Allmänt

Regeringen föreslår ett flertal arbetsrättsliga ändringar i syfte att främja lokala avtal. Syftet är att det ska vara möjligt att ingå lokala avtal på arbetsplatser oberoende av om arbetsgivaren är organiserad eller om personalen har valt en sådan företrädare som avses i kollektivavtalet. 

Propositionen innehåller betydande ändringar som främjar lokala avtal, och de samlade ändringarna gäller rätten att ingå lokala avtal inom fältet för allmänt bindande avtal. Enligt förslaget ska man framöver också på icke-organiserade arbetsplatser få tillämpa de bestämmelser i ett allmänt bindande kollektivavtal som ger rätt att ingå lokala avtal. Denna rätt gäller oberoende av om den bestämmelse i kollektivavtalet som tillåter lokala avtal grundar sig på en semidispositiv bestämmelse i lagen eller på allmän kompetens enligt lagen om kollektivavtal. De föreslagna ändringarna utvidgar möjligheterna att ingå lokala avtal på fältet för allmänt bindande verkan. 

I propositionen föreslås det bestämmelser i fråga om både området för normal giltighet och området för allmän giltighet när det gäller möjligheten att ingå ett kollektivavtalsbaserat lokalt avtal med ett förtroendeombud. Utgångspunkten är den att de anställdas representation när lokala avtal ingås bestäms enligt kollektivavtalet. I det fall att kollektivavtalet kräver en förtroendeman, men någon sådan inte finns, iakttas i förekommande fall det alternativa sätt som avtalats i kollektivavtalet. I sista hand tillämpas de föreslagna bestämmelserna om förtroendeombud i lagen om kollektivavtal (436/1946) och arbetsavtalslagen (55/2001). Personalrepresentationen bestäms således i första hand enligt kollektivavtalet, men i sista hand med stöd av lag för att garantera jämlika avtalsmöjligheter. Dessutom föreslås det i propositionen att de arbetstagare på det allmänt bindande fältet som inte är medlemmar i en till kollektivavtalet ansluten arbetstagarförening ändå ska ha rätt att vid sidan av förtroendemannen genom majoritetsbeslut välja ett förtroendeombud för att företräda dem i frågor som gäller det lokala avtalet. 

Föreslaget avses främja lokala avtal också när avtalsmöjligheterna utvidgas genom arbetsgivarspecifika kollektivavtal. Enligt förslaget går det i fortsättningen att också genom ett arbetsgivarspecifikt kollektivavtal komma överens på annat sätt i många frågor där det i dag går att avtala om genom ett riksomfattande kollektivavtal. I dessa avtal ska i framtiden även en medlemsförening i en riksomfattande arbetstagarförening, exempelvis en fackavdelning som har formen av förening, kunna vara avtalspart som företräder arbetstagarsidan. För att förhindra missbruk föreslås det ett tillägg till lagen om kollektivavtal i syfte att säkerställa att arbetstagarföreningen genuint företräder arbetstagarna och inte agerar i arbetsgivarens intresse. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet slår fast att de föreslagna ändringarna ger ökade möjligheter att ingå lokala avtal, särskilt på icke-organiserade arbetsplatser. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 52/2024 rd) välkomnar utskottet att åtskillnaden mellan organiserade och icke-organiserade arbetsgivare minskar och att den inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna som gäller icke-organiserade arbetsgivares negativa föreningsfrihet och även avtalsfrihet minskar. 

Utskottet anser att de föreslagna ändringarna är motiverade med tanke på Finlands konkurrenskraft och produktivitet. Ändringarna ökar flexibiliteten när det gäller att komma överens om villkoren för arbetet och förbättrar möjligheterna att beakta inte bara arbetsgivar- och arbetsplatsspecifika situationer utan också arbetstagarnas varierande situationer, oberoende av om parterna är organiserade eller inte. 

Utskottet anser det vara viktigt att de föreslagna ändringarna syftar till att öka växelverkan mellan arbetsgivarna och personalen samt förbättra de anställdas möjligheter att påverka sina anställningsvillkor. Utskottet betonar att lokala avtal också fortsättningsvis alltid ingås inom ramen för kollektivavtalet och i enlighet med förfaringssätten, understryker utskottet. 

Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med smärre ändringar och följande anmärkningar. 

Förhållande till internationella förpliktelser och grundlagen

Propositionen redogör för hur den förhåller sig till grundlagen och internationella avtal som är bindande för Finland. Enligt den är utvidgningen av möjligheterna till lokala avtal relevant särskilt med avseende på den fackliga föreningsfriheten enligt 13 § 2 mom. i grundlagen, men också med avseende på den skyldighet att sörja för skyddet av arbetskraften som det allmänna har enligt 18 § i grundlagen. De viktigaste internationella avtalen med avseende på propositionen är Internationella arbetsorganisationen ILO:s konventioner nr 135 och 154. 

Propositionen slår fast att det bygger på arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet att ordna med frågor som hör till grunderna för den enskildes rättigheter och skyldigheter genom kollektivavtal. Avtalsfriheten bygger å sin sida på den fackliga föreningsfriheten enligt 13 § 2 mom. i grundlagen. Avtalsfriheten åtnjuter för arbetsgivarens del dessutom i viss utsträckning egendomsskydd enligt 15 § i grundlagen. 

