Allmänt

Regeringen föreslår att vuxenutbildningsstödet, yrkesexamensstipendiet och alterneringsledigheten slopas. Syftet är att minska de offentliga utgifterna och öka sysselsättningen. Social- och hälsovårdsutskottet fokuserar i sitt utlåtande på slopandet av vuxenutbildningsstödet, särskilt med tanke på möjligheterna till utbildning och tillgången på arbetskraft inom social- och hälsovården. 

Slopandet av vuxenutbildningsstödet beräknas minska de offentliga utgifterna med cirka 175 miljoner euro om året. Vuxenutbildningsstödet finansieras i huvudsak med arbetsgivares och arbetstagares arbetslöshetsförsäkringspremier, vilket innebär att slopandet av stödet inte direkt minskar statens utgifter. Vuxenutbildningsstödet för företagare finansieras med medel ur statsbudgeten och uppgår till cirka 3,5 miljoner euro. Slopandet av vuxenutbildningsstödet beräknas öka antalet sysselsatta med cirka 10 000 personer, eftersom de som studerar med vuxenutbildningsstöd har ett stabilt arbetsliv och den tid som spenderas med vuxenutbildningsstöd utesluter heltidsarbete. När sysselsättningen ökar stärks de offentliga finanserna i och med att skatteinkomsterna och produktiviteten ökar. Regeringens proposition motsvarar enligt utskottets uppfattning de mål som ställts upp i statsminister Petteri Orpos regeringsprogram. Social- och hälsovårdsutskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer. 

I propositionen motiveras slopandet av vuxenutbildningsstödet med att det förekommer problem med fördelningen av stödet och med att stödet har ansetts ha endast små effekter på sysselsättningen och inkomsterna för den som får vuxenutbildningsstöd, vilket gör att nyttan med stödet inte är tillräcklig för att täcka kostnaderna för det. Enligt de undersökningar som det hänvisas till i propositionen (s. 18) är nyttan av vuxenutbildningsstödet i regel störst ju lägre utbildning en person har sedan tidigare. De som använder sig av stödet är dock i genomsnitt högre utbildade än övriga vuxna eller övriga sysselsatta. Enligt propositionen har stödet inte heller fördelats så att det skulle bidra till ekonomisk strukturomvandling eller lindra konsekvenserna av strukturomvandlingar. I propositionen (s. 17) nämns också att man i internationella undersökningar som gäller utbildningsstöd för personer som arbetar har iakttagit nolleffekter eller mycket små effekter på den senare sysselsättningen och inkomstutvecklingen. Det konstateras också (RP s. 47) att om slopandet av vuxenutbildningsstödet leder till att färre personer i målgruppen för stödet söker sig till studier, frigör detta studieplatser för yngre personer och personer med lägre utbildning. Det stärker i sin tur de offentliga finanserna, eftersom den nytta den offentliga ekonomin drar av utbildning i genomsnitt är större ju lägre nivå på utbildningen en person har som utgångsläge och ju yngre en person är. 

Vuxenutbildningsstöd inom social- och hälsovården

I hela landet förekommer utmaningar i fråga om tillgången på yrkesutbildad social- och hälsovårdspersonal. Problemen med tillgången på personal inom social- och hälsovården är omfattande och gäller åtskilliga yrkesgrupper. Den allt svårare bristen på arbetskraft i välfärdsområdena har försämrat tillgången till tjänster. Pensioneringen av personalen inom branschen gör att situationen förvärras ytterligare i framtiden. 

Enligt propositionen (s. 51) beräknas slopandet av vuxenutbildningsstödet inte ha några betydande konsekvenser för tillgången på kunnig arbetskraft rent generellt. När det gäller ansökningarna till studier är vuxenutbildningsstödets inverkan ringa enligt de tillgängliga forskningsuppgifterna, och en eventuell minskning av ansökningarna påverkar inte nämnvärt antalet studerande i en situation där de sökandes antal i regel överstiger antalet nybörjarplatser inom en examensutbildning. I propositionen beräknas (s. 44) att slopandet av vuxenutbildningsstödet sannolikt kommer att ha en måttlig inverkan på ansökan till vidareutbildning och fortbildning. 

