Främjande av omställningen till ren energi
Läget för de offentliga finanserna i Finland är oroväckande när den offentliga sektorns underskott riskerar att permanent stanna på över 3 procent i relation till bnp och den offentliga skulden redan är nästan 80 procent i relation till bnp. Av dessa orsaker har man i planen för de offentliga finanserna varit tvungen att föreslå åtgärder som stärker de offentliga finanserna och får skuldkvoten att börja minska. Enligt utskottet är det förståeligt att besluten bygger på sparbehov. Samtidigt bör det noteras att anslagsramarna för miljöministeriets förvaltningsområde utgör endast cirka 0,3 procent av förvaltningsområdenas sammantagna ram. Anslagen inom statens budgetekonomi uppgår till totalt 244 miljoner euro 2025 och 221 miljoner euro 2028. Anslagen inom förvaltningsområdet minskar med 23 miljoner euro (9 procent) under ramperioden. De minskade anslagen är en följd av inbesparingar i omkostnaderna och av att lånegarantiprogrammet InvestEU avslutas 2027.
Utskottet välkomnar att regeringen trots pressen på att skära ned i anslagen har beslutat om ett nytt tillväxtpaket för att påskynda investeringar inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Som en del av paketet kommer det att beredas en skattegottgörelse för stora industriella investeringar som stöder övergången till klimatneutral ekonomi, till exempel för batteri- och väteprojekt och fossilfri stålindustri. Syftet med skattegottgörelsen är att starta upp industriella investeringar av stor skala som utnyttjar el och samtidigt stödja uppbyggnaden av ett industriekosystem för omställningen till ren energi i Finland. Skattegottgörelsen skulle preliminärt uppgå till 20 procent av investeringsbeloppet, dock högst 150 miljoner euro per projekt.
Dessutom stärker regeringen den nya Tesikoncernens möjligheter att främja investeringar genom att omfördela statens placeringstillgångar till koncernen till ett belopp av sammanlagt 300 miljoner euro för direkta investeringar. Syftet är att skapa en hävstångseffekt i den privata riskfinansieringen. Tilläggssatsningar på forskning och utveckling stöder också produktivitetstillväxten. Staten är beredd att kapitalisera byggandet av stamnätet för el och det nya överföringsnätet för vätgas i den omfattning som projekten för övergången till ren energi inom den energiintensiva industrin förutsätter.
I planen för de offentliga finanserna främjas målen för klimatneutralitet sammantaget inom samtliga förvaltningsområden med cirka 2,2 miljarder euro år 2025. Satsningen sjunker till 1,7 miljarder euro år 2028. Anslagsnivån för 2025 höjs av finansieringen enligt Finlands plan för återhämtning och resiliens. Finansieringen upphör 2026. Ungefär hälften av Finlands maximala tilldelning (1,82 miljarder euro) riktas till den gröna omställningen. I fråga om den gröna omställningen riktas anslagsökningar i början av ramperioden särskilt till investeringar i ren energiproduktion.
Utskottet betonar att en trovärdig utveckling mot klimatneutralitet förutsätter omfattande investeringar i ren teknik för att fasa ut fossila bränslen och betydande teknisk utveckling. Samtidigt främjas krisberedskapen och -tåligheten. För att locka investeringar till Finland är det viktigt att kunna erbjuda förutsägbara och attraktiva förhållanden för företagen. Också andra EU-länder och Förenta staterna konkurrerar om samma företag. I planen för de offentliga finanserna kan man dra upp riktlinjer för åtgärder genom vilka Finland kan haka på investeringsvågen för den gröna omställningen. Investeringarna realiseras inte av sig själva, utan det krävs förutsägbara förhållanden och en ändamålsenlig riskfördelning. I det rådande geopolitiska läget är det också viktigt att livsmedelsförsörjningen och försörjningsberedskapen inte drabbas av några nedskärningar.
Smidigare miljötillståndsförfaranden och regionförvaltningsreformen
När det gäller att påskynda omställningen till ren energi är det viktigt att beviljandet av miljötillstånd inom miljöministeriets förvaltningsområde förlöper smidigt. Tillståndsbehandlingen kan ytterligare effektiviseras, behandlingstiden förkortas och kvaliteten förbättras genom utveckling av den riksomfattande behörigheten, samordningen av förfarandena och därtill hörande rutiner samt lagstiftningen.