I sitt utlåtande (GrUU 52/2024 rd) om propositionen anser grundlagsutskottet att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet tar upp grundlagsutskottets anmärkningar till behövliga delar i det följande. Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande (stycke 16) att det också med beaktande av propositionens konsekvensbedömningar är ytterst viktigt att bevaka ändringarna. Med avseende på grundlagen bör man till denna del fästa särskild uppmärksamhet vid förslagens konsekvenser för tillgodoseendet av skyddet för arbetstagarna, avtalsfriheten och den negativa föreningsfriheten samt konkurrenssituationens utveckling. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer i detta. 

Möjlighet att avtala lokalt när en förtroendeman saknas

Propositionen utgår från principen att lokala avtal som grundar sig på ett kollektivavtal ingås mellan de parter som kollektivavtalet kräver. Om kollektivavtalet kräver att en förtroendeman ska vara avtalspart från personalens sida och personalen har valt en sådan, ska avtalet ingås med förtroendemannen. 

Om det inte finns någon förtroendeman och kollektivavtalet inte anger hur avtalet ska ingås i sådana fall, får det lokala avtalet ingås med ett förtroendeombud enligt den föreslagna lagstiftningen. På det allmänt bindande fältet har de arbetstagare som inte är medlemmar i en arbetstagarförening som är ansluten till ett kollektivavtalet emellertid rätt att vid sidan av förtroendemannen välja ett förtroendeombud. 

Utfrågade sakkunniga har fört fram att den föreslagna regleringen är problematisk med tanke på ILO-konvention nr 135. Regleringen har ansetts försvaga den av fackförbunden valda förtroendemannens ställning som part i lokala förhandlingar på arbetsplatsnivå. 

Förhållandet mellan den föreslagna regleringen och ILO-konventionen analyseras i propositionen (RP 85/2024 rd, s. 43—44 och 108—110). Grundlagsutskottet har behandlat frågan om den ställning förtroendemannen föreslås ha som part i lokala avtal i sitt utlåtande (GrUU 52/2024 rd, s. 4). Utskottet hänvisar i sitt utlåtande till propositionsmotiven och slår fast att det inte har något att anmärka i frågan. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ser det som viktigt att den föreslagna regleringens förhållande till Finlands internationella förpliktelser har utretts noggrant. Utskottet instämmer i grundlagsutskottets ståndpunkt och anser att den föreslagna regleringen är lämplig. 

Opartiskt bemötande av personalen

Enligt en föreslagen bestämmelse i arbetsavtalslagen ska lokala avtal inom det allmänt bindande fältet ingås med både förtroendemannen och förtroendeombudet, om personalen vid sidan av förtroendemannen har valt ett förtroendeombud att representera dem i frågor som gäller lokala avtal. Utfrågade sakkunniga har i utskottet lyft fram frågor om det eventuella antalet avtal och opartiskt bemötande av personalen, om flera lokala avtal ingås. 

Enligt uppgifter till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet går det i den situation som avses i bestämmelsen att ingå separata avtal eller, om avtalen har samma innehåll, ett avtal som undertecknas av båda företrädarna för personalen. Eftersom olika personalgrupper kan välja ett eget förtroendeombud, kan det också finnas flera avtal. 

Arbetsavtalslagen innehåller bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att bemöta arbetstagarna opartiskt, om det inte med hänsyn till arbetstagarnas uppgifter och ställning är motiverat att avvika från detta. Bestämmelsen gäller även ingående av lokala avtal. Utskottet påpekar att kravet på opartiskt bemötande sätter ramar för hurdana avtal arbetsgivaren kan ingå med företrädare för olika personalgrupper. 

Lika möjligheter att ingå avtal och förtroendeombudets ställning

Propositionen ska garantera arbetstagarsidan lika avtalsmöjligheter i förhållande till arbetsgivaren på många sätt när lokala avtal ingås med ett förtroendeombud med stöd av lag. Lika möjligheter att ingå avtal garanteras genom ett krav på att förfarandena enligt kollektivavtalet ska följas, genom att arbetsgivaren ska ge förtroendeombudet behövliga uppgifter samt tillräcklig med betänketid vid avtalsförhandlingarna och möjlighet att behandla avtalets betydelse tillsammans med personalen. 

Lika möjligheter att ingå avtal garanteras också på så sätt att ett lokalt avtal som ingåtts med förtroendeombudet med stöd av lag kan, oberoende av dess giltighetstid, sägas upp av båda sidor med iakttagande av en uppsägningstid på tre månader, om inget annat följer av kollektivavtalet eller det inte har avtalats om en kortare uppsägningstid i det lokala avtalet. Enligt propositionen ska dessutom ett lokalt avtal som ingås med en företrädare för personalen med stöd av ett allmänt bindande kollektivavtal ska ingås skriftligen, och arbetsgivaren ska lämna det till arbetarskyddsmyndigheten inom en månad från det att avtalet ingicks. Enligt förslaget ska skyldigheten att lämna in avtalet förenas med en försummelseavgift. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 52/2024 rd) ansett att dessa saker är betydelsefulla med tanke på den skyldighet att skydda arbetskraften som det allmänna har enligt 18 § 1 mom. i grundlagen. Enligt grundlagsutskottets uppfattning är den föreslagna regleringen om utvidgning av möjligheten till lokala avtal inte problematisk med avseende på 18 § 1 mom. i grundlagen. Det anser emellertid att det är nödvändigt att ägna ytterligare uppmärksamhet åt bestämmelserna om förtroendeombud. 