I propositionen konstateras dock (RP s. 52) att stödet har konsekvenser för utbildningsmängden inom enskilda branscher eller utbildningsprogram. Propositionen innehåller ingen uttrycklig bedömning av vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna har för tillgången på arbetskraft inom social- och hälsovården, men det anges att användningen av stödet koncentreras till kommun- och välfärdssektorerna, där yrkesuppgifterna är reglerade och behörighetsvillkoren också förutsätter examensinriktad tilläggsutbildning och fortbildning. Under de senaste åren har man också kompletterat lagstiftningen som preciserar personaldimensioneringen och behörighetsvillkoren inom social- och hälsovården, vilket i sin tur ökar behovet av att avlägga examina. Enligt propositionen drabbar slopandet av vuxenutbildningsstödet särskilt kvinnodominerade branscher inom kommun- och välfärdssektorerna, där användningen av vuxenutbildningsstödet har varit vanligast (36 % av dem som fått stöd). 

I propositionen redogörs utifrån statistik för övergången till utbildning och arbete inom hälso- och välfärdsområdena. Granskningen baserar sig på en indelning efter utbildningsområde. Enligt propositionen (s. 12) studerade sammanlagt 9 079 av dem som fick vuxenutbildningsstöd 2021 inom hälso- och välfärdsbranschen. Av dem hade 5 253 (57,9 %) utbildning inom branschen sedan tidigare, medan 3 826 (42,1 %) hade en examen från någon annan bransch. Av dem som fick vuxenutbildningsstöd hade 3 679 en examen inom hälso- och välfärdsbranschen men studerade inom en annan bransch. Skillnaden mellan de stödtagare som skaffar sig en utbildning inom social- och hälsovården och de som har en examen inom social- och hälsovården men studerar inom en annan bransch bildar det nettoflöde som åskådliggörs i propositionen (s. 11), och enligt vilket vuxenutbildningsstödet på årsnivå bidrar med 147 nya personer inom social- och hälsovården. Studier inom det egna området är särskilt vanliga inom social- och hälsovården. Av dem som fick vuxenutbildningsstöd 2021 var 5 253 sådana studerande som hade en examen inom hälso- och välfärdsbranschen och som studerade vidare inom samma område. 

Under sakkunnigutfrågningen i utskottet framgick att Sysselsättningsfondens statistik över övergångarna till utbildning och arbete avviker avsevärt från siffrorna i propositionen. Enligt Sysselsättningsfondens statistik avlade sammanlagt 10 801 personer studier inom social- och hälsovård med hjälp av vuxenutbildningsstöd 2023, och av dem hade 3 425 (31,7 %) en bakgrund inom området medan 7 376 (68,3 %) kom från någon annan bransch. Av de anställda inom social- och hälsovården skaffade sig 2 218 personer utbildning inom någon annan bransch. 

Enligt den utredning som utskottet fått avviker propositionens och Sysselsättningsfondens statistik från varandra både i fråga om fastställandet av personens bakgrund, statistikåret och utbildningsklassificeringen. I propositionen granskas övergången till utbildning genom att den examen som en person tidigare avlagt jämförs med en examen som avläggs med stöd av vuxenutbildningsstöd. I Sysselsättningsfondens statistik definieras arbetsområdet för den som får vuxenutbildningsstöd utifrån arbetsgivarens bransch. Sysselsättningsfondens statistik över personer som övergått från en annan bransch till social- och hälsovården (7 376 personer) kan de facto omfatta personer som arbetat färdigt inom branschen, eftersom alla personer med en kommunarbetsgivare statistikförs inom den offentliga förvaltningen. Alla som arbetar inom en kommuns social- och hälsovårdsväsende syns i statistiken som anställda inom den offentliga förvaltningen. Det innebär att exempelvis en person som arbetar som närvårdare i en kommun och som studerar till sjukskötare enligt Sysselsättningsfondens statistik ser ut att byta bransch. I den examensbaserade statistik som används i propositionen statistikförs däremot inte studier inom social- och hälsovårdsbranschen som byte av bransch, om personen redan har en examen inom social- och hälsovården men inte arbetar inom branschen. Social- och hälsovårdsutskottet vill fästa arbetslivs- och jämställdhetsutskottets uppmärksamhet vid att ingendera av granskningssätten ger en helhetsbild av antalet personer som byter bransch. 

