Regeringen föreslår att det stiftas en lag om ersättning till statsanställda för olycksfall som inträffat under förhållanden som hänför sig till distansarbete. Syftet är att i fråga om ersättning för olycksfall i arbetet som inträffar i distansarbete ge statsanställda samma ställning som de som är anställda hos arbetsgivare som ordnat frivilligt försäkringsskydd för olycksfall i distansarbete. Genom den föreslagna lagen kompletteras den gällande regleringen om olycksfall i distansarbete och förbättras försäkringsskyddet för statsanställda. 

Enligt propositionsmotiven arbetar cirka 60 procent av statens över 70 000 anställda i uppgifter som åtminstone delvis kan skötas som distansarbete. År 2026 kommer uppskattningsvis hälften av tjänstemännens arbetstid att utföras som distansarbete. Digitaliseringen av samhället gör det möjligt för staten att i allt högre grad sköta sina arbetsuppgifter oberoende av plats. 

Staten försäkrar inte sin personal, utan olycksfall och yrkessjukdomar hos dem som står i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande till staten ersätts med statliga medel enligt bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). Ett olycksfall som inträffat i samband med arbetet ersätts också vid distansarbete med stöd av den gällande lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Genom den föreslagna lagen utvidgas detta skydd i fråga om statsanställda. I fortsättningen ger skyddet ersättning för olycksfall som inträffat på distansarbetsplatsen i något annat sammanhang än i samband med arbetet i sådan verksamhet som vanligen hänför sig till arbetet. Under vissa förutsättningar ersätts också ett olycksfall som har drabbat den statsanställda utanför området för distansarbetsplatsen. Utskottet understryker att för att ett olycksfall i distansarbetet ska ersättas ska det, på det sätt som närmare beskrivs i propositionen, ha inträffat i samband med att arbete utförs eller med förflyttning från ett ställe till ett annat på grund av arbetet. 

Enligt utskottets uppfattning är avsikten att olycksfall som inträffat i distansarbete i princip ersätts enligt samma principer som olycksfall som inträffat i närarbete. De föreslagna bestämmelserna innebär att ersättning ges också till exempel vid olycksfall som inträffat under pauser i distansarbetet, under samma förutsättningar som olycksfall som inträffat på arbetsplatsen. Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att olycksfall i arbetet i samband med motion också i fortsättningen behandlas som olycksfall i arbetet enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 

Som distansarbetsplats betraktas enligt 5 § 1 mom. i lagförslaget ett för utförande av arbete lämpat utrymme som inte tillhandahålls av arbetsgivaren och där den anställda enligt arbetsgivarens anvisningar får utföra sina tjänsteåligganden eller arbetsuppgifter. Av propositionsmotiven framgår att distansarbete utomlands i regel inte är tillåtet för statstjänstemän. Det skulle alltså vara ytterst exceptionellt att den föreslagna lagen tillämpas på distansarbete utomlands. 

I lagförslaget fastställs tidsmässiga begränsningar för ersättningar som betalas för olycksfall i distansarbete. Endast beloppet för ersättning för bestående men är begränsat. 

År 2019 anmäldes sammanlagt 18 olycksfall i distansarbete till Statskontoret. Av dessa har fem ersatts. År 2020 var motsvarande siffror 58 och 12 och år 2021 sammanlagt 94 och 23. De föreslagna bestämmelserna bedöms i någon mån öka antalet anmälda olycksfall. Beloppet av de ersättningar för olycksfall som Statskontoret betalar har särskilt när det gäller de som arbetar med administrativa uppgifter minskat avsevärt under statsförvaltningens omfattande rekommendation om distansarbete. I distansarbete inträffar färre olycksfall än i arbete på den ordinarie arbetsplatsen och de skador som orsakas av olycksfall i distansarbetet är i allmänhet lindrigare än de skador som orsakas av olycksfall som har samband med arbetet på den ordinarie arbetsplatsen. 

De ersättningsutgifter som orsakas av utvidgningen av olycksfallsskyddet uppskattas vara under 100 000 euro per år. Ersättningsbeloppet för ett enskilt skadefall beror ändå på skadans art och därför kan det på årsnivå uppstå stor variation i ersättningsbeloppet. Utskottet konstaterar att det föreslagna förfarandet för ändringssökande motsvarar det förfarande som föreskrivs i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Besvärsärendena bedöms inte öka nämnvärt. Utskottet anser ändå att det är viktigt att följa konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen. 

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget med de ändringar som framgår av detaljmotiveringen.