rörlighetsunderstöd i fråga om arbete eller utbildning i anslutning till arbete som inletts senast den 31 december 2024 kan betalas för hela maximitiden efter lagens ikraftträdande.  

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att det är motiverat och ändamålsenligt att de ändringar som görs i lagstiftningen i princip endast gäller sådan sysselsättningsfrämjande service som inleds efter lagens ikraftträdande. Utskottet konstaterar att denna lösning skyddar de arbetssökandes förväntningar på att de effekter som deltagandet i servicen har på förmånsrätten inte förändras under tiden för deltagandet i servicen.