Lika möjligheter att ingå avtal ska enligt förslaget också garanteras genom att arbetsgivaren är skyldig att främja förtroendeombudets färdigheter att företräda personalen när lokala avtal ingås. Arbetsgivaren ska enligt den förslagna bestämmelsen i arbetsavtalslagen främja ombudets färdigheter när det gäller kompetensen och kännedomen om arbetsplatsens verksamhetsmiljö i den mån som det behövs för skötseln av uppgiften som företrädare för personalen. 

Enligt propositionen är det inte möjligt att i lagen specificera vilka åtgärder detta i praktiken kräver på varje enskild arbetsplats. Omfattningen av skyldigheten att främja förtroendeombudets färdigheter, inklusive stärkande av kompetensen, beror på kompetensnivån hos den som valts till förtroendeombud, på förhållandena på arbetsplatsen och i synnerhet på hur väsentligt det lokala avtalet påverkar arbetsgivarens och arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter eller på hur stor betydelse behandlingen av personalens ställning allmänt taget har i förhandlingarna mellan arbetsgivaren och förtroendeombudet. Motiveringen till det föreslagna nya 13 kap. 3 § 3 mom. i arbetsavtalslagen innehåller en närmare beskrivning av vad främjandet av kompetensen kan kräva. 

Det skulle vara naturligt att arbetsgivaren och förtroendeombudet gemensamt kommer överens om vad förtroendeombudets roll på grund av den lokala avtalsverksamheten förutsätter, står det i propositionen. Vid oenighet ska förtroendeombudets förhandlingsposition enligt propositionen tryggas av att denne kan ställa tryggandet av tillräckliga färdigheter som villkor för lokal avtalsverksamhet. 

Med tanke på 18 § 1 mom. i grundlagen vore det mer motiverat att föreskriva mer exakt om stärkande av förtroendeombudets kompetens än vad som nu föreslås, anser grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 52/2024 rd). Också vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning och i inhämtade sakkunnigyttranden har det ägnats uppmärksamhet åt främjandet av förtroendeombudets färdigheter. 

Utskottet påpekar att den gällande arbetsavtalslagen innehåller bestämmelser om förtroendeombudets rättigheter. Enligt 13 kap. 3 § i arbetsavtalslagen har förtroendeombudet rätt att för skötseln av de uppgifter som avses i lag få behövlig information och tillräcklig befrielse från sitt arbete. Arbetsgivaren ska ersätta det inkomstbortfall som beror på detta. Beträffande sådan befrielse från arbetet som förtroendeombudet ges för att sköta andra uppgifter och beträffande ersättning för inkomstbortfall ska avtalas med arbetsgivaren. Enligt 7 kap. 10 § i arbetsavtalslagen har förtroendeombudet samma uppsägningsskydd som förtroendemannen. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer i det som sägs i propositionen, dvs. att lämpliga avtalsförhållanden kräver att förtroendeombudet har tillräcklig kompetens, särskilt när det gäller arbetsgivarens och arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter, såsom innehållet i lagstiftningen om lokala avtal och innehållet i kollektivavtalet. För det andra måste förtroendeombudet ha tillräcklig kännedom om arbetsplatsens verksamhetsmiljö för att kunna bedöma vilken betydelse och balans det avtal som förhandlas fram har för arbetsgivaren och personalen. 

Utskottet anser att man på behörigt sätt har sett till att förtroendeombudet har förutsättningar för sin verksamhet, när man beaktar att den gällande arbetsavtalslagen och de föreslagna bestämmelserna om iakttagande av bestämmelserna om förfarandet enligt kollektivavtalet och arbetsgivarens skyldighet att främja ombudets färdigheter. Utskottet anser utifrån uppgifter från arbets- och näringsministeriet att det inte är motiverat att föreskriva mer detaljerat om stärkande av förtroendeombudets kompetens än vad som nu föreslås. Regleringen ska vara tillämplig på hela spektrumet av lokala avtal. 

Utskottet vill framhäva att skyldigheten att främja ombudets färdigheter har ett genuint konkret innehåll som preciseras från fall till fall på de grunder som framgår av propositionsmotiven. I sista hand kan meningsskiljaktigheter mellan arbetsgivaren och förtroendeombudet om hur tillräckliga färdigheter säkerställs leda till att ett lokalt avtal inte ingås. 

Val av förtroendeombud

Enligt den föreslagna 2 kap. 7 a § i arbetsavtalslagen har de arbetstagare som inte är medlemmar i en arbetstagarförening som förbundit sig till kollektivavtalet rätt att genom majoritetsbeslut välja ett förtroendeombud vid sidan av förtroendemannen när det är fråga om lokala avtal som baserar sig på ett allmänt bindande kollektivavtal. Deltagandet i valet av förtroendeombud visar vilka arbetstagare förtroendeombudet företräder, står det i propositionen. 

Utfrågade sakkunniga har föreslagit att rätten för icke-organiserad personal att välja företrädare ska begränsas till situationer där kollektivavtalet inte tillåter att hela personalen deltar i valet av personalföreträdare. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det inte motiverat att begränsa den föreslagna rätten för personalen att välja ett förtroendeombud. Det skulle innebära att icke-organiserade arbetstagare inte nödvändigtvis fritt kan välja sin företrädare. I regel kan endast anställda som hör till den berörda fackföreningen kandidera till förtroendemannaposten. 

