​Marsrevolutionen: frågan om högsta makten i Finland

I storfurstendömet Finland tvingades man under 1917 reagera på två revolutioner i Ryssland: I mars avstod tsaren tronen och makten övertogs av den provisoriska regeringen. I november tog bolsjevikerna under ledning av Lenin makten i St. Petersburg, dåvarande Petrograd.

Finlands lantdag sammanträdde i april 1917 för första gången sedan världskriget bröt ut 1914. År 1916 ordnades ett riksdagsval där Sdp fick majoriteten av representantplatserna. Riksdagen sammanträdde först i april 1917 och tvingades fatta långsiktiga beslut i en överraskande situation.

Efter att tsaren och Finlands Storfursten störtats byttes den andra förtrycksperioden och demokratins långa lågkonjunktur i ett slag ut mot hoppfull stämning. Enkammarriksdagen kunde för första gången använda den lagstiftningsmakt som tillhörde den. Hittills hade reformerna fallit i och med att tsaren motsatte sig dem. .

Finlands autonomi återställs

Ryska kejsardömet föll under påfrestningen av krigsåren, livsmedelsbrist och eftersom staten inte kunde förnya sig. Tsar Nikolaj II abdikerade frivilligt. Han överlät kronan åt sin bror Mikael som meddelade att han gick med på att vara regent endast om det var folkets vilja (Tsar Nikolaj II:s manifest, på finska). Makten överfördes till den provisoriska regeringen utsedd av duman som skulle ha makten tills den församling som stiftar den ryska grundlagen skulle skapa en ny grundlag och regeringsform.

I Finlands allmänna tidning publicerades en kungörelse där den tillfälliga föreståndaren för tjänsten som generalguvernör konstaterade: ”Vad gäller Finland, har den Tillfälliga Regeringen planerat att så snart som möjligt sammankalla Riksdagen och att bilda en samhällelig Senat.” Marsrevolutionen var i praktiken oblodig, men den provisoriska regeringen kunde inte fylla maktvakuumet. Även händelserna i Finland berodde delvis på att de revolutionerande oroligheterna fortsatte i riket.

Rysslands provisoriska regering ändrade med marsmanif​estet​ (på finska) Storfurstendömet Finland från kejsarens undersåte till en aktiv aktör. Manifestet upphävde lagstiftningen som siktat mot en förryskning med inledning från postmanifestet 1890. Man lovade sammankalla lantdagen så snart som möjligt. Man önskade att riksdagen behandlade en proposition till storfurstendömets nya regeringsform.

Finlands autonoma ställning i det ryska imperiet hade återställts. En del finländare var nöjda med detta, men inte majoriteten. Eftersom man under Rysslands svaga stunder – såsom åren 1905–1907 – sett en möjlighet att uppnå mer. Den väsentliga frågan lydde om storfurstens makt i Finland skulle överföras till den provisoriska regeringen och vem eller vilken instans som skulle fastställa de lagar riksdagen stiftade.

Under våren 1917 framställde finländarna förslag om att överföra den högsta makten till senaten eller riksdagen. Samtidigt uppstod möjligheten att nå fullständig självständighet.