Utskottet har av social- och hälsovårdsministeriet fått ytterligare en separat, kompletterande statistikgranskning som utarbetats av finansministeriet. I statistiken har man på basis av förmånsuppgifterna i Statistikcentralens inkomstregister granskat hur många som fått vuxenutbildningsstöd 2022 och kompletterat uppgifterna med Statistikcentralens examensregister från 2021 och även med Statistikcentralens sysselsättningsstatistik från 2021, som innehåller uppgifter om till vilken bransch det verksamhetsställe där personen arbetar hör. Vilken bransch arbetsgivarens verksamhetsställe representerar är en mer detaljerad uppgift än enbart arbetsgivarens bransch enligt Sysselsättningsfondens statistik. 

I den kompletterande statistik som utskottet fått är den bransch som arbetsplatsen hör till någon annan än social- och hälsovården för cirka 35 procent av dem som studerar med vuxenutbildningsstöd inom hälso- och välfärdssektorn. På motsvarande sätt anges 65 procent av dem som studerar inom hälso- och välfärdssektorn med vuxenutbildningsstöd arbeta inom social- och hälsovården. Om man antar att de andelar som beräknats i den kompletterande granskning som baserar sig på registerdata också kan tillämpas på Sysselsättningsfondens statistik, minskar antalet personer som studerar inom social- och hälsovården med en annan utbildningsbakgrund från 7 376 personer till 3 758 personer. Antalet studerande som redan har en bakgrund inom branschen och studerar vidare inom samma område skulle då öka från 3 425 personer till 7 043 personer. Antalet personer inom social- och hälsovården som skaffar sig utbildning inom en ny bransch skulle i sin tur öka från 2 218 till 4 098 personer. Nettoflödet i fråga om social- och hälsovården skulle då minska och bli -340 personer (3 758–4 098). 

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att man utifrån beskrivande statistiska analyser som baserar sig på olika bakgrundsantaganden och uppgifter, och som leder till olika slutresultat inte kan dra några slutsatser om hur slopandet av vuxenutbildningsstödet påverkar övergången till utbildning och arbete inom social- och hälsovården. Med tanke på tillgången på arbetskraft och ordnandet av tjänster inom social- och hälsovården är det enligt utskottet problematiskt att man i propositionen inte i tillräcklig utsträckning har bedömt vilka konsekvenser slopandet av vuxenutbildningsstödet har för utbildningsmöjligheterna och tillgången på arbetskraft inom social- och hälsovården. På basis av statistiken är det dock klart att cirka 10 000 studerande årligen har använt vuxenutbildningsstöd för att avlägga studier inom social- och hälsovård. Mängden studier som avläggs med vuxenutbildningsstöd är betydande med beaktande av att exempelvis 2022 tog cirka 12 000 studerande emot en studieplats inom social- och hälsovården vid en yrkesskola och ungefär 13 000 vid en yrkeshögskola (Tryggandet av personalens tillräcklighet och tillgången till arbetskraft inom social- och hälsovården. Färdplan 2022–2027. Social- och hälsovårdsministeriet 15.2.2023. Bilaga 2.) Social- och hälsovårdsutskottet anser att det är nödvändigt att följa hur slopandet av vuxenutbildningsstödet påverkar i vilken mån personer söker till utbildning inom social- och hälsovården och hur det påverkar tillgången på arbetskraft, och att man om det behövs snabbt vidtar åtgärder för att förbättra utbildningsmöjligheterna. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår ett uttalande i frågan. 

Social- och hälsovårdsutskottet fäster särskild uppmärksamhet vid hur stor betydelse vuxenutbildningsstödet har när det gäller avläggandet av examina inom social- och hälsovården bland dem som redan har en examen i samma bransch. Beroende på bakgrundsstatistiken varierar deras antal mellan dryga 3 000 och över 6 000. Inom social- och hälsovården förutsätter behörighetsvillkoren tilläggsutbildning och kompletterande utbildning som grundar sig på examen. Med vuxenutbildningsstödet har det varit möjligt att skaffa tilläggsutbildning under tiden i arbetslivet och fortsätta i uppgifter som kräver högre utbildningsnivå inom den egna branschen. Också i propositionen (s. 44) konstateras det att slopandet av vuxenutbildningsstödet kan ha konsekvenser för förutsättningarna och metoderna för att höja personalens kompetensnivå samt skapa ett tryck på att arbetsgivaren bör ha en större roll i att stödja personalens möjligheter att vidareutbilda sig. 