Sakkunniga har också fört fram att det med tanke på dataskyddet är problematiskt att bestämma vem förtroendeombudet får företräda utifrån deltagandet i valet av ombud. Då går det indirekt att sluta sig till vilka arbetstagare som är organiserade utifrån deltagandet i valet av förtroendeombud och på så sätt av ombudets rätt att företräda. 

Enligt uppgifter från arbets- och näringsministeriet har skyddet för uppgifter om hur personalen är organiserad bedömts som en del av lagberedningen och sedan utifrån sakkunnigyttrandena under riksdagsbehandlingen. Enligt ministeriet kan de arbetstagare som inte är medlemmar i en arbetstagarförening som förbundit sig till ett kollektivavtal också låta bli att utse ett förtroendeombud eller så kan en del av dem låta bli att delta i valet av ombud, varvid förtroendemannen företräder dessa arbetstagare. Utskottet håller med ministeriet om att deltagande i valet av förtroendeombud inte är ett uttryck för medlemskap i en facklig organisation. 

Dessutom påpekas det i ett sakkunnigyttrande att lagförslagets ordalydelse lämnas frågan öppen om huruvida också en person som hör till arbetstagarföreningen kan bli vald till förtroendeombud. Arbets- och näringsministeriet har informerat utskottet om att avsikten med propositionen inte varit att göra det möjligt att välja förtroendeombud bland andra än de arbetstagare som inte är medlemmar i en arbetstagarförening som förbundit sig till ett kollektivavtal. För att förtydliga detta föreslår utskottet att 2 kap. 7 a § 2 mom. i arbetsavtalslagen preciseras med orden ”inom sig”. 

Lokala avtal i små företag

Enligt propositionen kan den rådande rättsliga osäkerheten om huruvida en icke-organiserad arbetsgivare och dess personal har rätt att ingå lokala avtal hindra lokala avtal, särskilt i små företag. Små företag har inte nödvändigtvis tillräcklig juridisk kompetens om möjligheterna till lokala avtal. 

Propositionen ökar i synnerhet små företags faktiska möjligheter att utnyttja de skrivningar i kollektivavtalen som möjliggör lokala avtal samt möjligheterna att på lokal nivå komma överens med avvikelse från vissa anställningsvillkor som fastställs i arbetslagstiftningen, står det i propositionens konsekvensbedömning. Möjligheten att vara mer flexibel minskar de administrativa kostnaderna i samband med avtal och stärker enligt propositionen särskilt små och medelstora företags konkurrensställning på marknaden i förhållande till de stora företagen. 

Vidare står det att små och medelstora arbetsgivarföretag gynnas oftare av lagändringen än stora företag, eftersom de sällan har en förtroendeman som företräder arbetstagarna och de omfattas oftare än stora företag av ett allmänt bindande fält. Det slås fast att det blir möjligt att ingå lokala avtal i små och medelstora företag när förtroendeombud kan ingå lokala avtal. Enligt uppgift är det vanligare att inte välja förtroendeman i de företagen. 

Utfrågade sakkunniga har i arbetslivs- och jämställdhetsutskottet fört fram att små företags möjligheter att utnyttja lokala avtal bör främjas genom att medge att avtal ingås med personalen utan krav på en personalföreträdare. Enligt ett sakkunnigyttrande skulle det falla sig mest naturligt att ingå avtal utan någon företrädare i företag med några få anställda, dvs. I de företag som det finns överlägset mest av i Finland. 

Dessutom har sakkunniga framfört att lokala avtal inte är möjliga i företag med en anställd, eftersom en anställd inte själv kan välja sig till förtroendeombud. Detta har ansetts försämra möjligheterna till lokala avtal om arbetstidsfrågor jämfört med nuläget. 

Enligt inhämtad utredning innehåller propositionen inget förslag om att kunna ingå avtal tillsammans med personalen, eftersom det ansågs råda spänning mellan en sådan lösning och Internationella arbetsorganisationen ILO:s konventioner och tillsynspraxis. (Utskottets förslag till uttalande) 

I den gällande arbetstidslagen finns redan nu förfarandebestämmelser enligt vilka lokala avtal som grundar sig på ett allmänt bindande kollektivavtal kan ha ingåtts om frågor som rör ordinarie arbetstid, påpekar utskottet. Regeringen föreslår nu att dessa bestämmelser delvis upphävs. I fortsättningen går det att ingå lokala avtal i frågor som gäller ordinarie arbetstid med stöd av den föreslagna 2 kap. 7 a § i arbetsavtalslagen, men emellertid så att samma parter som i dag kan vara avtalsparter i arbetstidsfrågor. Möjligheterna till lokala avtal om arbetstidsfrågor försämras således enligt utskottet inte jämfört med nuläget. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar dessutom utifrån uppgifter från arbets- och näringsministeriet att det inte finns någon entydig definition på lokala avtal och att begreppet heller inte har något helt vedertaget innehåll. I vissa kollektivavtal kan även individuella avtal kallas lokala avtal. De föreslagna lagändringarna kommer inte att påverka ingåendet av sådana avtal. 

