Enligt regeringsprogrammet fortsätter Finland att stödja Ukraina och hjälper fullt ut dem som flytt kriget i Ukraina och fortsätter att i gott samarbete med andra EU-länder skydda dem. Bland annat omfattar detta stöd skydd till ukrainare som flyr undan kriget, inklusive deras familjemedlemmar. Förvaltningsutskottet anser det viktigt att de föreslagna ändringarna av utlänningslagen (301/2004) säkerställer att uppehållstillstånd för personer som får tillfälligt skydd i Finland och uppehållstillståndskort som utfärdas som intyg på uppehållstillstånd är giltiga hela den tid det tillfälliga skyddet varar. 

För att tillfälligt skydd ska kunna ges på EU-nivå krävs det enligt 2001 års direktiv om tillfälligt skyddRådets direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta. att rådet fattar ett genomförandebeslut. Ett beslut om tillfälligt skydd fattades första gången av rådet för rättsliga och inrikes frågor den 4 mars 2022. Det tillfälliga skyddet fortsätter genom de nuvarande besluten fram till den 4 mars 2026. I Finland beslutade statsrådet den 7 mars 2022 om tillfälligt skydd för att bemöta situationen i Ukraina. Den 7 september 2023 beslutade statsrådet att persongruppen för tillfälligt skydd ska avgränsas så att tillfälligt skydd inte längre ges sådana statslösa personer och medborgare från andra tredjeländer än Ukraina som anländer efter det att beslutet har trätt i kraft. 

Direktivet om tillfälligt skydd innehåller inga bestämmelser om förfarandet för beviljande eller förnyande av uppehållstillstånd, och därför behövs det nationella bestämmelser om detta. Utlänningslagens 110 a § gäller temporärt till och med den 4 mars 2025, och enligt den ska uppehållstillstånd som i Finland beviljas på grund av tillfälligt skydd till ukrainska flyktingar gälla under hela den tid som tillfälligt skydd tillämpas i Europeiska unionen (FvUB 27/2022 rd — RP 252/2022 rd). Migrationsverket har med stöd av denna reglering förlängt giltighetstiden för uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd till den 4 mars 2026. Enligt motiveringen krävs det emellertid att utlänningslagen ändras för att det tillfälliga skyddet ska kunna fortsätta på ett ändamålsenligt sätt efter det att den temporära regleringen upphört att gälla. För att rättsläget ska vara tydligt anser utskottet att de föreslagna ändringarna i utlänningslagen måste träda i kraft innan den temporära regleringen upphör att gälla. Utskottet anser det motiverat att genom den förslagna regleringen bereda sig på den nu aktuella situationen men också på andra möjliga situationer där det behövs tillfälligt skydd. 

Efter det att Ryssland inledde sitt anfallskrig har sammanlagt cirka 77 000 personer beviljats tillfälligt skydd i Finland. För närvarande vistas omkring 46 000 utlänningar i Finland med uppehållstillstånd som grundar sig på tillfälligt skydd. Av utlänningarna är naturligtvis största delen ukrainare. Den temporära regleringen har gjort det möjligt för personer som får tillfälligt skydd att inte behöva ansöka om fortsatt tillstånd när det första tillståndet upphör. Förvaltningsutskottet anser att det med tanke på smidiga myndighetsprocesser, administrativ byråkrati och resursanvändning och också med tanke på dem som får tillfälligt skydd är ändamålsenligt att uppehållstillstånden och uppehållstillståndskorten enligt de föreslagna permanenta bestämmelserna fortsätter att gälla direkt med stöd av lag. Giltighetstiden fortsätter under hela den tid som statsrådets beslut om tillfälligt skydd är i kraft. Till denna del avviker regleringen från den temporära 110 a §, där uppehållstillståndens längd är kopplad till giltighetstiden för rådets beslut. Enligt motiveringen medger den föreslagna regleringen mer flexibelt exempelvis beslut om ändring av varaktigheten för det tillfälliga skyddet. Statsrådet föreslås också få befogenhet att ändra sitt beslut om det inte längre finns behov av tillfälligt skydd. 