Ett av regeringsprogrammets spetsmål är att främja omställningen till ren energi genom smidigare myndighetsförfaranden och att förbättra förutsägbarheten som en viktig konkurrensfördel för Finland. Syftet med reformen av statens regionförvaltning är att göra tillståndsprocesserna smidigare och att bidra till en mer enhetlig tillstånds- och tillsynspraxis som är oberoende av region. Avsikten är att tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter koncentreras till ett nytt sektorsövergripande ämbetsverk som omfattar de ändamålsenliga uppgifterna för Valvira, regionförvaltningsverken och närings-, trafik- och miljöcentralernas ansvarsområde för miljön. I projektet är det viktigt att säkerställa att övergångsfasen inte äventyrar smidigheten i ämbetsverkens pågående tillstånds- och tillsynsprocesser. Samtidigt beaktas statsförvaltningens produktivitetsprogram och behovet av att anpassa omkostnaderna.
Reformen av statens regionförvaltning kan medföra betydande fördelar när tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter som gäller miljön koncentreras till ett enda ämbetsverk. Det har inte ställts upp några direkta sparmål för projektet. Med hjälp av reformen kan man effektivisera verksamheten och förbättra överföringen av information, när olika funktioner är placerade inom samma myndigheter. Projektet för att förbättra produktiviteten genom utveckling av digitaliseringen av miljötillstånds- och övervakningsförfarandena (Luvake) är nödvändigt för utvecklingen av den elektroniska behandlingen av miljötillstånd. Med hjälp av projektet kan behandlingen av ärenden som gäller miljö- och vattenhushållningstillstånd effektiviseras och påskyndas.
Närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter när gäller att främja investeringar i projekt i anslutning till omställningen till ren energi rör till exempel planläggning, miljökonsekvensbedömning, olika uppgifter enligt naturvårdslagen samt behovsprövning i fråga om miljötillstånd. I samband med reformen av regionförvaltningen överförs en del av närings-, trafik- och miljöcentralernas miljöuppgifter och sakkunniga till de nya livskraftscentralerna och en del till det riksomfattande tillstånds- och tillsynsverket. När personalresurserna fördelas mellan olika organisationer är det dock viktigt att se till att det finns tillräcklig kompetens i bägge organisationerna.
Utskottet betonar behovet av att säkerställa att miljömyndigheten har tillräckliga resurser för sina uppgifter både i fråga om tillsynen och tillståndsbehandlingen. Tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens måste säkerställas i alla situationer för att man ska kunna försäkra sig om att tillståndsbehandlingen förlöper smidigt och att besluten håller hög kvalitet. När tillståndsbehandlingen håller hög kvalitet främjas uppnåendet av målen som gäller den biologiska mångfalden och miljökraven. Samtidigt gynnas också projektens sociala acceptans och medborgarnas egendomsskydd. Beslut som håller högkvalitet bidrar också till att besluten inte ändras i besvärsfasen. Det sker inga ändringar i tilläggsfinansieringen för att trygga rättsvården. Det är viktigt, eftersom besvär som gäller miljötillstånd i huvudsak riktas till Vasa förvaltningsdomstol och ärendebalansen är stor. Tiden för ändringssökande måste också kunna förkortas för att de totala behandlingstiderna för projekten ska kunna hållas på en skälig nivå.
Utskottet betonar på ett allmänt plan vikten av att man också inom miljöministeriets förvaltningsområde kan utöva effektivt föregripande inflytande i EU-ärenden för att beakta nationella särdrag. Därför är det trots nedskärningarna i anslagen viktigt att man med de befintliga medlen och personalresurserna säkerställer en effektiv och högklassig skötsel av EU-ärenden och ett effektivt påverkansarbete. Det kan kräva prioriteringsbeslut i fråga om vilka uppgifter man frångår inom förvaltningsområdet, vilka uppgifter som kan utföras med mindre resurser eller vilka uppgifter som kan överföras på någon annan inom statsförvaltningen. Också arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde har i samband med genomförandet av EU:s klimatpolitiska paket Fit for 55 fått extra många motsvarande tilläggsuppgifter som förutsätter omprioriteringar. Den nya regleringen har medfört en betydande administrativ börda.