Utskottet anser det vara viktigt att de möjligheter till flexibla anställningsvillkor som propositionen medför kan utnyttjas fullt ut också i små företag. För att säkerställa detta är det viktigt att inom den uppföljning som avses i propositionen ge akt på hur bestämmelserna om lokala avtal fungerar särskilt i fråga om små företag. 

Lokala avtals rättsliga karaktär och rättsverkningar

Enligt propositionen kan lokala avtal som grundar sig på kollektivavtal få kollektivavtalets rättsverkningar. Det innebär att avtalet är förenat med en tillsynsskyldighet enligt lagen om kollektivavtal och att tvister om avtalet avgörs vid arbetsdomstolen. 

Ett lokalt avtal får kollektivavtalets rättsverkningar, om det ingås inom det organiserade arbetsmarknadsfältet, på ett sätt som avtalats i kollektivavtalet och det inte i kollektivavtalet har överenskommits att lokala avtal inte får kollektivavtalets verkningar. Om ett lokalt avtal, när en sådan företrädare för personalen som förutsätts i kollektivavtalet saknas, med stöd av lag ingås med ett förtroendeombud eller om avtalet ingås i det allmänt bindande fältet, är det lokala avtalet enligt propositionen inte förknippat med kollektivavtalets rättsverkningar. Det är då fråga om ett kollektivt avtal som gäller personalen, står det i propositionen. 

Både utfrågade sakkunniga och sakkunnigyttranden tog upp frågan om lokala avtals rättsliga karaktär och rättsverkningar. Propositionen har till denna del inte ansetts vara helt tydlig. 

Utifrån inkommen utredning slår utskottet fast att ett lokalt avtal som med stöd av lag ingås med förtroendeombudet och ett lokalt avtal som ingås på det allmänt bindande fältet till sin karaktär är kollektiva avtal som inte har kollektivavtalets rättsverkningar. Detta påverkar bland annat tillsynen och tillgodoseendet av rättsskyddet. 

Tillsyn över lokala avtal som ingåtts med stöd av ett allmänt bindande kollektivavtal

Enligt propositionen övervakar arbetarskyddsmyndigheten lokala avtal som grundar sig på allmänt bindande kollektivavtal. Kravet på att ett lokalt avtal som ingås inom det allmänt bindande arbetsmarknadsfältet ska vara skriftligt och att arbetsgivaren ska ge in avtalet till arbetarskyddsmyndigheten ger myndigheten möjlighet att utöva tillsyn över lokala avtal. 

Enligt propositionen uppskattas arbetarskyddsmyndighetens arbete öka med cirka tre årsverken. På grund av det ökade tillsynsarbetet föreslås det i budgetpropositionen för 2025 ett tilläggsanslag på 200 000 euro under moment 33.02.07 (Omkostnader för regionförvaltningsmyndigheternas ansvarsområde för arbetarskyddet). 

Det har under sakkunnigutfrågningen och i sakkunnigyttranden föreslagits att lokala avtal också sak ges in till parterna i det allmänt bindande kollektivavtalet. Sakkunniga har också uttryckt oro över hur resurserna för tillsynen ska räcka till. Dessutom har det framförts att lokala arbetstidsavtal som ingåtts med stöd av 34—36 § i arbetstidslagen med stöd av de föreslagna bestämmelserna inte hör till arbetarskyddsmyndighetens tillsynsbehörighet. 

Utskottet anser det vara viktigt att stärka arbetarskyddsmyndighetens resurser. Eftersom behovet av tillsyn beror på den utsträckning i vilken lokala avtal ingås inom det allmänbindande fältet i enlighet med den föreslagna regleringen är det omöjligt att på förhand exakt bedöma resursbehovet. Det är viktigt att följa hur väl arbetarskyddsmyndighetens resurser räcker till, menar utskottet. 

Det räcker enligt utskottets mening att det lokala avtalet ges in till den myndighet som ansvarar för tillsynen. Parterna i ett kollektivavtal har inte rätt eller skyldighet att övervaka lokala avtal som ingåtts med stöd av ett allmänt bindande kollektivavtal. 

Utskottet påpekar att också rätten att ingå lokala avtal i anslutning till arbetstidsfrågor i fortsättningen grundar sig på den föreslagna 2 kap. 7 a § i arbetsavtalslagen. Arbetarskyddsmyndigheten har med stöd av 13 kap. 12 § i arbetsavtalslagen behörighet att övervaka lokala avtal som ingås med stöd av 2 kap. 7 a §, dvs. även lokala avtal som gäller arbetstidsfrågor. 

Utskottet föreslår en mindre ändring och precisering i 2 kap. 7 a § 5 mom. i arbetsavtalslagen och 2 kap. 6 a § 2 mom. i lagen om sjöarbetsavtal när det gäller den skriftliga formen och skyldigheten att lämna in avtalet. Enligt uppgifter från arbets- och näringsministeriet är avsikten med uttrycket ”med en företrädare för personalen” i de bestämmelserna att utesluta alla sådana avtal på arbetsplatsnivå där avtalsparterna är arbetsgivaren och en enskild arbetstagare från kravet på skriftlig form och skyldigheten att lämna in avtalet till arbetarskyddsmyndigheten. 