Enligt den gällande 109 § i utlänningslagen är maximitiden för tillfälligt skydd tre år. För att tillfälligt skydd ska kunna ges förutsätts dessutom att skyddsbehovet kan bedömas bli kortvarigt. Utskottet anser det motiverat att dessa villkor stryks i lagen, eftersom man på EU-nivå har beslutat att fortsätta med det tillfälliga skyddet åtminstone för ett fjärde år. 

Enligt 33 § i utlänningslagen är ett uppehållstillstånd antingen tidsbegränsat eller permanent. Tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för vistelse av tillfällig karaktär (tillfälligt uppehållstillstånd, s.k. B-tillstånd) eller för vistelse av kontinuerlig karaktär (kontinuerligt uppehållstillstånd, s.k. A-tillstånd). Personer som får tillfälligt skydd beviljas tillfälligt uppehållstillstånd. Enligt nuvarande 113 § 2 mom. i utlänningslagen ska en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd till exempel på grund av tillfälligt skydd beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd efter tre års oavbruten vistelse i landet, om grunderna för beviljande av tillstånd fortfarande föreligger. 

I propositionen föreslås det att uppehållstillstånd som beviljas på grund av tillfälligt skydd härefter alltid ska vara tillfälliga och inte bli kontinuerliga efter tre års vistelse. Detta innebär exempelvis att den som får tillfälligt skydd inte på grundval av det tillfälliga skyddet kan få permanent uppehållstillstånd. Permanent uppehållstillstånd kan beviljas efter en oavbruten laglig vistelse i fyra år efter det att personen fått kontinuerligt uppehållstillstånd. Utskottet konstaterar att det tillfälliga skyddet även ursprungligen var avsett att vara tillfälligt och att den nuvarande regleringen i 113 § 2 mom. i utlänningslagen enligt uppgift inte är avsedd att gälla uppehållstillstånd som beviljats på grund av tillfälligt skydd. I detta sammanhang bör det också noteras att det inte sker några förändringar i vistelsens karaktär i fråga om personer som får tillfälligt skydd. Dessutom konstaterar utskottet att om avsikten är att en person ska stanna varaktigt i Finland och integrera sig i samhället, kan personen när som helst ansöka om uppehållstillstånd till exempel på grund av arbete eller studier. Utskottet betonar att förbudet mot så kallat spårbyte enligt 36 f § i utlänningslagen inte tillämpas på personer som fått tillfälligt skydd och som ansöker om uppehållstillstånd under tiden för tillfälligt skydd eller omedelbart därefter utan att lämna landet. 

I propositionen ingår också ett förslag till ändring av ikraftträdandebestämmelsen i en lag om temporär ändring av utlänningslagen. Den föreslagna ändringen anger för det första av tydlighetsskäl att uppehållstillstånd som beviljats och förlängts med stöd av den temporära regleringen förblir i kraft under den tidsperiod för vilken de har beviljats eller förlängts. För det andra löper det tillfälliga skyddet och de uppehållstillstånd som beviljats på grundval av det ut den 31 mars 2025 för vissa tredjelandsmedborgare. I praktiken är det fråga om arbetstagare och studerande som vistats i Ukraina med tillfälligt uppehållstillstånd när kriget började. I Finland rör det sig om sammanlagt cirka 200 personer. Det finns inte längre något behov av tillfälligt skydd för denna grupp av personer. 

Sammantaget anser förvaltningsutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar. Utskottet betonar vikten av smidig, rättidig och rätt riktad myndighetskommunikation. Ukrainarna och deras familjemedlemmar måste få tillräckligt tydlig information om de föreslagna ändringarna och deras konsekvenser, oberoende av om personerna får fortsatt uppehållstillstånd eller om det alternativa skyddet upphör.