Naturvård och vattenvård
Bekämpningen av förlusten av den biologiska mångfalden kräver en lika omfattande förändring i samhället som begränsningen av klimatförändringen. Klimatförändringen förvärrar också förlusten av den biologiska mångfalden, alltså är de på många sätt kopplade till varandra. Utskottet anser det vara viktigt att man i regeringsprogrammet för regeringen Orpo har förbundit sig att försöka stoppa förlusten av den biologiska mångfalden. Finlands förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna stöds genom stärkande av den biologiska mångfalden bland annat så att bekämpning av främmande arter effektiviseras och en aktiv naturvård i ekonomiskogar främjas. Enligt regeringsprogrammet är avsikten också att bereda en verksamhetsmodell som vid sidan av bnp mäter den totala hållbarheten, det vill säga välfärden, den ekonomiska lönsamheten och miljöns tillstånd. Alla branscher bör utarbeta mångfaldsfärdplaner som också med tanke på samhällsekonomin ger förståelse för den ekonomiska aktivitetens beroende av naturen och det mervärde den erbjuder. Enligt regeringsprogrammet är målet att möjliggöra ny flerkanalsfinansiering för de mest verkningsfulla åtgärder som inkluderas i pilotförsök. Till stöd för företagen utvecklas en verksamhetsmodell som innebär att åtgärder styrs till att minska verksamhet som ökar förlusten av den biologiska mångfalden.
Utskottet anser det vara viktigt med tanke på uppnåendet av målen för biologisk mångfald att anslagen för naturvård också i fortsättningen riktas till genomförandet av programmen Metso och Helmi och till målen i EU:s biodiversitetsstrategi. I ett brett perspektiv beräknas anslagen för naturvård inom miljöministeriets förvaltningsområde uppgå till cirka 94—95 miljoner euro per år under ramperioden. Inom ramen för skyddet av Östersjön och vattendragen fortsätter genomförandet av åtgärdsprogrammen för vatten- och havsvård, med särskild fokus på att förbättra Skärgårdshavets tillstånd. För vattenskydd anvisas under ramperioden 16,3 miljoner euro per år. Programmet för vandringsfisk (Nousu) och projektet för att förbättra andfåglarnas tillstånd (Sotka) tilldelas också årligen finansiering som en del av livsmiljöprogrammet Helmi.
Skyddet av värdefulla skogsobjekt som ägs av privata skogsägare fortsätter baserat på frivillighet, det vill säga med stöd av Metso-programmet. Enligt regeringsprogrammet ska de av statens återstående gamla och orörda skogar som uppfyller de nationella kriterierna skyddas. Utskottet anser att skyddet av dessa skogar är viktigt. En offentlig myndighet bör kartlägga de skogar som uppfyller kriterierna. Utskottet påpekar att det är viktigt att skyddet baserar sig på frivillighet och att fastställandet av skyddskriterier för statliga markområden i praktiken i strid med sitt syfte inte leder till att enskilda markägares skogar faller utanför det ekonomiska nyttjandet.
Anslagen för Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter inom förvaltningsområdet uppgår i genomsnitt till 6,8 miljoner euro per år. Intäktsföringen från Forststyrelsen höjs under ramperioden stegvis från 120 miljoner euro med 20 miljoner euro per år fram till 2028. Den ökade intäktsföringen förutsätter inte att de avverkningsmål som uppställts i Forststyrelsens naturresursplaner höjs.
Utskottet konstaterar att uppgifterna inom Forststyrelsens naturtjänster har utökats betydligt under 2000-talet. Sammanlagt 12 nya nationalparker har inrättats och historiska värdeobjekt och försvarsmaktens fästningar har överförts från Museiverket till Forststyrelsen, såsom Skansholmen. Minskningen av naturtjänsternas finansiering med 12 procent fram till 2028 utmanar underhållet av friluftslederna inom det utvidgade nationalparksnätet och skötseln av historiska värdeobjekt. Det är därför viktigt att naturtjänsterna satsar kraftigt på att reformera verksamheten, på digitala tjänster och på att förbättra produktiviteten och därigenom säkerställa framtida verksamhetsförutsättningar. I fortsättningen kan det också finnas behov av att stärka finansieringsbasen. Enligt regeringsprogrammet är avsikten att stärka nationalparkernas finansieringsbas i form av frivilliga besöksavgifter och utreda möjligheterna att utnyttja de avgifter som tas ut av samarbetsföretagen.