Bestämmelserna behöver emellertid också beakta att kollektivavtalen kan innehålla bestämmelser om avtalsparterna som medger att lokala avtal ingås med personalen. Utskottet föreslår därför att uttrycket ”som ingås med en företrädare för personalen” utgår ur bestämmelserna. 

Dessutom föreslår utskottet att det preciseras att kravet på skriftlig form och skyldigheten att lämna in avtalet inte gäller avtal som ingås med enskilda arbetstagare. Denna precisering behövs enligt utskottets uppfattning, eftersom kollektivavtalen också kan ha kallat avtal på individnivå för lokala avtal. Som sagt är avsikten inte att de föreslagna bestämmelserna om krav på skriftlig form och skyldighet att lämna in avtalet ska gälla sådana avtal på individnivå. 

Rättssäkerhet

I propositionen föreslås inga ändringar i rättsskyddsförfarandena. Arbetsdomstolen handlägger och avgör i egenskap av specialdomstol de mål som avses i 1 § lagen om rättegång i arbetsdomstolen (646/1974), såsom tvister som gäller kollektivavtalens giltighet. Tvistemål som inte enligt särskilda bestämmelse ska avgöras av arbetsdomstolen behandlas av allmänna domstolar. I propositionen beskrivs de rättsskyddsförfaranden som ska tillämpas på tvister som gäller de föreslagna nya bestämmelserna (RP 85/2024 rd, s. 60—61). 

Flertalet sakkunniga som utskottet hört fäste uppmärksamhet vid skillnaderna i rättsmedel när det är fråga om ett tvistemål som gäller ett lokalt avtal med kollektivavtalets rättsverkningar och när det är fråga om ett tvistemål som gäller ett sådant lokalt avtal som inte får kollektivavtalets rättsverkningar. Enligt grundlagsutskottets uppfattning kan en fördelning av ärendena mellan allmänna domstolar och arbetsdomstolen inverka negativt på uppkomsten av en enhetlig tillämpningspraxis (GrUU 52/2024 rd, s. 5). 

Fördelningen av domstolarnas behörighet i arbetsrättsliga frågor behandlades i lagutskottet i samband med revideringen av lagstiftningen om arbetsfred (RP 12/2024 rd). Lagutskottet (LaUU 8/2024 rd) ansåg utifrån arbets- och näringsministeriets och justitieministeriets yttranden att den föreslagna lösningsmodellen i fråga om behöriga domstolar kunde godkännas trots eventuella nackdelar, eftersom en annan modell skulle ha krävt en betydligt mer omfattande utredning och bedömning av behörighetsfördelningen i tvistemål i arbetslivet och anknytande frågor. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet hänvisar till sitt betänkande om propositionen rörande revidering av arbetsfredslagstiftningen (RP 12/2024 rd). Betänkandet går igenom nuläget för behörighetsfördelningen i tvistemål i arbetslivet och utskottet anser i betänkandet det vara motiverat att hålla fast vid den lösning som tillämpas i den gällande lagstiftningen om att arbets- eller tjänstekollektivavtalet utgör ett absolut villkor för arbetsdomstolens behörighet (AjUB 4/2024 rd, s. 9). Utskottet ser ingen möjlighet att ändra den principen i samband med behandlingen av den nu aktuella propositionen. 

Enligt uppgifter till utskottet har bestämmelserna om arbetsdomstolen och fördelningen av domstolarnas behörighet i arbets- och tjänstemannarättsliga ärenden behandlats i de preliminära åtgärdsförslagen från den av justitieministeriet tillsatta arbetsgruppen för rättsväsendet hösten 2024. Uppenbarligen behövs arbetsgruppens arbete, menar utskottet. 

Utstationerade arbetstagare

Regleringen om utstationerade arbetstagare bygger på EU-lagstiftning. Arbetsvillkoren för arbetstagare som är utstationerade enligt lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) bestäms enligt lag och allmänt bindande kollektivavtal under den tid de arbetar i Finland. 

Likabehandling av nationella företag och företag som är etablerade i andra EU-länder förutsätter att de behandlas lika i fråga om möjligheterna till lokala avtal, står det i propositionen. Detta innebär att den utstationerande arbetsgivaren ska kunna ingå lokala avtal enligt samma förutsättningar som en finländsk icke-organiserad arbetsgivare. Därför föreslås det i propositionen att bestämmelserna i lagen om utstationering av arbetstagare kompletteras och ändras till behövliga delar. 

Utfrågade sakkunniga har uttryck oro över utstationerade arbetstagares ställning. Exempelvis har arbetarskyddsmyndigheten påpekat att utstationerade arbetstagares har betydligt sämre faktiska förutsättningar att tillägna sig den finländska avtalskulturen och samtidigt relatera den till finländsk nivå än etablerade företag och arbetstagare i Finland. Detta kan ha inverkan på benägenheten att utnyttja arbetstagare och även inverka snedvridande på konkurrensen mellan företag. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet delar denna oro. Utskottet anser ändå att den valda regleringslösningen behövs med tanke på EU-rätten. Kravet på att lokala avtal som ingås på det allmänt bindande fältet ska vara skriftliga och arbetsgivarens skyldighet att ge in avtalet till arbetarskyddsmyndigheten garanterar också de utstationerade arbetstagarnas ställning. Också bestämmelserna om arbetsbrott i 47 kap. i strafflagen blir vid behov tillämpliga. 

