Syftet med avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information (nedan Atomalavtalet, Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic information) är att skapa en ram där Förenta staterna och Natos medlemsländer och Natos militära och civila organ sinsemellan utbyter sådan nukleär information som har ansetts nödvändig för att främja Natos gemensamma försvar och säkerhet samt för beredskapen inför hotet om eventuell användning av kärnvapen. 

I propositionen konstateras det att Finland har förbundit sig till Nordatlantiska fördraget och Natoalliansen både politiskt och militärt, och att Finland deltar i all verksamhet inom Nato, i beredning av politiken och beslutsfattandet, inklusive i planeringsgruppen för kärnvapenfrågor. Anslutningen till Atomalavtalet gör det möjligt för Finland att fullt ut delta i samarbetet med Nato och allierade. I och med Atomalavtalet kan Finland få nukleär information så att Finland ska vara bättre förberett på konsekvenser av den användning av kärnvapen som eventuellt riktar sig mot Finland och på att skydda sig mot dem och begränsa dem. På motsvarande sätt förbinder sig Finland att lämna ut nukleär information till Nato och dess organisation och medlemsstater i den omfattning som anses behövlig. 

I Atomalavtalet fastställs de regler enligt vilka Natos medlemsstater ska behandla säkerhetsklassificerad information som innehåller nukleär information. På Natos säkerhetsskyddsklassificerade handlingar, inklusive de handlingar och det informationsutbyte som omfattas av Atomalavtalet, tillämpas specialbestämmelsen om absolut sekretess enligt lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet, och dessa handlingar är inte föremål för bedömning i enlighet med offentlighetslagens klausuler om skaderekvisit i fråga om sekretess. Natos säkerhetsskyddsklassificerade handlingar ska sålunda hemlighållas, om inte något annat följer av de överenskommelser eller regler som gäller dem. Utifrån Natos egna bestämmelser eller praxis är offentlighetsprincipen i princip inte tillämplig på Natos handlingar, och i fråga om Nato har det inte föreskrivits om en allmän principiell rätt att få information om organisationens handlingar. 

Enligt propositionen erbjuder lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet en lämplig rättslig ram för hanteringen i Finland av även sådan säkerhetsklassificerad information som utbyts inom Nato. Atomalavtalet förutsätter inte att lagen ändras. 

Alla Natos nuvarande medlemsstater är parter i Natos avtal om informationssäkerhet och alla Natos nuvarande medlemsstater med undantag av Nordmakedonien är också parter i Atomalavtalet. De nordiska länderna har dessutom ingått ett generellt säkerhetsskyddsavtal om ömsesidigt skydd och utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (FördrS 10—12/2013). De länder som utgör Finlands referensgrupp har således sinsemellan överensstämmande internationella förpliktelser. 

Bestämmelser om informationssäkerhet för uppgifter avseende nukleär information ingår också i avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet och i säkerhetsbestämmelserna (RP 4/2023 rd—RSv 4/2023 rd). Avtalet om informationssäkerhet trädde i kraft för Finlands del den 23 augusti 2023. 

I 4 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet finns bestämmelser om de myndigheter som ser till att de internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet uppfylls. Utrikesministeriet är Finlands nationella säkerhetsmyndighet (National Security Authority, NSA) vid uppfyllandet av internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Försvarsministeriet, Huvudstaben, Skyddspolisen och Transport- och kommunikationsverket är sådana utsedda säkerhetsmyndigheter (Designated Security Authority, DSA) som avses i internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. 

Enligt 4 § i kärnenergilagen (990/1987) är det förbjudet att till Finland införa kärnladdningar samt att här framställa, inneha och spränga sådana. Såsom det konstateras i propositionen gäller Atomalavtalet inte införsel, framställning, innehav eller sprängning av kärnladdningar, och den information som utbyts inom ramen för avtalet ska inte betraktas som sådan information som omfattas av kärnmaterialtillsynen. 

Enligt uppgift får Atomalavtalet begränsade konsekvenser för de olika förvaltningsområdena, eftersom största delen av de ändringar i informationssystemen som beror på Natomedlemskapet, ibruktagandet av nya informationssystem och lokallösningarna samt ändringarna till följd av de auditeringar och utbildningar som dessa medför, genomförs i samband med genomförandet av Natos avtal om informationssäkerhet och Natos säkerhetsbestämmelser. Dessa konsekvenser har utretts i regeringens propositioner RP 315/2023 rd och RP 4/2023 rd.