Tokois senat

När den provisoriska regeringen hade upplöst den förryskade finska senaten behövde landet en ny regering. Socialdemokraterna hade fått enkel majoritet (103 riksdagsledamöter) i riksdagsvalet 1916. De gick motvilligt med på regeringsansvaret, som ”ministersocialister”, eftersom partiet som drev vänsterns klasspolitik ansåg att senaten var ett medel för de borgerligas makt.

Efter att ha tagit hälften av senatorerna från de borgerliga partierna utsågs den 27 mars världens första samregering under socialdemokratisk ledning, Tokois senat. Sdp:s Oskari Tokoi utsågs till vice ordförande för senatens ekonomiavdelning, dvs. till statsminister.

Tokois senatsprogram bestod av grundläggande frågor såsom tryggandet av Finlands interna suveränitet, utvecklingen av regeringsformen, förbudslagen och torparnas frigörelse. Sdp:s ledning inledde genast sonderingar för att uppnå statlig suveränitet.

I slutet av mars tillsatte senaten en grundlagskommitté som skulle utreda Finlands statsrättsliga ställning. Professor K.J. Ståhlberg, grundlagskommitténs sakkunnige inom förvaltningsrätt, konstaterade att finländarna genom marsmanifestet redan i praktiken godkänt den provisoriska regeringens ställning som tsarens maktarvinge. Kommitténs förslag följde läran om maktens tredelning. Det föreslogs att största delen av tsarens makträttigheter skulle överföras till senaten.

För socialdemokraterna hade frågan om den högsta makten innan utgången av april utkristalliserats till hur Finlands självständighet kunde genomföras. Utdrag ur Tokois tal i riksdagen den 20 april (PR 10/1917, på finska): ”Jag vågar nu förlita mig på att Finlands folks suveränitet, inledningen på Finlands folks självständighet, nu står på säker grund och att det är vår skyldighet att utveckla den vidare orubbligt och med konsekvens och på så vis att Finlands folks självständighet redan i en nära framtid blir garanterad.”