Företagsspecifika kollektivavtal

Till de viktigaste förslagen i propositionen hör att det i framtiden också genom ett arbetsgivarspecifikt kollektivavtal går att komma överens på annat sätt i sådana frågor som det i dag går att avtala om genom ett riksomfattande kollektivavtal. Enligt propositionen påverkar de föreslagna ändringarna inte förhållandet mellan kollektivavtalen. 

Det gällande 2 kap. 7 § 3 mom. i arbetsavtalslagen gäller företrädesordningen mellan arbetsgivarspecifika kollektivavtal och allmänt bindande kollektivavtal. Enligt det har ett arbetsgivarspecifikt kollektivavtal företräde när den andra parten är en riksomfattande arbetstagarförening. I den bestämmelsen föreslås ingen ändring. 

Vid utskottets sakkunnigutfrågning och i vissa yttranden har det framförts att lagstiftningen bör ta ställning till hur ett allmänt bindande kollektivavtal och ett företagsspecifikt kollektivavtal förhåller sig till varandra i en eventuell konfliktsituation. Det har också föreslagits att även ett kollektivavtal som ingåtts med någon annan än en riksomfattande arbetstagarförening ska ha företräde framför ett allmänt bindande kollektivavtal som tillämpas på arbetet. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet slår fast att det gällande 2 kap. 7 § 3 mom. i arbetsavtalslagen tillämpas även i fortsättningen. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att ett allmänt bindande kollektivavtal har företräde framför ett sådant företagsspecifikt kollektivavtal som propositionen möjliggör och där arbetstagarföreningen inte är riksomfattande. 

Utskottet anser att företräde också för sådana företagsspecifika kollektivavtal som ingåtts med någon annan än en riksomfattande arbetstagarförening skulle innebära en större ändring än vad som föreslås och således kräva en mer omfattande lagberedning. Utskottet anser att den ändring som föreslås i ett sakkunnigyttrande i samband med denna proposition inte är motiverad. 

Konsekvenser för kollektivavtals allmänt bindande verkan

Propositionen uppskattas a priori inte leda till en betydande försämring av kollektivavtalens täckningsgrad. Det motiveras med att propositionen stärker även de organiserade företagens möjligheter att utnyttja lokala avtal, om det inte finns någon förtroendeman i företagen. Det kvarstår enligt propositionen flera andra skäl för arbetsgivaren att höra till arbetsgivarförbundet, såsom tillträde till kollektivavtalet och därmed till anställningsvillkor som kan förutses för avtalsperioden, arbetsfred som kollektivavtalet tryggar samt medlemsrådgivning som förbundet erbjuder. 

Om ändringen leder till att arbetsgivarspecifika kollektivavtal blir avsevärt vanligare kan de riksomfattande kollektivavtalens representativitet försvagas, slår propositionen fast. Denna risk minskas dock genom att propositionen skapar sekundära möjligheter att utnyttja möjligheterna till lokalt avtal även i organiserade företag, om det inte finns någon sådan företrädare för personalen som anges i kollektivavtalet. På dessa grunder anses det i propositionen att risken är relativt liten för att arbetsgivarspecifika kollektivavtal blir betydligt vanligare och att de kollektivavtal som betraktas som allmänt bindande därmed försvagas i stor omfattning. 

Utfrågade sakkunniga har uttryckt stark oro över propositionens konsekvenser för kollektivavtalens allmänt bindande verkan och därmed också för bestämmandet av minimivillkoren för anställningsförhållandet. Den minskande organisationsgraden bland företagen och därigenom försämrad allmänt bindande verkan har ansetts bero på att icke-organiserade företag kan dra nytta av lindrigare skyldigheter och ett enklare avtalssystem än på det organiserade fältet. Också den föreslagna utvidgningen av den företagsspecifika kollektivavtalsverksamheten har ansetts främja en minskad organiseringsgrad bland företagen. 

Men samtidigt har vissa sakkunniga understrukit att arbetsgivarna har flera orsaker att höra till arbetsgivarförbundet. Utöver det som nämns i propositionen är ett incitament till att organisera sig som nämnts det stöd som arbetsgivarförbunden erbjuder för ingående av lokala avtal. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att kollektivavtalet är ett centralt verktyg för att bestämma villkoren i arbetstagarens anställningsförhållande. Syftet med systemet med kollektivavtals allmänt bindande verkan enligt 2 kap. 7 § i arbetsavtalslagen är att garantera arbetstagarna minimianställningsvillkor, i synnerhet minimilön, när arbetsgivaren inte är organiserad i ett arbetsgivarförbund. 

Utskottet förhåller sig allvarligt till oron över propositionens konsekvenser för kollektivavtalens allmänt bindande verkan. Arbets- och näringsministeriet bör inom ramen för den uppföljning som beskrivs i propositionen följa och bedöma hur systemet med allmänt bindande verkan utvecklas, anser utskottet. 

Bedömning av könskonsekvenserna

Enligt propositionen har den föreslagna regleringen eventuella könskonsekvenser för arbetslivet, men det är svårt att bedöma dem på förhand. Det bedöms att utvidgandet av möjligheterna till lokala avtal oftare gäller mansdominerade än kvinnodominerade arbetsplatser, eftersom konsekvenserna är större i små och medelstora företag inom den privata sektorn samt bland annat i stora företag inom skogsindustrin där arbetsgivarspecifika kollektivavtal tillämpas. På så sätt kan konsekvenserna anses vara mer riktade mot manliga löntagare. 