Byggd miljö och träbyggande
Mer än 30 procent av Finlands växthusgasutsläpp kommer från byggnader. För att målet om klimatneutralitet ska nås är det viktigt att minska energiförbrukningen inom byggandet och förbättra byggnadernas energiprestanda. Ett sätt för detta har varit programmet för en koldioxidsnål byggd miljö, vars syfte var att påskynda ibruktagandet av sådan teknik och sådana tjänster och handlingsmodeller inom byggbranschen som bekämpar klimatförändringen och stöder koldioxidsnålhet och nya verksamhetssätt samt ökar produktiviteten. Utskottet anser det vara viktigt att detta arbete fortsätter i praktiken och att lagstiftningen ses över för att påskynda träbyggandet samt att exportmöjligheterna inom branschen förbättras. Träbyggande är en betydande del av kolbindande byggande med lång livstid.
Räntestådslön för bostadsproduktion
Det viktigaste bostadspolitiska målet i regeringsprogrammet är att främja en fungerande bostadsmarknad. För att målet ska nås sörjer regeringen för en tillräcklig bostadsproduktion som erbjuder mångsidigt boende till skäligt pris. Utgångspunkten för regeringsprogrammets mål är att högklassigt boende till skäligt pris främjas genom fritt finansierat bostadsbyggande och att den statligt stödda Ara-produktionen minskas på ett kontrollerat sätt. Dessutom vill man mer effektivt än i nuläget rikta det offentligt understödda bostadsbeståndet till de mest utsatta hushållen.
Utskottet påpekar att beslutet om att inte rikta någon finansiering till produktionen av nya bostadsrättshus 2026–2027 medför en betydande förändring i bostadspolitiken. Bevillningsfullmakten för räntestödslån som beviljas ur Statens bostadsfond dimensioneras utifrån konjunkturläget i enlighet med regeringsprogrammet och finanspolitiska ministerutskottets beslut. Bevillningsfullmakten för 2025 är 1,75 miljarder euro 2025 och för 2026–2027 sammanlagt 2 miljarder euro. Husbolag som har ekonomiska svårigheter kan beviljas understöd till ett belopp av 2,6 miljoner euro per år. Fullmakten för rivningsackord och begränsningsackord uppgår till totalt 8 miljoner euro per år och fullmakten för rivningsunderstöd till 5 miljoner euro. Nivån på investeringsunderstödet för grupper med särskilda behov sänks från 43 miljoner euro till 15 miljoner euro per år, ändå så att finansieringen av bostadsobjekt för personer med funktionsnedsättning tryggas.
Utskottet konstaterar att byggandet i allmänhet och bostadsbyggandet i synnerhet är en konjunkturkänslig bransch. Bostadsbyggandet var länge på en hög nivå, vilket för sin del har gjort det möjligt för urbaniseringen att fortsätta i snabb takt. Byggkonjunkturen började gå nedåt 2022, när den snabba räntehöjningen höjde kostnaderna för ägarboende, minskade bostadsköpen, sänkte intäkterna på den privata hyresmarknaden och sänkte värdet på objekten och tvingade till en höjning av hyrorna för Ara-bostäder. Syftet med Ara-produktionen är bland annat att jämna ut konjunkturen inom bostadsbyggandet. Under 2010-talet var Ara-produktionen rätt så stor, även om bostadsbyggandet på marknadsvillkor ökade kraftigt. Det innebar att de kontracykliska effekterna uteblev. Det skulle vara bra att tygla bostadsbyggandets konjunkturkänslighet. Om byggandet kraftigt avtar eller till och med upphör på tillväxtorterna kan det leda till att bostäder i fortsättningen saknas i de områden där det finns en stor efterfrågan på dem. När marknadsmekanismen fungerar anpassas också bostadsbyggandet till konjunkturläget, kostnaderna för byggandet sjunker, utbudet försvinner från marknaden och priserna på nybyggen sjunker. Man bör därför sträva efter att genomföra eventuella åtgärder för att jämna ut konjunkturförändringarna inom bostadsbyggandet så att de inte stör marknadsmekanismen. Utskottet konstaterar att Ara-produktionens andel av alla nybyggen steg från 15 till 45 procent 2023, alltså har Ara-produktionen haft en klart stimulerande effekt efter att den fritt finansierade bostadsproduktionen drastiskt minskade.
Fullmakt för investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov
Staten stöder boende för grupper med särskilda behov förutom med räntestödslån också med investeringsunderstöd som Ara beviljar för byggande och ombyggnad av bostäder avsedda för grupper med särskilda behov. Med grupper med särskilda behov avses äldre personer, personer med funktionsnedsättning, rehabiliteringsklienter inom mentalvården och missbrukarvården, studerande samt ungdomar som behöver särskilt stöd. Målsättningarna för Ara-boendet för grupper med särskilda behov har inte alltid något direkt samband med uppnåendet av de bostadspolitiska målen, utan en stor del av produktionen av Ara-bostäder för grupper med särskilda behov stöder social- och hälsovårdssektorns verksamhet. Med investeringsunderstöden kompenseras de särskilda investeringskostnader som uppkommer i och med att bostäderna för grupper med särskilda behov förutsätter större gemensamma utrymmen och servicelokaler samt särskilda lösningar.