Sakkunniga har också lyft fram att vuxenutbildningsstödet har betydelse för arbetshälsan och motivationen i arbetet och förlänger tiden i arbetslivet, särskilt inom social- och hälsovården. Möjligheten att utveckla det egna kunnandet gör branschen mer attraktiv och bidrar till att de anställda stannar kvar i branschen. Enligt Sysselsättningsfondens undersökning (Asiakkaan ääni — aikuiskoulutustuen koettu vaikuttavuus 2023) hade upp till 58 procent av respondenterna sökt sig till studier på grund av betungande arbetsuppgifter, och 66 procent upplevde att studieledigheten hade en betydande positiv inverkan på trivseln i arbetet när studierna var klara. Social- och hälsovårdsutskottet betonar att man vid sidan av möjligheterna till vidareutbildning i väsentlig grad kan påverka social- och hälsovårdspersonalens arbetshälsa genom att utveckla ledarskapet och främja välbefinnandet i arbetet. 

Utskottet vill fästa arbetslivs- och jämställdhetsutskottets uppmärksamhet vid att det med tanke på tillgången till arbetskraft inom social- och hälsovården, och därmed också med tanke på tryggandet av tjänsterna, är problematiskt att vuxenutbildningsstödet slopas utan att det finns information om ett ersättande system. Utskottet välkomnar att regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för att utreda konsekvenserna för kontinuerligt lärande i arbetslivet när vuxenutbildningsstödet upphör. Utskottet påskyndar genomförandet av åtgärderna. Arbetsgruppens arbete avslutas före ramförhandlingarna våren 2024. Utskottet ser det som viktigt att arbetet beaktar särdragen inom social- och hälsovården. Inom social- och hälsovården är det inte möjligt att helt och hållet vid sidan av arbetet avlägga examina som uppfyller behörighetsvillkoren och praktik som ingår i studierna. Om ansvaret för försörjningen under den tid som studierna avläggs i allt högre grad överförs på den studerande själv, till exempel genom att betoningen på lån ökar, kan det för arbetstagare med lägre lön inom social- och hälsovården leda till sämre möjligheter att vidareutbilda sig. Överföringen av finansieringsansvaret för examensutbildningarna till de kommuner och välfärdsområden som är arbetsgivare ökar kommunernas och välfärdsområdenas uppgifter och kostnader, vilket bör beaktas i den statliga finansieringen till kommunerna och välfärdsområdena. 

Utskottet välkomnar att social- och hälsovårdsministeriet har startat ett program för bra arbete, som baserar sig på statsminister Orpos regeringsprogram och som innehåller åtgärder på såväl lång sikt som kort sikt för att lindra personalbristen inom social- och hälsovården. Under ramperioden anvisas ett anslag av engångsnatur på sammanlagt 9 miljoner euro för att genomföra programmet. Programmet innehåller de åtgärder som föreslås i den strategiska färdplanen 2022—2027 och som syftar till att trygga en tillräcklig tillgång på personal. Utskottet konstaterar att uppnåendet av målen för programmet förutsätter åtgärder inom olika förvaltningsområden och också samarbete mellan dem bland annat i anslutning till nya sätt att genomföra tjänster (inklusive digitala och mobila tjänster samt distanstjänster), ett ökat antal utbildningsplatser, arbetsfördelningen mellan personalen, främjande av branschens attraktions- och hållkraft, utvidgad rekrytering samt kunskapsledning. 

Utskottet anser det också nödvändigt att öka antalet utbildningsplatser inom social- och hälsovården. I budgetpropositionen för 2024 anvisas universiteten och yrkeshögskolorna ett tilläggsanslag på sammanlagt 41,3 miljoner euro för nya nybörjarplatser under regeringsperioden. Anslaget för 2024 uppgår till 11,7 miljoner euro. Nybörjarplatserna riktas särskilt till sektorer med brist på arbetskraft, såsom småbarnspedagogiken och social- och hälsovården. Anslaget för 2024 räcker dock endast till för sammanlagt ungefär 1 000 nya nybörjarplatser, och det har endast en liten inverkan på personalbristen. Social- och hälsovårdsutskottet har i sina tidigare ställningstaganden (bl.a. ShUU 3/2023 rd) konstaterat att behovet av nybörjarplatser inom social- och hälsovården bör bedömas i förhållande till bristen på arbetskraft och det kommande behovet av arbetskraft i olika yrkesgrupper inom social- och hälsovården.