Men det är enligt propositionen ändå möjligt att propositionens indirekta konsekvenser kan gälla kvinnliga löntagare inom den privata sektorn, i synnerhet inom privata servicebranscher. Dessa indirekta konsekvenser kan uppstå om de föreslagna ändringarna leder till att kollektivavtalens täckningsgrad försämras. 

Utfrågade sakkunniga har ansett att bedömningen av propositionens könskonsekvenser vara snäv och abstrakt. Detta trots att rådet för bedömning av lagstiftningen i sitt yttrande förutsatt att propositionen bör innehålla en bedömning av förslagets könskonsekvenser och av om lokala avtal som förslaget möjliggör kan öka eller minska löneskillnaderna mellan könen eller differentiera arbetstidslösningarna inom mans- eller kvinnodominerade branscher. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterade i sitt betänkande om propositionen rörande revidering av lagstiftningen om arbetsfred att arbetsmarknaden i Finland är kraftigt könsuppdelad i fråga om branscher och uppgifter. På grund av differentieringen finns det löneskillnader mellan könen. Kvinnornas arbetsmarknadsposition är i genomsnitt svagare än männens. Utskottet ansåg i betänkandet att man därför i princip kan anta att betydande ändringar i arbetslivet praktiskt taget alltid har könsrelaterade konsekvenser. (AjUB 4/2024 rd, s. 10) 

Utskottet påpekar nu att förslaget om att främja lokala avtal handlar om betydande förändringar i arbetslivet som kan antas ha konsekvenser för kvinnors och mäns ställning. Utskottet anser det vara beklagligt att det allmänt taget inte har utvecklats lämplig praxis för att bedöma könskonsekvenserna. Det är viktigt att ge akt på de föreslagna ändringarnas könskonsekvenser, menar utskottet. 

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025. Den föreslagna möjligheten i 5 a § i lagen om kollektivavtal och 2 kap. 7 a § i arbetsavtalslagen att avvika från kollektivavtalet och ingå ett lokalt avtal med ett förtroendeombud gäller enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna bara situationer där det kollektivavtal som behörigheten att ingå lokala avtal grundar sig på har ingåtts efter lagens ikraftträdande. 

Utfrågade sakkunniga har både stött och motsatt sig de föreslagna övergångsbestämmelserna. Utskottet hänvisar till motiveringen till övergångsbestämmelserna, enligt vilken syftet är att göra det möjligt för kollektivavtalsparterna att skapa alternativa sätt att ingå lokala avtal om det inte finns någon förtroendeman på arbetsplatsen. 

Utskottet anser det vara nödvändigt att kollektivavtalsparterna ges möjlighet att förbereda sig inför ikraftträdandet av de ändringar som gäller lokala avtal. Dessutom påpekar utskottet att lokala avtal under övergångsperioden kan ingås inom det allmänt bindande fältet på samma sätt som för i dagsläget. 

Pliktbelopp vid brott mot tillsynsskyldigheten

Regeringen föreslår ändring av det pliktbelopp som döms ut för brott mot tillsynsskyldigheten i fråga om iakttagande av bestämmelserna i kollektivavtalet. Enligt propositionen var avsikten inte att höja plikten i fråga i samband med revideringen av lagstiftningen om arbetsfred (RP 12/2024 rd). Det föreslås nu att beloppet återställs vad det var före den ändring som trädde i kraft den 18 maj 2024, dvs. högst 37 400 euro utan minimibelopp. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara beklagligt att det måste föreslås ändringar i lagstiftning som nyligen trätt i kraft. Men samtidigt är den föreslagna ändringen motiverad. 

Lagmotionen med förslag till lag om tolkningsföreträde för företrädare för arbetstagare

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har i samband med behandlingen av propositionen också behandlat en lagmotion med förslag till lag om tolkningsföreträde för företrädare för arbetstagare (LM 26/2023 rd). I lagmotionen föreslår motionärerna en lag om tolkningsföreträde för arbetstagarrepresentanter. Syftet är att främja en balanserad förhandlingskultur på arbetsplatserna och parternas beredskap att ingå lokala avtal. Enligt motionen avses med tolkningsföreträde att arbetstagarnas företrädare i sådana meningsskiljaktigheter om anställningsvillkoren som föreskrivs särskilt i lag har tolkningsföreträde och att arbetsgivaren är skyldig att iaktta den tolkning av det omtvistade ärendet som arbetstagarnas företrädare gjort till dess att ärendet har avgjorts. 

(92) Utfrågade sakkunnig har både uttryckt stöd för motionen och motsatt sig den. Utskottet påpekar att arbetsgivarens tolkningsföreträde är en viktig grundläggande princip i den finländska arbetsrätten. Det tolkningsföreträde som i lagmotionen föreslås för arbetstagarrepresentanter skulle innebära en betydande förändring som kräver omsorgsfull egentlig beredning inklusive konsekvensbedömningar. Bland annat ska man då bedöma förhållandet mellan tolkningsföreträdet och arbetsgivarens arbetsledningsrätt, den s.k. direktionsrätten, och systemet med allmänt bindande verkan samt frågor som gäller ersättningsansvar. Utskottet understöder inte lagmotionen.