Utskottet konstaterar att fullmakten att bevilja understöd för grupper med särskilda behov i enlighet med den skrivning som gäller ändamålet torde vara tillräcklig för projekt för personer med funktionsnedsättning och långtidsbostadslösa. Däremot kommer andra grupper, såsom rehabiliteringsklienter inom mentalvården, äldre, studerande, minnessjuka och unga, att hamna utanför investeringsunderstödet. Utskottet påpekar att de studerande i planen för de offentliga finanserna från och med den 1 augusti 2025 inte får bostadsbidrag utan bostadstillägg till studiestödet, vilket minskar de studerandes stödbelopp. Trycket på förmånliga boendelösningar ökar och användningsgraden för studentbostäder är hög, eftersom antalet studerande som antas till högskolorna har ökat och antalet internationella studerande är på uppgång. Med nuvarande användningsgrad kan sektorn för studentbostäder inte svara på den ökande efterfrågan utan att det i betydande mån byggs fler bostäder. I nuläget finns det knappt några lediga bostäder.
Rivningsackord
På grund av polariseringen på bostadsmarknaden anser utskottet det vara ytterst viktigt att det i planen för de offentliga finanserna anvisas en fullmakt för rivningsackord och begränsningsackord för 2025–2028 till ett sammanlagt årligt belopp på 8,0 miljoner euro. Rivningsackorden uppmuntrar hyreshusbolagen att i tid se till att anpassa fastighetsbeståndet. Samtidigt minskar statens risker, som i synnerhet hänför sig till borgensansvar för hyreshusbolagens lån i områden där befolkningen minskar. Det bör också vara möjligt att slå samman ett gammalt lån, som tagits för att låta bygga ett hus, med ett tidigare ombyggnadslån eller ett nytt ombyggnadslån så att de bildar ett nytt lån. Utskottet betonar att bostadspolitiken blir allt mer polariserad och att det behövs olika lösningar på utmaningarna i tillväxtcentrumen och i regioner där befolkningen minskar.
MBT-avtalen
Hur Ara-produktionen fördelas regionalt styrs genom statsrådets årliga dispositionsplan, enligt vilken produktionen ska riktas till de största tillväxtcentrumen och i synnerhet till Helsingforsregionen. Nästan 90 procent av Ara-produktionen 2023 riktades till de sju största stadsregionerna med vilka staten har ingått avtal om markanvändning, boende och trafik (MBT). Över hälften av de nya bostäderna byggs i huvudstadsregionen och Helsingfors kranskommuner. MBT-avtalen är således en väsentlig del av den nationella stadspolitiken.
Bostadssegregationen har väckt stor oro under den senaste tiden och bostadsrättsproduktionens roll som verktyg för att förebygga segregation har lyfts fram vid utskottets sakkunnigutfrågning. Också produktionen av Ara-bostäder kan vara både ett verktyg för att kontrollera segregationen och för att öka den, om det byggs många Ara-bostäder på ett och samma ställe. Utskottet betonar att de kommunala beslutsfattarna har en nyckelroll i genomförandet av Ara-produktionen och att den statliga styrningen hittills främst har varit beroende av MBT-avtalen. Bostadspolitiken kan inverka på segregationen, men den ojämna fördelningen av de ekonomiska resurserna kan anses vara den främsta orsaken till segregationen. För att ingripa i detta skulle det krävas en utjämning av inkomst- och förmögenhetsskillnaderna genom politiska åtgärder, av vilka endast en del omfattas av bostads- och stadspolitiken.
Programmet för att eliminera långtidsbostadslöshet
Utskottet välkomnar att det i planen för de offentliga finanserna anvisas 4–5 miljoner euro per år 2025–2026 för ett program för att eliminera långtidsbostadslöshet. Av anslagen utgör 3,65–4,65 miljoner euro programfinansiering. Antalet bostadslösa har nästan oavbrutet följt en sjunkande trend och minskat från 18 000 år 1986 till knappa 4 000 år 2023. Aras investeringsunderstöd har haft en betydande roll vid anskaffningen av nya bostäder. Bostadslösheten kan inte bekämpas enbart genom utbudet av Ara-hyresbostäder, utan bostadslösa behöver ofta andra åtgärder inom ramen för det boendesociala arbetet. Med hjälp av boenderådgivning har man lyckats stödja dem som löper störst risk för bostadslöshet. Satsningarna lönar sig, eftersom i synnerhet kostnaderna för den långvariga bostadslösheten har bedömts vara rätt så stora för samhället.
Långsiktigare bostadspolitik
Det har länge funnits en ganska enhetlig syn på de grundläggande målsättningarna för bostadspolitiken. Traditionellt har man genom bostadspolitiken strävat efter en fungerande bostadsmarknad, balanserade bostadsområden och boende av hög kvalitet. På en fungerande bostadsmarknad är priset på bostäderna skäligt, bostadsproduktionen tillräcklig och utvecklingen av bostadspriserna stabil. Balanserade bostadsområden förebygger segregation och stöder invånarnas välbefinnande. Tyngdpunkterna i de bostadspolitiska åtgärderna har dock varierat under olika regeringsperioder.
Miljö- och klimatminister Kai Mykkänen tillsatte hösten 2023 en utredningsgrupp med uppgiften att bedöma den statsunderstödda bostadsproduktionen, statens bostadsfond och indirekta stöd(Miljöministeriets publikationer 2024:8 Betydelsen hos och utvecklingen av offentligt stödd bostadsproduktion på 2020-talet; Markus Lahtinen, Essi Eerola, Matti Kuronen och Hannu Ruonavaara). Utredningsgruppens politiska rekommendationer gäller utveckling av finansieringssystemet, bekämpning av segregation, val av boende, modeller för delägarskap, ställningen för statens bostadsfond, konjunkturpolitik, förbättring av kunskapsunderlaget, utnyttjande av EU:s finansieringsprogram och Aras roll som myndighet. Det behövs ett flexiblare finansieringssystem för att möjliggöra en bredare finansieringsbas och produktionen bör vara kontracyklisk. När det gäller det nuvarande räntestödet på 40 år föreslår arbetsgruppen att långivaren och gäldenären fritt får förhandla om lånetiden och andra lånevillkor och att stöd och motsvarande begränsningar ses över exempelvis vart tionde år.
Statens bostadsfond har haft en central roll när det gäller att stödja produktionen av bostäder till rimligt pris. Utredningsgruppen, som granskade bostadsproduktionens roll, utveckling och finansiering, identifierade inte några sådana mekanismer med vilka bostadsfondens inkomstflöde skulle kunna ökas avsevärt. Gruppen påpekade också det som bostadsfondens direktion lyft fram om att tillgångarna håller på att sina. Från Statens bostadsfond görs även 2024—2026 extra intäktsföringar till statsbudgeten till ett belopp av 800 miljoner euro för finansiering av det investeringsprogram som fastställts i regeringsprogrammet. Statens bostadsfonds balansräkning låg vid utgången av 2023 på cirka 5,3 miljarder euro, samlingskontot hos staten på 3,2 miljarder euro och borgensansvaren på 19,8 miljarder euro. Utredningsgruppen konstaterade att de räntestöd och borgensförbindelser som i dag betalas via fonden sannolikt kommer att ingå i statsbudgeten. Enligt gruppen är det möjligt att detta bidrar till att öka osäkerheten om hur finansieringen ska räcka till för projekt som har en lång planeringstid. Dessa risker bör hanteras genom ökad flexibilitet både i fråga om verksamheten och budgeten. För att möjliggöra flexibilitet i budgeten diskuterade arbetsgruppen bland annat möjligheten att använda fullmakterna över ett år, överföringen av den konjunkturrelaterade delen av räntestödsutgifterna utanför ramen samt dimensioneringen och användningen av fullmakterna via tilläggsbudgetsprocessen.
Utskottet betonar behovet av att sträva efter att göra bostadspolitiken mer långsiktig och förutsägbar när det gäller strategiska frågor. Ara-systemet har en egen viktig plats som en del av stödsystemet för boende, men systemet behöver fungera bättre på många sätt. Också den minskade balansomslutningen hos Statens bostadsfond tvingar till att överväga vilka strukturella ändringar som behövs i framtiden. Utskottet anser det vara viktigt att regeringen följer genomförandet av åtgärderna i regeringsprogrammet och vid behov vidtar korrigerande åtgärder, om konsekvensbedömningarna visar sig vara felaktiga eller otillräckliga.